Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Öregrunds kyrka

Den 12 oktober 2014, av domprost Annica Anderbrant.

Kära Öregrund- och Gräsö-bor! Låt mig inleda den här visitationsstämman med att citera en vers ur en känd psaltarpsalm: ”Tog jag mig morgonrodnadens vingar, gick jag till vila längst ut i havet skulle du nå mig även där.”

Visst var det lite känslan av att befinna sig längst ute i – eller i alla fall vid – havet när vi kom hit till Öregrund i onsdags. Och särskilt på Gräsö där visitationen inleddes, där är havet hela tiden närvarande. Gud finns här och verkar på många olika sätt och i många olika sammanhang. Det har varit väldigt tydligt under de här dagarna och jag ska återkomma till det.

Men först något om visitationer. Det visiteras vart sjätte år, växelvis biskop och prost och eftersom er kyrkoherde är kontraktsprost blir det jag som domprost som får ta hand om den här visitationen. För sex år sedan var biskop Ragnar Persenius här och för tolv år sedan var det min företrädare Tuulikki Koivunen Bylund som besökte er. Då hette kyrkoherden Göran Andersson och även han var kontraktsprost.

Den här visitationen har förberetts av stiftsadjunkt Eva Åsjö och Mats Lagergren som även varit notarie på visitationen och som kommer att sammanfatta intrycken i ett protokoll. Detta kommer att behandlas i domkapitlet och sedan skickas till församlingen för fortsatt reflexion. Inom kort kommer även kyrkobokföringsinspektör Andes Grape till församlingen för att se att allt är i sin ordning när det gäller kyrkobokföring, diarium, arkiv med mera.

Att visitera är en gammal tradition i vår kyrka och ett tecken på att vi hör ihop i ett större sammanhang. Er församling är en del av Uppsala stift, en del av Svenska kyrkan och ytterst en del av en världsvid gemenskap och ur den gemenskapen får vi både inspiration och vägledning. Tidigare handlade visitationer mycket om kontroll och det fanns nog en stark känsla av makt och överhet. I dag handlar det mer om ömsesidighet, att vi hjälper varandra att se vad det innebär att vara kyrka just här och just nu, för er del i Öregrund och på Gräsö år 2014.

I er församlingsinstruktion som ska fastställas av domkapitlet uttrycker ni det som att: ”Församlingens liv ska präglas av kärlek, respekt och omtanke – med Jesus Kristus som förebild.” Det är en ambitiös målsättning och något att sträcka sig mot. Fortsätt nu att arbeta vidare med er församlingsinstruktion och konkretisera visionen i de verksamheter ni vill utveckla.

Närheten till havet präglar naturligtvis församlingen och här har många genom tiderna levt inte bara nära utan också helt beroende av havet. Havet har varit en förutsättning för livet men det har också varit ett hot och ibland ond bråd död, något som vi fick höra talas om i berättelsen om Örskärsolyckan. På torsdagsträffen där vi fick höra fler berättelser om livet på Gräsö under första hälften av 1900-talet. Idag lockar läget vid havet många sommargäster och turister. Färjan som förbinder församlingens olika delar ger ett speciellt sätt att se på tiden, färjans tidtabell är viktig som start- och slutpunkt för program och möten.

För oss som kristna är vattnet ständigt en påminnelse om både skapelsen av universum och, genom dopet, vår födelse som kristna. Ni har i er församling en doptradition där vatten generöst används då ni döper genom nedsänkning. Många uppskattar det (inte minst de minsta dopkandidaterna) föräldrar väljer det alternativet och upplever därigenom riten än starkare. Men det är nog klokt att ni inte använder havets vatten som sliter hårt på dopkärlen.

Det som varit tydligt för mig under de här dagarna är den energi och den kreativitet som finns hos anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare och viljan att ställa upp för varandra. Ni är ett litet arbetslag och det förutsätter flexibilitet, att ni kan arbeta bra tillsammans och att ni inte för mycket håller på era gränser. Och samtidigt vill jag påminna er om att allt för höga ambitioner och vilja att gå över gränser kan leda till att det blir för mycket av det goda. Därför är det viktigt att ni ger er själva möjlighet att stanna upp. Ni har börjat utnyttja möjligheten till retreat och andrum på Breidagård, och har också gjort andra resor och utbildningar för få intryck och inspiration.

Även om ni är få anställda så det är många fler som är med och bidrar till församlingens liv. Ni har många kyrkvärdar och genom deras kompetens och trofasthet har ni kunnat spara in på personalkostnader i samband med gudstjänsterna. Ni har mycket engagerade och fantastiskt kunniga förtroendevalda. Flera av er har varit med under visitationen och generöst delat med er av er kunskap om Öregrund och Gräsö från tidig medeltid och fram till i dag. Ni har också en stark förankring i bygden vilket på ett naturligt sätt gör att kyrkan finns i ett sammanhang. Och det gör att kyrkan hela tiden finns närvarande i samhället. I vår kyrka har vi ibland trott att det bara är när en präst eller någon annan anställd är närvarande som kyrkan är där. vi behöver påminna oss om Martin Luther som betonar att varje döpt är en representant för kyrkan där hon eller han befinner sig. Jag tror att ni har förstått det.

Två dagar går fort och vi har inte kunnat besöka så mycket grupper men vi ser att det är mycket som händer och att verksamheten utvecklas. Bland annat fick vi höra om det rika musiklivet och att ni har flera körer som också lockar alltfler sångare. En rörande berättelse är när en av de äldre körsångarna hamnar på sjukhuset och hur hon låter hälsa och tacka för att körledaren Håkan Sundin har förgyllt de två senaste åren i hennes liv.

I församlingsinstruktionen betonar ni öppenheten och det har vi fått ta del av under de här dagarna. Ni vågar uttrycka era åsikter och jag har även upplevt ett gott lyssnande. Så ska det vara och när ni har talat klart fattar ni beslut som ni sedan solidariskt följer. En av de förtroendevalda slog huvudet på spiken när han – möjligen lite drastiskt – uttryckte att de andra gärna får köra över honom när beslutet ska fattas om det är så att hans uppfattning inte delas av de andra. Så är det, alla har vi rätt att uttrycka vår mening men vi får inte alltid som vi vill. Öppenheten är inte bara något som jag har märkt, ni har ofta återkommit till det i våra samtal och ni har uttryckt en glädje över att ni nu alltmer kan leva i den öppenheten med varandra. Ni har flera gånger betonat det goda klimat som nu råder i arbetslaget och bland er förtroendevalda.

Ett intressant samtal hade vi i torsdags med representanter för turistnäring, näringsliv och föreningsliv. Utgångspunkt var att församlingen tiofaldigas under sommaren och hur ni ska hantera det. För många innebär sommarmånaderna en tid av vila och möjlighet att dra ner på tempot, här är det precis tvärt om. För många av de fritidsboende är kyrkan i Öregrund den kyrka som man mest relaterar till och den här kyrkan blir en populär dop- och vigselkyrka för många som inte bor här, gärna i kombination med en fest på societetshuset. Här tycker jag mig ha förstått att ni gör ett mycket bra arbete genom att hålla kyrkan öppen, genom att ordna speciella gudstjänster och konserter, ibland i samverkan med Lions eller hembygdsföreningen. Detta är möjligt tack vare personalens flexibilitet och genom alla ni som gör en ideell insats. Men jag tror att ni har mycket att vinna på en utökad samverkan med era grannar och jag ska återkomma till detta. Lite bekymrad blev jag när jag hörde att er kyrkoherde inte har haft någon sommarsemester. Även om sommaren är en spännande tid att befinna sig i Öregrund behöver även en präst vara ledig.

En del av visitationen är att besöka församlingens kyrkor, kapell, kyrkogårdar och andra byggnader. Visitationen började i Söderboda kapell som visade sig vara en jordkällare hemma hos Ditte Werner och Agne Andersson i Söderboda. Den anspråkslösa exteriören till trots rymde det ett mycket stämningsfullt andaktsrum där vi fick inleda och lyssna till en dikt av den lokala storheten Anders Mats Oskar. Det här är också tänkt som en startpunkt för en möjlig pilgrimsvandring genom kontraktet och till Uppsala. Spännande tankar som ska bli roliga att följa. Vi ser ju på många håll hur den moderna människan attraheras av pilgrimstanken som på ett fint sätt kombinerar känslan för naturen och våra andliga behov. Att vandra är också en hjälp till samtal och tystnaden blir heller aldrig besvärande.

Vi fortsatte sedan till Gräsö kyrka, kapellet på Öregrunds griftegård och sedan Öregrunds kyrka där vi firade en enkel mässa i Taizánda. Här måste jag få säga några berömmande ord om de musiker som medverkade, församlingens kantor Håkan Sundin som på samma dag lät oss njuta av saxofon och tvärflöjt, flygel och piano. Under mässan spelade han tillsammans med Camilla Skagermark som inte bara är kyrkorådsledamot utan också en skicklig cellist. De påminde oss än en gång om vad musik betyder och hur den berikar gudstjänsten och känslan av andakt. Era kyrkor och kyrkogårdar är generellt mycket välskötta. Det finns alltid saker att fundera på och förbättra. Under de här dagarna har vi sett en del sådant och det kan ni läsa senare i protokollet. Jag nämner nu bara taket och vinden här i kyrkan som är det mest omfattande arbetet.

Vi har naturligtvis också talat om framtiden, en framtid som troligen innebär en större samverkan med Frösåkers församling. Biskopen har ritat upp en målbild för strukturen i Uppsala stift, en målbild som stiftsstyrelsen har ställt sig bakom. Där talas om ett gemensamt pastorat med Frösåker och Öregund-Gräsö, med utgångspunkt från att de båda församlingarna finnas kvar. Ni är en liten församling och på sikt blir det nog vara svårt att klara sig på egen hand. Vi har redan talat om behovet av renovering här i kyrkan. Men minst lika viktig som ekonomin är att minska sårbarheten med ett så lite arbetslag. När vi har samtalat om detta har det verkligen betonats hur viktigt det är att behålla närheten till församlingsborna.

Jag håller med er och vill uppmana er fundera över vad som är just er församlings identitet, att tänka igenom vad som är omistligt att sköta lokalt och samtidigt tänka på var ni kan vinna på en större samverkan. Ni samverkar redan; genom en kyrkoingenjör, Sarit Dale som har överblick över alla kyrkor i kontraktet och genom en ungdomskör som leds av Angelica Örneholm. Ibland vinner ni på att tänka större och vi talade en del om detta när det gäller konfirmations- och annat ungdomsarbete. Där är inte församlingsgränsen viktig, snarare är det var man går i skola och har sina vänner. Genom samverkan har ni en möjlighet att utveckla olika alternativ av konfirmationsundervisning. En idé som nämndes var att ha veckoläsning i Östhammar och sommarkonfirmander i Öregrund. ¨ På samma sätt söker sig många – och det gäller alla åldrar – till det som passar en bäst och det kan både gälla gudstjänstform eller musik. Ibland är dock närheten det allra viktigaste att värna om, det är viktigt att känna igen sin präst, och Tomas och Lennart, vaktmästarna, finns på kyrkogården och bygger många relationer. Och som någon sa, Öregrundsborna frågar inte efter numret till kyrkan, de frågar efter numret till Kerstin. Det är ni som personer som är kyrkans ansikte i Öregrund. Kanske kan vi lära något av ICA-handlaren som finns på plats med sina varor och i mötet med kunderna. Men eftersom han är del av ett större sammanhang kan han dra nytta av gemensamma upphandlingar och han slipper fundera på telefonavtal eller IT-lösningar.  

Det här är en process och jag vet att ni fortsätter samtalet i församlingen och tillsammans med Frösåker. Ta gärna hjälp från stiftet, till exempel av Stefan Bosbach och Åsa Nyström. Och framför allt; fortsätt i den öppna anda som vi har upplevt under de här dagarna. Det är inte farligt att ha olika åsikter, däremot kan det bli förödande om vi inte släpper fram våra farhågor och förhoppningar.

Ja, ni gör mycket, ni har mycket att vara glada och stolta för. Det märkte vi tydligt på onsdagskvällen efter mässan när vi träffades i Kyrkans Hus. Det ville inte ta slut när ni skulle berätta om vad som är bra här i Öregrund. Ni har mycket mer som ni skulle vilja göra, men låt det ta sin tid, låt det växa fram. Vi som har evigheten som perspektiv behöver inte känna att allt måste ske precis nu.

”Människan spår men Gud rår” säger ett gammalt ordspråk. Eller ännu bättre uttryckt i psaltarpsalmen: ”Dina tankar, o Gud är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig”.   Nu är vi i alla fall vid slutet av det här talet, tack för att vi har fått gästa er, vi har blivit mycket väl mottagna här i Öregrund och på Gräsö och ni har på den här korta tiden fått oss att känna oss riktigt hemma.

Och nu vill jag som traditionen bjuder lämna ordet fritt för den som har några synpunker på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen. Vi kommer även att ge den möjligheten i samband med lunchen i societetshuset där vi sedan avslutar visitationen.  

----------------------  

En församlingsbo önskar att kyrkan ska var mer tillgänglig, nu är den oftast låst på dagtid. Det vore önskvärt att kunna ta del av kyrkorummet även när det inte pågår någon aktivitet. Kyrkoherden bejakar tanken och berättar att det i all fall är mer öppet under sommartid.

Visitator uppmanar till att vara frimodiga när det gäller önskemål i församlingen och inför framtiden, att tala med de förtroendevalda och föra fram er synpunkter.

Någon frågar om det kommer det vara gudstjänst lika ofta om Öregrund-Gräsö blir del av ett större pastorat. Visitator menar att det bestämmer församlingen själv. Kyrkoordningen slår fast at det ska vara huvudgudstjänst i pastoratet medan det i övrigt finns möjlighet till andra typer av gudstjänster eller konserter.
En församlingsbo fyller i att det är välkommet med andra typer av samlingar, till exempel att kura skymning i kyrkan eller författaraftnar.

En gäst från en grannförsamling menar att församlingen är den mest kyrksamma i kontraktet, och uppmanar till gläjde och tacksamhet för detta. Han betonar även att församlingen ska vara glad för den nya tanken att finnas kvar som församling men att ingå i ett pastorat. Det är en mer framkomlig väg än att flytta församlingsgränser som tidigare funnits på förslag.

Kyrkoherden berättar om planer med kyrkkaffe på Wilmas café där gudstjänstbesökarna ska kunna fika till ett reducerat pris och så få möjlighet att fortsätta gemenskapen.

Visitator tackar för goda dagar och förklarar visitationen avslutad.