Behandlingspedagogen Nina Eriksson jobbar för LP-verksamhetet på riksnivå och har en del arbete i Skellefteå också.
-Jag är direktor för allt ungdoms- och kvinnoarbete samt barnståd och utbildning inom LP-verksamheten.
Hon har även startat jag-stärkande kvinnogrupper över hela landet - så kallade Deboragrupper - och ett motivationsboende för kvinnor - Deborahuset - i Skellefteå.
-Jag är inte längre föreståndare för huset, utan jag har anställt en fantastisk kvinna som heter Catrine Lindh.
första fyllan
Nina växte upp i en bra familj och hade en jättefin barndom i Skellefteå.
-En skoterolycka förändrade allt. Min pappa råkade köra ihjäl sin sexårige brorson och sorgen förändrade hela familjen. alla mådde väldigt dåligt.
Hon började med alkohol när hon var 14 år gammal och fastnade direkt efter första fyllan.
-Jag blev sprutnarkoman när jag var 16 år och gifte mig med en av Skellefteås mest ökända narkomaner när jag var 19 år.
mådde dåligt
Hennes liv rullade på och hon trivdes med rollen som missbrukare.
-De första tio åren satt allt på plats i huvudet, men sen kom paranoian och psykisk ohälsa. De sista sju åren var skit.
I 17 år levde hon i missbruk och kriminalitet.
-Jag var en alkoholist som mådde otroligt dåligt. Min ångest pös ut ur alla mina sprickor i kroppen. Jag höll på att krackelera.
skrek på gud
En solig vårdag, när isen precis hade gått upp, drack hon och några vänner nere vid Skellefteälven.
-Jag blev jättefull och kvicknade till liv i det kalla älvsvattnet. Jag kom inte upp ur vattnet och kände att jag höll på att drunkna.
Hon skrek då på Gud från hela sitt hjärta.
-Jag hade ju läst i bibeln att Gud nagelfar över hela jorden efter dom som med sitt hjärta söker eller bekänner honom.
försökte ta sitt liv
Två vänner lyckades till sist dra upp henne på torra land.
-Jag trodde att jag hade trillat i för det hade jag ju gjort förut, men jag fick veta några dagar senare att jag hade gått rakt ut i vattnet.
Hon försökte med andra ord ta sitt liv i fyllan.
-Det som skrämde mig var att jag själv inte insåg att jag mådde så dåligt att jag ville ta livet av mig.
bra människor
När hon väl pratade med sin make Peppe, som då var henns pojkvän, om att hon mådde dåligt och att hon ville göra sig själv illa kom hon plötsligt till insikt.
-Då sa jag bara ”Nu lägger jag av”. Det finns inga ursäkter längre och inga förmildrande omständigheter.
Vägen tillbaka till ett mer normalt liv var kantad av många svåra stunder och krävde ofta mod att leva.
-Min tro och min man, som också har gjort sin resa på sitt sätt, var till stor hjälp på vägen. Jag omgav mig också med bra människor.
behandlingshem
Nina började sakta men säkert bygga upp sitt nya liv med start på LP:s behandlingshem Lillvik i Småland.
-Jag gick i skola för vuxna och mitt första jobb var tvåskift på en fabrik.
Det långa livet i missbruk och vägen ut var ingen dans på rosor.
-Men att stanna kvar i det livet hade slutat med en för tidig död. Idag hyllar jag livet och är tacksam för varje nykter dag. Ett liv med Jesus borde alla smaka på, säger Nina Eriksson.
P-O Sjödin, Skellefteå pastorat