Välkommen att fira gudstjänst i Ersbodakyrkan. Predikan denna söndag av Mats Pelo. Textläsning och bön av Åse Lindegren och musik av Maria Grahn. Sång av Kersti Sundquist och solosång av Lillemor Dahlgren.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Ersbodakyrkan. Kyndelsmässodagen, temat är Uppenbarelsens ljus.
Vi får lyssna till, och sjunga med om ni vill i psalm 37, Kristus är världens ljus, psalm 766, Trosbekännelse och psalm 744, Barn och stjärnor.
Dagens evangelium är hämtad från Lukasevangeliet kapitel 2, vers 22-40
Predikan
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.
Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria:
Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. Lk 2: 22-40.
Temat för den här söndagen är ”Uppenbarelsens ljus”
Vi kan säga att det handlar om två saker:
- att få ljus över något som är problematiskt eller över sin livssituation.
- och att det ljuset kommer till en på ett överraskande sätt, som en uppenbarelse. - I kyrkan handlar det om upptäckten av det gudomliga.
Om vi börjar med uppenbarelsen så kan vi säga att vår tro bygger på att Gud har uppenbarat sig för oss.
- Först i skapelsen. Rymden, naturen, livets variation och sinnrikhet uppenbarar för oss att det inte har uppstått av en slump utan att det finns en skapare bakom allting.
David Thurfjell har i en bok analyserat svenskarnas förhållande till naturen och kommit fram till att upplevelsen av naturen är för många idag närmast en religiös erfarenhet.
Inte många beskriver det i religiösa termer men det kommer ändå nära en andlig upplevelse. Det kan jämföras med Dan Anderssons dikt: Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången. Det är något bakom heta hjärtat mitt. Hören, något går och viskar, går och lockar mig och beder, kom till oss ty denna jorden är icke riket ditt. Denna känsla av något, är som en uppenbarelse i vårt inre.
- För det andra har Gud uppenbarat sig i sin son Jesus Kristus. Han är den sanna bilden av Guds kärlek och barmhärtighet i relationen till oss.
Vi lär känna Gud genom att lära känna Jesus Kristus så som han framträder i evangeliernas berättelser.
För att få ljus över detta behöver vi också be om den heliga Andens ledning. Då uppenbarar Gud sin närvaro i våra hjärtan och hjälper oss att förstå sanningen om sig själv och om oss.
De två gamla människorna, Symeon och Hanna, levde i bön. I deras inre talade Guds Ande till dem om barnet som Maria bar fram i templet. Ett barn som de inte visste något om på naturlig väg. Det uppenbarades för dem i den stunden.
Uppenbarelsen gav en inre visshet om att nu kommer den som de har väntat på århundraden. Guds Messias, Guds frälsning.
Symeon uttrycker det: Nu kan jag dö i frid för jag har sett frälsningen.
Vi kanske inte får se det så bokstavligt, men Gud vill uppenbara samma hemlighet i våra hjärtan. Jesus Kristus har kommit också till dig och mig för att vi ska få ljus och liv.
När vi ber till Gud så verkar den heliga Anden i oss och ger oss en inre visshet, en tro att Jesus är Guds son som älskar oss och som har gett sitt liv till lösen för oss. Gud uppenbarar sin närvaro i vår nöd, i vår ensamhet och i våra svårigheter som ett ljus som lyser i mörkret.
/ Mats Pelo, präst