Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Väddö och Björkö-Arholma församling 25 september 2016

Den 21-22 och 25 september visiterade kontraktsprost Helen Uddén Väddö och Björkö-Arholma församling. Här kan du läsa visitationstalet och se ett bildspel från visitationen.

VISITATIONSTAL Väddö och Björkö-Arholma församling 21-22 och 25 september 2016.

Av kontraktsprost Helen Uddén.

Härmed förklarar jag denna visitationsstämma för öppnad!

Kära församlingsbor, personal, förtroendevalda och ideella medarbetare i Väddö och Björkö-Arholma församling. Nu har stunden kommit då det är dags att sammanfatta dagarna här hos er. Låt mig redan från början säga att det har varit innehållsrika dagar fyllda av många goda samtal med stor öppenhet och värme.

Redan tidigt fick jag också, lära mig av er, skillnaden mellan visit och visitation. Visit är när någon kommer på besök, visitation är när svärmor ska komma och det gäller, att ha allting putsat och fint. Vi får väl se hur ni kommer att se tillbaka på de här dagarna.

En visitation äger rum regelbundet. Tidigare var det vart sjätte år men nu är vi på väg mot en rytm där visitationen sker vart fjärde år. Då kommer växelvis biskop och kontraktsprost för att visitera en församling – eller flera församlingar om de ingår i ett pastorat. I februari 2012 visiterade biskop Ragnar Persenius och innan dess var kontraktsprost Lars-Olof Fahlén här och visiterade i april 2006.

Visitationen har förberetts av Mona Keränen och Mats Lagergren som även varit notarie vid visitationen och som kommer att sammanfatta intrycken i ett utförligare protokoll. Kyrkobokföringsinspektör Anders Grape kommer inom kort att göra ett besök och hans protokoll bifogas som en bilaga till visitationsprotokollet. Detta kommer att tas upp i domkapitlet och skickas till församlingen för fortsatt reflektion och är underlaget när undertecknad och notarie gör ett uppföljningsbesök i församlingen.

Att visitera är en gammal tradition i vår kyrka och ett tecken på att vi hör ihop i ett större sammanhang.  Väddö och Björkö-Arholma är en del av Upplands östra kontrakt, Uppsala stift, Svenska kyrkan och ytterst den världsvida kyrkan.  Tidigare handlade visitationer mycket om kontroll och hade en stark doft av makt och överhet. I dag betonas istället ömsesidighet, att vi hjälper varandra att se vad det innebär att vara kyrka just här och nu och i ert fall i Väddö och Björkö-Arholma år 2016. Synen på visitation har omvärderats och det kanske även gäller synen på svärmors besök.

Till en visitation hör att besöka församlingens kyrkor, kyrkogårdar och andra lokaler.
De samtal vi har haft har inte bara handlat om byggnader utan också om hur de används i församlingens verksamhet. Ni har tre kyrkor, ett kapell, samt ett gudstjänstrum i församlingsgården.  Kyrkorna och kapellet har i ovanligt hög grad sin speciella karaktär och sin speciella historia.

Vi inledde visitationen med att fira mässa i det nyskapade Johanneskapellet längst ner i Väddö kyrka. Där har ni verkligen lyckats med att skapa ett rum i rummet som lämpar sig utmärkt vid mindre gudstjänster eller andra samlingar. Att fira gudstjänst i det lilla kapellet eller i det stora kyrkorummet blir två olika upplevelser och därför tror jag att det är viktigt att ni tydligt annonserar var gudstjänsten kommer att äga rum.

Det var också spännande att höra hur ni använder hela den stora kyrkan. Ibland det lilla kapellet, ibland mer traditionellt i kyrkorummet, vid långfredagen andakten vid triumfkrucifixet och ibland vid familjegudstjänsterna händer det att ni använder hela kyrkan och att det där skapas olika stationer.

Lite senare på eftermiddagen hann notarien och jag med ett besök på Väddö kyrkogård.
Den är mycket vacker, eller ska man kanske säga de är mycket vackra eftersom det i praktiken är två kyrkogårdar belägna på varsin sida om vägen. Vi kunde då konstatera, precis som vaktmästarna berättade, att grusgångarna på den del som ligger vid kyrkan håller på att växa igen. Det är svårt att hinna med allt, och kanske kunde en lösning vara att ni endast behåller de stora huvudgångarna med grus eller singel och lägger igen de övriga, alternativt utökade resurser så arbetet hinns med. Ja det måste ni själva avgöra men när tiden inte räcker till kan det vara nödvändigt att titta på andra lösningar, t.ex. kan ni också i frågan lämpligen inhämta synpunkter från begravningsombudet.

Grisslehamns kapell är som ni själva skriver på er hemsida ”Vi vet att kapellet är något som berör och känns viktigt för såväl ortsbor som fritidsboende” och visst är det så, ett vackert kapell med ett mycket välskött gudstjänstrum. Tack vare att bänkarna är flyttbara skapas en stor flexibilitet. Men ändå är det inte i första hand kapellets skönhet som dröjer sig kvar utan de människor som engagerar sig och som gör det möjligt att kapellet kan användas. Ni utgör en länk i en kedja som sträcker sig drygt 100 år tillbaka i tiden, ja man skulle kunna säga 200 år då det fanns en garnison där det firades gudstjänster.

Så småningom föddes drömmen att bygga en kyrka och så invigdes den 1909.
Kapellet ägs av Grisslehamnsborna och förvaltas ideellt genom kapellföreningen som ansvarar för kyrkan och dess skötsel. Kanske ser vi här en glimt av framtiden med fortsatt starkt ideellt engagemang. Människor som tillåts ta ansvar, med stöd av församlingens anställda och med vissa ekonomiska resurser. Skulle det vara möjligt ha en förening där fler kunde erbjudas vara med och få engagera sig? Det handlar inte i första hand om en eventuell medlemsavgift utan snarare att fler blir inblandade i arbetet så att Grisslehamns kapell bevaras och ännu mer blir en angelägenhet för dem som bor eller vistas i området.

Torsdag morgonen inleddes med mässa i Björkö-Arholma kyrka. Det är ännu en liten pärla med ett kyrkorum som skapar stor närhet och som präglas av Harald Lindbergs fantastiska altartavla. Det är ett gott exempel på hur evangeliet landar i sin tid. När vi ser den förstår vi hur mycket havet präglar och har präglat Björkö-Arholmaborna. Inom kort invigs en korkåpa och då blir det en fortsättning på historien då det är Harald Lindbergs dotter, textil-konstnärinnan Eva Sjöblom, som har färdigställt den.

Även den här kyrkan är i hög grad präglad av idealitet och vi fick berättat om allt som skänks till församlingen, bland annat brudkronan av ungdomskretsen och nattvardskalken av en församlingsbo. Så står det ingraverat på kalken men där bakom finns naturligtvis en person. Även Björkö- Arholma kyrka påminner oss om den tid vi lever i och den framtid som väntar. 1914 blev det en egen församling, tidigare var den en del av Vätö församling dit man fick bege sig med båt i alla väder. Tidens förändringar utmanade strukturen och man såg behovet av en egen präst, en egen kyrkogård och en egen kyrka. Det är en historia som ständigt upprepar sig och nu står ni inom kort inför en förändring där er församling kommer att växa, i och med att ni läggs samman med Singö och ni kommer även att ingå i ett större pastorat. Mer om detta längre fram i talet.

Från Björkö-Arholma kom vi efter en kort färd över havet till Arholma kyrka. Återigen fick vi en historia berättad, och återigen fick vi möta en stor omsorg och ett stort engagemang för den egna kyrkan. Här ringer klockorna varje lördag in helgen och här finns ett råd som starkt bidrar till att ta hand om kyrkan. I er organisation har det blivit ett av sex utskott och på så sätt knyts engagemanget för Arholma kyrka samman med församlingens styrorgan. Även här talar historien om hur kyrkan föds ur ett behov. Ett upprop i Svenska dagbladet ledde till ett missionshus i Stockholm som inte användes. Det flyttades till Arholma och det invigdes 1928 av ärkebiskop Nathan Söderblom. Det är nu en kyrka för gudstjänster, kyrkliga handlingar och många besök under sommaren. Det är roligt att se att kyrkan lever och att det sker i ett fint samspel mellan församlingen och de öbor som så starkt värnar om sin vackra kyrka.

Mitt allmänna intryck är att kyrkorna är väl skötta och som jag redan sagt, föremål för stor omsorg. Som kontraktsprost har jag även ett uppdrag att se över inventarier och inventarieförteckningar. Dessa är i god ordning men ni behöver se till att scanna in era inventarieförteckningar för att ha en backup. På sikt är det naturligtvis att föredra att ha dem i ett digitalt register och där finns SACER att tillgå, ett gemensamt system för Svenska kyrkan.

Ert gudstjänstliv varierar i församlingen och det är nödvändigt. Ni har idag endast en och en halv prästtjänst och det innebär att ni måste hushålla med resurserna. På sikt skulle det nog ändå vara bra att det firades gudstjänst varje söndag och på samma tid i församlingens huvudkyrka. Och att ni kompletterade med kvällsmässor, temagudstjänster och musik i de andra kyrkorna. Redan nu tycker jag att ni ska fundera på hur ni gör det begripligt för församlingsbor och tillresande var och när gudstjänst firas. För den som inte går varje vecka kan osäkerheten bli ett hinder för att gå till kyrkan. Det visar erfarenheter från många andra församlingar. Jag vet att många önskar ett församlingsblad som bland annat kunde innehålla predikoturer och terminsprogram. I väntan på ett sådant gäller det att hålla hemsidan uppdaterad och kanske kunde ni komplettera med ett enklare informationsblad för den som inte har sin hemvist i den digitala världen. Det aktuella finns i Väddö-nytt men det kan vara bra även med en terminsöversikt.

Ni har ingen diakon men ni har en rik diakonal verksamhet. Den ska ni vara rädda om. Ni möter många människor på soppluncherna, i gemenskapsträffar och vid besök i hemmen. Ni har tagit ansvar och skapat mötesplatser för unga, särskilt när det har varit stökigt i bygden. Er församlingsgård ligger mitt i samhället och det är naturligt att slinka in där. Det handlar inte bara om geografi utan minst lika mycket om att ni har lagt energi på att skapa relationer till bygden. Mycket av denna verksamhet möjliggörs genom ideellt arbete eller genom att någon gör en tidsbegränsad insats. Det är fint att se att idealiteten lever vidare, det ideella arbetet är en avgörande fråga för vår kyrka.

Ibland talar vi om det i ekonomiska termer, att det är nödvändigt när vi inte längre kan anställa människor i den utsträckning som vi hittills har sett. Det är alldeles riktigt. Ännu viktigare är kanske att det ger möjlighet att vara delaktig i byggandet av församlingen och att församlingen blir rikare när fler får bidra med sina gåvor. Här sker mycket gott i er församling och det ska ni vara rädda om. Till detta behövs resurser, både för att leda arbetet, för att träna de ideella i sin uppgift och för att hinna ge uppskattning för de insatser som görs. Så även om resurserna är begränsade vill jag understryka värdet av arbetet och jag vill uppmana er att inte skära ner på denna viktiga verksamhet.

Det här hänger ihop med en annan fråga och det gäller administrationen på expeditionen, där det behövs förstärkning nu. I dag används personalresurser som istället är tänkta att användas för församlingens grundläggande uppdrag, gudstjänst, diakoni, undervisning och mission.
Det är arbetsgivarens skyldighet att skapa en bra arbetsmiljö, vilket bland annat innebär att personal är eller blir utbildad för det arbete som ska utföras samt att arbetsuppgifterna och dess volym ryms inom aktuella tjänster.

Ni har en rik och bred verksamhet också i övrigt och jag ska inte här räkna upp allt utan hänvisar i stället till protokollet. På det sättet minskar risken att något blir bortglömt. När jag sett allt det arbete som görs har jag kommit att tänka på ett stycke ur Bibeln där Jesus uppmanar sina lärjungar att följa med till en öde trakt där de kan få vara ensamma och vila lite. Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. Det är en sanning som är aktuell än i dag och det gäller även för personalen här i Väddö och Björkö-Arholma församling. Stanna upp och hämta andan, det går inte att göra allt även om man ser möjligheten och tycker att det är roligt.

Ni har idag regelbundna personalsamlingar en gång i månaden, jag vill uppmana er att däremellan även ha verksamhet- samt vaktmästarmöten, det blir en fördjupning inom respektive arbetsområde, vilket är nödvändigt. När så hela personalen är samlad är det mer de övergripande frågorna som de flesta är berörda av.

Och så tycker jag att ni ska göra något roligt tillsammans, där ni får chans att mötas utanför era yrkesroller. Personalen är en mycket viktig resurs och det är en god investering, både mänskligt och ekonomiskt, att satsa på dem. Det behöver inte vara några lyxresor – som vi sedan får läsa om i kvällspressen – men lite får det kosta. Jag överlåter åt er att bestämma vad men jag vill ändå låta Jesu ord få vara vägledande; att dra sig undan, att reflektera och att få samtala under trevliga former.

Låt mig också säga några ord om församlingsgården som ligger så förnämligt mitt i Älmsta. Jag vet att det sedan länge finns planer på att bygga ut och jag håller med om att verkligen finns behov av det. Ni är trångbodda både när det gäller verksamhet, kontor och personalutrymmen. Det är inte acceptabelt ur arbetsmiljö synpunkt att personalen måste hitta någon annanstans att äta sin lunch när det är verksamhet i huset. Det saknas även ett samtalsrum som är inrett för detta syfte. Jag har förstått att det inte finns utrymme för detta i budgeten just nu. Men håll tanken vid liv, tala noga igenom vilka behov ni har och bär den drömmen vidare. Det finns verkligen behov av en större och mer funktionell församlingsgård.

Er församlings historia berättar om förändringar. Människor har utifrån sin längtan och utifrån det lokala behovet agerat för att få en kyrka, en präst eller för att ändra i strukturerna. Nu står ni åter inför förändringar där er församling kommer att växa och Singö blir en del av den blivande Väddö församling. Samtidigt blir ni en del av Roslagens östra pastorat. Vi har talat om detta under dagarna och jag kan med glädje konstatera att det finns en förväntan inför det här förändringarna. Att Singö blir en del av församlingen är väldigt naturligt och egentligen är det lite märkligt att de idag åker genom er församling för att komma till sin kyrka. Så har det blivit när bilen har fått ersätta roddbåten som transportmedel.

Det nya pastoratet kommer att ge nya möjligheter, en del av det som vi har talat om och som ni har uttryckt som drömmar för framtiden. I pastoratet kommer det bland annat att finnas flera diakoner, det finns möjlighet att samordna det arbete som mår väl av att samordnas.
Jag tänker till exempel på konfirmandarbetet och ungdomsverksamheten. Ungdomar åker gärna ett stycke för att träffas och de tänker sitt liv mer utifrån klasskompisar än församlingsgränser. Musiker och präster kan gå in och hjälpa varandra, vaktmästare och pedaoger kan täcka upp när det är särskilt behov på något ställe i pastoratet.

Samtidigt ska vi värna om den lokala närvaron. Det är viktigt med ett lokalt pastoralt ansvar och att människorna i Björkö, Arholma, Singö och Väddö känner igen sig och kan känna att det här är vår kyrka. Ledord i den här förändringen är närhet och samverkan och vår gemensamma uppgift blir att hitta former för att balansera mellan närhet till människorna i kyrkans grundläggande uppgift och att hitta former för samverkan.

Mycket har förändrats genom åren men nu vill jag enligt gammal tradition lämna ordet fritt och för den som har några synpunker, på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen så går det bra att framföra det nu:

Ingen begärde ordet.

Sändningsord:
Idag 18 söndagen efter trefaldighet är temat att lyssna i tro, jag vill avsluta visitationsstämman med ord från profeten Jeremia: Vad jag befallde dem var detta: Lyssna till mig, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra alltid den väg jag befaller er att vandra, så skall det gå er väl. (Jer. 7:23)

Gud välsigne er alla!

Jag förklarar härmed visitationsstämman för avslutad.

Låt oss gå i frid i vår Herres, Jesu, Kristi namn, Amen.