Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Besöksadress: Sysslomansgatan 4, Uppsala Telefon: 018-16 96 00 E-post till Svenska kyrkan

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Svenska kyrkan vill försonas med samer

Med vitboken vill Svenska kyrkan klargöra de historiska relationerna mellan kyrkan och samerna. Kyrkan erkänner övergrepp och kränkningar mot samer i historien, som ett första möjligt steg i en försoningsprocess.


Vitboken har ägnat särskild uppmärksamhet åt kyrkans delaktighet i övergrepp av olika slag, som tvång, förtryck, diskriminering eller rasism riktat mot samer. I utredningen ”Samiska frågor i Svenska kyrkan” (2006) sägs att kyrkan har ”varit en del av en koloniserande statsmakt i områden där det funnits en urbefolkning.”

Minnen av kränkningar lever vidare in i vår tid. En försoningsprocess måste därför klargöra det ansvar som finns kvar i nutid för tidigare generationers handlande. ”Processen bör leda till moment av gottgörelse, upprättelse och nyskapande av förtroendefull gemenskap som inkluderar beslut om förändringar i organisation, ansvar och maktstruktur”, skriver Karl-Johan Tyrberg, biskop i Härnösands stift 1991-2001, i vitboken.

Bild: Fia Kaddik

Under de senaste decennierna har steg tagits för att stärka samisk identitet och spegla samiska erfarenheter i Svenska kyrkan, bl a genom inrättande av Samiska rådet i Svenska kyrkan, bibelöversättningar och psalmboksarbete på samiska, samiska kyrkodagar, en försoningsgudstjänst 2001 som erkände kyrkans oförätter mot samerna, och ”hearingen” Ságastallamat, 2011, med inbjudna samiska och kyrkliga representanter.

 

 

Ságastallamat

Ságastallamat behandlade bl a hur kyrkan och samerna bättre kan inkludera samisk andlighet och samisk kultur i församlingslivet. Flera deltagare efterlyste större engagemang i rättighetsfrågor och en kyrka som arbetar för att samer gottgörs och kompenseras för historiska oförrätter.

Utifrån Ságastallamat kom beslutet 2012 att Svenska kyrkan genom forskning ska undersöka kyrkans roll och de eventuella kränkningar man begått i historien mot den samiska befolkningen – vitboksprojektet.

Kyrkan ska vidare ge stöd åt samernas rättigheter som urfolk och utveckla en strategi för att främja försoning. En satsning gjordes på nationell nivå med början 2013-2015 för att stödja och utveckla det flerspråkiga arbetet i stift och församlingar.

I kyrkan finns en lång förhistoria av försoningsprocesser från tidig medeltid och framåt. Försoningstanken är central inom kristendomen, exempelvis botens - eller försoningens – sakrament genom ånger, bekännelse, gottgörelse och syndernas förlåtelse.  I Sverige, i den lutherska kyrkan, blev botsakramentet en del av förberedelsen inför nattvarden. Kyrkans försoningslära påverkade i tidigmodern tid rättstraditionerna och var införlivad i samhällets sociala konflikthantering. 

I vår tid har begreppet försoning fått förnyad aktualitet då stater, institutioner och kyrkor ber om förlåtelse för olika övergrepp mot civilbefolkningen i det egna landet eller i andra länder som ett led i en kollektiv försoningsprocess. Försoningsprocesser handlar om att återställa mellanmänskliga relationer som har brustit och är ett försök att bygga förståelse och ny tillit.

Överens om historien

En försoning riktar sig mot det förflutna, mot nuet och mot framtiden. Den börjar alltid med vad som har hänt i det förflutna. Försoningsprocesser kan beskrivas som ett slags minnespraktik där parterna bearbetar minnen, historien och kommer överens för att eventuellt kunna gå vidare tillsammans.

Ett exempel på praktisk försoning är restorativ rättvisa, dvs olika åtgärder med syfte att gottgöra och upprätta offren, ofta genom en sannings- och försoningskommission. I centrum står offrens behov att få berätta sin historia och uppnå erkännande och gottgörelse. Åtgärderna bör också bidra till läkning och helande för de drabbade. Samtidigt måste de skyldiga ta ansvar för sina handlingar och ändra attityd och förhållningssätt till offer för förtryck och orättvisor.  Försoningsprocessen är vägen till att återupprätta stabila och förtroendefulla relationer.

I vitboksprojektet har den samiske teologen Tore Johnsens modell i fyra steg varit viktig för förståelsen av försoning:

  1. Erkännande: Att förövaren talar sanning om det som har hänt, i kristna termer är det en syndabekännelse. Offret måste få bli lyssnad till och berättelsen få ta plats.
  2. Ånger: Ångern leder till en sinnesförändring hos förövaren och vilja att ställa till rätta.
  3. Upprättelse: Återupprätta offret och relationen mellan förövare och offer för en gemensam framtid. Ett dilemma i försoningsprocesser är att de skyldiga ofta försöker komma billigt undan.
  4. Förlåtelse: När offret ser det mänskliga ansiktet hos den som har gjort sig skyldig till övergrepp. Tiden måste vara mogen, för att förlåtelsen ska kunna ges som fri gåva.

Försoning tar tid

Försoning måste få ta tid och kan vara en process som tar flera decennier. Allmänt kan sägas att många inte vill tala om försoning förrän de har blivit övertygade om vad som egentligen har hänt i det förflutna.

Ett förhållningssätt är att nationer, organisationer och kyrkor som historiskt stått för förtrycket har en moralisk skyldighet att idag undersöka övergreppen och en förpliktelse att reparera skadan och tar ansvar att ställa saker till rätta, så långt det är möjligt. Historisk skuld kan därför inte undanröjas endast genom ett erkännande.

Vitboken kan ses som ett första steg i en försoningsprocess med förhoppning om att den skapar förutsättningar för fortsatta steg i processen. Men bara samerna och kyrkan tillsammans kan sedan avgöra hur fortsättningen ska utformas, poängteras det i vitbokens inledningsord.

Denna text bygger på Karl-Johan Tyrbergs artikel ”Försoningsprocessen mellan Svenska kyrkan och samerna. Initiativ och insatser 1990–2012” och Carola Nordbäcks artikel ”En försoningens väg i Jesu namn” Perspektiv på Svenska kyrkans försoningsarbete” från vitboken ”De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna” samt Daniel Lindmarks och Olle Sundströms inledning i boken.

Artikelförfattarna

Karl-Johan Tyrberg, biskop emeritus, teologie doktor i kyrkohistoria i Lund. Biskop i Härnösands stift 1991–2001 och aktiv i försoningsprocessen mellan Svenska kyrkan och samerna under åren i Härnösand.

 

Carola Nordbäck, lektor i historisk-systematisk teologi vid Umeå universitet och docent i kyrkohistoria vid Åbo Akademi. Hennes forskningsintressen innefattar bland annat kulturellt minne, kulturarv samt historie- och religionsdidaktik.