Foto: Martin Mattsson

En From betraktelse; Om Pingst

Jan From är en vän av ordet, inte bara i sin roll som präst. Han skriver kåserier och reflektioner om livet, gud och vad det innebär att vara människa. Läs den senaste av hans betraktelser.

För många år sedan satt jag och kompisarna vid ett av dom runda borden utanför matsalen på Högbergsskolan, det måste ha varit ungefär nu i årstiden, efter som vi pratade om Pingsten. Ingen visste egentligen vad det var för något men vi pratade om den lite, men det vi egentligen pratade om var våra nya ”miniräknare” som vi köpt genom skolan. En del hade fått egna genom föräldrarna som hade fler funktioner än våra enkla, så vi satt och funderade över framtiden. Hur fler och fler saker skulle kunna rymmas i de små räknarna. Föga anade vi utvecklingen av datorer och smarta telefoner.

-Det är precis som pingstploppar, sa Christer och tryckte på en tangent, det man vill ha bara ploppar ut. Vad är en pingstplopp, sa vi och började fantisera om vad som mer kunde ploppa fram. Det vi kom fram till innan det ringde in till lektion var att utvecklingen var obönhörlig skulle komma att gå vidare till saker vi inte ens kunde tänka oss.

Någon klarhet i Pingsten fick jag inte då och ärligt talat så tog det många år innan funderade mer över det hela. Men Pingsten är byggstenen som gör att våra kyrkor står utspridda över hela Sverige och vårt land, åtminstone av katoliker och andra utsocknes kallas för kristet.

Pingsten är byggstenen som gör att våra kyrkor står utspridda över hela Sverige och vårt land, åtminstone av katoliker och andra utsocknes kallas för kristet.

Påsken beskriver Jesus död och uppståndelse, fastan innan är till för eftertanke och förändring. Men Jesus kommer ju tillbaka till lärjungarna och andra, visar sina sår för Tomas tvivlaren och kallar ihop sin splittrade församling. Han är hos dom i fyrtio dagar, sedan tas han upp till himlen i en molnsky, efter tio dagar – då har det gått 50 dagar sedan Påsken, det grekiska ordet Pentecost, som betyder 50, eller den 50 dagen. Judarna firade faktiskt den första skörden på Pingsten och den skedde 50 dagar efter firandet av den första frukten som mognade. Så egentligen är det en skördefest som gett tillfället och namnet till Pingst. Man kan lite avundsjukt notera att frukt och skörd är lite större i ”den bördiga halvmånen” som Mellanöstern utgör.

Men vad händer då på Pingsten? Jo, Jesus har pratat om att han ska tas upp till Gud och att hjälparen ska komma istället. Det framkommer att hjälparen ska göra så att lärjungarna ska kunna predika, sprida ordet, göra underverk och bota människor, precis som Jesus själv – evangelium är alltså inte bara bibelläsning och predikan, utan också konkret hjälp till behövande.

Men vem är hjälparen, kan man undra. Man brukar säga att Gud, Jesus och den heliga Anden är en treenighet, tre i en. Fadern är grunden, när han talar, så är det Ordet som hörs. Ordet är Jesus, den som talade till oss i ord, som blev vår bibel. Men den som gör att böner och mirakel blir verklighet är anden, kraften. Det är med anden som Jesus botar och skapar en ny verklighet, nu ska lärjungarna få del av anden och det sker på Pingsten.

Ett tecken på att anden kommer till lärjungarna är elden, vilket beskriver kraften i anden, men också att alla olika nationaliteter som finns där, förstår varandra, trots att dom pratar olika språk. Det är som om att Babeltornets förbannelse är försvunnen. Ni vet, människorna under gammaltestamentlig tid bygger ett jättehögt torn i Babel, Gud vill på ett diskret sätt hindra dom från att bli övermodiga, så plötsligt kan ingen förstå den andres språk, vilket förhindrar bygget. Babel har ju blivit babbel som vi använder när vi vill beskriva att någon pratar strunt – babbel, babbel.

Men har vi också helig Ande? Jo, det kan man säga. Som vi och Paulus tror, så har vi människor kropp, själ och ande. Kroppen är given, vi ser och känner våra kroppar varje dag. Själen är vår personlighet, vår hårddisk, eller rättare sagt grundprogrammen i hårddisken, som gör att vi är dom människor vi är. Anden får vi i dopet in i kyrkan, det är också den som ger oss en samhörighet med alla kristna över hela världen, det är samma ande.