Det finns en sång som handlar om en ung, jazzälskande musiker som längtar efter att få tjänst i en kyrka på någon av Mälarens öar och att få spela lite svängig musik för en tacksam församling. Det är en fin bild av kyrkomusikerna, just kärleken till musiken och församlingen och framför allt kyrkan. Men det finns lika många musiker i kyrkan idag, som det finns längtan efter att få göra tjänst och spela musik och lika många sätt att spela och välja klang på orgeln.
Jag var nere i Leipzig i Tyskland för någon månad sedan och i den staden arbetade Johann Sebastian Bach, 1723-1750, alltså fram till sin död. Han är historiens mest kände organist och en av de största kompositörerna vi någonsin haft. Hans musikstycken är inte bara vackra och avancerade, dom är också matematiska och exakta i sin struktur. Det måste ha varit fantastiskt att gå på en gudstjänst i Thomaskyrkan och höra Bach spela, med solister, orkester och på sin orgel. Han producerade också massor av musik och har enorm respekt som kompositör idag, under sin samtid var han mest känd som organist och faktiskt orgelreparatör i staden med omnejd.
Han kallas ofta den femte evangelisten, vid sidan av Matteus, Markus, Lukas och Johannes, men han har egentligen inte skrivit något nytt evangelium. Men musiken fick ett uppsving under reformationen, Martin Luther, Calvin och Zwingli som skakade om dåtidens samhälle genom sina nya läror. Förändringen fick styrka i den kanske viktigaste förändringen – Bibeln gick att läsa på tyska, folkets språk och i gudstjänsterna kunde man få sjunga med i psalmer som inte hade funnits tidigare på tyska språket. När reformationen spreds så kom predikningar, orden i gudstjänsterna och predikan på folkets eget språk i alla länder. Sverige fick en svensk handbok och översatta psalmer under 1520-talet, det dröjde dock längre med psalmboken.
Jag kan dela drömmen som den unge kantorn i Mälarö kyrka hade, att få musiken att ljuda och människor att uppleva, det är musikens mening, den ska inte klinga ohörd utan höras med alla öron och med hela kroppen.
Jan From
Reformationens översättningar och böcker sammanföll med Gutenbergs stora uppfinning, boktryckarkonsten, så spridningen var enorm. Bach fanns med i denna revolution och skapade reformationens musik tillsammans med sina kollegor i andra kyrkor. För första gången fanns musik på det egna språket, som dessutom var sångbar, det sägs att många melodier hördes första gången på krogarna och musikerna fångade gärna upp fina melodier som därmed fick stor spridning. Utan den här kombinationen av musik, religiösa nyheter och förbättringar och den PR som boktryckerierna stod för, hade vi nog fortfarande varit katoliker.
Det fanns inte orglar i alla kyrkor under medeltiden, även om orgeln uppfanns redan av de gamla grekerna. När Luther föddes under sent 1400-tal fanns bara orglar i de större kyrkorna i Europa. Musiken var fantastisk redan då, barockens tid, men det var sång och kör som var det vanligaste. Man sjöng liturgisk musik på Latin, som ingen vanlig människa förstod, men det var vackert och säkerligen kunde många sjunga med, utan att förstå orden. Latin pratades av lärda människor och adeln. Orglarna blev en del av reformationen och psalmerna en del av predikan och läran, ett sätt att med lätthet tillägna sig budskapet.
I Sverige fick vi Luthers budskap genom Olaus Petri som är den svenska reformatorn. Han översatte till svenska, inte bara Luthers skrifter, utan bibeln och Luthers egna psalmer som han skrev. Orgelmusiken utvecklade sig i takt med orglarnas tekniska utveckling och idag har vi många orglar i våra kyrkor. Det är en fantastisk musik som kan framföras på dom, så många olika klanger och färger, dessutom olika genom akustiken i den kyrka där dom finns, men också beroende på den musiker som spelar på dom, vilka val och ideal som de har när dom spelar.
Syntar och andra elektroniska instrument har idag fler klanger och möjligheter, men de är inte akustiska, alltså naturliga med luft som pumpas genom trä och metall. En genuin upplevelse av avancerad art är att höra en konsert där orgeln är i centrum, oftast konstruerad att passa in i akustiken i den kyrka där orgeln byggts upp.
För mig som gammal trumpetare är drömmen att spela i en större orkester, med ett storband eller överhuvudtaget tillsammans med andra för att få den där stora klangen, flera stämmor och rytmer tillsammans. För en organist eller kantor behövs inte det, man kan fylla en hel kyrka med stor musik med hjälp av två händer och två fötter. Orgelns alla register, samlingar av pipor av speciella utseenden och ljud, kan samverka och man kan också få hela orgelns stämmor att ljuda samtidigt och det är en otrolig upplevelse när en kunnig musiker utnyttjar hela kapaciteten.
Jag kan dela drömmen som den unge kantorn i Mälarö kyrka hade, att få musiken att ljuda och människor att uppleva, det är musikens mening, den ska inte klinga ohörd utan höras med alla öron och med hela kroppen. Kom och lyssna på våra orglar, sjung med och njut av den musiken som omvälver oss, vi har fantastiska musiker i vårt pastorat, om ni frågar tillräckligt mycket kommer dom säkert att öppna fler register än vanligt och låta piporna ljuda.