Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Strängnäs stift Besöksadress: Gyllenhjelmsgatan 1-2, 64530 Strängnäs Postadress: Box 84, 64522 Strängnäs Telefon:+46(152)23400 E-post till Strängnäs stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Nytt vänstift i Bukoba, Tanzania

Intervju med generalsekreterare Elmereck Kigembe, ELCT-NWD

 

En vecka i april 2018 åkte en delegation från Strängnäs bestående av Mathias Thornander, musikkonsulent, Anne Falk, utredningssekreterare och Christofer Lundgren, domprost, till Tanzania för att förbereda ett vänstiftsavtal. Anne intervjuade då Elmereck Kigembe, generalsekreterare för det nordvästra stiftet i Bukoba.

På resans sista dag, kl. 8 på morgonen får jag tid att sitta ned enskilt med Elmereck Kigembe, Generalsekreterare för ELCT-NWD (Evangelical Lutheran Church in Tanzania – North Western Diocese). Vi sätter oss vid ett av de dukbeprydda borden i den lite slitna frukostmatsalen som tillhör stiftets eget hotell – Bukoba Hotel. Utanför fönstret har vi utsikt över Victoriasjön. På en TV på väggen bakom mig visas nyheter och på motsatt vägg sitter ett stort porträtt av landets president.

Jag börjar med att ursäkta mig lite – jag kommer ställa frågor som vi på sätt och vis redan berört på flera sätt under dagarna här. Hela syftet med resan var att lära känna stiftets verksamhet, vision och kontext. Men nu vill jag alltså ha Elmerecks egna reflektioner.

Han har varit generalsekreterare i fyra år. Innan det arbetade han bland annat med ungdomsfrågor och kyrkans externa och internationella relationer. Detta är en berest man. Han har varit i både USA, Asien och Europa flera gånger. Sverige har han besökt två gånger, senast nu i höstas då han också hälsade på i Strängnäs. Jag vill veta vad han skulle säga karakteriserar ELCT-NWD.

Elmereck Kigembe Bild: Anne Falk

- Oj, vilken svår fråga... Vi är bärare av ett kristet budskap som på sätt och vis är unikt här. Det finns många kristna kyrkor i Tanzania men vi antar ett holistiskt perspektiv. Vi vill hjälpa och rädda mänskligheten spirituellt, mentalt, fysiskt och materiellt. Vi ser att alla delar utgör människan och de går inte att separera.

Han beskriver hur kyrkan genom mission och evangelium hjälper människor psykiskt, socialt och spirituellt. Likaså stödjer man människor mentalt, fysiskt och materiellt genom att tillhandaha hälsoservice, diakoni och utbildning.

- Tack vare religionsdialog, ekumenik och andra partnerkontakter stärker vi också oss själva och samhället runt oss.

Det är inte svårt att förstå hur han menar, inte efter att i fyra dagar ha fått följa med på en resa genom stiftet, till sjukhus, hälsocenter, barnhem och landsortskyrkor, till lantbruksskolor, musikskolor, skolor för döva barn och självhjälpsgrupper. ELCT-NWD bär stora delar av samhällets infrastruktur på sina axlar. I denna infrastruktur utgör kyrkan, som naturlig mötesplats och andligt centrum, bara en av alla viktiga delar.

Elmereck berättar att det finns en gemensam liturgi inom ELCT, men att andra stift förhåller sig mycket mer flexibelt till detta.

- Vad gäller vårt sätt att tro är vi kanske lite konstiga i vår kontext. Vi har inte så mycket ”prosparity gospel” och är inte karismatiska i vårt utryck. Det är för att vi har ett så starkt arv från Svenska kyrkan. Vi är strikta med våra ordningar, vår liturgi och våra traditioner.  

Vårt arbete bygger till stor del på gräsrotsengagemang.

I det nordvästra stiftet värnar man också den apostoliska successionen som inleddes i och med stiftets första biskop, svensken Bengt Sunkler. Enligt Elmereck är det bara fyra andra av stiften inom ELCT som följer samma ordning och då är de ändå inte lika strikta som det nordvästra stiftet.

- Andra stift inom ELCT ser nog på oss som lite högkyrkliga. Jag tror det beror på att vi inte är lika påverkade av de pentekostala kyrkorna som de.   

Han menar också att det nordvästra stiftet har ett kall för diakoni som inte återfinns på samma sätt i andra stift i Tanzania.

- Vi försöker hjälpa alla och finnas över allt. Och våra medlemmar hjälper till, trots att många har mycket lite så samlar man i de olika församlingarna in till de institutioner som vi driver. Vårt arbete bygger till stor del på gräsrotsengagemang.

Självhjälpsgruppen VSLA Huyawa Bild: Anne Falk

Det här med diakonin var en vision som stiftets andra biskop, biskop Kibira hade. I början fick kyrkan mycket stöd från Europa, inte minst Svenska kyrkan. Nu har stiftet byggt upp en egen styrka och en stor del av den diakonala verksamheten drivs helt utan utländska medel. En del görs också i sammarbete med regeringen.

Det senare har dock blivit svårare på senare tid. År 2015 svors landets nye president, John Magufuli, in till makten och sedan dess har möjligheter för organisationer och företag – däribland trossamfund – begränsats på olika sätt. Tanzania är en demokratisk, sekulär stat. Samtidigt har den lutherska kyrkan traditionellt stått staten nära med anledning av den stora andelen samhällsservice som kyrkan tillhandahar.

Kyrkor här i Tanzania står för ca 40 % av den sociala infrastrukturen.

- Kyrkor här i Tanzania står för ca 40 % av den sociala infrastrukturen. Det vet regeringen och de vet att de inte kan röra sig utan kyrkans medgivande. Biskoparna tillåts lyfta frågor med presidenten. När presidenten hälsar på i olika regionen får samfunden ofta närvara med sina ledare.

Elmereck menar att relationen oftast är god, särskilt till de regionala stadsorganen. När det kommer till politik vill regeringsmakten dock inte att kyrkorna ska lägga sig i. När den lutherska kyrkans alla biskopar under påsken gick ut med ett öppet brev där de talade om det allt mer auktoritära politiska klimatet och repression av oppositionspartier (bland annat har oppositionspolitiker mördats under mystiska omständigheter det senaste halvåret) så möttes det inte med blida ögon. Kyrkan är även kritisk mot hårdare skatter, framför allt för företag och organisationer och försämrad ekonomi för människor i almänhet.

Regionalt är man mest upprörd över att regeringen tycks vilja konkurera ut befintlig social verksamhet som kyrkan driver.

- Vi startade ett universitet här i slutet på förra mandatperioden, det var regeringen själv som bad oss göra det.  Vi lade ner mycket arbete och resurser. Nu när det är på plats så har man ändrat policy och höjt avgifterna. Nu får vi inga studenter och universitetet måste troligen stängas.

Barn vid Victoriasjön Bild: Anne Falk

Samtidigt vill Elmereck poängtera att den nya presidenten också gjort vissa förändringar till det bättre. Vi har under dagarna i Bukoba hört andra säga det samma. President Magufuli har till exempel tagit i med hårdhandskarna mot den korruption som länge varit utbredd.

Det är svårt för mig som kommande från Sverige att förstå det politiska landskapet i Tanzania. En demokrati där samma parti regerat sedan 70-talet, där det är lag att ha presidentens porträtt hängandes i alla offentliga rum och där kyrkan står för en stor del av välfärden. Men här är det den rådande verkligheten. ELCT-NWD är en av regionens största arbetsgivare med ca 800 anställda – man är en betydande samhällsaktör och uppdraget som kyrka går långt utöver det jag är van vid. Samtidigt finns det inget tvivel om att den grundläggande människosyn som präglar den här kyrkans uppdrag stämmer med vår egen.

Landsbyggdskyrkan i Bugarama Bild: Anne Falk

- Under ett par år har vi haft problem med islamistiska fundamentalister i vår region. Vi har haft fall av nedbrända kyrkor och hatbrott. Men det är över nu och förövarna är ställda inför rätta. Men händelserna gjorde ändå att människor som i generationer levt fredligt sida vid sida började hysa ett ogrundat hat mot varandra. Som kyrka såg vi att vi var tvungna att agera.

Man startade ett antal interreligiösa dialoggrupper runt om i stiftet. Här träffas olika religiösa ledare regelbundet för att samtala om gemensamma utmaningar i närområdet. Bland annat har man tagit fram en modell för religionsundervisningen i skolan som på ett rättvist sätt ska inkludera alla de stora trosinriktningarna i regionen, slå hål på fördommar och hat och minska risken för extremism.  Grupperna har varit mycket framgångsrika och arbetet har fått stort stöd av de lokala myndigheterna.

Vi blir avbrutna av oväsen utanför fönstret. Nere vid stranden har en stor grupp militärklädda män samlats. Elmereck förklarar att det är militären som troligen fått i uppdrag att synas ute bland folk denna dag, i avskräckande syfte, eftersom oppositionen uppmanat till protester inom de närmsta dagarna.

Jag passar på att föra in samtalet på min nästa fråga; Sverige, och den relation som nu börjar ta form mellan ELCT-NWD och Strängnäs stift. Hur ser han på Sverige och Svenska kyrkan egentligen?

- En sak som jag tror präglar den bild jag och många andra har av er är att ni är en kyrka med väldigt lång erfarenhet. När vi pratar om 100 år pratar ni om minst 500. Ni har gått igenom många faser och är en av de starkaste kyrkorna i det luterska samfundet. Dessutom har ni arvet från den katolska kyrkan med er.

Jag tror att vi har mycket att lära av varandra här. I hur vi är relevanta i vår samtid, utan att vi tappar vår tradition och grund i teologin.

Han berättar hur han och andra som var på besök i Sverige förra året förundrades över våra kyrkor och katedraler. Hur vi sparat målningarna i taket och låter historien vara närvarande. Han menar att det ger en tyngd, en vördnad. Han pratar också om de olika sätten att fira mässa som han upplevt i Sverige.

- Att ni kan anlägga en viss ton, ha ett visst tema eller pedagogik, anpassa efter en viss målgrupp och göra mässan till en upplevelse som väcker olika tankar och sinnesstämningar hos besökaren, det gillar jag.

Tidigare i veckan har vi pratat om nya moderna sätt att vara kyrka på. Jag har berättat om Biskop Johans filmer på Facebook och hur både stift och församlingar flitigt använder social media för att nå ut. I Bukoba tycks man fundera mycket på hur man kan bli modernare, hur man kan nå ut till unga. Inte minst brottas man med gudstjänsten – hur gör man den relevant för en yngre målgrupp? Elmereck menar att de pentekostala kyrkorna lockar med modern västerländsk musik och att många unga dras till sådant, därför har stiftet målet att förse alla kyrkor med moderna instrument så som keyboards och elgitarrer. Men det är en utmaning menar han, hur håller man balansen mellan gammalt och nytt, tradition och nytänkande?  

- I Svenska kyrkan brottas ni ju också, kanske mer än vi, med att få de unga att stanna. Få dem att känna att kyrkan är relevant för dem och deras liv. Jag tror att vi har mycket att lära av varandra här. I hur vi är relevanta i vår samtid, utan att vi tappar vår tradition och grund i teologin.

Rohidja School of Music Bild: Anne Falk

Jag undrar vad han tänker att Svenska kyrkan har mer för utmaningar. Vad kan vi lära av ELCT-NWD?

Han tänker en stund och berättar sedan hur han i samtal med gamla missionärer tycker sig se att tron på mission har försvagats. Han menar att även om världen förändrats och mission ser annorlunda ut idag så är visionen densamma och vi får inte tappa tron på den.

- Möten över gränser är livsviktigt för kyrkans framtid oavsett om de sker lokalt eller globalt. Svenska kyrkan har blivit så professionaliserad. Till ytterligheten att de som jobbar ibland inte har någon koppling till kyrkan som bas, till församlingarna och tron. Professionalism är bra men det ena får inte utesluta det andra. Vi får inte glömma grunden i människors tro. Kanske att Svenska kyrkan kan lära sig av vårt sätt att verka i närmare samklang med livets gång.

Vi blir avbrutna igen. Vi måste åka till flygplatsen, tiden är inne. Vi ska lämna Bukoba. En stad med många skavanker, oerhört vackert belägen vid Viktoriasjöns strand i den nordvästra delen av Tanzania. När jag lämnar den luggslitna lokalen och sätter mig i bilen utan säkerhetsbälte tänker jag att skavanker lätt gör att vi missar det viktiga i mötet med en annan kontext, allt vi kan lära av den.

Anne Falk
April 2018