Foto: Jenny Salay

Den digitala framtiden, kallelse och kontemplativ renässans

Föreläsningarnas inriktning är att utforska vilka existentiella och etiska utmaningar står den uppkopplade och sökbara människan inför i närtid.

Värd: Normunds Kamergrauzis, domkyrkoteolog, td

människan 2.0 – den digitala framtiden och teknoteologin

Människan som lever nu är en varelse som på kort tid har gjort sig beroende av digital teknik. Vi betalar räkningar, tar foton och chattar via mobilen. Vi gör digitala avtryck som ger oss rika förutsättningar för utveckling men som också hotar demokratier och vår privata sfär. Ibland sägs det att tekniken är så smart att den kommer att ersätta människan. Inom kristen teologi finns uråldriga föreställningar om Allvetande och Allseende som kan bidra till kritik av utsugning av människors friheter och identiteter. Vilka etiska och existentiella utmaningar står den uppkopplade och sökbara Människan inför i närtid? Svaren kan sökas i teologins och etikens lärdomar om Gud och Människan – även i en djupt sekulariserad tid som vår.

Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik, Enskilda Högskolan Stockholm

Söndag Söndag 6 mars  kl 13.00–14.00, Storkyrkosalen, Trädgårdsgatan 9, Gamla stan

dialogisk gästfrihet – om kallelse i möten mellan människor

Det är genom att vara mötas och vara lyhörd, som människor erfar kallelse.
I möten. Inte alltid planerade, inte alltid önskade, ibland fyllda med längtan
men inte min egen. Just i mötet kan det hända att min livsmening uppstår.
Många tror kanske att till en kallelse hör extraordinära upplevelser som brinnande buskar eller dånande gudsord. Så talar inte Martin Luther om det. Han talade om
kallelse i de vardagliga sysslorna, där vi finns till för varandra i det vanliga vi gör.

Cecilia Nahnfeldt, docent i genusvetenskap och forskningsledare vid Svenska kyrkan

Söndag 10 april kl 13.00–14.00, Storkyrkosalen, Trädgårdsgatan 9, Gamla stan

kontemplativ renässans 

 

Sedan 1960-talet har västvärlden vänt sig mot österländska traditioner som hinduismen och buddhismen i förhoppning om att finna vägledning och verktyg för att utveckla det inre livet, både existentiellt och andligt. Vad har det blivit av västvärldens egen kontemplativa tradition? Filosofer som Platon och Aristoteles och teologer som Mäster Eckhart och Johannes av Korset gav oss verktyg för att utveckla det inre livet. Kan vi vidare utveckla vår egen kontemplativa tradition? Vilka verktyg är rimliga och hållbara för dagens situation? 

Ted Harris, TD, FTO

Söndag 24 april kl 13.00–14.00, Storkyrkosalen, Trädgårdsgatan 9, Gamla stan