Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Uppsala stift Besöksadress: Dragarbrunnsgatan 71, 75320 Uppsala Postadress: Box 1314, 75143 Uppsala Telefon:+46(18)680700 E-post till Uppsala stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Visitationstal i Staffans församling, Gävle den 26 februari 2016

I februari 2016 visiterade domprost Annica Anderbrant Staffans församling i Gävle. Här kan du se ett bildspel från besöket och äsa domprostens visitationstal till församlingen.

Visitationstal Staffans församling, den 26 februari 2016

Av domprost Annica Anderbrant

Härmed förklarar jag Visitationsstämman öppnad. Förra gången det var visitation i Staffans församling var 2010. Då var biskop Ragnar Persenius här. Sedan dess har mycket hänt i Svenska kyrkan i Gävle och i Staffans församling. Församlingarna i Gävle har bildat ett pastorat. En stor del av personalen här i Staffans församling är anställd efter 2010. Och det är många samtal om församlingens hus, hur de ska användas och hur de fungerar.

I ”Min Faders hus finns många rum”… står det i bibeln. Och Jesus säger att han ska hämta människor till de rummen för att vi ska vara där Gud är. Många rum har vi vandrat genom under den här visitationen i Staffans församling. Vi har varit i kyrkorum, lekrum och fikarum i Hemlingby, vi har varit i Staffans kyrka och Staffans hus. Vi har mött människor som med kärlek och omsorg värnar dem som redan bor här, och vi har fått lyssna till Migrationsverkets uppgifter om människor som inte har några egna rum att gå in i. Vi har varit i Familjecentralen i Andersberg med alla de rummen och samverkansmöjligheterna, vi gick genom biblioteket och hörde att det dit kommer det en person i minuten. Vi besökte mötesplatsen ”Helges rum” och fick höra om många integrationsverksamheter och möjligheter som finns där. Vi har ätit lunch på Brynäsgrillen. Vi har mött förtroendevalda, volontärer och anställda, människor i olika åldrar. Och vi har sett och förstått hur väldigt många rum som Staffans församling har möjlighet att vara i, eller besöka då och då.

Hemlingby

Att riva har sin tid och att bygga har sin tid. I Hemlingby tog ni ner en vägg – och plötsligt så öppnades helt nya möjligheter för Öppet-hus-verksamhet för alla barn och föräldrar som kommer. Och sedan satte ni upp upp väggar – och så nu kan det öppnas ännu en förskoleavdelning i pastoratet. Avdelningen Smaragden, en skör ädelsten, precis som barnen som ska vara där, öppnar på måndag. I kyrkorummet i Hemlingby går det både att fira gudstjänst, sjunga och hoppa, det fick vi vara med om. ”Vi vill ha liv och rörelse i våra lokaler, hela tiden, varje dag i veckan.” Där finns en utmaning i att fundera över hur det märks att det är kyrkans verksamhet som bedrivs där. Det finns en läroplan för förskolan. Hur knyter vi ihop läroplanen med svenska kyrkans innehåll? Hur märker barnen och föräldrarna att de i det öppna huset också kan dela och fördjupa sin tro? Vilka sånger kan man sjunga så barn och vuxna får hjälp att tolka livet och fördjupa sin spirande tro? Det är inte bara i kyrkans lokaler det byggs. Det kommer att byggas en helt ny stadsdel söder om Hemlingby. En utmaning för kyrkan som vi återkom till flera gånger är; vad det är att vara kyrka utan att bygga fler rum och nya kyrkobyggnader? Hur ska vi möta de människor som kommer att bo i de 5000 nya bostäderna?

Staffans kyrka

I Staffans kyrka finns också många rum. Runda rum och avlånga rum. Mörka rum och rum med högt i tak. Rum som kan vara tysta och som kan fyllas av vacker körsång och annan musik. Rum som använts på ett sätt en tid, och som kan behöva användas på nya sätt. Till Staffans kyrka kommer många människor för att fira gudstjänst, öva i kör, dricka kaffe och dela en stund av livet. Kyrkan är inte renoverad sen den invigdes på 1930-talet, och elledningar och en del andra saker behöver bytas ut. Hur kan renoveringen ske så att församlingen går allt längre mot det som är Svenska kyrkans vision i Gävle: Att möta människor, vara djärvt diakonal och dela tro tillsammans. En stark rekommendation är att arbeta för att kyrkan ska vara öppen på andra tider än gudstjänsttider. Det måste vara lätt att komma in i en kyrka. Det behöver vara enkelt att gå in och tända ett ljus i den vackra och välskötta kyrkan, att i fastan följa passionsberättelsen, sitta ner i en bänk och be. Både för Hemlingby kyrka och Staffans kyrka finns inventarieböcker, där alla saker som finns i kyrkorna finns dokumenterade. Även om de böckerna är noggrant förda, glöm inte att ta foton av värdeföremålen, så behöver ni för framtiden fundera över om de inte skulle digitaliseras. Det finns dataprogram att använda just för inventarier.

Andersberg

I Andersberg, som inte ligger i Staffans församling men väl i arbetsområdet för flera av församlingens anställda, fick vi flera gånger höra att det finns för få rum. ”Bygg!” ”Det är bostadsbrist, vi måste bygga bostäder!” Här bor flera familjer i samma lägenhet. I en trea kan det bo 15 personer, elva barn i samma bostad. Vi besökte familjecentralen. Där fick vi se fördelen av att dela lokaler, att det är bra att kunna gå till samma ställe när man behöver besöka barnmorska, barnhälsovård, någon från socialtjänsten och samtidigt vara på öppen förskola och lära känna nya personer och dessutom lära sig svenska på köpet. Här har kyrkans personal funnits med från starten och bidrar med trygghet och stöd till familjer som kommer. Volontärerna i Staffans församling har genom sin marknad gjort det möjligt för barnen att komma iväg på utflykt. Vägg i vägg med Familjecentralen finns Biblioteket, och de rummen är också ovärderliga, både för sina böcker, sin personal och för att rummet i sig är lugnt, något som det inte är för alla därhemma. Vi besökte mötesplatsen ”Helges” och fick höra om all ungdomsverksamhetverksamhet som bedrivs, en del med bidrag från kommunen, andra med fondpengar och övriga bidrag. Men här behövs inte bara pengar, här behövs det volontärer. Många volontärer, både unga och vuxna. Här finns ett spännande rum att utveckla; kanske nya uppgifter för volontärer som vill knyta ihop människor som vet hur det fungerar i Sverige med människor som behöver få hjälp att för stå hur saker fungerar i Gävle och Sverige.

”Det är som att bo på hotell” hade en man sagt, som flyttat till lägenhet i Andersberg från sin villa. Det var så mycket som han gjort tidigare som han nu inte behövde göra: skotta snö, renovera taket, städa trappan. Och så träffar man människor från hela världen bara man sticker ut huvudet. Det är en utmaning att både få rum och att ge rum. Hur blir det rum vi har en plats där mäniskor med olika bakgrund och olika erfarenheter får rum, får växa, både i tro och i liv? Det blev en fråga både för tisdagkvällens och onsdagens samtal. På tisdagkvällen fick vi tillsammans med förtroendevalda och personal äta en god middag och höra Gustav Wilhelmsson från Migrationsverket berätta om läget för asylsökande och flyktingar i Sverige. Jesu ord om att det i ”min Faders hus finns många rum” stämmer till eftertanke. Respekt, var ett ord Gustav återkom till. Följa regelverket och visa människor respekt. När vi hör om våldsamheter på boenden, så handlar det om frustration, menade Gustav. På frågan om vad kyrkan kan bidra med, blev svaret: att göra väntan meningsfull för dem som väntar på uppehållstillstånd och på att få kommunplaceringar och börja leva ett ”vanligt” liv. Meningsfull väntan.

Volontärerna

Vid sopplunchen fick vi möta och samtala med några av församlingens volontärer. Det lyste i ögonen när de berättade om sångstunder på Bergmansgården, om att få vara kaffeböna, gå på hembesök, ordna Brynästräffen, gå på gemensamma promenader, eller samlas för att gå igenom det som ligger framför av träffar och arbetsuppgifter. Det lyste som i ett heligt rum i de volontärer som berättade. En helighet som kommer av att få bli tagen i anspråk, att få lysa upp tillvaron för andra, att ta sig ut, att komma sig för med något, att komma iväg till kyrkan, att möta andra människor. Det blev liksom ett rum av glädje runt volontärerna när de berättade, och den glädjen, det rummet, blev vi inbjudna i.

Personalen

Under onsdagen mötte vi personalen, både gemensamt och i enskilda samtal. I det gemensamma samtalet talade vi bland annat om organisationsförändringen som genomförts sedan senaste visitationen. Även om varje organisationsförändring innebär en tid av att hitta former och strukturer som ska sätta sig, så talades varmt om kollegiala samarbeten som växer fram i pastoratet, om att man nu är fler som arbetar med samma yrkeskompetens, vilket gör att det går att fokusera och fördjupa därför att man vet att någon annan fokuserar på annat i andra delar av staden.

Frågan lyftes om vad ”djärvt diakonal” kan innebära, och bland annat kom tankar om att stå kvar i desperata samtalen på fängelset och förvaret, trots att lösningar kan verka långt borta. Att våga prioritera, när ett fullt schema krockar med akuta behov, att våga se relationen mellan möten och administration och att ta sig tid att vara ute på stan. Till de djärvt diakonala frågorna hör också den utmanande situationen för flyktingarna.

Samtalet rörde också rekrytering: Hur rekryterar vi nya körsångare? Hur rekryterar vi nya volontärer av olika ålder? Hur rekryterar vi nya medarbetare i kyrklig tjänst? Skulle det vara möjligt att ha volontärer i alla verksamheter?

Planlösning och husbygge

Två saker till, som varit viktiga, och som vi flera gånger återkommit under de här dagarna är:

1) Nöden har ingen lag, det är väl därför ni arbetar med en diakonipastoral. Men Kyrkoordningen har en församlingsinstruktion. Ni har en vision för svenska kyrkan i Gävle, som möter människor, är djärvt diakonal och delat tro tillsammans, och ni jobbar med den diakonipastoral som utmanar att sätta fingret på vad ”djärvt diakonal” betyder. Ser ni hur mycket diakoni ni redan lever? Ser ni det ni redan gör? Församlingsinstruktionen är påbjuden i Kyrkoordningen, och hjälper er att jobba vidare med visioner, mål och pastoraler, den kan också tydliggöra fördelning av uppgifter mellan pastorat, församling och arbetslag.

2) Staffans hus, glädjen och stoltheten över att ha verkat i Sveriges äldsta församlingshus, och att ni inom en snar framtid kommer att ha Sveriges nyaste och mest funktionella församlingshus. ”Vi vill ha liv och rörelse i våra lokaler hela tiden, varje dag”. Ni kommer att fylla det nya församlingshuset med förskoleavdelning och med människor i alla olika åldrar. I slutet på maj får ni fira av det gamla Staffans hus och under en tid skapa rum för att möta varandra på andra platser. Det blir en tid för utmaning och en tid för längtan. Och till slut en tid att komma hem till ett nytt Staffans hus.

Avslutning

Trots att Jesus säger att han ska komma och hämta oss för att vi ska vara hos Fadern, så visar Jesus med hela sitt liv att han går inte bara går in i hus och rum, utan också vandrar längs vägarna, stannar där människor vill samtala med honom och behöver honom. Sätter sig på en brunnskant, lyssnar, pratar, böjer sig ner och tar upp jord från marken. Det där är en bild som återkommit under dagarna – detta att gå ut, att inte sitta inne i alla de fina, eller nya eller renoverade rum utan att gå ut. Det är ju något som personal och volontärer redan gör, och som ni kan få anledning att göra mer nu i övergången mellan ett församlingshus till ett annat. Hur vara kyrka utanför huset? Den frågan kanske får sitt svar vid nästa visitation.

Det har varit inspirerande att få besöka er här i Gävle och Staffans församling, tack till er som har tagit så väl hand om oss, ingen nämnd och ingen glömd. Nu är ordet fritt om någon vill fråga, kommentera eller lägga till något.

Bildspel foto: Mats Lagergren