Uppsala stift

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon: +46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Rimbo kyrka den 13 november 2016

Den 9-10 och 13 november visiterade biskop Ragnar Persenius Rimbo, Husby, Skederid och Rö, Fasterna, Närtuna och Gottröra församlingar. Här kan du läsa visitationstalet och se ett bildspel från visitationen.


Visitationstal i Rimbo kyrka söndagen före domssöndag den 13 november 2016
Kära församlingsbor och medarbetare i Rimbo, Husby, Skederid och Rö, Fasterna, Närtuna och Gottröra församlingar av Uppsala stift.

Det har varit intressant att komma en andra gång till er på biskopsvisitation. Första gången var i februari 2005. Denna gång befinner sig församlingarna och pastoratet i ett förändringsläge.

I en omställningsperiod
Ni befinner er i en omställningsperiod i väntan på det nya, gemensamma Roslagens västra pastorat som den 1 januari 2018 kommer att inrymma även Häverö-Edebo och Edsbro-Ununge församlingar. Väntans tid innehåller frågor och oro men också möjligheter och förhoppningar. Hur kommer det att bli efter sammanläggningen? Vi har berört olika aspekter på en sådan under visitationen, bland andra ekonomi, fastigheter, delande av kompetens, samarbete, möjligheter till rationalisering på vissa områden. Inom den församlingsvårdande verksamheten finns tyvärr just nu vakanser och flera vikarier. Det innebär samtidigt att det är en gynnsam situation för att se över och prioritera hur tjänsterna ska återbesättas. Inte minst viktigt är att beakta vilka utbildningar och yrkeserfarenheter som behövs.  

Det är nu ni kan drömma och spana in möjligheter. All förändring kräver tid, engagemang och ett medvetet arbete av alla berörda. Jag vill uppmuntra er till att ställa församlingarnas kallelse och grundläggande uppgift i centrum. Den kvarstår oavsett hur pastoratsindelningen görs.

Jag ska nu ta upp något av det vi samtalat om, mer finns att läsa i det protokoll som kommer att sändas till er.

Organisationen
I ett större pastorat med fler medarbetare som delar kompetens med varandra inom sina områden blir verksamheten också mindre sårbart vid ledighet och sjukdom. Områden som diakoni och konfirmandverksamhet lämpar sig särkskilt för samverkan och samordning i det större pastoratet. Inom barn- och ungdomsverksamheten finns redan upparbetade mötesplatser och verksamheter.

En ledningsstruktur för det nya pastoratet håller på att utvecklas av de gemensamma organ som har ansvar för förberedelserna. Det kommer att finnas en kyrkoherde för pastoratet. Planeringen tycks gå i riktning mot att det ska finnas team som leds av arbetsledande komministrar, församlingsherdar för verksamheten i församlingarna i pastoratets olika delar. Det anser jag är en bra, decentraliserad modell som gör det möjligt att behålla och utveckla relationer med församlingsborna. På vissa områden kan man kraftsamla och dela kompetens. Det blir också viktigt att utveckla ett gott samspel mellan församlingsråden och kyrkorådet. Allt kommer inte att bli klart med en gång. All förändring kräver tid.

Kyrkor och fastigheter
Kyrkorna är mycket väl renoverade och underhållna, de är olika till sin karaktär och kompletterar varandra. När det gäller energistyrning och arbete med inomhusklimatet i kyrkorna ligger ni långt framme. Det är också av stor betydelse för ekonomin. Hur det ska prioriteras bland fastigheterna och lokalerna användas är nödvändigt att ta tag i när det gemensamma pastoratet bildats. Jag tror också att vi alltmer går mot samnyttjande av lokaler som heller inte behöver vara pastoratets egna, och att kyrkorna måste brukas på fler sätt.

Jag gläder mig över att pastoratet fått sin första askgravplats. Den har tagits i bruk här på Rimbo kyrkogård denna höst. På grund av det ymniga snöfallet under veckan valde vi att inte besöka den utan fick en utomordentlig beskrivning och information av Anna-Lena Luna och Peder Lundin som visade bilder och berättade. I torsdags tog jag en promenad till platsen, och kunde trots all snö se hur fint belägen den är med vattendamm, gångar, träd och naturstenar. Jag kunde också se namnen på de två bortgångna som redan fått sina viloplatser där. Det visar sig alltmer hur viktigt det är för sörjande att kunna fästa sin sorg vid en bestämd plats där namnet på den bortgångna finns. Här kan det ske utan krav på att de ska ta ansvar för gravskötsel.

Kyrkogårdsverksamheten och vaktmästeriet är organiserade på flera sätt i de pastorat som kommer att bilda det gemensamma pastoratet.  Vi har delat tankar och synpunkter om det. Unikt för Rimbo pastorat är att vaktmästarna inte tjänstgör på helgerna och att frivilliga istället tar ansvar för allt som behöver göras för gudstjänster och kyrkliga handlingar. Idag har vaktmästarna både inre och yttre tjänst under vardagarna. En möjlighet i ett större pastorat är att skilja på inre och yttre tjänst. Genomlysning och samtal behövs för att finna den bästa lösningen.

Barn, ungdom och diakoni
Under församlingsaftonen berättade församlingspedagog Thomas Wiklund om arbetet med ungdomar och särskilt om den grupp unga vuxna som konfirmerades i våras. Ta gärna det konceptet som vägledning för det fortsatta församlingsarbetet oavsett vilka åldrar det gäller eller inriktning. Det handlar om att gestalta tre T:n: Tid, Tillit och Tillsammans.
TID: Att finnas där ungdomar (eller andra) samlas. Samtala, söka kontakt och vara öppen för de frågor som garanterat kommer.
TILLIT: Förtroende och tillit skapas när man tillbringar tid tillsammans, lyssnar, har fokus på den man möter och gör saker tillsammans.
TILLSAMMANS: Genom uppbyggnad av de två första T:na skapades också ett gott samarbete med fritidsgården och ”Punkten” kunde öppnas en gång i veckan i församlingens regi. Där fortsatte arbetet med gemenskap och också mer strukturerade samtal över olika material, bl.a. Frälsarkransen.

För vår framtid som kristen kyrka är det avgörande att vi bygger relationer och stärker dem när de är svaga. För att det ska fungera med en inbjudan behöver människor ha relationer och kontakter med församlingen. Vi måste vara en uppsökande kyrka och finnas med i skilda sammanhang, särskilt där de mänskliga behoven är som störst.

För att möjliggöra en utveckling i den riktningen behövs många ideella som engagerar sig och får förtroende. Det behövs ledning, och den kompetensen kan finnas hos ideella, men det är i alla händelser ett ansvar för de anställda att organisera och förhålla sig så att ideellt engagemang uppmuntras och blir meningsfullt.

Vid besöket på Kyrkiz-öppet hus fick vi förmånen att känns oss som barn och öva rörelsesångerna. Kyrkiz är en mötesplats för hemmavarande föräldrar, som också får dela en måltid med varandra och barnen.

I församlingarna finns en omfattande verksamhet. Miniorer, juniorer, riddarskola, barnkörer, konfirmander och ledarutbildning är viktiga för undervisningen i kristen tro och för den diakonala omsorgen. Det handlar om mötesplatser där de som deltar kan stärkas och utrustas för att leva i tro.

Den diakonala verksamheten hör till ett levande församlingsliv. Tron omsätts i handling. Jesus är vår förebild. Alla hamnar vi i utsatthet och får behov av stöd och omsorg. Ett exempel fick vi ta del av vid vårt besök på biblioteket där ett språkcafé startats, som bygger på samverkan mellan goda krafter och ideella som tar ansvar.

I en broschyr står ”Unna dig glädjen att vara till glädje – du är välkommen i vår volontärgrupp”. Tre områden beskrivs: besök på äldreboende, språkcafé på biblioteket och frukost i Missionskyrkan. Till min glädje citerades tre volontärer i samma broschyr. Här inbjuds fler att vara delaktiga.

Först och sist handlar det om att vi var och en ser vår medmänniska.

Gudstjänst- och musikliv
Det har visat sig att regelbundenhet, delaktighet och former som deltagarna känner igen bidrar till ett gudstjänstliv som är stabilt och kan utvecklas. Den kyrkliga seden blir successivt svagare, också här i Rimbo pastorat. Sammantaget minskar antalet deltagare vid gudstjänster och kyrkliga handlingar. Men det finns glädjande undantag. Statistiken här visar att dop där minst en förälder hör till Svenska kyrkan går åt rätt håll. År 2005 var det 71,8% och 2015 75,6% av barnen som döptes i pastoratet. Någon tydlig förklaring har vi inte funnit men förmodligen handlar det om uppsökande verksamhet, att kontakter tas och relationer skapas. Verksamheten för föräldrar och barn är viktig.

När det gäller huvudgudstjänsterna är det mer bekymmersamt. Det behövs ett utvecklingsarbete för delaktighet, kontinuitet och gemenskap. Jag vill också påminna om att ett regelbundet nattvardsfirande fördjupar gudstjänstlivet och faktiskt leder till att fler deltar i gudstjänsterna. Körerna betyder mycket för gudstjänstlivet. Medan deltagandet i huvudgudstjänsterna har minskat drastiskt under de senaste tio åren i pastoratet har besökarna vid andra gudstjänster ökat, jag förmodar att det gäller främst körkonserter och musikgudstjänster. Ni har verkligen ett rikt kör- och musikliv med olika inriktning och svårighetsgrad för både barn och vuxna. Vi fick glädjen att lyssna på Nova Gospel i tisdags och idag har vi glatts åt kyrkokören.

Avslutande ord
Nu vill jag tillsammans med biskopsadjunkt Rose-Marie Rönnblom, stiftsadjunkt Lena Brolin och kontraktsprost Helén Uddén tacka för fina visitationsdagar med goda samtal och den gästfrihet som vi fått ta emot. Vi gläds över en församlingsverksamhet som bär in i framtiden och mångas goda vilja att ta ansvar.

Så vill jag som det är brukligt vid visitationer lämna ordet fritt om någon vill framföra något om församlingslivet. Ordet är fritt. /Kyrkofullmäktiges ordförande Bo Wetterström begär ordet och påminner om att kyrkofullmäktige sammanträder på måndagen för att diskutera budget och verksamhet./

Det är gott att veta att det är många som tar ansvar inom Rimbo pastorat och att det för det nya pastoratet finns indelningsdelegerade som fungerar som fullmäktige och en indelningsstyrelse.

Söndagen före domssöndagen med temat vaksamhet och väntan bör inspirera oss att ta vara på det liv som vi fått som en gåva att förvalta. Det gäller att ha kontakt med livets ursprung och hämta kraft i livets källa. Vi ska vara vaksamma, så att vi inte leds bort från den väg som leder till Livet. Vår väntan gäller den stora befrielsen, då döden och allt ont som hör till dödens värld förpassas till historien.

Jag avslutar biskopsvisitationen med några strofer ur den psaltarpsalm 139 som hör till denna söndag i evangelieboken. Det är ord av trygghet inför Guds ansikte:

Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. (Psalt 139:3-5)

Gud välsigne er alla.