”Tillsammans gör vi rummet heligt”

(Ur Spira nr 1 2022)

Det var under en barnkördag under kulturhuvudstadsåret som Jonatan Widmark besökte Tegs kyrka första gången. Han minns hur taket öppnade sig när han passerat vapenhuset och tog ett steg in i den stora salen. Nu som 19-åring är han ledare i ledarutbildningen och har tillbringat åtskilliga timmar i Tegs kyrkas alla vrår, både som konfirmand och under ledarutbildningen. Bäst trivs han i det lilla andaktsrummet längst in i källaren.

– Jag har så många fina minnen, säger Jonatan och berättar om andakter, en luciavaka med lek och tävlingar som avslutades med att han somnade sittande på golvet någon gång på morgontimmarna.

Han minns också konfirmationshögtiden där konfirmanderna stod framför altarringen längst fram i kyrkan.

För ett par somrar sedan fördjupade sig Jonatan i ordet ”kyrka” som en del av en kyrkisk ordbok. Då insåg han att kyrka inte behöver syfta på byggnader, utan på människor som samlas med alla sina känslor och erfarenheter.

– Tillsammans gör vi rummet heligt. Ofta delar man väldigt personliga saker med Gud i bön, både det som är svårt och saker vi är tacksamma för. Det är nog en anledning till att både stora kyrksalen och lilla andaktsrummet känns heliga.

En annan sak som är gemensamt för heliga rum är möjligheten att fokusera på något, som altartavlan med ljus och färger och levande ljus i centrum av andaktsrummet.

– Det gör att tankarna kan få sväva i väg, säger Jonatan, innan han återvänder till lektionerna på Minveragymnasium.