Uppsala stift

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon: +46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Simtuna kyrka 11 maj 2014

Visitationstal av kontraktsprost Anders Grape, den 11 maj 2014.


Härmed förklarar jag visitationsstämman för öppnad.  

Vänner, en visitation har många faser och nu går vi in i den fas där jag ska försöka sammanfatta några av de intryck jag har fått under våra gemensamma dagar här i Fjärdhundra församling. Visitationen började långt innan vi träffades i veckan, och den fortsätter i en mening fram till nästa gång det blir visitation här i församlingen. Det är lite speciellt att få vara med om visitationer, för de har sina rötter långt tillbaka i historien. Det har alltid varit så att man på olika sätt har uttryckt att vi hör samman i en kristen kyrka. Biskopens roll är en sammanhållande roll, och det är på biskopens uppdrag som jag har visiterat Fjärdhundra församling nu år 2014.

Senast det var visitation här var 2008 då ärkebiskop Anders Wejryd visiterade församlingen. 2002 var det också en prostvisitation och då visiterade kontraktsprosten i Enköpings kontrakt Simtuna, Altuna, Frösthult. Torstuna, Österunda och Härnevi församlingars pastorat.

En grupp från stiftskansliet bestående av Inger Göthberg, Mikeal Pålsson och Mats Lagergren har förberett visitationen. Inför visitationen har också arkitekt Sune Lindkvist, som arbetar för Uppsala stift i Enköpings kontrakt, gjort en besiktning av kyrkorna.

Det var med stor glädje jag åkte upp hit i onsdags, för jag har lite kläm på att det är en bra församling som jag skulle få möta.

Vi har gått igenom alla församlingens kyrkor, vi har träffat personalen och vi har träffat förtroendevalda. Ni har många goda resurser. Engagemanget är kanske den viktigaste resursen som ni har. Den går igen bland alla som finns i kyrkans gemenskap, oavsett vilken roll som man har. I arbetslaget finner vi en så god vilja, en arbetsglädje och ett engagemang för sina olika uppgifter. Jag tror att det är en styrka att många av medarbetarna har en allmänpraktiserande tjänst. Det finns ett gemensamt ansvar för att den grundläggande uppgiften ska bli utförd och jag upplever att ingen drar sig undan och tycker att det är någon annans ansvar. Det är ett gemensamt ansvar. Förmiddagen som vi hade tillsammans med medarbetarlaget kommer att finnas kvar länge inom mig, för den värme och den vilja att dela med sig är så påtaglig. Jag tycker att man kan säga: ”lycklig den som får arbeta i Fjärdhundra församling”. Styrkan är verkligen att medarbetarna används till det som de är bra på, man får verkligen använda sina särskilda nådegåvor i sitt arbete. Det är en styrka, men som med alla styrkor finns också risker. Och den risk jag ser att en del uppgifter inte blir utförda. Det saknas till exempel ett aktivt arbete med ungdomar efter konfirmandtiden i församlingen. Jag vet att det finns svårigheter med att bygga upp ett ungdomsarbete, men det finns också möjligheter att finna nya vägar och nya arbetsformer.

När vi åkte runt i församlingens kyrkor så är det en glädje att se de vackra kyrkor som finns här. De är olika och kan verkligen komplettera varandra. Alla kyrkorna har sina fans, människor som har en alldeles särskild relation till ”sin” kyrka. Jag tror att den relationen står för mycket mer än att man tycker om en byggnad, det står för sådant som är så svårt att sätta ord på. Jag tror att det djupast handlar om en kärlek till Jesus och till den miljö där jag får möta det heliga, där jag på ett naturligt sätt kan ha en Gudsrelation. Ni har just nu en plan för gudstjänstlivet som utgår ifrån var människorna bor i församlingen. Det medför att de flesta kyrkorna används väldigt lite under året. Räknar man samman, blir det inte många timmar som de flesta kyrkorna används. Det är Simtuna och Härnevi som sticker ut och används mer, medan de andra verkligen har låg nyttjandegrad. Man kan dock inte bara titta på nyttjandegraden. Runt en del av kyrkorna finns ett stort engagemang för ett gudstjänstliv. Det är för att fira gudstjänst som kyrkorna en gång har byggts. Lyhördhet är en god egenskap också när det gäller hur man utformar gudstjänstlivet i en församling. Jag uppfattar att ni är så lyhörda att ni kan svara mot de önskemål om förändrat gudstjänstliv i församlingen som kommer över tid.

Simtuna kyrka är nyrenoverad och har verkligen blivit fin. Ljus och väl fungerande för många ändamål. Altuna kyrka behöver en genomlysning hur allvarligt det är med taket. Det är inte bra att det läcker in. Härnevi är också en kyrka som snarast behöver en genomgång, så inte de fina bilderna ramlar ner och blir till grus. Frösthult behöver också en översyn. Det är nu ganska länge sedan alla kyrkorna vid sidan om Simtuna renoverades. Det är svårt att uppskatta vad en nödvändig genomgång kommer att kosta, men jag tror på ganska goda grunder att det kommer att kosta mer än vad som finns att satsa. Där har ni ett dilemma som ni får brottas med. Ja, kyrkorna är verkligen en resurs som ni har, men återigen så är resurserna också en risk. De kräver en rejäl ekonomisk satsning att få dem i ett riktigt bra skick. Utöver själva underhållet så är det i flera kyrkor som man behöver vidta åtgärder för att förbättra tillgängligheten. Det handlar då om att människor med funktionshinder ska kunna vara i våra kyrkor. Det finns hinder som gör att det är svårt att komma fram med rullator eller rullstol, man behöver se över både ljus och ljud för att göra kyrkorna tillgängliga för de som har problem med syn eller hörsel.

Ni har många fastigheter i församlingen. Det vet ni, men vet också att ni bara ska ha de fastigheter som behövs för den verksamhet som ni har att bedriva. ”Bra att ha”-fastigheternas tid är till ända. Fastigheter för att kunna bedriva församlingens grundläggande uppgift, utrymmen som svarar mot kraven på bra arbetsmiljö samt byggnader för att förvara den utrustning som behövs för att fullgöra de uppdrag som kyrkan har, är vad som behöver finnas. Festlokaler för samlingar i samband med kyrkliga handlingar har inte kyrkan ansvar för. Det är sådant som är bra, men inte nödvändigt och jag tror vi hela tiden behöver gå tillbaka till vad kyrkans uppdrag är, också när vi ser över det fastighetsbestånd vi har. Funktionen som Prästgårdens vardagsrum tidigare hade, har nu blivit väldigt många fastigheter. Det är inte gratis att ha fastigheter, och man kan under ett antal år visserligen ha ganska låga kostnader när man inte åtgärdar något i fastigheterna, men det man gör är att skjuta kostnader på framtiden och alla med hus vet att ju längre man dröjer med renoveringar, ju dyrare blir det.

Vi har samtalat lite om att Enköpings kontrakt kommer med mycket stor sannolikhet redan nästa år att bli en del av biskopens i Uppsala stift pastorala ansvar. Vi har sedan 2000 varit en del av ärkebiskopens pastorala område, och det är inte dramatiskt att man gör förändringar på sådant som man efter ett tag upptäcker kan organiseras på ett bättre sätt än vad man gjorde när kyrkoordningen skrevs första gången. För oss här lokalt innebär det egentligen ingen förändring i hur vi arbetar. Vi kommer att relatera till en biskop som både sitter i domkapitlet och är ordförande i stiftsstyrelsen. Det är svårt att se någon nackdel för oss i denna förändring. Jag har heller inte noterat någon oro inför denna förändring.

Konfirmanderna
Det är helt naturligt att konfirmandfrekvensen har sjunkit också här i Fjärdhundra. Så har skett i hela Svenska kyrkan och på många håll långt tidigare än vad som skett här. Kyrkans ställning har förändrats under tid, och de förändringar som sker, sker också i Fjärdhundra. De kommer lite senare än i storstäderna och det är nog bara en fördel för er. Ni har möjlighet att se vad som är på gång och förbereda er på de förändringar som man med säkerhet vet kommer. Den styrka som ni själva har talat om är att de som nu väljer att konfirmera sig gör det efter ett positivt val. De vill verkligen vara med och när det är så kan också kvaliteten på konfirmandarbetet bli högre. Ni vittnar om hur härliga de ungdomar är som deltar i arbetet. Mikael Pålsson har några synpunkter på handlingsplanen för konfirmandarbetet, som är vettiga och som ni kan fortsätta resonera kring.

Dopfrekvensen har ännu inte sjunkit till de nivåer som gäller i storstäderna, men också där har ni möjlighet att förbereda er på hur ni ska möta en lägre dopfrekvens när den börjar märkas i Fjärdhundra. Man kan ändå skönja en nedåtgående trend under de senaste 10 åren. Det kan mycket väl finnas anledning att ganska snart fundera över hur man arbetar brett med och kring dopet.

Soppmässan
Vi fick möjlighet att vara med om soppmässan, som firas i kyrkans hus i Fjärdhundra. Det var så gott att vara med om måltidsgemenskapen, och där inmundigades först en av de godaste soppor jag sett, och vid gemenskapen fanns det ett samtal som var gott. Förberedelsen av helgens texter är ett bra sätt att skapa delaktighet och också ett enkelt sätt att låta bibelns texter åter få komma i centrum. Brottningen med texterna är verkligen inte bara prästernas privilegium, utan den kan och ska delas av många. Den enkla mässan är också ett uttryck för hur vi har förändrats som kyrka. För bara cirka 15 år sedan var det inte tänkbart att man utanför konfirmandsammanhang skulle kunna fira en enkel mässa på det sätt som nu görs.

Med vid veckans soppmässa fanns också sockenråden i församlingen. Ni har på ett föredömligt sätt bevarat det lokala engagemanget i sockenråden. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att ta tillvara den kärlek som många känner till en kyrka. Sockenrådets uppgifter kan säkerligen utvecklas under tid. Det är bra med många ögon som ser vad som behövs, men det är ännu viktigare med många hjärtan. Sockenråden kan säkerligen ansvara för många gudstjänster i stället för att överlämna allt till prästerna. Prästerna ska användas till att förkunna Guds ord och dela ut sakramenten. Att tillsammans fira gudstjänst är något som vi i vår Lutherska tradition är bemyndigade att göra. Lovsången och bönen, bibelläsningen och en gemensam reflektion över det lästa, kan alla lekmän i ett församlingsliv göra och ansvara för att det blir gjort. En gemensam förståelse över vår tradition är en väldigt bra grund för ett fortsatt utvecklingsarbete. Jag uppmanade sockenråden att studera Luthers lilla katekes, och det är en uppmaning till alla aktiva i ett församlingsliv att göra. Läs och gläds.

Strukturarbetet
Ni har under många olika perioder genomgått förändringar i er struktur. Ni har tillhört andra kontrakt, ni har varit många församlingar och ni har hört samman med församlingar som numer ligger i andra pastorat. När jag visiterade er senast var ni sex församlingar som samverkade i ett pastorat. För er är strukturförändringar inte något nytt. Ni är vana och jag tror också att ni har goda erfarenheter av att strukturförändringar inte är ett hot mot den grundläggande uppgiften. Snarare tvärtom när förändringar kommer ur en önskan att hitta en organisation som på bästa möjliga sätt kan ge stöd för att vara en kristen församling i varje tid. Biskopen i Uppsala har presenterat en målbild, där han tror att Fjärdhundra och Enköping inom två mandatperioder kommer att ha gift sig och Fjärdhundra då kommer att vara en församling inom Enköpings pastorat. När frågan berördes med kyrkorådets ledamöter, så uppfattade jag det som att det inte sågs som ett stort hot, utan snarare att några uttryckte möjligheter i ett sådant samgående. Kyrkoherden talade vackert om Fjärdhundra som den vackra bruden med en god hemgift. Jag tror det är en riktig beskrivning. Jag uppfattar det arbete och det engagemang som bedrivs i församlingen, både bland anställda och frivilliga, som den stora och goda hemgiften. Strukturarbetet är en fråga som både Enköping och Fjärdhundra kommer att få fundera kring, och jag tror det är viktigt att man också för samtal med varandra under processen. Jag tror vidare att vi också behöver lyfta farhågor, risker och möjligheter. Lyfta och tillsammans se hur man kan göra så att, om det blir ett samgående, det får bli så bra som möjligt, särskilt för vår grundläggande uppgift. Kan vi på ett ännu bättre sätt vara en kristen församling i vår tid så tycker jag vi ska skapa förutsättningar för det.

Diakonala perspektivet
I de samtal som vi fört så blir det ganska tydligt att Fjärdhundra församling har en tydlig diakonal profil. I mycket av arbetet som bedrivs så kan man se vilken stark drivkraft en diakonal grundhållning har. Jag tycker det är en grundhållning som ni ska vara väldigt rädda om. Kristenlivet handlar om hur vi förhåller oss till varandra, och det är det goda förhållningssättet som vi kallar ett diakonalt perspektiv. Jag uppfattar det så att ni alla delar den grundsynen, och det är er framgångsfaktor. Det går att utveckla diakonin i församlingen, och särskilt går det att utveckla när så många av de aktiva har en gemensam vision och en gemensam längtan.

Musiklivet i församlingen är levande och ni har goda medarbetare som kan driva och utveckla arbetet. Barnkörens träff, som vi såg lite av, hade allt. Det var som en minior/juniorgrupp samtidigt som det var en öppen verksamhet där sången var något som var en del i en helhet. Trygghet och glädje utstrålades av de som deltog i den gruppen. En kyrkokör finns och den utvecklas ständigt och ger sig på svåra verk. Det finns också en sångverksamhet, dit sjungglada människor kan söka sig, utan att binda upp sig för så lång tid. Det är verkligen ett bra sätt att ta vara på människor som gillar att sjunga tillsammans, men inte har möjlighet att lägga så mycket tid som en traditionell kör kräver.

Några ord vill jag också säga om kyrkoherden. Ingalill har varit här ganska länge nu. Ni har en kyrkoherde som ni kan vara stolta över. Hon leder arbetet, och hon vågar göra förändringar i arbetssätt och också öppna upp för att nytt arbete ska få utrymme i församlingslivet. Trots att hälsan idag inte är vad den borde, så får vi hoppas och be att Ingalill ska finnas kvar i församlingen under lång tid framöver, så att det påbörjade arbetet ska kunna få utvecklas och också ge den skörd som vi kan hoppas på. En kyrkoherde behöver stöd från sin omgivning. När hon tillträdde sa hon i mottagningsgudstjänsten, ”Be för mig, som jag ber för er”. De orden i mottagningsritualen bygger på lång erfarenhet hur en bra kristen församling lever, växer och utvecklas. Bönen för varandra är en bra grund för ett varmt utvecklingsarbete. Ett bra sätt att förhålla sig till varandra, vi som är med i att bygga upp Guds församling här i vår tid.

Vänner, det har varit några riktigt bra dagar som vi har fått tillsammans i Fjärdhundra församling. Det är många som jag vill tacka. Först vill jag tacka Mats Lagergren som har varit notarie under visitationen. Det har stor betydelse att ha en notarie som har förståelse för vad det handlar om i ett församlingsarbete. Tack för all förplägnad. Vi har verkligen inte behövt vara hungriga under våra dagar här i bygden. Gott har det varit, och vi har nog fått i oss så vi klarar oss under nästa vecka också. Tack alla frivilliga som har velat ge av sin tid under olika möten. Tack alla medarbetare som mött upp och velat dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Tack alla förtroendevalda för ert gedigna arbete för er församling. Tack Ingalill som har planerat och hållit ihop visitationen.

Så vill jag som det är brukligt vid visitationer lämna ordet fritt om någon vill framföra något om församlingslivet eller kommentera det jag sagt eller borde ha sagt.

Kyrkorådets ordförande Ulrika Rongelid tackade för bra dagar och bad församlingen om stöd i det nödvändiga förändringsarbete som ligger framför och som rör församlingens fastigheter.

Kyrkoherden informerade att försöksverksamheten med gudstjänst varje söndag i Simtuna fortsätter men att det till hösten växlar mellan högmässa och högmässogudstjänst.

Det uppmanades att mer utnyttja den gamla prästgården i Frösthult som ägs av Frösthults bygdegårdsförening, ett sätt att ha tillgång till lokaler utan att behöva äga dem.

---------------------------------- 

Jag vill sända med ett bibelord, och det är ur dagen psaltarpsalm: (ur 147:e psalmen) Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Gud med sån, lovsjung vår Gud till lyra. Gud vare med er alla!

Då förklarar jag härmed visitationsstämman för avslutad.