Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Frösåkers kyrka, den 16 mars 2014

Kontraktsprost Erland Söderström besökte Frösåkers församling för visitation i mars 2014. Här kan du läsa hans visitationstal, hållet i Östhammars kyrka den 16 mars, och se ett bildspel från besöket.

Kära Frösåkers församling!

Förra söndagens tema var ”Prövningens stund”, den här söndagen är det ”Den kämpande tron”. Fastans teman prövar oss och hjälper oss  till självrannsakan - därför passar det ganska bra att ha visitation i fastetiden. Det är ett tillfälle att fundera över oss själva, att blicka inåt och på samma gång se framåt. Hur ser det ut hos oss och vilken väg ska vi välja att gå? Profeten Jesaja påminner oss idag om vårt uppdrag som Kyrka och församling: ”Han har sänt oss att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot.” Vägen framåt, som Jesaja visar oss, handlar om befrielse och nytt mod – eller med Jesajas ord: ”Glädjens olja istället för sorgdräkt, lovsång istället för modlöshet”!   Visitationen beskrivs ibland som ett kollektivt utvecklingssamtal och kanske det är det, som vi har fått vara med om ett par dagar under den här veckan.

Visitationer sker - i Uppsala stift - vart sjätte år. Varannan gång är det biskopen som visiterar, varannan gång delar biskopen ut det uppdraget till kontraktsprosten – i vårt fall, i Olands och Frösåkers kontrakt.
Så biskop Ragnar Persenius var alltså här för sex år sedan och ytterligare sex år tidigare var det dåvarande kontraktsprosten Jan Eric Engqvist.
Visitationen har förberetts av stiftsadjunkt Anna-Karin Hammar, stiftsdiakon Katarina Olofsgård och Mats Lagergren, som även har varit notarie nu under visitationen. Till en visitation hör också ett besök av kyrkobokföringsinspektören Anders Grape och ett sådant besök sker inom kort. Detta för att se att allt är i sin ordning när det gäller administrationen.   Frösåker är en församling med många goda resurser och jag vill här i inledningen stanna vid detta att ni är en församling. Det har gått några år sedan - fem församlingar gick samman - och vad jag har förstått har det varit en lyckad förening.

Ni samarbetar väl – samtidigt som det fortfarande finns en stark känsla för den egna socknen! Det är en känsla som ni ska vara rädda om - så länge det inte leder till en osund konkurrens och mot-sättningar. Men så tycks det inte alls vara här - och jag ska återkomma till denna positiva sockenkänsla, när jag säger något mer om kyrkorna.   Men först något om församlingens personal, som jag och Mats mötte under onsdagseftermiddagen. Det blev ett bra och konstruktivt samtal!

Med hjälp av svartvita bilder fick var och en beskriva sin känsla för arbetet och för församlingen - glädjeämnen, bekymmer och vägar framåt.

I det samtalet var det glädjande att höra om det starka engagemang som finns och många lyfte fram glädjen i mötet med alla de människor man möter – i olika grupper, i gudstjänster, på kyrkogården, på expeditionen. Listan kan göras lång, ni möter verkligen många människor och det finns en stor medvetenhet om värdet i alla dessa möten.   Vi fokuserade också på den gemensamma värdegrund som personalen formulerat med tre ord eller ordpar: Öppenhet, Tillit/Respekt och Engagemang/Ansvarstagande.
Det är stora ord, det är viktiga ord och det är ord som jag mycket väl tror kan fungera som ledord när det gäller att utveckla gemenskapen i arbetslaget och i församlingen. Fortsätt att arbeta med dem!

Stötta varandra i detta – inte minst den som tar begreppet ”Öppenhet” på allvar! När vi tydligt stöder varandra - vågar vi mer! Öppenhet - kan ibland kännas svårt – både för den som tar mod till sig och talar, istället för att tiga – och för den som får ta emot kritik och möta förväntningar på förändring! Det står om just det här i Sv.psalm 90: ”Blott i det öppna, har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.” Det är just öppenhet – som kan leda till förändringar. Det är öppenhet som gör att viktiga och nödvändiga samtal kommer till stånd! Det är när vi vågar ta steget från att prata om – till att också prata med, som vi möjliggör förändring och utveckling!

I en visitation ingår att besöka alla kyrkor & kapell och det är verkligen en kär uppgift! Återigen kan jag konstatera vilket engagemang, vilken omsorg och vilken ansvarskänsla som finns – särskilt för den egna kyrkan och här vill jag återvända till det jag sa om sockenkänsla.

Det finns en påtaglig stolthet och glädje när ni visar upp era kyrkor och berättar den historia som hör till varje kyrka, en historia som i hög grad är bygdens historia.

Jag vill verkligen understödja detta och hoppas att ni påminner varandra att ni alla är ambassadörer för er kyrka och för hela församlingen. Jag utvecklade dessa tankar under ett av våra samtal - en ambassadör är ju en representant för sitt sammanhang var hon eller han än befinner sig - och ni har verkligen många kontakter i närsamhället. Många av er som är förtroendevalda, kyrkvärdar och på annat sätt engagerade - finns även med i föreningslivet och så har ni naturligtvis människor omkring er i era sociala nätverk.

Där är det ni - som Kyrkans ambassadörer - som representerar er kyrka och Frösåkers församling. En ambassadör ser även till att bjuda in till residenset och visa upp det som vi är så stolta för. Gör det, fyll era kyrkor med liv och bjud in människorna till det livet! I Hargshamn, på Sjömansgården, berättade en av kyrkvärdarna att han hade haft ansvaret för en gudstjänst där, när ingen präst var där. Och han berättade hur han mycket gärna skulle kunna hjälpa till och ta hand om flera sådana s.k. ”Lekfolksledda gudstjänster”.
Det här, tror jag, är något som vi, liksom hela Svenska kyrkan, ska utveckla. Ge lekfolket chansen att hålla gudstjänst. Ju fler som kliver fram - desto mer manifesteras kyrkans bredd och rikedom. Inte minst hos er som har fem kyrkor och därtill ytterligare flera kapell och andra lokaler är det viktigt att ni tar vara på alla goda krafter.

Jag hörde att er kyrkoherde ställde sig positiv till detta, så det kommer säkert att bli ”lekfolksledda gudstjänster” lite då och då!

I protokollet från denna visitation blir det lite mer detaljer kring varje kyrka och även förslag på möjliga åtgärder, som t.ex. att jag varmt vill stödja tanken som finns, att ta bort den kyrkbänk mitt i kyrkan, som står i vägen för att skapa lite mer plats för ljusbäraren, vid ett av de fantastiskt, vackra Mariaskåpen i Valö kyrka.

En allmän fundering som vi har återkommit till i snart sagt varje kyrka är att ta bort några bänkar längst bak i kyrkan, ofta under läktaren, och där skapa ett rum för gemenskap och enkelt kyrkkaffe, kanske ett rum för barnen och som en möjlighet för mindre samlingar eller enskild andakt. De gånger kyrkan fylls helt går det ju att sätta in extra stolar. Här har Hargs kyrka visat vägen genom att ta bort ett par bänkar för att ge plats för mötet över en kopp kyrkkaffe och samtal efter gudstjänsten. Jag vill också varmt rekommendera ett besök i Viksta kyrka, som skapat ett vackert litet torg, en mötesplats längst bak i kyrkan.

Jag vill också med glädje lyfta fram att ni här i församlingen har kyrkvärdar i olika åldrar. Det är viktigt att det finns äldre erfarna kyrkvärdar, som delar med sig av sina kunskaper – men det betyder också mycket att det finns unga kyrkvärdar, som kan visa vägen för yngre människor, så att även de hittar till kyrkan - för att här växa och mogna som människor och kristna! Visst bär vi på hoppet om att ofta få fira gudstjänster, där alla åldrar är med: ”Gamla, unga må lovsjunga” som målsättningen lyder i en av våra psalmer – psalm 147:4.

Men vi vet också att den kristna seden har försvagats i vårt land och att många av dem som bar gudstjänsterna – inte längre finns bland oss. ”Den inre kärnan dör ut”, så en av kyrkvärdarna sorgset konstaterade, när jag undrade hur många trogna som kommer varje gång det är gudstjänst i kyrkan.

Erfarenheten från många församlingar är - att ett alltför oregelbundet gudstjänstliv skrämmer bort dem som kanske tänkt gå. Osäkerheten om det är något just den här söndagen kan leda till att man hellre avstår. Tyvärr tror jag att det är så: Ju färre gudstjänster – ju färre hittar till kyrkan...
Ni har gudstjänst varje söndag, här i Östhammars kyrka och det tycker jag är bra. Det här är ju den tätort i församlingen, där flest människor bor och det är naturligt att det blir ett centrum i församlingen.

Men jag tror att det skulle betyda mycket för hela församlingens gudstjänstliv att ha ytterligare två gudstjänster – en i norr och en i söder - varje söndag! Och lägg då inte dessa gudstjänster för tätt i tiden. Det är viktigt att präst och musiker slipper stressa mellan kyrkorna och kan hinna sitta ned och samtala med dem som man just firat gudstjänst med och att de i lugn och ro hinner förbereda sig för nästa gudstjänst.   Även om jag inte hann besöka varken någon barngrupp eller någon kör så har jag förstått att Frösåkers församling har ett livaktigt barn- och ungdomsarbete och ett omfattande och rikt musik- och körliv. Att allt detta betyder mycket för hela församlingen har många vittnat om och det har vi verkligen också fått uppleva här idag! Tack för fantastisk orgelmusik och härlig körsång!

Nu vänder jag mig speciellt till er som beslutar om vilka tjänster som skall finnas i er församling! Jag vet inte hur era tankar går när det gäller nyrekrytering, men jag tycker att ni ska fundera på – om ni inte redan gör det - om det inte nu är dags att anställa en diakon! Den präst som just slutat har haft ett särskilt ansvar för det diakonala – och jag har förstått att han gjort ett mycket gott arbete. Men han har alltså nu slutat sin tjänst.
Det diakonala arbetet är verkligen oerhört viktigt – och i en så stor församling som er är jag övertygade om att en Diakon nu behövs! Jag har också noterat ett starkt önskemål om detta under dessa visitationsdagar. Två dagar går fort och det är med tacksamhet och glädje jag ser tillbaka på den här veckan i Frösåker. Ni har visat stor generositet och vänlighet, ni har sett till att vi har fått njuta av god mat och hembakt fikabröd. Tack för det och tack för er värme och ert engagemang i samtalen! 

Som jag har varit inne på har ni i församlingen mycket att vara glada och tacksamma för:

Ni har en engagerad och kompetent personal!
Ni har förtroendevalda och ideella, som är beredda att ställa upp!  
Ni har mycket fina och välskötta kyrkor! - Bygg vidare på allt detta! Gud välsigne er!

Under våren kommer ett uppföljande besök att äga rum. På så sätt blir visitationen en längre process, än det som skett under denna vecka och det blir möjligt att följa upp alla de goda tankar som kommit till uttryck. Detta tal kommer redan i morgon att finnas tillgängligt på Uppsala stifts hemsida – det blir nog en länk dit från församlingens hemsida – och inom kort finns där också bilder från visitationen. Inom ett par veckor kommer ett utförligt protokoll att skickas till församlingen med uppmaningen att studera och fortsatt reflektera över.

Så vill jag som traditionen bjuder lämna ordet fritt. Det finns även tillfälle till samtal, i samband med kyrklunchen, i Östhammars församlingsgård. Därefter avslutas visitationen.

- En av körsångarna berättade att det var hans väg in i kyrkan och nu finns planer på att starta en renässanskör som ska sjunga äldre musik.

- Vid den efterföljande lunchen framfördes ett särskilt tack – och även en applåd –till husmor Inger Hellkvist som ser till att det finns något att äta och dricka, denna dag som så många andra.

- Apropå tanken om att vi ska vara ambassadörer och bjuda in informerades det om att det på söndag är Maria bebådelsedag och då är det helgsmålsbön med musik i Valö på lördagen och sedan högmässa i Harg på söndagen, båda dessa kyrkor är Mariakyrkor.

- En fråga ställs vad som är skillnad mellan tro och vetande, och att det kanske är så att även vetenskapen bygger på något som man tror och sedan försöker bevisa. Framstående vetenskapsmän och kvinnor lyfter ofta fram hur mer vetande leder till ödmjukhet inför att vi inte vet. Den som inte vet så mycket är ofta mer tvärsäker.

- Det efterlystes åtgärder för att underlätta för att rösta - till exempel genom en buss som kör till röstställena.

Efter dessa tankar tackade kontraktsprosten Erland Söderström för innehållsrika dagar och avslutade visitationen.