Söndag 24 januari - Tredje söndagen efter trettondedagen

Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.

När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!

Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3

Välkomna till gudstjänst i Trons kapell på Norra kyrkogården. Tredje söndagen efter trettondedagen och temat är Jesus skapar tro.

Vi får lyssna till, och sjunga med om vi vill i psalm 218, Jag har ofta frågor och psalm 219, Jag skulle vilja våga tro.

Dagens evangelium är hämtad från Matteusevangeliet kapitel 8, vers 5-13

Söndagen efter pingst heter Heliga trefaldighets dag. Vi tror på en treenig Gud. Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Söndagarna till advent räknas från trefaldighetssöndagen.

Predikan 

I evangeliet idag talas det om en officer som kommer och ber Jesus om hjälp. Han är romersk soldat och borde inte vara intresserad av en judisk man som predikar.

Men han kommer till Jesus, det tycks som att han i Jesus ser han någon han litar fullständigt på. Han ber om ett under – och  undret sker. 

Officeren i berättelsen kommer utifrån, han hörde inte till den närmaste kretsen, han hade en annan tro och religion – men han såg, han bad om det omöjliga.

Det hade varit intressant att få samtala med officeren i texten – kanske hade han följt Jesus på avstånd en tid, kanske var det bara en händelse och tillfällighet -  vi kan ana att det i alla fall är så att han har ett stort förtroende för Jesus och litar på honom. Det vi vet är att han är i nöd eftersom hans tjänare är sjuk.

Jag ställde nyss frågan om det går att byta tro – om det går att ändra det man tror på. Svaret på frågan är ja – det är nog vanligare än vi tror. Nästan alltid när det sker finns det de två delar som vi anar finns hos officeren också. Livet för oss till en plats där vi måste ompröva det vi trott och tänkt tidigare. Och det andra är att det är människor vi möter som följer oss och ger oss av sin tid och sitt engagemang. Livets vägskäl och mäskor som tar sig tid att lyssna och följa och fråga och ifrågasätta och berätta. 

När vi tar oss tid att samtala med andra om vår  tro återkommer ofta just de två sakerna. Något i livet gör att jag måste ompröva, eller gör att jag har större behov än tidigare att fördjupa, förändra pröva min tro. Jag kan inte bara längre köpa de andra sagt, jag måste hitta mitt eget. Och sen detta att det är människor som visar väg, visar på – är beredda att slå följe en tid.

Jag hittade min Gudstro när jag var barn – den föddes i en kombination av upplevelser och möten människor som erbjöd mig ett sammanhang och hopp om framtid. Sen har jag ifrågasatt det mesta, teorierna och tankarna har förändrats genom livet och av livet. Men jag har aldrig ifrågasatt eller lämnat övertygelsen om att Gud är närvarande.

När jag läser dagens evangelium kan jag ändå undra om jag skulle ha stått tillsammans med den romerska soldaten och vädjat om ett under eller om jag skulle ha talat med honom och försökt få honom att mer acceptera livet och sjukdomen och smärtan och söka vägen vidare ändå. 

Finns det en risk att jag är så färdigformulerad i min livssyn att jag inte riktigt vågar tro att Gud kan gripa in och göra under? Finns det en risk att jag är så trygg i min tro att jag inte ens tillåter mig att låta Gud överraska mig?

Jag tror att de flesta av oss väldigt sällan talar om det vi tror. Skälen kan vara många – en ovana, svårigheter att hitta orden, kanske en rädsla för att bli ifrågasatt i det som är personliga övertygelser. 

Men oavsett vad är jag övertygad om att det skulle ha en stor betydelse för oss om vi pratade mer om existentiella frågor, om vår tro. Vi behöver inte säga något alls om andras tro – bara berätta om vår egen och ta emot varandras berättelse utan värdering. Jag tror att det för många av oss skulle kunna öppna vägar för att fördjupa och förändra det egna sättet att tänka och tro.

Rubriken för den här söndagen är:  Jesus skapar tro – ja kanske är det så att tron är något jag får, något som skapas, inte något som jag tänker mig fram till. 

Så när livet tar nya vändningar som tvingar mig att ompröva så skulle jag kunna ta emot det som en gåva. Kanske till och med om det som sker är smärtsamt och svårt. En möjlighet att ta ut en ny riktning eller att hitta nya djup. Vi behöver andra människor i vårt sökande, vi behöver varandra. Samtalen och orden vi delar öppnar för förändring.  Men också den stora berättelsen och de stora orden hjälper oss. Bibelns berättelser kan bli som en spegel där vi kan upptäcka oss själva och se nya saker. 

Kanske kan vi följa med officeren i hans övertygelse, och hur han sökte sig fram till Jesus för att få hjälp. Kanske vågar också jag tro på mirakel, be om det och låta tron förändra mitt liv.

/ Lena Fagéus, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Umeå.