Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Hofors kyrka den 10 september 2017

Den 6, 7 och 10 september visiterade biskop Ragnar Persenius Hofors församling. Här kan du se ett bildspel från visitationen och läsa visitationstalet.

 

Kära församlingsbor och medarbetare i Hofors församling av Uppsala stift.

Det har varit intressant och också känts angeläget att komma till er i Hofors för en andra biskopsvisitation. Förra gången var i november 2004.

Biskopsvisitationen har gett möjlighet till reflektion över församlingens uppdrag och de utmaningar ni har. Det är mycket som är under förändring i samhället som påverkar församlingarna i vårt stift. För er gäller det att fördjupa och utveckla ert uppdrag i församlingen i samverkan med närliggande församlingar.

Jag kommer att beröra något av det jag sett under visitationen och i förväg genom statistik och dokument. Mer kommer att gå att ta del av i det protokoll som kommer senare.

Kyrkan och samhället
Under församlingsaftonen i tisdags fick vi höra om flera positiva tecken för Hofors kommun. Kommunalrådet berättade att befolkningen har ökat två år i rad, barnkullarna likaså. För förskola, skola och äldreomsorg finns planer på utbyggnad.

Pingstkyrkan, hembygdsföreningen, finska föreningen och DHR delade med sig av sitt arbete och visioner. Det finns många goda krafter som är angelägna om att bidra till en god utveckling för människor i Hofors. Den insamling ”Med kärlek från Hofors” som 2016 skedde genom musikhjälpen för barns rätt att gå i skola visade att det är många som vill vara med och satsa på framtiden. Ni slog rekord i musikhjälpen med drygt 1,2 miljoner kronor.

Vad är då församlingens unika bidrag och uppdrag här i Hofors?

Församlingens grundläggande uppgift
Varför finns det en församling? Vad är syftet? Jag tror att vi ständigt behöver påminna oss om och aktualisera vårt uppdrag som kristen församling och kyrka. I kyrkoordningen beskrivs syftet för församlingen: ”Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.” Jag tror att det behövs också i Hofors. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av den grundläggande uppgiften.  Därför är det nödvändigt att fördjupa kunskaper om kristen tro, erfarenheter av ett liv i tro och relationer mellan församlingsbor och församlingen. Sker inte detta kan samhörigheten försvagas och banden till slut brista. Och kyrkotillhörigheten går ner kraftigt.

Vi har fått höra att många i Hofors bär med sig gamla bilder av kyrkan och problem i församlingen som enskilda bar ansvar för men som nu ligger långt tillbaka i tiden. Läget är ett annat nu, hoppas att fler inser det och vill delta och ta ansvar. Församlingens grundläggande uppgift är gemensam för alla, och många medarbetare som vill vara delaktiga behövs.

Gudstjänstlivet
Gudstjänsten är grundläggande för en kristen församling. Det måste vi alla ta på allvar. Gudstjänst firar vi tillsammans, det gör skillnad om vi deltar och bidrar.

Vägen in i gudstjänstliv och gemenskap i församlingen ser olika ut. Under visitationen har vi hört att kören varit en ingång till ett djupare engagemang för några. Att få en direkt fråga: Vill du vara med, ha ett uppdrag som ideell/frivillig? är en annan väg. Den diakonala verksamheten är för många en väg till gemenskap och livsförnyelse. Att vara sedd, finnas i en gemenskap och få betyda något för andra ger självkänsla och mening åt livet. Den finska gemenskapen i församlingen är också betydelsefull.

Statistiken över gudstjänsterna vittnar om att allt färre deltar. Många gamla trofasta kyrkobesökare kan av åldersskäl inte komma och den yngre generationen och barnfamiljerna lever ett annat liv än förr. Dubbelarbete, fritidsaktiviteter, delat boende gör helgerna viktiga för familjerna. Det är inte längre så lätt att samla till familjegudstjänster på söndagar. I den situationen måste församlingen ändra verksamheten så att den svarar mot familjernas förutsättningar och behov. Det har redan skett på många håll. En annan är att bygga ut andaktsmomenten till en minigudstjänst när de ändå finns i vardagsverksamheten. En annan är att förena gudstjänst, mat och gemenskap vid mattid på en vardagsafton eller söndag. Föräldrarna behöver inte skynda hem för att göra mat, de får samlas till en enkel gudstjänst och träffa andra föräldrar och familjer. Det här har fått olika namn: ”Pannkaksgudstjänst”, ”Gud och spagetti” med flera intressanta namn. Församlingen behöver en satsning på gudstjänstutveckling där delaktigheten i gudstjänsten står i centrum. Men den är bara möjlig om vi som är engagerade prioriterar gudstjänsten. Hofors fantastiska kyrka, en av mina favoriter, får inte bli ett museum i framtiden.

Barn
Jag tror inte jag överdriver om jag säger att barnverksamheten är ert flaggskepp! Ni har prioriterat verksamheten med barn och familj. Ni har fina lokaler, bedriver ett professionellt arbete och har en god uppslutning av bygdens barn och barnfamiljer i ert vardagsarbete.  Den öppna verksamheten är också en diakonal kontaktyta, som verkligen behövs. Fundera på hur ni kan ta tillvara de möjligheter som finns att dela kunskaper och ge erfarenheter om kristen tro, församlingens liv och vad tro kan betyda i vardagen.

Ansiktet utåt är viktigt
”I kyrkan möts det jordiska och himmelska. I kyrkorummet kan du finna värme, glädje och gemenskap. Men du kan också i dess stillhet finna glädje och tröst. Kyrkorummet är öppet alla vardagar. Varmt välkommen!” Det är dessa ord och bilder av kyrkan som möter när jag öppnar församlingens hemsida. Det är föredömligt av er. Vilken förmån att ha kyrka, samlingslokaler och expedition i samma hus. Hemsidan är bra och uppdaterad. Den är viktig för att nå ut med inbjudan och information om vad församlingen är och har att erbjuda.

Samverkan
I inledningen till er församlingsinstruktion står att läsa: ” Torsåkers församling är vår moderförsamling. Det innebär att den äldsta kulturhistorien finns i vår grannförsamling. År 1944 blev Hofors egen församling och år 1971 bildades Hofors kommun av tidigare Hofors landskommun och Torsåkers landskommun.”  Det finns alltså en stark geografisk närhet och historisk koppling mellan Hofors och Torsåkers församlingar.

I onsdags träffades representanter för både Hofors och Torsåkers församlingar för att samtala om hur samarbetet kan utvecklas till församlingarnas bästa. Det är helt nödvändigt att så sker.
Det finns några områden där det brådskar: konfirmandverksamheten och diakonin. Förra vinterhalvåret fanns inga konfirmander. Det ser ut att bli få också detta år men än finns tid att rekrytera. Torsåker har en lite grupp i år. Alltså måste samverkan till. Det är de som konfirmeras nu som om tio år väljer om de ska döpa sina barn.

Konfirmandverksamheten behöver dessutom förmodligen länkas ihop med fler församlingar för att få tillräckligt underlag och så att innehållet kan utvecklas. Genom samverkan med andra församlingar kan flera alternativ erbjudas, även exempelvis sommarläsning och kanske en möjlighet för ungdomar i gymnasiet. Fördelarna är många: mindre sårbarhet, delad kompetens och mer dynamik. Det är bra för konfirmanderna och drar till sig unga ledare som i regel rekryteras från konfirmandgrupperna. 

En utbildad diakon skulle kunna delas mellan de båda församlingarna. Som tur är gör komminister Arne Lundin och andra medarbetare viktiga diakonala insatser idag när diakon saknas.

Kontraktsprosten Jan Anders Jansson berättade om hur Sandvikens pastorat och närliggande församlingar har startat ett samtal om gemensamma lösningar för fastighetsfrågor, verksamhet, personal, upphandlingar etc. Vi får se hur det går. Vissa delar av den samverkan kan kanske också innefatta er.

Att samverka med andra är viktigt för att få nödvändig kompetens och dela på kostnaderna. Tumregeln är väl att det pastorala arbetet behöver ligga lokalt så att relationer byggs medan tjänster, maskiner etc. kan delas. Det viktiga från stiftets perspektiv när det gäller samverkan och strukturindelningen är att församlingarna ska fungera. Det handlar om hållbarhet ur pastorala, ekonomiska, organisatoriska och demokratiska perspektiv. Samverkan är nödvändig redan nu, hur pastoratsindelning ska se ut på längre sikt avgörs av hur utvecklingen blir både i Hofors kommun och näraliggande församlingar och pastorat.

Det är viktigt att kyrkoherden får utrymme att leda arbetet med församlingens grundläggande uppgift i gudstjänst, undervisning, diakoni och mission och inte uppslukas av allt annat.

Jag vill passa på att berömma församlingen för klokheten att ha minskat fastighetsbeståndet och därigenom dragit ner kostnaderna ordentligt. Det ger utrymme att satsa verksamhet.

Avslutande ord
Nu vill jag som sed är ge er tillfälle att kommentera, fråga eller komplettera något av vad jag sagt. Var så goda, ordet är fritt!

/Förra kyrkvärden Hedvig Ekman: I morse 9:30 lyssnade jag på gudstjänst från Tyskland, där man också fått ta emot många nya medmänniskor. Vad kan vi i Hofors göra för våra medmänniskor?/

Tack för att du tar upp det som ett komplement till mitt tal. Hofors har ju lång erfarenhet av att ta emot människor från andra länder, det började med den finska invandringen. Just nu är det färre asylsökande och kvotflyktingar i kommunen. Vid mötet i onsdags med föreningar i kommunen kom fram att många funnit ett hem i Pingstkyrkan där många nationaliteter möts. Det handlar om att se varandra, använda fantasin, ta kontakt och bry sig om. Det är inte ovanligt på många håll att muslimer söker sig till kyrkorummen som ett religiöst rum. Tack för ditt inlägg! Det här är viktigt för oss att fundera mer över. Särskilt viktigt en dag som idag när medmänniskan är tema. Kyrkan är världsvid och inrymmer människor från hela jorden.

Under den gångna veckan har jag haft förmånen att besöka församlingen tillsammans med kontraktsprost Jan Anders Jansson och biskopsadjunkt Rose-Marie Rönnblom. Nu vill vi tacka er för fina dagar med gästfrihet, god gemenskap och angelägna samtal.

Det är för medmänniskan vi är till. Det är Guds vilja med våra liv. Jesus Kristus är som Guds son också den sanna människan. Han möter oss i medmänniskan. Som avslutning på denna visitation delar jag med mig av de befriande orden i Romarbrevet 14:7.

Ingen lever för sin egen skull och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

Gud välsigne er alla.


Ladda ner visitationstalet (pdf)