...Så även hos mig.
Någon eller några hade spikat upp en vit duva på ett träkors och spikat fast dessa på kyrkporten till S:t Örjans kyrka.
När detta skedde under dagen är oklart, men undertecknad nåddes av beskedet först onsdag kväll via SMS av en arbetskollega. En förbipasserande församlingsbo hade noterat att någonting satt uppspikat på kyrkporten och fotade av det hela och skickade bilden till min kollega. När jag nåddes av denna information, bad jag omgående en annan medarbetare att omedelbart ombesörja att duvan och korset plockades ned, och med undantag från ett mindre spikhål så finns inga spår kvar av duvan och korset. Händelsen är polisanmäld.
Det är i nuläget iklart vad syftet eller motivet är bakom en handling som denna, men en sak är säker: det hjälper inte att börja spekulera och gissa vem eller vilka som ligger bakom när vi inte har mer fakta på bordet än vad vi i nuläget har.
Visst är det sant att duvan är en symbol för den Helige Ande såväl som för fred, och det är möjligt att läsa in någon form av illvilligt uppsåt från den/de som gjorde detta.
Men det är lika sannolikt att i frånvaron av bevis och fakta kunna tolka händelsen som ett busstreck; som en osmaklig handling vars konsekvenser förstoras upp av media eller våra egna föreställningar om gärningsperson och motiv. Vi vet helt enkelt inte vem som gjort det eller varför, så låt oss lämna spekulationer om detta därhän.
Det som har skett är naturlightvis inte okej, och att händelsen har polisanmälts är ett sätt att markera detta på.
Ett annat sätt att göra det på, är att vi ute i församling och samhälle på allvar samtalar om detta med varandra (och våra barn och ungdomar) så att händelser av det här slaget kan undvikas i framtiden. För allas bästa.
Och till dig/er som eventuellt läser detta och låg bakom händelsen: vi ber för dig/er. Vi tror inte på symbolhandlingar av det här slaget ifall syftet är att provocera eller kritisera. Vi tror att det finns bättre sätt att framföra kritik på ifall det har varit syftet och motivet.
Vi tror på dialog; på samtalets kraft. Vi följer en Gud som var mästare på samtal, dialog och försoning, och vill i hans efterföljd tillämpa detsamma.
Därför ser vi gärna att du/ni samlar mod och ger er tillkänna, så att vi får prata om varför handlingar av det här slaget är olämpliga och riskerar riva upp känslor av rädsla och obehag hos många. För vi vill inte leva i ett sådant samhälle, och vi tror inte att någon människa innerst inne vill det.
Och till alla er där ute i församlingen: bed gärna för att händelsen får rätt proportion och varken tar för mycket kraft eller drar för mycket uppmärksamhet från församlingsarbetet som är viktigt på riktigt. Det förlorar alla på. Låt oss hellre mötas i samtal. Det vinner alla på.
Markus Ahlstrand
Kyrkoherde i S:t Örjans församling