Man sitter på huk vid grav.
Foto: Gustaf Hellsing/IKON

Om sorg

När sorgen drabbar kan det ge en känsla av overklighet. Det som tidigare gav balans och harmoni finns inte kvar.

Att förlora en person vid dödsfall kan vara svårt. Förlusten är oåterkallelig och kan ge en känsla av overklighet. Grundförutsättningen i tillvaron kan upplevas som borta för alltid och tilltron till livet kännas hotad – som meningen med livet och framtiden vi hoppades på. Det som tidigare gav balans och harmoni finns inte kvar.

Var och hur

Många som sörjer, särskilt vid plötsliga dödsfall, har frågor om varför och hur det kunde hända. Rationella förklaringar ger sällan svar som kan lindra önskan att förstå.

Varje förlust är individuell, eftersom varje relation är unik. Vissa dödsfall är mer förknippade med otillräcklighetskänslor än andra. Skuldkänslor kan drabba oss, exempelvis för att inte ha varit där när personen dog, eller inte ha förhindrat det som hände. Vi behöva påminna oss om vad vi visste och kunde – och inte visste eller kunde – i den faktiska situationen.

När vi sörjer kan vi förlora det vi såg som vår förmåga. Minnet kan svikta och känslorna kan överfalla oss. Ibland kan tankarna bli så skrämmande att vi inte känner igen oss själva.

Vågor av sorg

De första timmarna eller dygnet när sorgen drabbar kan våra egna reaktioner hjälpa oss. De avlastar något av den kraftiga psykiska och fysiska påfrestning som ett dödsbesked kan innebära. Att få kunskap om omständigheter runt dödsfallet kan hjälpa oss att ta in vad som hänt, till exempel att få konkreta beskrivningar av hur den sista tiden i livet var.

Efter någon dag brukar det som har hänt bli klarare. Sorgen kan ta sig olika uttryck i känslor av förlust, saknad, förtvivlan, vrede, utmattning, psykisk och fysisk smärta. Oron för framtiden och rädsla för det okända kan vara svår.

Att sörja tar tid och energi

De existentiella frågorna om liv och död tar oss i anspråk. I sorgens svåraste stunder ställs vi inför att erövra en ny mening med tillvaron, hopp inför framtiden och någorlunda balans i livet. Sorgen är lite som tidvattnets vågor när vattennivån lyfts, varje våg lyfter upp nivån men sjunker sedan tillbaka för att i nästa våg lyfta nivån än mer. Ibland kan vi plötsligt kastas tillbaka till det vi kände de första timmarna eller veckorna efter dödsfallet.

Första året

Första året efter förlusten är fullt av tillfällen då vi måste göra saker för första gången efter dödsfallet. Tiden läker inte sår men tiden hjälper oss att utveckla nya strategier för att leva, finna hopp och mening.

Bra saker att göra eller tänka på

Det finns inget lätt eller rätt sätt att sörja och heller inget sätt att bota sorgen. Men det finns kraft och stöd som kan lindra och bemästra tillvaron.

Det är viktigt att värna sig själv och varandra i den påfrestning som sorgen innebär. Att hålla fast vid vardagliga rutiner som att äta och sova ger struktur. Även om maten kanske inte smakar och sömnen inte ger vila.

Sociala sammanhang ger stöd

Det finns en fara i att tänka ”att ensam är stark”. Ta emot det stöd som erbjuds. Det kan handla om människor du känner som du kan vara nära eller personer i olika organisationer som kan finnas där för dig. Nu i tider av fysisk distans är det viktigt att övervinna avståndet på de sätt som går. Det kan också finnas stöd i det offentliga eller i det civila samhället.

Lär av barnen

När sorgen blir övermäktig kan vi behöva distrahera oss själva från sorgen, om än bara för en stund. Här kan vi lära av barnen, som ofta går in och ur sorgen och glädjen. Man brukar tala om att barn sörjer randigt: de pendlar mellan djupaste förtvivlan för att kort därefter leka och skratta. Det betyder inte att de inte sörjer eller har sörjt färdigt, utan att de skyddar sig själva från den kraftiga påverkan som sorgen har.

På samma sätt kan det vara bra att ibland försöka bryta av sorgen med andra sysslor som kräver tankemässig uppmärksamhet: lösa ett korsord, spela något spel på telefonen eller byta däck på bilen. Även om det i svåra stunder känns som att livet är över, så finns livet kvar och längtar efter oss. Det kommer en tid när vi kan börja uppskatta tillvaron, en tid när vi kan le och skratta igen.

Text: Cecilia Melder, präst och forskare i religionspsykologi

 

Filmer om sorg

Berättelser om sorgen