Svenska kyrkan Stockholms stift

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Stockholms stift Besöksadress: Klara Södra kyrkogata 1, 11152 Stockholm Postadress: Box 163 06, 10325 Stockholm Telefon: +46(8)50894000 E-post till Svenska kyrkan Stockholms stift Webbplats

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Dikter om sorg i livet

De handlar både om sorg och omsorg. Om Guds omsorg mitt i mörkret. Men här finns också plats för tvivel, frågor och vrede.


Jag kan inte tygla min vrede
Det känns så bittert, Herre,
så onödigt.
Varför skulle just han behöva dö,
han som hade så mycket att ge?
Han som hade så många viktiga uppgifter framför sig.
Jag fattar det inte.
Jag kan inte tygla min vrede.
Varför kunde inte jag få dö i hans ställe?
Vad skall jag nu med mitt liv till
– nu när han är borta?
 
Svara mig, Herre, svara mig.
Alla bara talar om mamma
Stackars mamma.
Jag vet att det är synd om henne,
alla bara talar om henne.
Hon låser in sig,
äter inte,
drar inte upp gardinen.
Viskande suckar de vuxna
om hur "bra" jag tagit det.
Jag som orkar gå till skolan,
som har läst mina läxor
och fortsatt i jazzbaletten.
Jag som lagar middag till dem
som fortfarande vill äta.
Jag skulle också vilja dra ner gardinen
och vägra stiga upp.
Men vi kan inte vara två som mamma.
 
Jag hatar.
Det vet ingen
och ingen skulle förstå det.
Jag hatar honom
som tog sitt liv.
 
Jag hatar mamma
Som bara ligger.
Mest av allt hatar jag Gud
Som låter detta ske.
Bilderna glider ifrån mig
Jag blev så förskräckt
och ledsen i morse.
Jag kan inte längre
höra hennes röst inom mig.
Bara med möda
kan jag framkalla
hennes utseende.
Jag vill inte glömma.
Varför glider bilderna
ifrån mig?
Jag orkar inte tänka.
Det har gått så kort tid
och ändå försvinner minnet
av hennes röst, hennes värme.
 
– Min vän, det är just därför
att det har gått så kort tid,
Som bilderna glider ifrån dig.
De kommer tillbaka.
Vänta.
Färgerna fylls igen.
Dina minnen är inte döda.
Efter ett långt äktenskap
Ibland hör jag honom
sätta nyckeln i låset
och glömmer för ett ögonblick
att allt inte är som vanligt.
När jag sover tycker jag
att jag fortfarande kan höra
hur han andas lugnt bredvid mig.
Och jag sträcker ut min hand,
Men han är inte där, Herre,
han är hos dig.
 
Tacksamt vill jag minnas
det långa tid vi fick tillsammans.
Herre, jag har haft ett rikt liv,
Jag har haft någon att älska
i nöd och lust.
Må all den kärlek jag har fått ta emot
räcka även för den tid jag har kvar,
så att jag utan förbittran och grämelse
kan leva för de levande
och ge och ta emot kärlek
till min sista stund på jorden.

Caroline Krook