Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Norrala den 5 oktober 2014

Visitationstal av kontraktsprost Lars Nilsson den 5 oktober 2014.

På uppdrag av biskopen i Uppsala stift, Ragnar Persenius har jag visiterat Norrala-Trönö församling under tiden 10/9-11/9 2014.  

Visitationen har förberetts genom besök av stiftsadjunkterna Eva Åsjö och Mikko Pelttola. Kyrkobokföringsinspektören, prosten Matts Sandström har gjort en inspektion av kyrkobokföring och pastorsexpedition. Närmast föregående biskopsvisitation gjordes av biskop Ragnar Persenius den 22-23 och 25/5 2008. Senaste prostvisitation gjordes av undertecknad den 3-4/11 och den 6/6 2002.

En visitation kan ge möjlighet till att ett ögonblick stanna upp och reflektera över nuläget och blicka framåt. Detta har skett i olika sammanhang och konstellationer med anställda, förtroendevalda och övriga engagerade. Med de båda prästerna har jag haft enskilda samtal.

DEN GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTEN

För att beskriva kyrkans  liv brukar vi tala om Kyrkans grundläggande uppgift.

Det är att fira gudstjänst samt bedriva mission, diakoni och undervisning. Dessa fyra beskriver tillsammans en enda uppgift. De är väl sammanflätade och går inte att skilja från varandra, men är ändå klart urskiljbara var för sig.

Den grundläggande uppgiften lägger ut riktningen och anger tyngdpunkten. Den hjälper oss att prioritera, att göra rätt saker. När vi ser över befintlig verksamhet och när vi vill börja något nytt är den grundläggande uppgiften ett mycket bra raster att se igenom. Kanske kan vi då ibland upptäcka att det vi inte trodde var så viktigt, verkligen visade sig vara grundläggande. Å andra sidan kan det också innebära att vi avstår från sådant som vi kanske gärna vill men som inte alls hör dit. Jag skall redogöra något för mina tankar efter visitationsdagarna utifrån den grundläggande uppgiften.

GUDSTJÄNST

Ni har tre gudstjänstrum i er församling. Norrala kyrka, Trönö kyrka samt Vågro kyrka. Trönö och Vågbro kyrkor kan väl sägas ligga någorlunda centralt utifrån hur folk bor. Norrala kyrka mera ensligt, men mycket vackert. Jag konstaterar att alla kyrkorna är tillgängliga på ett gott sätt för den som är rörelsehindrad. Inventarieförteckningar är väl förda. Att fira gudstjänst är en nödvändig del av livspulsen i en kristen kyrka. Gudstjänstseden går ner rejält i vårt land, även här hos er. Hur skall vi hantera detta? En frestelse är att fira färre gudstjänster på färre platser när färre kommer. På så sätt kan vi lura oss själva. Färre gudstjänster gör att ännu färre kommer.

I era båda kyrkor, Trönö och Vågbro, skulle jag vilja råda er att fira söndaglig gudstjänst. Rusta upp istället för att rusta ner. På samma tid varje söndag i respektive kyrka. Många undersökningar visar att kontinuiteten är avgörande. Man skall inte behöva läsa annonser för att veta när och var gudstjänster firas.

Våga också börja fira mässa mer ofta än idag. Varför inte varje söndag i varje kyrka? En erfarenhet som många församlingar gör är att nattvarden ingalunda fjärmar från gudstjänsten utan snarare tvärtom. Om Herren har lovat sin närvaro i bröd och vin, varför skulle vi då missunna oss själva och andra det mötet? Om högmässans ordning känns alltför omfattande, kanske p g a få deltagare, kan man någon gång använda sig av veckomässans ordning.

I  Norrala stora tempel finns ett stort och luftigt kor. Våga möblera koret till gudstjänst när gudstjänstdeltagarna är få. I alla kyrkor finns möjligheten att fira mässan "versus populum", mot folket. Ta den chansen! Här i Norrala har ni det mobila altare vi idag ställt fram  Våga använda det söndagligen. Det finns en stor poäng i att präst och församling samlas runt samma bord.

DIAKONI

Det finns en berättelse från USA om hur en man, en söndag strax efter gudstjänsten, möter en annan man som behöver hans omvårdnad; mat, kläder och tak över huvudet. Den förste mannen börjar ringa runt till pastorer och andra i sin egen kyrka för att de skall göra något. När han misslyckas med detta tar han själv hand om mannen och ger honom mat och husrum. Kommande söndag i kyrkan talar han upprört med sin präst om detta och sade att han hade hoppats att kyrkan skulle ta hand om mannen, Prästen svarar då - det ser precis ut som att kyrkan har gjort det. Mannen var ju en del av kyrkan.

Kyrkan är inte bara de anställda och förtroendevalda, präster och kyrkvärdar. Kyrkan är ni/vi alla. I er församling har ni ingen diakon men väl ett diakonalt medvetande. Ni har den lilla diakonigruppen som tar ett ansvar för soppluncherna i Vågbro. En grupp som tar ett viktigt ansvar.

Jag vet att längtan efter att kunna anställa någon med ett diakonalt ansvar är stor. Samtidigt är det viktigt för er att se att ett diakonalt ansvar har vi alla. Diakoni är att i mänsklig omsorg vara ett vittnesbörd om den kärlek som kommer från Herren själv. Den omsorgen är vi alla kallade att visa. Inte bara prästen eller någon annan anställd. Vi brukar tala om det allmänna prästadömet. Alla döpta och därmed Kristustillhöriga har en kallelse att i ord och handling peka på Jesus. Hit hör också allas vårt ansvar att vara "diakoner" i vardagen. Att i barmhärtighet och omsorg se den som behöver mig är ett viktigt sätt att vittna om Herrens omsorg och barmhärtighet, ett vittnesbörd om hans kärlek.

Den diakonala kallelsen vet egentligen inga gränser. Ett sätt att kunna ta det ansvaret i ännu högre grad är att engagera fler ideella medarbetare. I stil med den Diakonigrupp som tar ansvar för soppluncherna. Ett tips här kan vara att låta ett par av församlingens medarbetare gå den utbildning som Sensus bedriver, "att leda ideella". En utmärkt utbildning som berör vikten av ideellt engagemang i sin helhet i vår kyrka.

UNDERVISNING

Det är viktigt att veta vem vi tror på, att ha kunskap om vem Gud är och vad han vill. I många stycken har vi en kunskapskris i vår kyrka. Därför behöver vi på många sätt fundera över hur vi hittar nya former till undervisning. Undervisningen är en omistlig del av kyrkans liv. Undervisningen kan vara en grundläggande undervisning för att överhuvudtaget få se vem Jesus är. I hög grad är det ännu i våra sammanhang en dopundervisning för att i efterhand få förstå vem jag tillhör i dopet. Kyrkans undervisning är alltid relaterad till dopet. Antingen i förväg eller i efterhand.

I er församling har ni ett väl fungerande barn- och ungdomsarbete. Här är undervisningen grundläggande.  Även om antalet deltagare gått ner har ni fortfarande en god tillslutning till era grupper. En ständig utmaning är att inte ta detta för givet utan alltid leva med frågan hur vi gör det både möjligt och attraktivt att komma till vårt arbete.

Ni är att gratulera till att så många av de konfirmerade ungdomarna stannar kvar i Kyrkans Unga och som unga ledare i konfirmandarbetet. Det var riktigt roligt att få möta ungdomarna en kväll och äta Tacos tillsammans. Våga ta dem på ännu större allvar! Ta vara på dem, gläds åt dem, uppmuntra dem!! Våga börja fundera på hur ni ger dem ännu mer utrymme i församlingen, i gudstjänstlivet.

Det bör i varje församling finnas åtminstone en bibelstudiegrupp. Jag vet att det kan vara svårt att hitta tid och för detta men det har ni lyckats med här i Vågbro. Fortsatt lycka till med detta!

MISSION

Kyrkan är till sin natur i rörelse. Herren Jesus sände sina lärjungar ut i världen för att göra nya lärjungar. Denna sändning gäller också oss, er. Sändningen har inte upphört! Vår kallelse är att ära Gud och att erbjuda andra människor att lära känna honom och följa honom. Ofta är det lätt att tänka på främmande länder långt borta när vi tänker mission, men även vårt land är ett missionsfält. Vi är sända med budskapet om Herren Jesus Kristus och hans död och uppståndelse, hans närvaro mitt ibland oss nu och hand vilja att komma oss nära. Missionsperspektivet får inte glömmas bort i allt det vi gör. Det finns en risk att kyrkan blir en organisation som förvaltar kultur- och hembygdstraditioner så att man glömmer vikten av mission. Det ena behöver inte utesluta det andra, men missionen får aldrig tappas bort.

ORGANISATIONER OCH STÖDFUNKTIONER

För att kyrkans liv skall fungera behöver vi både organisation och byggnader att leva i. Både organisationen och tillgångar i form av hus och egendom har sitt värde utifrån att det skall stödja utförandet av kyrkans grundläggande uppgift. Det har inget egenvärde.

Ni har ett bekymmer med allt för många hus som kanske inte behövs och därmed kostar onödiga pengar. Inför framtiden är det viktigt att inte ha fler fastigheter än man behöver. Därför är det bra att ni under hösten tillsammans med stiftets fastighetsingenjör Björn Björck kommer att göra en rejäl fastighetsinventering.

Vår kyrka befinner sig just nu i en fas av omorganisation, i huvudsak på lokal nivå. Detta kommer att beröra även Norrala-Trönö.

Små organisatoriska enheter är både sårbara och kostsamma. Bara en sådan enkel sak som sjukdom kan slå onödigt hårt om ingen ersättare finns. Administration kan ofta samlas och bli mer effektiv både vad gäller utfört arbete och kostnadsbeslastning. Att vara flera anställda inom samma kategori och med samma ansvar innebär att verksamheten får en större stabilitet. I vårt sammanhang innebär det att vi har att se framför oss ett samgående mellan Söderhamn- Sandarne och Norrala-Trönö. Stiftsstyrelsen beslutar om förändringar av gränser mellan organisatoriska enheter. I vårt fall innebär det att inom nästa mandatperiod som börjar om tre år och slutar om sju år, kommer ett samgående att ske.

Orsaken till detta är helt enkelt att ännu mer säkra att den grundläggande uppgiften blir utförd. Mer kostnadseffektivt och mindre sårbart. Även om vi kommer att bli en större organisatorisk enhet är det viktigt att måna de mindre enheterna. Församlingslivet levs i mindre sammanhang och dessa skall vi vara rädda om. Det är fullt naturligt att känna en viss skepsis inför detta men också viktigt att vi ser vad som kommer och vågar se de goda i det.

Som jag sade tidigare är det viktigt att hålla gudstjänstlivet intakt. Faktiskt kan det vara så att en mer kostnadseffektiv organisation kan möjliggöra insatser och verksamhet i de mindre sammanhangen som annars inte skulle vara möjligt. För Söderhamn och Norralas del finns också något naturligt i detta.  I dag ligger Vågbro och den norra delen av staden i Norrala samtidigt som många boende här mer orienterar sig in mot Söderhamn. Det är rimligt att de organisatoriska gränserna också i huvudsak motsvarar vår upplevelse av tillhörighet.

Inför framtiden är det viktigt att vi ser att kyrkan inte är vår, utan Herrens! Vikande medlemstal och förändrade inkomster kan ibland oroa oss i onödan. Svenska kyrkan och därmed kyrkan lokalt på plats i Norrala-Trönö kommer att förändras, men Kristi kyrka kommer alltid att bestå.

Herren Jesus själv säger " det är inte ni som utvalt mig utan jag som utvalt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består"(Joh.15:16) Initiativet ligger hos honom. Han har valt oss och han skall bevara oss.

Så vill jag till sist få tacka er för ett gott bemötande och få lyckönska er till att få vara Kristi kyrka på plats.