Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Tierp-Söderfors församling 30 oktober 2016

Den 26-27 och 30 oktober visiterade domprost Annica Anderbrant Tierp-Söderfors församling. Här kan du läsa visitationstalet och se ett bildspel från visitationen.

VISITATIONSTAL tierp-söderfors församling 30 oktober 2016.

Av domprost Annica Anderbrant.

Kära församlingsbor, personal, förtroendevalda och ideella medarbetare i

Tierp-Söderfors församling. Nu har stunden kommit då det är dags att sammanfatta dagarna här hos er. Det har varit fantastiska dagar med goda samtal och stor gästfrihet. Tack för allt detta.

En röd tråd går igenom er församling och den har följt oss under de här dagarna och jag vill gärna anknyta till den här i dag. Vi ska dock inte knyta ihop den eller avsluta den eftersom den sortens trådar ska löpa vidare.

Men först något om visitationen som sker regelbundet, tidigare vart sjätte år och nu är vi på väg mot en rytm där visitationen sker vart fjärde år. Då kommer växelvis biskop och kontraktsprost för att visitera en församling. Och eftersom er kyrkoherde är kontraktsprost får jag som domprost rycka in. Senast var det biskop Ragnar Persenius som visiterade, i november 2010, och innan dess dåvarande kontraktsprost Svenny Hellström som besökte Tierp i mars 2002 och Söderfors i april 2002. Sedan dess har ni blivit en församling. Det skedde 2009 och redan 2010 kunde biskopen konstatera att det hade skett smärtfritt. Den känslan finns kvar även om jag har fått veta att det ibland är onödigt långt mellan Söderfors och Tierp. Nå, det kan ni fortsätta att nysta i om vi nu ska hålla fast vid bilden med en tråd.

Visitationen har förberetts av Mikko Peltola och Mats Lagergren som även varit notarie vid visitationen och som kommer att sammanfatta intrycken i ett utförligare protokoll. Kyrkobokföringsinspektör Anders Grape kommer inom kort att göra ett besök och hans protokoll bifogas som en bilaga till visitationsprotokollet. Detta kommer att tas upp i domkapitlet och skickas till församlingen för fortsatt reflektion och är underlaget när undertecknad och notarie gör ett uppföljningsbesök i församlingen.

Att visitera är en gammal tradition i vår kyrka och ett tecken på att vi hör ihop i ett större sammanhang.  Tierp-Söderfors är en del av Örbyhus kontrakt, Uppsala stift, Svenska kyrkan och ytterst den världsvida kyrkan.  Tidigare handlade visitationer mycket om kontroll och hade en stark doft av makt och överhet. I dag betonas istället ömsesidighet, att vi hjälper varandra att se vad det innebär att vara kyrka just här och nu och i ert fall i Tierp-Söderfors år 2016.

Det har varit roligt att besöka Tierp-Söderfors och att ta del av det goda arbete som här utförs. Ni har en engagerad personal, lyhörda förtroendevalda och ideella som bidrar till det som sker. Ni har valt att göra tydliga prioriteringar där inriktningen får genomslag i budget och hur ni använder er personal och jag vill börja i den änden. Det var så vi fick höra om den röda tråden, er programförklaring för arbetet med barn och unga. Det börjar i späd ålder – då kommer barnen i sällskap med sina föräldrar – och det fortsätter genom tonåren. I detta finns en god kontakt med både förskola och skola och där har vi fått se vad målmedvetenhet och tålamod kan betyda. I samtalet med rektorn bekräftades det goda samarbetet och det förtroende som under en lång tid har byggts upp. Detta är viktigt och det påminner oss om värdet av att skapa hållbara relationer och det vet vi alla att det kräver tid. Nu kan ni se resultatet av det arbetet. Kvalitet är inte så lätt att mäta men det kommer just till uttryck när människor talar väl om er och när de berättar om det stora förtroende som de hyser för er. Kvantitet är lättare att se och vi är ju duktiga att föra statistik i vår kyrka. I den syns en uppgång både när det gäller dop och konfirmation, i det senare fallet en markant uppgång. Det är roligt att kunna konstatera, och att se att målmedvetet arbete ger så tydligt resultat.

Fortsätt med detta och fortsätt att ge tid till reflexion. Jag har förstått att det ni gör är resultatet av en grundlig analys av behoven och det ska ni fortsätta med. Ni möter otroligt många människor och ni får många tillfällen att föra samtal. Ibland tänker jag att det är lite orättvist att vi som präster har en handbok att hålla oss till med ordningar för våra gudstjänster och med färdiga texter för ett helt år. Däremot har vi ofta förväntat oss att de som möter barn och ungdomar vid varje tillfälle ska hitta på något passande. Jag vet att ni har material som ni följer och att ni stöttar varandra. Var rädda om det. Det finns alltid en risk att man i en omfattande verksamhet tappar bort tiden för reflexion och fördjupning. Vi vill ju vara så duktiga och det är bra. Men den som ständigt ger ut måste också få möjlighet att ta in. Det här vet jag att ni är medvetna om men jag vill ändå understryka detta. Ni har själva resurser och ni kan få stöd från kolleger i kontraktet och från stiftet som har som sin främsta uppgift att främja församlingsarbetet. Där har just ett pilotprojekt avslutats där församlingar från Uppsala, Skara och Karlstad stift har diskuterat hur samtalet om tro kan stärkas i våra verksamheter. Här finns många intressanta erfarenheter och det arbetet kommer att fortsätta.

Den röda tråden fanns med när vi träffade kyrkorådet och jag är glad att det även där finns en så stor förståelse och att ni satsar resurser på det som ni har beslutat att prioritera. Det kan låta som en självklarhet men jag vill ändå understryka detta eftersom det tyder på en insikt att våra visioner måste hänga ihop med hur vi använder våra resurser. Naturligt nog kom vi också att tala om det stundande kyrkovalet och om hur ungdomssatsningen kan synas också där. Så till er som redan finns i förtroendemannaorganisationen vill jag säga: Fortsätt jobba på att få unga att ställa upp som kandidater. Och till er som är yngre vill jag säga: Ta plats, här har ni en möjlighet att vara med och påverka.

I samtalet med kyrkorådet talade vi också om arbetet med församlingsinstruktionen. Det är på gång och eftersom de tidigare är från tiden när ni ännu var två församlingar får man väl säga att det är dags. Vi talade där om behovet av en rejäl omvärldsanalys – eller får jag hellre säga samtidsanalys eftersom församlingen i högsta grad är en del av den värld där vi är satta att verka. Här finns det många viktiga frågor att ställa: Vilka bor i församlingen, hur ser åldersstrutkuren ut, hur många pendlar varje dag ut från eller in till församlingen, hur många har ett arbete att gå till. Allt sådant spelar roll när det är dags att formulera verksamhetsplaner och budget.

Ett exempel på hur världen förändras och hur världen kommer till oss mötte vi under den första kvällen och besöket på språkcaféet. Dit kommer de som just har kommit till Sverige och där möter de församlingsbor för att lära sig svenska och för att knyta kontakter i det nya landet. Samtidigt får vi ta del av deras berättelser och lära oss nya saker. Själv hamnade jag vid ett bord med två par där båda kvinnorna var gravida vilket gjorde att samtalet naturligt rörde sig mellan å ena sida världspolitik och det som händer i Syrien och å andra sidan det liv som växer och väntar på att födas. Någon kunde mer svenska och översatte när det behövdes. Det här är ju ingenting nytt, särskilt inte för Söderfors där det vid olika perioder har skett vågor av invandring. Så har det varit allt sedan vallonernas tid och under förra seklet i olika perioder från Sydeuropa, Finland och Latinamerika. Det är en tradition att knyta an till när människor tvingas på flykt och där en del av dem söker sig till vårt land. Och till er församling.

Språkcaféet är ett exempel på det ideella engagemanget som är helt nödvändigt för att er församling ska kunna fungera så bra som den gör. Samtidigt ger det människor ett tillfälle att växa när de får dela med sig av sina kunskaper.

Lite utanför den kyrkliga verksamheten hann vi med två spännande besök som båda gav möten med verkligt engagerade människor. Dels på strutsfarmen – och jag måste säga att jag blev lite förvånad att se strutsar i Tierp – dels i Ullfors där vi hade ett möte med Ullforsgruppen. När vi åkte därifrån gjorde vi den reflexionen att det ryms så mycket i varje församling och hur spännande det är att upptäcka det. Det är också en påminnelse om att varje församling lever i ett samanhang och att alla vinner på samverkan.

Till visitationen hör att besöka församlingens kyrkor och jag måste säga att ni har en – och snart två – fantastiska kyrkor eftersom invigningen av Söderfors kyrka bara är några veckor bort. Jag blev riktig hänförd när vi kom hit i onsdags och jag såg den här fantastiska kyrkan, dessutom inramad av höstfärger och en klarblå himmel. Väl inne fick vi fira mässa och höra om hur kyrkan sköts och hur den används. När vi besökte Söderfors hamnade vi mitt i byggstädningen och bara ett par dagar innan slutbesiktningen. På något sätt kändes det som en illustration om vad det är att vara kyrka, under ständig renovering, under ständig förändring och vi kommer aldrig att bli färdiga. Som prost har jag som uppgift att kolla att det är ordning och reda, att alla inventarier finns på plats och att det finns ansvariga för inventarierna. Så är fallet och det finns inget att anmärka på. Vi besökte även Månkarbokyrkan där ni driver verksamhet och där det sker ett gott ekumeniskt samarbete. Den kyrkan har ni inte ansvar för men den utgör en bra mötesplats i Månkarbo och det nog en riktig win-winsituation där den lokala Equmeniaförsamlingen har bra lokaler som fylls med verksamhet i Tierp-Södersfors församlings regi. Jag tycker att ni ska gå vidare i det samarbetet och skriva ett lokalt avtal, så snart kyrkomötet har fattat beslut när det gäller relationen mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan. Ni har en god relation utan ett skrivet avtal men det ger en stabilitet och gör att det inte blir personberoende.

Vi talade också om gudstjänstfirandet där ni i dag har en stadig rytm med gudstjänster varannan vecka i Tierp och Söderfors. Under stora helger firar ni gudstjänst i båda kyrkorna och därutöver är det gudstjänster i andra lokaler eller som friluftsgudstjänster. När jag tittar på er gudstjänststatistik ser man en tydlig nedgång i samband med sammanläggningen. Det hänger säkert samman med att det fram till dess firades gudstjänst varje söndag i de båda kyrkorna och det är en erfarenhet som gäller många församlingar. Färre gudstjänster leder till färre gudstjänstdeltagare och i många fall även till färre gudstjänstdeltagare per gudstjänst. Nu finns det särskilda skäl att ni har ändrat ordningen och ni har faktiskt återhämtat en del av det ni har tappat. När det gäller övriga gudstjänster – och där ryms allt sådant där som musikgudstjänster, kvällsmässor och temagudstjänstser – finns rentav en ökning de senaste tio åren. Det gäller även besök vid kyrkliga handlingar. Vi vet att den kyrkliga sedan har förändrats och försvagats. Tidigare var det mer naturligt – ibland kanske till och med påtvingat – att gå till gudstjänst. I dag måste vi vara mer uppfinningsrika. Vi har talat om körmedverkan och inte minst när det är barnkör kommer även föräldrar samt mor- och farföräldrar till gudstjänsten. Ni har ju också väl beställt när det gäller musiker och körer, något som vi har fått bevis för i dag. Ett annat sätt är att låta grupper ta ansvar. Så sker redan i dag och kanske kan det utvecklas. Särskilt på en mindre ort kan man behöva en anledning, eller rent av en ursäkt, för att gå till kyrkan. Ibland finns en rädsla för att grannarna ska tro att jag har blivit religiös och då är det lättare om jag har en uppgift. Och så tror jag att den som väl har hittat till gudstjänsten lättare återvänder.

Det här talet har handlat mycket om arbetet bland barn och unga och det beror på att ni har det som ett prioriterat område vilket har påverkat programmet för visitationen. Det finns mycket mer att säga och här ber jag att få hänvisa till protokollet som ger utrymme för en mer utförlig beskrivning.

Mycket har förändrats genom åren men nu vill jag enligt gammal tradition lämna ordet fritt:

… och för den som har några synpunker, på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen så går det bra att framföra det nu:

En församlingsbo frågade hur det är med barntimmar i församlingen och församlingspedagog Lena Petterson berättade att det erbjuds varje vecka på två ställen i församlingen.

Sändningsord:

Söndagens tema är förlåtelse utan gräns och någon sa skämtsamt att det passar bra i samband med en visitation. Sant är att vi alla behöver förlåtelse men inte är ni i större behov än någon annan. Tvärtom har ni mycket att vara stolta över och ni har all anledning att sträcka på er. Och fortsätt det goda arbete som ni står i.

Gud välsigne er alla! Jag förklarar härmed visitationsstämman för avslutad.