Biskopens brev om dopet

För femte året ger biskop Åke Bonnier ut ett brev till församlingen. Denna gång handlar det om dopet.

Biskopen skriver brev om dopet

För femte året i rad ger biskop Åke Bonnier ut ett brev till församlingarna i Skara stift. Denna gång handlar det om dopet.

-Jag hoppas att 2019 ska vara ett år där vi kan samtala om dopet och vad det betyder. Vi är oändligt älskade av Gud och det understryks av dopet, skriver biskopen.
Han konstaterar att det är aldrig för sent att döpas. Från att en människa är född tills dess att hon dör finns dopet som en möjlighet. Dopet uttrycker också en samhörighet, där den döpte tas upp i en gemenskap som sträcker sig tillbaka till de första kristna.

Brevet kommer ut till första advent när det nya kyrkoåret börjar. Det är tänkt att kunna användas under hela året som underlag för tankar och samtal.

Biskopen har tidigare gett ut brev om Fadern, Sonen och Anden, samt ett brev om nattvarden. Årets brev trycks på tre språk. Utöver svenska blir det tillgängligt på finska . 

Brevet finns i pastoratets kyrkor att hämta. Dessutom kan det laddas ner på stiftets hemsida, www.skarastift.se

Här följer att utdrag ur brevet.

Vattnet är ett uttryck för liv, för allt det som får oss att växa, att leva. Sommaren som gått har vi förstått vad bristen på vatten kan åstadkomma, vad torrtider innebär av förstörelser och risker. Dopets vatten är därför en påminnelse om Guds liv som hör samman med vårt liv.

Men vatten kan också vara uttryck för kaos. Vi hör med jämna mellanrum om översvämningar. Vi har haft dem på nära håll i Sverige med oftare på långt håll. Där har vattenmassor strömmat över människor i tsunamikatastrofer, eller i översvämningar av andra slag.

När ett litet barn döps påminner själva vattnet om både liv och död, och att Gud är med i allt det som är gott och i allt det som är svårt. Precis som Gud var med Jesus i döden är Gud med barnet i allt det som är mörkt och svårt.

Prästen håller oftast upp det lilla nyfödda barnet för att visa upp det för de närvarande men också som ett tecken för uppståndelsen. Precis som Gud var med Jesus i uppståndelsen är Gud med det lilla barnet i allt som är gott och väl. Sedan är ”resan” mellan dopfunten och det att barnet hålls upp ett uttryck för vardagen där Gud också är med.

Kort sagt vill dopet uttrycka att vi som är döpta är oändligt älskade och aldrig någonsin övergivna. Det är i sig ett uttryck för Guds generositet. När vi döper i Svenska kyrkan gör vi det för att det är så viktigt för oss att dela med oss av Guds generositet, att visa på Guds kärlek och omsorg, att visa på den Gud som aldrig överger och som bär också då allting annat sviker och bedrar.