– 70 inställda konserter har det blivit. Det här är så kul, att få träffa människor och spela på riktigt, säger Johannes Landgren några minuter innan kvällens tre debuter ska ske.
Varken Anders Hagberg som spelar flöjter och sopransaxofon eller Johannes Landgren som spelar orgel och piano har haft någon konsert sedan pandemin satte stopp för det. Men nu ska de spela vid sommarens första sommarmusik i Träslövsläge kyrka.
– Kostar det något? frågar en dam som tittar in genom dörren.
– Nej, det är gratis, svarar värdinnan som räknar in människor. Det är bara att gå in och sätta sig på en anvisad plats.
Ingen vet förstås hur många som ska komma och hoppas på att det inte blir fullt. Gränsen är 300 personer för folksamlingar, men här stoppas antalet av hur många som kan sitta i kyrkan utan att det blir för lite avstånd mellan sällskap. Det ligger runt 50 personer, beroende på hur många som kommer i sällskap. I hallen är det mycket prat och glädje hos både personal och besökare.
– Det är lite festivalstämning, säger Johanna Detert, organist i Träslövs församling, när hon passerar genom hallen som leder in i kyrkan.
– Det har varit en katastrof för kulturlivet under den här perioden. Det är underbart att få spela inför riktiga människor som inte är på skärm, säger Johannes Landgren när han presenterar sig själv, Anders Hagberg och kvällens musik.
Han presenterar de första styckena som låter bekanta för många.
– Ni kommer att känna igen en del och en del kommer låta annorlunda. Det är en del improvisationer. En sorts meditation för att behandla det som har varit.
Bortom tankar och ord
När klockorna som inleder konserten tystnar tar musiken över och leder själen in på en lekfull upptäcksresa. Flöjten danser fram med vemodigt lätta steg. Orgeln följer med i dansen.
Välbekanta melodislingor fångar uppmärksamheten och vi följer med för att plötsligt befinna oss i okända områden när Anders tänjer gränserna med flöjten. Allt flyter i den musikledda meditationens utrymme på obekant mark. Igenkännandet vaggar in oss i trygghet när melodin vi är vana vid återkommer. De fridulla tonerna som får axlarna att sjunka och kroppen landa i sig själv.
Inspelad musik i all ära, men den kommer inte i närheten av att uppleva det som skapas i nuet, i rummet. Musikern i samklang med publiken. Då skapas de rymder som ger pandemitrötta själar nytt liv.
Text och foto: Kent Pettersson, kommunikatör i Varbergs församling
Artikeln publicerades i Var med 2021 numer 3
