Annika Lodén är präst i Täby församling. Hon har som samordnare i Näsbyparks kyrka ett särskilt ansvar och engagemang för kyrkan. Vi träffas en mild februariförmiddag i vardagsrummet, ett rum som används för att träffas och umgås. Grå bekväma fåtöljer, färgglada kuddar och vitt porslin med retromotiv.

Annika prästvigdes januari 2019 och har under året varit i Täby församling som pastorsadjunkt. Det är den tjänst en nyvigd präst får under sitt första tjänstgöringsår. Då ingår också handledning av en prästkollega.

– Året som pastorsadjunkt gick jättefort, säger Annika Lodén. Jag hann uppleva så mycket, så samtidigt känns det som det har gått lång tid sedan jag prästvigdes.

Vad kommer det sig att du valde prästbanan?

– Min väg till att bli präst var väldigt lång och krokig, säger Annika. Det var nog Gud som var mer envis än jag, egentligen. För mig kändes det många gånger ouppnåeligt. Men så jag började jag studera teologi för att se vart det kunde leda. Det fick ta tid att värka fram. Under många år hade jag ingen riktig kontakt med kyrkan, men en djup längtan att vara med, att få ha en relation med Gud och hitta ett sammanhang att vara i. Och nu kan jag konstatera att det blev så rätt för mig till slut.

Innan du blev präst arbetade du inom äldreomsorgen. Tycker du att det finns beröringspunkter med kyrkan?

– Det påminner om att jobba i kyrkan, säger Annika. Man får vara en del av människors liv. Det viktigaste för mig i att vara präst, är att se varje människa och att få finnas där för andra som också känner en längtan efter Gud. För jag vet hur svårt det kan kännas att stå utanför, att inte riktigt hitta vägen, så jag vill vara en person som hjälper till att vara en länk och skapa möjligheter till kyrkans sammanhang.

Var är bäst i arbetet som präst?

– Jag tycker extra mycket om att ha begravningsgudstjänster, säger Annika. Livet och döden möts. Det är på riktigt. Människor kommer till begravningen med sorg, men samtidigt, på ett annat plan, pågår hela livet parallellt i en vardag.

Annika berättar om de många moment som finns att ta hänsyn till i samband med begravningsgudstjänsten. Hon vill gärna värna om de möten med människor som uppkommer; det gäller både i samband med att hon träffar anhöriga för planering och samtal inför begravningen samt under själva gudstjänsten i kyrkan. Det kan vara en mycket känsliga situationer, beroende på den relation som har varit till den avlidne, till de som lever kvar och deras inbördes relationer.

– Att få genomföra begravningsgudstjänsten tillsammans med dem som församlats i kyrkan är ett privilegium, säger Annika. Det är så fint att få vara med och härbärgera hela sammanhanget.

Vad är Näsbyparks kyrka för dig?

– Det som är allra tydligast här är den mycket varma och vänliga gemenskapen, säger Annika. Det är trivsamt att vara här. Både i aktiviteter och i gudstjänst. Det är bra att känna till att det är lätt att komma hit som ny kyrkobesökare och snabbt bli en del av samvaron. Man är välkommen och lära känna kyrkan.

– Jag tycker om det här kyrkorummet, säger Annika. Möbleringen av stolarna är cirkulär och det har faktiskt en inverkan på hur gemenskapen ser ut. En ring bildas mellan altaret, orgeln och alla deltagare, vilket kan ge en annan delaktighet i och upplevelse av gudstjänsten. Vi har både dop- och begravningsgudstjänster här i kyrkan och den passar bra även för vigselgudstjänster.

– Det är himla fint att ha fönster mot tre håll, säger Annika. Mitt under gudstjänsten ser man vardagslivet som oupphörligt pågår utanför. Folk passerar förbi, man ser tåget som kommer och går, folk går till centrum och handlar och mitt i detta firar vi gudstjänst.

– Gudstjänstdeltagarna kommer från olika håll, vi har många konfirmander mycket tack vare att vi firar gudstjänst kl. 16. Alla får plats med olikheter i ålder och annat. Och kyrkkaffet börjar innan gudstjänsten, kl. 15. Ett tips är att ta en eftermiddagspromenad, fika och sedan gå på gudstjänst.

Näsbyparks kyrka arrangerar Kulturtimmar på fredagar kl. 15 tre gånger per termin. Det är för det mesta ett program med föredrag med anknytning till bland annat litteratur, musik, hembygd och arkitektur.

– Jag vill verkligen poängtera hur viktigt verksamhetsrådet är, säger Annika. Det är personer som värnar om kyrkan och verksamheten här. De har ett otroligt engagemang med stora kunskaper och jag är väldigt glad att de finns.

– Varje lördag kl. 13 under terminerna är det Lördagsmusik. Det är vår musiker Jesper Tylöskog som sätter samman ett mycket intressant och varierat program.

– För den som är nyfiken på hur man kan diskutera utifrån veckans bibeltexter finns Soppa och Bibelsamtal på tisdagar kl. 17.30. Vi äter soppa tillsammans och pratar om söndagens texter. Man ska komma ihåg att man inte alls behöver ha några teologiska förkunskaper. Man är välkommen att tänka tillsammans och sedan dela sina tankar kring texterna, om man vill.

– På måndagar kl. 13 har vi trevlig gemenskap på Öppet hus. Här träffas daglediga för att fika, prata och dela vardagens stora och små glädjeämnen. Hit är det bara att komma och vara med.

Hur gör man om man är nyfiken på kyrkan?

– Man är verkligen välkommen hit och prova på, säger Annika. Man får vara med så mycket eller så lite man vill och på det sätt som man själv vill. Komma och vara med på kyrkkaffet, till exempel. Om man sedan blir intresserad, eller vill ha fördjupning så behövs många olika människor i vår kyrka. Kyrka är vi tillsammans – det är grundförutsättningen.

– Inga särskilda förkunskaper behövs. Det räcker att vara lite nyfiken, och komma och fundera tillsammans.

– Människor kan komma som de är, det är jätteviktigt för mig, säger Annika. Det ska vara enkelt att komma till kyrkan.