Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Söderala kyrka

Visitationstal i Söderala kyrka den 12 oktober 2014 av biskop Ragnar Persenius.

Kära församlingsbor och medarbetare i Söderala, Ljusne, Mo-Bergviks och Skogs församlingar av Uppsala stift.

Fokus under en biskopsvisitation är nuet och framtiden, inte det förgångna. Denna gång har tyngdpunkten legat på samtal och överläggningar om ledning, styrning, arbetsmiljö och utmaningar. Efter visitationen kommer kyrkoingenjör Björn Björck att göra den inspektion av kyrkobyggnaderna och inventarierna enligt Kulturminneslagen som kontraktsprosten brukar göra i samband med visitationer. Förmodligen blir det också en förvaltningsvisitation utifrån det tillsynsansvar som kyrkomötet beslutat att stiften ska ta och som kommer att bli regel vid alla visitationer.

Jag kommer i mitt tal att beröra några av de utmaningar och glädjeämnen jag sett under visitationen och även tagit del av i förväg genom statistik och dokument.

Det är nu 14 år sedan den senaste biskopsvisitationen i Söderala pastorat, uppskjuten ett par år för att integrationen av Skogs församling skulle vara klar. Det var fint att få börja visitationen just i Skogs kyrka med en uppbygglig morgonmässa och efterföljande samtal om församlingen, kyrkan och gudstjänstlivet.

Förändringarna i samhället och kyrkan går fort och vi behöver därför både lokalt och tillsammans regelbundet analysera och göra avstämningar när det gäller hur uppdraget att dela evangelium i ord och handling ska gestaltas.

Den kyrkliga seden

Den kyrkliga seden återspeglar människors samhörighet med kyrkan och delaktighet i kyrkans liv. Det handlar om dop, konfirmation, vigsel, begravningar, gudstjänster och nattvardsdeltagande. Det finns då all anledning att notera att i era församlingar tycks den kyrkliga seden inte vara bruten vad gäller dop och begravningsgudstjänster. Där finns bara en mindre nedgång sedan min förra visitation.

Det är särskilt glädjande med dopseden som annars vacklar på många håll. Dopet är ju vägen in i kyrkan. Det är viktigt att nå föräldrarna och barnen. Vi behöver också särskilt tänka på dem som är ensamstående och underlätta för dem. Dopen är ju oftast familjehögtider, och dessa har blivit större och större. Mötesplatserna med församlingsborna i olika åldrar är många.

Vid överläggningen med de förtroendevalda nämndes de kyrkliga handlingarna som särskilt betydelsefulla. Det instämmer jag i, här finns folkkyrkans breda kontaktyta.

Gudstjänstlivet

Går vi över till gudstjänstlivet ser det mer bekymmersamt. Det har i stort sett halverats i pastoratet sedan 2004.  Under de tre senaste tre åren, alltså 2010-2013 har antalet gudstjänster i pastoratet minskat med 100 och gudstjänstbesökarna har blivit 2000 färre. Det är en utveckling som inte kan fortsätta utan att det får allvarliga konsekvenser. Jag menar att vi måste prioritera den församlingsverksamhet som äger rum när människor är lediga. Då kan inte kyrkan ta ledigt. Och vi behöver öka möjligheterna för familjer att delta, eftersom en del av nedgången har att göra med hur människor lever och arbetar idag, de sociala förändringarna.

Det finns några perspektiv som har visat sig vara särskilt viktiga för utvecklingen av gudstjänstlivet i åtskilliga församlingar. Vi behöver bredda delaktigheten i arbetet i och kring gudstjänsterna. Fler kan medverka. Gudstjänstgrupper kan bidra till ett levande gudstjänstliv. Vi behöver alla ta till oss kallelsen att bära gudstjänstlivet för framtiden.

Det handlar också om att erbjuda vägar in i kristen tro och gudstjänstlivet. Det är nog här vi ser en brist mer än i gudstjänsterna själva. Därför satsar nu kyrkan på nationell nivå och vårt stift utifrån temat ”Dela tro – dela liv”. Vi behöver kunna koppla det egna livet till kristen tro.

Det är nödvändigt med mer av ideellt engagemang i vår kyrka. Stiftet vill satsa på det och är också berett att stödja församlingarna på flera sätt.

Konfirmandverksamheten

När det gäller konfirmanderna har siffrorna under de senaste åren legat tydligt lägre än genomsnittet i vårt stift, nämligen en bit under 30 % av de kyrkotillhöriga 15-åringarna. I år har ni glädjande nog fått en vändning uppåt.  När den kyrkliga seden viker eller är bruten måste varje årskull motiveras att delta. Det är troligt att information och besök på de två högstadieskolorna, som vi hörde om i onsdags kväll, har bidragit till att fler vill vara med. Naturligtvis spelar det också en avgörande roll vad tidigare konfirmander berättar för sina kompisar.

En möjlighet framöver är att tidigare konfirmander kan bli ledare. Det visar sig också vara bra om man kan samverka över pastoratsgränser för att erbjuda fler alternativ för konfirmandläsning och för att dela kompetens och resurser.

Samtal om tro och liv

Ni har en unik ingång att bygga vidare på genom kontakter i samband med dop och de mötesplatser ni redan har. Mötesplatser där man kan lära känna varandra och dela tro och liv är viktiga hörnstenar för allt församlingsbygge. Utan kunskap, erfarenheter och relationer tappar man banden med kyrkan och tröskeln in i gudstjänstlivet blir alltför hög.

Diakonala perspektiv

Under onsdagskvällens församlingsafton med temat ”Alla människors lika värde” fick vi lyssna på och beröras på nytt av de gamla andliga sångerna när de nytolkades på ett fantastiskt fint sätt av ”Söderhamn för alla”. Det var fint ”gung” i rockmusiken. Många av de gamla texterna lyfter fram framtidshoppet som är så centralt i den kristna tron. Sångens och musikens betydelse kan inte nog betonas. Den vanliga körverksamheten – som vi också fått glädjas åt idag – vill jag särskilt nämna.

Det är viktigt att relationer föds och utvecklas i församlingarna och byarna. Alla är inte delaktiga och har en god livssituation. Det är en avgörande utmaning att motverka utanförskap, ensamhet och utsatthet. Det hör till kyrkans diakonala och sociala ansvar i samhället. Det vi behöver som människor är just vad den kristna tron handlar om, ingenting annat. Varje människa är oändligt värdefull som skapad till Guds avbild.

Men det kan inte stanna vid människovärdet. Det gäller också människans värdighet, och det avgörs av hur hon behandlas. Värdigheten går förlorad om en människa kränks, mobbas, förtalas och utsätts för våld. Vi ser det också dagligen på nyheterna från Mellanöstern. Då sätts i praktiken människovärdet ifråga, trots att det är grundläggande enligt en kristen och humanistisk människosyn.

En god framtid för alla avgörs av att vi ser vår medmänniska som värdefull och behandlar henne med värdighet. Det är inte några andra som ska göra det utan vi alla.

Avslutande ord

Så vill jag som det är brukligt vid visitationer lämna ordet fritt för att ge möjlighet för den som vill framföra något om församlingslivet.

/Ingen begär ordet/.

Som avslutande hälsning på denna min andra biskopsvisitation i dessa församlingar vill jag använda de ord ur Kolosserbrevets 3 kapitel som vi hörde i dagens epistelläsning: Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka fadern genom honom.

Gud välsigne er alla.