Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Här kan du läsa om vad som händer i din kyrka.
På grund av rådande covidrestriktioner är gudstjänsterna i kyrkan inställda tills vidare. Länk till digital andakt inför varje söndag läggs på vår facebook-sida och skickas ut i vårt veckobrev.
Normalt erbjuder vi dig som vill, att komma och pyssla. Birka hantverksgrupp håller då till i Svenska rummet och träffas efter överenskommelse. Under rådande restriktioner är denna verksamhet på paus.
Kyrkonytt är församlingstidning för Svenska kyrkan Toronto
.jpg?doprocessing=&ci=0,0,1920,922&ra=2.08333&w=700)
Det började gå upp för dem att allt inte skulle bli riktigt så som de hade tänkt sig. Livet böjde av åt ett annat håll. Att förstå och acceptera det kändes omöjligt. Jag tror de flesta vet vad det innebär, när det som verkar självklart i livet, plötsligt inte längre är självklart. Vi vill inte riktigt ta in det. Vi vill inte lyssna på det örat. Det är sådana människor vi möter i fastlagssöndagens evangelietext när Jesus säger: ” Vi går nu upp till Jerusalem.” Den årliga pilgrimsvandringen till Jerusalem, årets höjdpunkt är här för lärjungarna. Då släpper Jesus bomben. ”Det kommer inte att bli så festligt denna gång. Jag kommer utlämnas till den religiösa och politiska makten och de kommer att döda mig”, berättar Jesus för lärjungarna. ”Sen kommer jag att uppstå”. Men de vill inte lyssna, de kan inte ta in det, det var inte såhär det skulle bli. De hade ju lämnat allt för att följa honom. Vad skulle då hända med dem? Jag tror jag hade reagerat likadant som lärjungarna. Varför måste han gå den här obekväma vägen? Varför lämnade han framgångarna i det soliga Galileen? Jesus såg på människorna, han såg att de var ”illa medfarna”, att de var fråntagna sitt människovärde, att barn motades bort, att kvinnor ansågs religiöst omyndiga, att främlingar betraktades som andra eller tredje klassens medborgare. Och när han såg det så valde han. Han valde främlingens, barnets, kvinnans, den utslagnes, den i mångas ögon misslyckades parti. Han ser – men inte genom ett galler av fördomar. Han låter ögonen se just vad de ser, såsom den lille pojken i Kejsarens nya kläder. Kärlek, medkänsla, generositet börjar i vårt sätt att se. Inte i en teori eller ett påbud. Jesus kunde inte förneka vad han såg, och därför gjorde han de val han gjorde. Vid varje sådant val går han upp mot Jerusalem, inte på den vanliga, årliga pilgrimsvandringen, utan mot korset och döden, kärlekens väg. För han har samtidigt sett något annat. När det onda börjar behärska människan går det inte att hejda med snällhet, inte med vapen, inte bara med förnuftet eller med fler och nyare regler, inte med fler utredningar. Det går bara att besegra inifrån och det är han, Jesus, som ska göra det. Att gå in under det och söka en väg igenom det. Därför säger han inte bara, att han ska utlämnas, att man ska håna honom, prygla honom och döda honom. Han säger också att han efter tre dagar ska uppstå. Herre du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös. Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå. Visa oss vägen försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den. (Från den svenska psalmboken 738) Pastor Maria
Vi har satellitförsamlingar, dit vi reser för att fira gudstjänst, döpa och viga, leda pilgrimsvandringar med mera. Vi finns i Calgary, Vancouver, Ottawa, Montreal och Edmonton.