Foto: Magnus Aronson/Ikon

Internationellt utbyte

Gabriel Nilsson har under tre månader, hösten 2019, befunnit sig på Filippinerna.

Här kan du läsa Gabriels blogg

Vill du följa hans resa (och andra ungdomar inom utbytet) kan du göra det här:

Instagram

@ungivarldsvida

Blogg

blogg.svenskakyrkan.se/utbyte

Den här bilden är på mig och dottern "Pamela", på nationaldagen.

 

En hälsning från Cheyenne

Hälsningar från Costa Rica, september 2017.

Vi är inne på andra veckan nu och jag har mer eller mindre landat här både geografiskt och mentalt. Jag bor i ett ganska välbärgat hus för att vara förorten Alajuelita. Bor tillsammans med en ensamstående mamma Martha, hennes 13 åriga dotter Pamela, deras ca 300 fiskar plus 3 minisköldpaddor. Området är ett relativt fattigt område, som de flesta förorterna här, men har under de senaste 5-10 åren blivit mer familj- och barnvänligt, så man kan säga att det ändå är ett av de bättre områdena.

Konstrasterna är väldigt stora bara på min gata, det finns en frisör, 2-3 små matkioskar och en klädaffär. Får ofta höra att jag inte ska gå själv när det är mörkt och att droger är väldigt vanligt här. Att räkna med att majoriteten jag möter är påverkade på ett eller annat sätt. Det strosar även runt oändligt många lösa hundar och katter här, vilket är ett äventyr i sig.

Jag tycker om området jag bor i, har utsikt mot en vägg av berg och många av våra grabbar har börjar förstå att jag bor här så de hälsar vänligt och tittar nyfiket på mig när jag ska till bussen på morgnarna. 

Den första veckan kändes allt väldigt nytt och spännande men samtidigt otroligt naturligt. De förväntningar jag hade om Costa Rica stämde ganska väl. Jag har redan haft mycket goda möten, träffat fantastiska människor och fått väldigt många nya erfarenheter. Språket är lite knepigt emellanåt, men alla är vänliga och det blir mest många skratt åt alla missförstånd.

Nu i vecka två känns det lite tyngre, många av intrycken börjar landa och det är mycket tankarna kring migrationspolitik, ekonomi, skolgång, fattigdom etc. Jag känner hur bortskämd man är i Sverige i det mesta. Här lagas maten utifrån vad de har råd med, det vills säga mycket ris, bönor, grönsaker och frukt. De äter otroligt mycket socker och tycker att jag är konstig som dricker så mycket vatten istället för lemonad! Haha. Min familj har en rinnande dusch men enbart kallvatten och har även wifi. Det är väldigt olika beroende på var man bor. 

Den största svårigheten just nu är att inte kunna möta sina egna ambitioner lika enkelt som man vill. Det finns mycket att upptäcka i form av museum, natur etc. men varken familjerna eller kyrkan har pengarna att följa med på alla saker, så det kommer bli en del egenplanering framöver. 

Det är verkligen en större utmaning än jag trodde det skulle vara. Mycket beror nog på att deras liv bygger på begreppet "pura vida", alltså det "rena livet". De tar saker som de kommer, är väldigt avslappnade och stressar ALDRIG till någonting och tänker att det som inte hinns med idag kan göras imorgon. Väldigt olikt tänket i Sverige där vi försöker få plats med så mycket vi kan på 24h. 

Skulle behöva förbön kring migranter från Nicaragua som kommer till Costa Rica i hopp om ett bättre liv. Förbön för min värdmamma som brutit foten och just nu går med mindre pengar då hon ej kan jobba. Förbön för vår grupp (ung i världsvida) då flera av oss varit sjuka samt försöka anpassa oss till vardagen här i förhållande till våra ambitioner och förväntningar.