Porträtt Svante Talltorp.
Foto: Privat

Svante inspireras av utlandskyrkan att sänka kyrkans trösklar

En öppnare kyrka, med lägre trösklar, där man får vara människa mer kravlöst. Diakon Svante Talltorp hämtar mycket av sin inspiration från Svenska kyrkan i utlandet. Idag sitter han som ordförande i Stockholms stifts råd för utlandskyrkan.

Svante Talltorp, tar emot med ett varmt leende på sin arbetsplats i Gröndals kyrka, Hägerstens församling  I Stockholm. Där är han diakon sedan flera år. Utanför porten står en skylt att kyrkan är öppen och inne I värmen står kaffe och kakor uppdukat.

– Vi behöver öppna upp kyrkan och göra tröskeln lägre precis som vi gör i utlandskyrkan, säger han.

Viktigt att människor får vara de de är
Och i Gröndals kyrka ser de att det ger resultat. Många kommer in för att fika, prata eller bara ta det lugnt en stund. Även många ungdomar från den närliggande skolan hittar till kyrkan regelbundet för att ta en paus och få sitta en stund i lugn och ro.

– Att vara kyrka kravlöst, där människor får vara de de är, är väldigt viktigt, säger Svante med eftertryck. 

Brinner för utlandskyrkan
Mycket av sin inspiration hämtar Svante från utlandskyrkan. Han brinner för dess verksamhet och har stor och gedigen erfarenhet av Svenska kyrkan i utlandet.

Sedan flera år är han både ordförande I Stockholms stifts råd för utlandskyrkan  samt sitter som representant för ombudsorganisationen på riksnivå, som adjungerad.

Svante har arbetat inom Svenska kyrkan sedan han var arton år. I både församling och på stiftsnivå.

Sovsalar och båtbesök i Antwerpen
Han började som ungdomsledare och gjorde sin första resa till utlandskyrkan med en ungdomsgrupp 1976. Då bar det av till sjömanskyrkan i Antwerpen, Rotterdam och Hamburg.

Ungdomarna fick vara med och städa, laga mat, sköta trädgården och besöka båtarna med sjöfolk. De bodde på golvet i sovsalar, en resa många av dem minns än idag. Sedan dess har Svante ordnat många sådana resor till utlandskyrkor med människor i olika åldrar.  

 

Vi behöver öppna upp kyrkan och göra tröskeln lägre precis som vi gör i utlandskyrkan.

Jag mår bra av att känna att jag gör något gott
På åttiotalet valde Svante att vara sommarvikarie på olika utlandskyrkor under sin semester.

– Jag mår bra av att vara till tjänst för andra och göra en insats. Att känna att jag gör något gott. Och jag vet ju att Svenska kyrkan i utlandet når så många genom sitt arbete. Det är min drivkraft. För mig var det inte ett jobb, utan ett sätt att leva. Att vara kyrka på ett levande sätt.

Volontär i Australien varje sommar
I början av nittiotalet bar det av till Melbourne och Svenska kyrkan där. Det var från början tänkt att han bara skulle stanna ett par år, men till slut det blev nästan tolv.

Svante är nyss hemkommen från sin senaste resa till Australien. För tredje året i rad har han själv bekostat att på sin semester resa till Svenska kyrkan i Melbourne i Australien och arbeta som volontär, helt utan ersättning.

– Mitt stora engagemang finns hos utlandskyrkan. Att ge av min tid som volontär är mitt sätt att bidra. För jag har sett på nära håll vad utlandskyrkan kan betyda för människor.

Viktiga samtal i både glädje och sorg
Svante återkommer under flera gånger till de diakonala frågorna, de som många som besökt Svenska kyrkan i utlandet kan vittna om. Hur viktiga mötena kan vara i både glädje och sorg. Mötesplatserna, sjukhusbesöken, båtbesöken, fängelsebesöken och samtalen.

– När det krisar i livet – vart vänder man sig då? Det betyder mycket att få vara del av den viktiga trygga punkt som Svenska kyrkan i utlandet är.

Marja Anne Casparsson

Mötena är så viktiga i både glädje och sorg. Mötesplatserna, sjukhusbesöken, båtbesöken, fängelsebesöken och samtalen.