Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal Norra Hagunda

I mars visiterade prosten Christina Engqvist Norra Hagunda församling. Här kan du läsa hennes visitationstal och se ett bildspel från visitationen.

Kära Norra Hagunda-bor  

Vi har samlats till att fira högmässa, som avslutningen på visitationen där vi under några intensiva dagar har fått dela gemenskapen med er och ta del av något som den här bygden har att bjuda. Vi har återsett lillstrumpa som uppträdde tillsammans med Staffan Westerberg och vi har fått möta den ståtliga tjuren Göran på Finsta innan vi satte oss till bords och avnjöt en av hans släktningar som hade blivit en god köttgryta. Stort tack för att ni så generöst har delat med er av glädje och av utmaningar samt att ni sett till att vi inte har behövt gå hungriga under två intensiva dagar i er församling.    

 Visitation sker regelbundet i Uppsala stift, växelvis biskop och kontraktsprost. Senast var biskop Ragnar Persenius här 2010 och 2004 var det min företrädare Lars-Ove Sjöstedt som ledde kontraktsprostvisitationen.  

Den här visitationen har förberetts av stiftsadjunkt Thomas Nordin och Mats Lagergren - som även varit notarie på visitationen och som kommer att sammanfatta intrycken i ett protokoll. Det kommer att antas i domkapitlet och skickas till församlingen för fortsatt reflexion. En förvaltningsvisitation ingår också i visitationen, där ett team från Uppsala stift under ledning av Eva Bülow tittar på allt som har med ekonomi, administration och byggnader att göra.  

Tidigare handlade visitationen mycket om kontroll av kyrkorum, verksamhet och ledning. I dag handlar det mer om ömsesidighet, inspiration och att se vad det innebär att vara kyrka just här och just nu, i Norra Hagunda år 2015. Att visitera är en gammal tradition i vår kyrka och ett tecken på att vi hör ihop i ett stort sammanhang. Norra Hagunda är en del av Uppsala stift, av Svenska kyrkan och en världsvid gemenskap. För er synliggörs det bl.a genom att ni har en vänförsamling i Zezani i Zimbabwe. Jag tror att detta är en av storheterna med vår kyrka. Det är samma kärlek och trofasthet som gör att vi ställer upp för vår sockenkyrka som att vi lever i solidaritet med en församling på den zimbabwiska landsbygden.  

Vi har kommit till er i en tid när ni står inför stora utmaningar och det kan nog kännas som att ni just nu har väl mycket att ta tag i. Därför vill jag börja med det som är mest allvarligt just nu, nämligen mögelangreppen på Ålands och Läby kyrka samt Kyrkskolan och möjligen även Jonasgården i Vänge. Personalen som har haft sina kontor i Kyrkskolan har drabbats av hälsoproblem och tvingas nu föra en provisorisk tillvaro i inhyrda baracker. Även då de är synnerligen funktionella, har det ändå blivit många flyttar och medfört en stor belastning för alla berörda. Man har funnit provisoriska lösningar för kansli, men en hel del material som behövs för arbetet ligger i kvar Kyrkskolan.

Mögel är en lömsk företeelse som sätter sig på både inredning, lösa föremål, finns i luften och i marken där ett angripet hus står. Därför går det inte utan vidare att isolera utan det riskerar att följa med om någon besöker huset. Vidare är det så att den som en gång utsatts för stark exponering utvecklar en överkänslighet som i värsta fall kan leda till ett kroniskt tillstånd. Med oro har jag konstaterat att en del av era medarbetare, trots flytten till de tillfälliga lokalerna, fortfarande uppvisar symptom. Detta är naturligtvis i första hand ett ansvar för kyrkorådet – som arbetsgivare och som ansvariga för arbetsmiljön – men jag vill att ni alla innesluter församlingens goda medarbetare i era tankar och i era förböner samt att ni har tålamod med att verksamheten inte fungerar precis som vanligt.  

Jag ville först nämna personalen men utmaningen gäller i hög grad era byggnader, två kyrkor är stängda på obestämd tid, och era planer för framtiden. Kyrkskolan i Vänge behöver rivas och tanken är att bygga ett nytt kyrkcentrum på den tomten. Som en del av finansieringen har kyrkorådet beslutat om försäljning av prästgården och bör se över sitt fastighetsbestånd. Ni står inför stora åtaganden och även här blir det ett stort ansvar för kyrkorådet. Ni har sett till att knyta till er god kompetens genom fastighetsutskottet och ytterligare sakkunniga som tar fram underlag för beslut i kyrkoråd och kyrkofullmäktige. Det sker i ett nära samspel med sockenråden. Här är det naturligtvis prioritering som är den stora utmaningen. Det kommer att kosta mycket pengar – och det måste naturligtvis vägas mot andra behov. Jag varken kan eller ska ge er konkreta råd i sakfrågan, då det inte är min uppgift, men jag uppmanar er att noga formulera process och mandat, att brett informera och att ha ordentlig spaning på framtiden avseende utgifter, intäkter och bygdens utveckling. Ni behöver både klokhet och mod för att inte ta känslomässiga beslut i fråga om fastigheter, och ni behöver lyssna noga till varandra.  

Norra Hagunda är sedan 2006 en församling och den består av fem socknar som tidigare var egna församlingar. Kärlek till den egna socknen lever i allra högsta grad och det engagemanget ska ni värna. Ni visar stolt upp era kyrkor i Vänge, Järlåsa och Skogs-Tibble och ni berättar om kyrkans och traktens historia - historier som på olika sätt hänger ihop. I Åland och Läby sörjer ni att era kyrkor just nu är stängda. I socknarna bygger ni relationer; har ett fantastiskt kontaktnät i dem som bor där och med de föreningar som finns. Det här är något att ta vara på och utveckla – då det bidrar till att bygga upp församlingen som helhet. För så är det ju, delarna och helheten samspelar och kärleken till den egna socknen står på intet sätt i motsatsförhållande till att ni är en församling. Eller för den delen en del av den världsvida kyrkan som jag inledningsvis berörde. Arbeta vidare på att bygga upp enheten och uppmuntra varandra att vara nyfikna på grannsocknarna. Ibland är det nog mödan värd att resa ett par kilometer extra för att gå på gudstjänst, ett andrum eller en konsert och samtidigt få möta vänner i en annan del av församlingen. Ni behöver varandra - inte minst pga de utmaningar som jag berört.  

När det gäller gudstjänster har ni prövat er fram och det finns nu en grupp som ska titta vidare på detta. Det är viktigt med en tydlighet och ett centrum i en församling. För den som inte går regelbundet i kyrkan underlättar det att inte behöva hålla reda på var tredje söndag eller vilket rytm det kan handla om. Samma tid och samma plats är ett vinnande koncept då man arbetar med gudstjänst. När vi har samtalat har jag lyft tanken att ex. ha gudstjänst i tre kyrkor varje söndag, 9.30, 11.00 och 18.00. För övriga kyrkor kan ni tänka en regelbundenhet, kanske med kvällsmässa en kväll i veckan.

På samma sätt vet jag att ni ska titta på program för de vuxna. Ni har ett livaktigt barn- och ungdomsarbete, det finns flera körer och många söker sig till gemenskapen vid sopplunchen. Hur ser det ut för den som är i arbetsför ålder och inte sjunger i kör? Vilka möjligheter finns det att reflektera och att tillsammans med andra få chansen att växa i sin tro? Kanske kan det ske i en studiecirkel eller en vuxenkatekumenatsgrupp i samband med en kvällsmässa? Ett annat sätt att växa är att ta ett större ansvar, till exempel i gudstjänsten. På onsdagskvällen hade vi ett samtal kring detta och en del nämnde just möjligheten till en större delaktighet. Andra betonade glädjen i att få ta emot och att vara en del utan att ha en konkret uppgift och det ska naturligtvis också vara möjligt.  

Att besöka kyrkorna är en del av visitationen och den här gången blev det besök i tre av församlingens kyrkor. Det är kyrkor av olika karaktär men gemensamt är att det finns en närhet i kyrkorna som jag tror bidrar till att skapa en gemenskap.  

Vänge kyrka har ett mycket bra läge mitt i samhället och den är spännande med sina målningar av Pictor. Det är roligt att ni vill dela med er både av målningarna och av de berättelser som de återger. När vi besökte skolan var det en av de saker som de uppskattande berättade om.  

Järlåsa kyrka ligger verkligen i en pastoral idyll och genom sin speciella form skapar den en närhet oavsett om det är fullt i kyrkan eller lite glesare i bänkarna. Jag förstår att det är en uppskattad kyrka för dop och vigslar och även för konserter, särskilt under sommarmånaderna. Jag tror att det är klokt att ni särskilt satsar på den under sommaren, gärna mycket musik och kombinerat med kyrkkaffe i det mindre kapellet som ligger på kyrkogården och som med små medel skulle kunna ställas i ordning.  

I Skogs-Tibble kyrka känns närheten väldigt tydlig och jag är glad att vi får fira gudstjänst tillsammans här i dag. När vi var här på besök i torsdags berättade ni om målningarna som kalkades över i början av 1900-talet. Det kan vara idé att undersöka detta vidare och fundera på om det är värt att plocka fram dem. Även här finns ett kapell på kyrkogården som skulle kunna användas på ett bättre sätt än idag. I detta kapell finns även en altaruppsats undanställd bakom en masonitvägg som en konservator borde titta närmare på för att se om den kan göras i ordning eller förvaras på ett mer tillfredsställande sätt. Efter gudstjänsten väntar kyrkkaffe i sockenstugan som är ett synligt bevis på det engagemang som finns här i trakten. Er kyrkvärd Birgitta Löfström berättade om när den gjordes i ordning och hur många både enskilda och föreningar som var med och bidrog till att den är så fin som den är idag.  

Det är god ordning i era kyrkor och Anna Hultqvist har ett ansvar för inventarierna. Det finns alltid små anmärkningar att göra men det lämnar jag till protokollet.  

Jag har flera gånger återkommit till det engagemang som finns i socknarna och jag tror att ni skulle kunna nyttja era kyrkor mer mångsidigt. Att fira gudstjänst med en präst är bra men det finns många andra sätt att mötas. Gudstjänster ledda av lekfolk, en enklare andakt, en helgsmålsbön eller en samtalsgrupp i kyrkan är exempel. Gör era kyrkor till bedjande gemenskaper och var frimodiga i detta!  

En församling är en levande organism i ständig förändring och sedan i höstas har församlingen utökats med 200 nya invånare som bor på den gamla konferens- och lägergården i Ribbingebäck. Det blir åter en påminnelse om att vi är en del av ett större sammanhang och nu kommer hela världen till oss i Norra Hagunda. Vi hade ett mycket spännande besök där föreståndaren Mattias Hellström och biträdande föreståndaren Aidin Samuelsson talade varmt om det samarbete som har inletts med Svenska kyrkan och de såg fram emot att få fortsätta detta. Många av dem som bor där är kristna och har tvingats lämnat en gudstjänstgemenskap i sitt hemland. Kanske går det att hjälpa dem att återfinna den här i församlingen? Besöket i skolan talade om ett gott och okomplicerat samarbete med uppskattade besök i kyrkan vid jul och påsk - och däremellan möjlighet att ta del av målningarna i Vänge kyrka. Att utveckla det gemensamma intresse som finns för globala frågor, för barns olika livssituationer och möjligheter skulle kunna bli en spännande samverkan mellan skola och kyrka. Om vi hade haft längre tid hade vi gärna besökt behandlingshemmet i Östfora där diakonen och prästen har samtal med de intagna. Sammantaget känns det som att det finns en öppenhet för samverkan och att ni har väl fungerande relationer till närsamhället.  

Det känns bra att få sluta med detta, särskilt som det blev ett tal som i hög grad har lyft fram de tuffa utmaningar som ni står i. Men det är viktigt att inte blunda för verkligheten och det är viktigt att ni vet att ni inte står ensamma i en besvärlig period. Ta vara på gemenskapen i kontraktet och sök stöd och råd hos stiftet. Kyrkoingenjören Björn Björck har redan varit inkopplad när det gäller kyrkorna, tillsammans med kontraktets arkitekt Cecilia Wannfors. Stiftsadjunkt Thomas Nordin har inom ramen för ett ledarstödsprogram kontakt med er kyrkoherde Mikael Arnqvist och företagshälsovården och facket kan ge god vägledning när det gäller personalens situation. Jag är tacksam att se kyrkoherde Mikaels brinnande engagemang för bygden, kyrkorna, verksamheten och medarbetarna.  

Och nu vill jag som traditionen bjuder lämna ordet fritt för den som har några synpunkter på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen. Det går bra att göra det här, men det ges även tillfälle i samband med kyrkkaffet. Stort tack vill jag rikta än en gång till alla som på olika sätt medverkat till att göra denna visitation innehållsrik, intressant och givande. ----------------------------------------  

Bengt Jansson från hembygdsföreningen i Järlåsa vill gärna se ett utökat samarbete. Redan nu sker det sedan flera år med en gudstjänst på på midsommar men det kan gärna bli mer. Hembygdsföreningen äger en tidigare skola som kan vara en bra resurs.  

Leif Åberg pekar på utmaningen att nå 30, 40 och 50-åringar i dessa Twitter-tider. Kontraktsprosten informerar om ett projekt på stiftsnivå, ”tala tro” som syftar till att knyta an till de vuxna som finns i närheten när barnen är på kör eller annan verksamhet. Vuxna har en längtan och hur kan de mötas i språnget. Vi kanske inte ska göra mer men fundera på när vi gör våra insatser. En idé är kyrkfrukost med samtal om tro sedan en enkel gudstjänst, detta eftersom många barn tränar på söndagsmorgonen alldeles intill Vänge kyrka.  

Kerstin Svensson undrar om eventuell sammanläggning med Balingsta. Kontraktsprosten informerar att det in är aktuellt just nu. Hon riktar i stället en uppmaning till församlingen att fortsätta fundera på det arbete de står i.