Kära församlingsbor och medarbetare i Älvkarleby-Skutskärs församling av Uppsala stift.
Temat för den här söndagen är Ett är nödvändigt. Det är ett tema värt att reflektera över vid en visitation. Visitationer sker regelbundet i Uppsala stift, växelvis biskop och kontraktsprost. Senast jag var här för visitation var 2005 och jag kan konstatera att mycket har hänt i församlingen sedan dess.
Visitationen ger en möjlighet att under några dagar få mötas och dela erfarenheter av liv och arbete i församlingen och också blicka framåt mot de utmaningar som ni står inför. I det sammanhanget kan temat Ett är nödvändigt vara både utmanande och provocerande. Det kan få oss att fokusera och skärpa blicken för vad som är församlingens grundläggande uppdrag och hur det kan ta sig uttryck och omsättas i praktiken, i just det sammanhang som ni lever och verkar i, här i Älvkarleby-Skutskärs församling.
För en levande församling är det absolut nödvändigt att fira gudstjänst. Gudstjänstlivet är kyrkolivets centrum. Det är det nav som allt annat som församlingen är och gör, kretsar kring. När vi möts för att fira gudstjänst samlas vi kring källan för vår tro, vi samlas kring den uppståndne Kristus för att få möta honom och varandra och för att sändas ut i den värld där vi är kallade att på olika sätt göra Guds rike synligt.
Svenska kyrkan befinner sig i slutskedet av att ta fram en ny kyrkohandbok, och ni har i Älvkarleby-Skutskär tagit aktiv del i remissarbetet genom att använda handboksförslaget. Det är glädjande att höra att ni valt att prioritera gudstjänsten. Nu finns en kontinuitet och stabilitet i gudstjänstfirandet i de tre kyrkorna. Ni har medvetet valt att här i Skutskärs kyrka fira gudstjänst varje söndag och utformat en gudstjänst som kallas Mässa mitt i livet. Det är ett gudstjänstarbete som går helt i linje med den nya handbokens intention och arbetssätt: att utifrån det sammanhang och de förutsättningar och behov som är just era utforma en gudstjänst så som ni själva vill fira den. Det skapar möjlighet till ett delat ansvar och större delaktighet från alla dem som på olika sätt är engagerade i församlingens gudstjänstliv.
Den nya kyrkohandboken anger ramarna och strukturen för gudstjänsten och inom de ramarna finns stor frihet och många variationsmöjligheter. Den friheten kräver samtidigt ett ansvar och en medvetenhet om hur gudstjänsten utformas och gestaltas. Hos många ovana gudstjänstdeltagare finns en social kravbild av kyrkan; att man måste vara och bete sig på ett visst sätt för att få vara en del av gemenskapen. Detta måste man vara medveten om, så att gudstjänsten blir en plats där jag får vara den jag är och inte tvingas bli någon annan. Kristen tro handlar om det egna och gemensamma livet, om att leva och växa personligt och tillsammans. Det handlar om att vara människa, och det blir man aldrig klar med. Det måste på olika sätt få komma till uttryck i gudstjänsten. Här har ni till exempel på ett kreativt sätt använt kyrkorummets möjligheter så att ni inbjuder till delaktighet, rörelse och flexibilitet.
Jag tror det är viktigt att ni också kontinuerligt utvärderar gudstjänstformerna och gör det tillsammans med kyrkvärdar, gudstjänstgrupper och, framför allt, med den gudstjänstfirande församlingen, och gör det på ett sätt så att alla röster blir hörda. En central tanke hos Martin Luther är att det som i gudstjänsten ”driver” och pekar mot Kristus ska stärkas och tydliggöras, det som skymmer Kristus och evangeliet, ska vi göra oss av med, och det som gör varken eller, kan vi både ha och mista. Den lutherska tankegången kan mycket väl fungera som en modell för utvärderingen av gudstjänsten. Med andra ord, om ett är nödvändigt i gudstjänsten, så är det att Kristus alltid står i centrum.
I morgon måndag börjar den första omgången av församlingens Alfa-kurser. Det är en ny satsning för att möjliggöra för fler att lära sig mer om kristen tro. I dag råder en akut bristsituation när det gäller kunskap om kristen tro. De flesta människor saknar ett språk för att sätta ord på sina existentiella frågor och sin andliga längtan. Därför vilar ett stort ansvar på den lokala församlingen att erbjuda undervisning om kristen tro. För om inte vi som kyrka undervisar om kristen tro, vem gör det då? Alfa-kurserna är ett exempel på ett koncept som har visat sig fungera, också över tid. Katekumenatet är ett annat exempel som fungerar på ett lite annat sätt än Alfa-kurser och har en annan pedagogik. Mötesplatser där det ges möjlighet att föra samtal om tro och liv och de avgörande livsfrågorna är nödvändiga för att vi ska växa och mogna som människor. Flera sådana platser finns redan i församlingen, jag tänker på bibelstudiegruppen ”Kaffebönegruppen”, samtalsgruppen ”Möte mitt i livet” och ”Bokcirkeln”. Det är nödvändigt för det fortsatta livet i församlingen att sådana samtal förs och kunskapen om kyrkans tro fördjupas. Jag vill därför uppmuntra er att fortsätta hålla de mötesplatserna öppna och levande.
Det är glädjande att se att konfirmationsundervisningen fortfarande har en relativt stark ställning i församlingen. Att tonåringar idag medvetet väljer att ägna sin tid åt undervisning i kristen tro är ingen självklarhet, inte minst med tanke på det utbud av aktiviteter som unga människor har möjlighet att engagera sig i. Konfirmandtiden måste upplevas som relevant, livsnära och äkta, annars väljer ungdomarna bort den. Konfirmanderna själva är de bästa ambassadörerna för församlingens konfirmationsundervisning. Därför är det så viktigt att fånga upp de ungdomar som blivit konfirmerade och ge dem uppgifter som faddrar och ledare, men också ge möjlighet för ungdomar att hitta en naturlig mötesplats i församlingen. I det arbetet är ni på god väg. Samarbetet i kontraktet för att kunna erbjuda ett sommaralternativ för konfirmander är också ett lovvärt initiativ. Det är nödvändigt att samarbeta för att dela kompetens och ge fler möjligheter att konfirmera sig.
Vi fick i onsdags vara med under första delen av ”Öppen onsdagkväll i Johannesgården.” Den inleddes med aftonbön i Skutskärs kyrka, där konfirmanderna på ett naturligt sätt stod i centrum eftersom de avslutade sitt arbetspass med aftonbönen. Därefter gick vi över till Johannesgården och delade en måltid med soppa och bröd för att sedan få möjlighet att delta i någon av aktiviteterna. Det är ett exempel på en mötesplats över generationsgränserna som möjliggör möten mellan människor. Andra mötesplatser är körerna som finns i församlingen. Musiken och sången har en förunderlig förmåga att skapa samhörighet och relationer. Församlingens projekt med musikalen ”Luthers ungar” är ett exempel på det. Mötena skapar relationer, och att bygga sådana hör till församlingens grundläggande uppdrag, därför att Gud i sig själv är relation. Vi kan spegla det i söndagens tema Ett är nödvändigt och ta till oss att relationer är nödvändiga för oss. Det är i relationen till Gud, till andra och till mig själv som jag blir den människa jag är skapad att vara.
Under visitationen har vi också samtalat om de utmaningar som församlingen står inför som en del av och en aktör i Skutskärs kommun. Församlingens kallelse och uppdrag sträcker sig utanför kyrkans och församlingshemmets väggar. Tillsammans med alla goda krafter och människor av god vilja är vi kallade att förverkliga Guds rike av kärlek och barmhärtighet, fred och rättvisa. En verkligt stor utmaning är de nyanlända, människor som av olika skäl tvingats på flykt för att söka sig en fristad i vårt land. Vi besökte mötesplatsen i Marma. Det arbete ni gör för nyanlända är av oerhörd betydelse för att skapa kontakter och bereda vägar för dem in i samhället. Det finns en oro för att den slitna skolan i Marma stängs, hyresavtalet löper ut den sista december i år. Kommunen och församlingen har fört samtal, och kommunen är intresserad av fortsatt samverkan för asylsökande och integration. Det finns många intressenter som kan bidra till verksamheten. Det gäller att hitta konstruktiva lösningar kring lokalfrågan, där bland annat församlingssalen i Marma och folketshusföreningens lokaler diskuteras. Överhuvudtaget behöver vi samverka kring lokaler så att fler kan mötas i kyrkans lokaler och vi använda andras.
Mycket görs redan i församlingen för att skapa mötesplatser. Jag tänker på samarbetet med familjecentralen, med skolan när ni bjuder in till jul- och påskspel och allhelgonavandringar, den stora öppet hus-verksamheten för barn och föräldrar. Och vi har under visitationen också fört samtal om vilka möjligheter till samarbete med ungdomsgården, behovet av anhörigstödjare, fortsatt och fördjupat samarbete med Missionsförsamlingen, biblioteket som mötesplats med mera.
I de samhällsförändringar som vi står i är det nödvändigt att civilsamhället på olika sätt går in och stöttar, och där är kyrkan och församlingen en viktig aktör och samarbetspartner. I församlingen finns ungefär 50 volontärer. Att samordna volontärskap och resurser mellan församlingen, lokala föreningar och kommunen är en utmaning som är nödvändig att anta. Det kräver också någon form av ledarskap och organisation.
Under den tid som jag kan överblicka har det funnits svårigheter i och för församlingen av olika slag. Det är glädjande att se att det finns så mycket av god vilja i församlingen och att så mycket är på väg åt rätt håll även om en hel del återstår. Det finns förnyad kraft att se framåt och kunna anta nya utmaningar.
Jag sa i inledningen av mitt visitationstal att söndagens tema Ett är nödvändigt kan uppfattas både som utmanande och provokativt. Det är utmanande eftersom vi tvingas skärpa blicken för att se det som är nödvändigt, men också provokativt eftersom det får oss att inse vad vi inte ska ägna oss åt, vad vi ska välja bort. Berättelsen om Marta och Maria i dagens evangelium sätter fokus på att vi måste urskilja det nödvändiga i det mångahanda. Det handlar om en andlig urskiljning som behöver göras för att vi ska kunna ställa den grundläggande frågan: vilken väg leder till livet? Och då inte bara liv i meningen att existera, utan livet i dess fullhet så som Gud har tänkt det. Församlingens uppdrag är att med den heliga Andens hjälp urskilja vad som leder till att Guds rike breds ut, att människor upprättas och befrias, och att vi inte mattas i kampen för sanning och rättvisa. Vi är alla kallade genom dopet till i det uppdraget följa Jesus.
Så vill jag som det är brukligt vid visitationer lämna ordet fritt om någon vill framföra något om församlingslivet eller kommentera det jag sagt.
Jag vill tacka för goda visitationsdagar i gemenskap med stiftsadjunkt Bengt Danielsson och med kontraktsprost AnnSofi Davidsson i hennes sista biskopsvisitation. Stor tack till dig inför din pensionering!
Mitt sändningsord hämtar jag ur dagens gammatestamentliga läsning (5 Mos 4:31a):
Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under.
Gud välsigne er alla.