Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Skäfthammars kyrka den 5 mars 2017

Den 1, 2 och 5 mars visiterade kontraktsprost Erland Söderström Ekeby och Skäfthammar-Hökhuvuds församlingar. Här kan du se ett bildspel från visitationen och läsa visitationstalet.

Härmed förklarar jag denna visitationsstämma för öppnad!

Kära församlingsbor, personal, förtroendevalda och ideella medarbetare i Ekeby och Skäfthammar-Hökhuvuds församlingar.

Nu har stunden kommit då det är dags att sammanfatta dagarna här hos er. Det har varit fina dagar med goda samtal och stor gästfrihet. 

Om jag ska sammanfatta känslan i ett enda ord väljer jag ordet ”anda”. Vi har fått höra om ”Ekebyandan” och då vill naturligtvis inte Skäfthammar och Hökhuvud vara sämre, även där finns en stark anda. Och jag vill även lägga till engagemang. Det har varit mycket spännande och inspirerande att ta del av detta. 

Men först något om visitationen som sker regelbundet, tidigare vart sjätte år och nu är vi på väg mot en rytm där visitationen sker vart fjärde år. Då kommer växelvis biskop och kontraktsprost för att visitera - en församling eller flera församlingar i - ett pastorat. Senast var det biskop Ragnar Persenius som visiterade, i november 2011, och innan dess var det dåvarande kontraktsprost Jan-Eric Engqvist i februari 2005. 

Den här visitationen har förberetts av Bengt Danielsson och Mats Lagergren. Mats Lagergren har även varit notarie vid visitationen och kommer att sammanfatta intrycken i ett utförligare protokoll. Kyrkobokföringsinspektör Anders Grape gjorde i veckan ett besök och hans protokoll bifogas, som en bilaga till visitationsprotokollet. Detta kommer att tas upp i domkapitlet och skickas till församlingen för fortsatt reflektion och är underlaget när undertecknad och notarie gör ett uppföljningsbesök i församlingen. 

Att visitera är en gammal tradition i vår kyrka och ett tecken på att vi hör ihop i ett större sammanhang.  Gimo pastorat är en del av Olands och Frösåkers kontrakt, Uppsala stift, Svenska kyrkan och ytterst den världsvida Kyrkan.   

Om visitationer förr framför allt handlade om kontroll så betonas idag istället ömsesidighet – vi hjälper varandra att se vad det innebär att vara kyrka just här och just nu och i ert fall i Ekeby och Skäfthammar-Hökhuvud år 2017.

Och det har jag lärt mig - att det ser ganska olika ut mellan de olika byarna och kanske framför allt i relation till Gimo, som har mer karaktär av brukssamhälle. 

Ni har genomgått ganska stora förändringar under de senaste åren.
Ni har ofta, i våra samtal, återkommit till - att ni nu står i något nytt - och i det har ni uttryckt stora förväntningar. Både personal och förtroendevalda har på olika sätt uttryckt att det finns en arbetsglädje, någon uttryckte det med orden att ni har ”en stark laguppställning”, någon uppmärksammade att det skrattas mycket och flera vittnade om den goda stämningen och engagemanget både i arbetslaget och bland de förtroendevalda. Gläds åt detta och vårda den goda gemenskapen! 

Ni har också fått ordning på ekonomin – ni har åter det målkapital som ni ska ha. Detta är viktigt för stabiliteten. 

Som jag inledningsvis antydde, finns det ett stort, härligt engagemang.
I samtalen med de förtroendevalda fick vi höra hur ni ibland tar ansvar för hela gudstjänsten i lekmannaledda gudstjänster, där ni bl.a. skriver egna förböner – ”de ska vara aktuella” fick vi veta. Så bra!
Nyckelordet är Delaktighet! Detta att bli lyssnad till, att behövas och att vara med och ta ansvar i gudstjänsten är något mycket viktigt – det är då man växer som människa och kristen! Tillsammans är ni på gång att förverkliga detta och på så sätt tydliggöra vad Kyrkan är - här på denna plats!

Under de här dagarna var det framför allt församlingsråden som lyfte fram just detta med delaktighet & ansvarstagande!  Detta är viktigt för alla – unga och äldre, kvinnor och män – som en väg till ett djupare engagemang! Dessutom blir det ofta bra när man får en uppgift, som man inte brukar utföra - men som man gärna går in i. Amatör betyder ju ”den som älskar”. Att göra något av kärlek – det får ett värde som varar, som blir kvar, som det är någon mening med!

Sen är det självklart att ni, alla engagerade, duktiga anställda som finns här, behövs! Naturligtvis!
Men i Svenska kyrkan har utvecklingen gått dithän att anställda har tagit ansvar för det mesta i församlingsarbetet, så det finns goda skäl att återvinna utrymmet åt amatörerna. 

En visitation är ett tillfälle för drömmar. Vi har lyssnat till era drömmar om framtiden i ert pastorat! Vi har lyssnat till barnen och de unga, vi har lyssnat till er förtroendevalda och er anställda. När vi träffade barnen och de unga fick vi samtidigt avnjuta en tacosmåltid tillsammans. Vi fått ta del av många spännande önskningar, alltifrån godisregn till en egen kyrkokör i Ekeby. Jag ska inte säga var det ena eller det andra förslaget väcktes…
En annan dröm som lyftes fram var: ”att tillsammans vara en levande församling och naturlig mötesplats” - och det sammanfattar väldigt bra vad det är att vara kyrka och församling!

Ett par barn uttryckte att det bästa med församlingen är ”när det är som vanligt” och jag tycker att det påminner oss om något mycket viktigt.
I en tid när så mycket händer och allt går så fort är det befriande att vi – barn & vuxna – någonstans får känna igen oss, känna oss trygga och kanske rent av bara få vara i det som är och hämta ny kraft och nytt mod i den vanliga, varma församlingsverksamheten. 

Drömmarna och engagemanget – är något att vara lyhörd för och ta vara på. Ibland blir vi alltför snabbt alltför realistiska och sorterar snabbt bort det som just nu inte tycks praktiskt och ekonomiskt möjligt. Jag tänker att vi i stället kan göra som Maria, vi begrundar och gömmer det i vårt hjärta. Vi kanske inte har råd att bygga ut Kyrkans hus just nu, men när den dagen kommer är det bra att någon väckte den drömmen. Det kanske inte just nu är praktiskt genomförbart att ha barnverksamhet i alla delar av pastoratet, men det är bra att hålla drömmen vid liv. 

Gimo är en gammal bruksort och den traditionen fortsätter när det moderna storföretaget Sandvik har tagit över det gamla brukets roll som dominerande arbetsgivare. Vid en lunch på herrgården fick vi möjlighet att samtala om hur ett samarbete kan se ut och hur det kan utvecklas. Det är fint att se att det finns en relation, en ömsesidig öppenhet och en förväntan på att kyrkan kan bidra till Sandvik och deras anställda. Inte minst gäller det i samband med kriser, stora kriser som drabbar hela bygden eller företaget, men också kriser som drabbar individen. Bygg vidare på de relationerna! All erfarenhet pekar på att relation är det som betyder något när behov dyker upp. Då finns inte tid att slå upp telefonkatalogen eller att söka på webben.

Vi fick också möta familjecentralen där kyrkan är en av parterna i den fina samverkan som sker - med barn och familjer i fokus.
På samma sätt hann vi med ett intressant möte med ett par lärare från Bruksgymnasiet. Det är glädjande att se att ni finns med i olika nätverk och jag vet ju att samverkan sker också på många andra sätt. 

Till visitationen hör att besöka pastoratets kyrkor och det har vi gjort. Ni har tre underbart fina kyrkor, var och en med sin speciella karaktär. Jag kan här konstatera att kyrkorna och kyrkogårdarna är välskötta och att ni har ordning på inventarierna med utsedda inventarieansvariga. Ni har gjort ett stort och viktigt arbete för att se till att alla gravstenar blivit kontrollerade, så att de inte kan falla omkull och skada någon. För att inte göra talet för långt ber jag att få hänvisa till protokollet där det här kan bli lite mer utförligt. 

Låt mig bara få väcka några tankar:
1. Jag tycker att det vore fint om ni kunde fira gudstjänst varje söndag i en av pastoratets kyrkor och då är det denna kyrka, Skäfthammars kyrka som är det mest naturliga. Av den enkla anledningen att denna kyrka ligger där flest människor bor. Regelbundenhet är en grundförutsättning för ett fungerande och ett växande gudstjänstliv och även om varannan vecka också är regelbundet – jag skulle säga att det är det näst bästa. Men det finns dock en poäng i att alla vet att det varje vecka firas gudstjänst i en av pastoratets kyrkor. Inte minst för alla dem, som inte går i kyrkan så ofta. Sedan kompletteras det växelvis med gudstjänst varannan söndag i Ekeby och Hökhuvud. 

2. Jag vill också styrka under att detta med många delaktiga och ansvars-tagande, gärna i olika åldrar i söndagens gudstjänst – sannerligen en framtidsväg! Den positiva, stora lekmannamedverkan som ni har förverkligat i de lekmannaledda gudstjänsterna skulle väl kunna vara något att satsa på och utveckla vidare tillsammans med präster, musiker och barnledare – så att mångas delaktighet och ansvarstagade får prägla alla gudstjänster!

3. Jag vill gärna lyfta fram ytterligare en fråga som vi berört under visitationen – en satsning på en Väg- eller Sommarkyrka. Både Skäfthammars och Hökhuvuds kyrka ligger fantastiskt nära vägen och lämpar sig mycket väl för ett stopp på väg mot Roslagskusten. Redan nu är det många som stannar till och använder borden för en fika, ibland parkeringen för att övernatta i husbilen och stigarna runtom för att rasta hunden. Det vore så härligt om man oftare skulle få mötas av en öppen dörr till era vackra kyrkor, ja, så ofta som möjligt under sommaren. Tusentals människor färdas nära förbi era vackra kyrkor varje dag under sommaren. Tänk att upptäcka en stor skylt som berättar att kyrkan är öppen! Jag tror många – både ungdomar och äldre – skulle vara mycket glada och stolta över att anförtros uppdraget att finnas i kyrkorna och få visa och berätta om dem för nyfikna besökare och sökare. 

Och så har vi den här stora, vackra men ytterst ojämna, gravhällen som finns här - längst fram i Skäfthammars kyrka och jag vill inte svika traditionen utan ta tillfället att påpeka det också vid den här visitationen. Detta måste snarast få en lösning och det måste ske innan någon begravningsgäst eller nattvardsfirare, med koncentration på annat håll, allvarigt skadas. Jag vet att ni har pressat på länsstyrelsen för att få till någon åtgärd. Låt mig bara understryka hur viktigt det är att få till en förändring så snart som möjligt. Ni har ju flera goda idéer om hur denna lösning skulle kunna se ut.

Under dessa visitationsdagar har vi fört samtal om hur vi ska nå människor idag. I en tid när dopen blir allt färre, när färre ungdomar blir konfirmerade och färre som gifter sig i kyrkans ordning – med andra ord när den kristna seden tydligt avtar – så innebär det inte nödvändigtvis att människors tro har minskat, sådant är svårt att uttala sig om, men vi ser att det som tidigare var självklart nu i högre grad måste motiveras. Inte minst gäller det just dop och konfirmation och där måste vi hjälpas åt att fundera på hur vi kan lyfta fram dessa och hur vi kan ta bort onödiga hinder. Det handlar inte om att kompromissa med innehållet – utan snarare om att vara mer lyhörd för människors behov och att öka tillgängligheten så mycket det går. Det kan också handla om att söka samverkan med idrottsföreningar och andra som vänder sig till barn och unga.

Det gäller att utveckla mötesplatser, som gör att det finns en kontinuitet i kontakten med församlingen. Det här vet jag att ni är medvetna om och ni delar verkligheten med många andra församlingar, men jag vill ändå lyfta det eftersom det är så centralt för vår kyrka, nu och inför framtiden. Ibland funderar vi i våra församlingar om vi har råd att satsa på ökade tillgänglighet. Kanske ska vi då hellre fråga om vi har råd att inte satsa. 

Mycket har förändrats genom åren, men nu vill jag enligt gammal tradition lämna ordet fritt:

… och för den som har några synpunker, på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen så går det bra att framföra det nu: 

Marie Anne Svedbro från församlingsrådet i Hökhuvud menade att det alltför ofta blir ett fokus på pengar. Hon tyckte också att vi som kyrka måste bli bättre på att berätta vad man får för medlemsavgiften. Hon hänvisade till en artikel som Daniel Norqvist, tidigare diakon i församlingen nyligen skrivit i Metro och där han framförde ett tack till alla medlemmar och berättade vad de bidrar till. Marie Anne Svedbro efterlyste vidare verksamhet anpassad efter yrkesverksamma och menade att kyrkan i dag framför allt är väldigt pensionärsvänlig.

Jag vill nu avsluta denna visitationsstämma med ett sändningsord från denna söndag, första söndagen i Fastan: Bibelordet är hämtat från dagens psaltarpsalm – psaltaren 31– och kan få vara vår gemensamma och enskilda bön inför en okänd framtid. Om ni slår upp psalmboken, så kan vi tillsammans be med psaltarpsalmens ord:   
”Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp.
Var min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära. Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer.” Amen.

Allt Gott i ert fortsatta goda arbete! Gud välsigne er alla! Jag förklarar härmed visitationsstämman för avslutad. Nu får vi lyssna till postludiet.

Skäfthammars kyrka den 5 mars 2017

Erland Söderström                                           Mats Lagergren

Kontraktsprost                                                 Notarie