Bärtil funderar på väntan
Att vänta. Det är inte lätt. Att vänta på min tur att få hjälp av fröken. Att vänta på mat när jag är hungrig. Att vänta på att det ska bli min födelsedag. Att vänta på att få gå in till tandläkaren.
När jag väntar på nåt som är roligt är det som att tiden går saktare än vanligt och när jag väntar på nåt som jag är orolig för då VILL jag att tiden ska gå sakta. Eller att tiden ska ta ett skutt fram och hoppa över det som jag är orolig för.
Kan det vara nåt bra med att vänta då? Ja, så är det nog. För när jag väntar på min tur så hjälper jag fröken att hjälpa nån av mina kompisar. Att jag får bli lite hungrig innan middagen gör att maten smakar extra bra, säger min pappa. Att jag får vänta på min födelsedag gör att den känns speciell. Om jag fyllde år varje dag så skulle jag inte längta till det. Att vänta på att gå till tandläkaren betyder att jag har tänder. Och hur kul skulle det vara att vara utan tänder!?
Att jag väntar betyder också att jag är beredd. När fröken kommer och ska hjälpa mig då är jag beredd på att höra henne förklara. När pappa säger att maten är klar, då kommer jag på direkten. På min födelsedag blir jag inte förvånad om någon säger grattis. Och när tandläkaren säger att det är min tur då sätter jag mig i hiss-stolen och gapar. Jag tycker att det är lite läskigt även fast jag vet att det är nåt bra.
Att vänta. Det är inte lätt. Men det kan hjälpa andra att jag väntar och det hjälper mig eftersom det gör mig beredd. Ungefär som att stå på startlinjen och höra någon säga: "Klara, fäääääärdiga... GÅ!"
Hej hopp, full galopp! /Bärtil
---
Visst har du sett att du kan skicka frågor till mig om sånt du tycker är svårt att förstå eller nåt du undrar över? Klicka här så kan du skicka en fråga.
