Historien har lärt oss att ny kunskap och nya rön kommer när forskare får följa sina egna idéer, tankar och mål. I begreppet akademisk frihet ligger bland annat möjligheten för alla forskare att fritt välja problemområde, metod och att publicera varhelst den vill.
(Rapport från SULF, Sveriges universitetslärare och forskare)
Den akademiska friheten har under senare år varit såväl hyllad som ifrågasatt. Vissa menar att det finns ideologiska perspektiv som måste vara uppfyllda för att man ska tilldelas forskningsmedel, och att de som ifrågasätter rådande normer hamnar utanför eller ”cancelleras”. Andra menar att denna oro är överdriven och att de ”affärer” som uppmärksammats och blivit föremål för debatt i media, snarare är undantag än regel. Men hur är det med den saken? Hur står det till med den akademiska friheten? Och vad menas med denna som ett ideal? Vilka hot kan identifieras? Kanske består de allvarliga hoten inte i de ”åsiktskorridorer” som påstås finnas, utan snarare i sådant som organisationen av universitet och högskolor, anställningsformer och tilldelning av forskningsanslag?
MEDVERKANDE
Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola
Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet
Samtalet leds av Carl-Reinhold Bråkenhielm, professor emeritus