Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Sollentuna Besöksadress: Sköldvägen 10, 19147 SOLLENTUNA Postadress: BOX 13, 19121 SOLLENTUNA Telefon: +46(8)50551300 E-post till Svenska kyrkan Sollentuna

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Prästerna på Arlanda

Förra året besökte cirka 40 000 personer kapellet på Arlanda flygplats. Ingen dag är den andra lik för de två svenskkyrkliga flygplatsprästerna Unni Franck och Lars Johansson. I den här unika miljön har de lagt märke till hur sekulariseringen brer ut sig, parallellt med att fler människor öppet bekänner sin tro.

Det är en småkall onsdagseftermiddag och Unni Franck och Lars Johansson kommer från ett Rotarymöte med andan i halsen. Vi ses i kapellet eller ”prayer room” som de står på de få skyltar som går att finna på terminalerna. Kapellet ligger på markplan mellan terminal 5 och Sky City.

Unni visar kapellet och vi går fram till det lilla altaret med de tre vävda veporna som hänger i luften ovanför altaret, de kallas för återupprättelse, och föreställer de tre stora religionerna: kristendomen, judendomen och islam. Vi betraktar ljusbäraren, en båt i gjutjärn, en av de äldsta symbolerna för den kristna kyrkan. En pil på golvet visar riktningen mot Mekka.

I rummets bokhylla finns alla de stora världsreligionernas böcker representerade. Plötsligt blir vi avbrutna.
– Can I come in? frågar en kvinna, och Unni svarar att hon självklart kan komma in. Kvinnan tar en bönematta från bokhyllan och lägger en liten rund bönesten med symboler och text på, längst fram på sin bönematta. Under tiden Unni visar kapellet så droppar en strid ström av människor in. Flera är muslimer och knäböjer på sina bönemattor i riktning mot Mekka.

Här samsas både män och kvinnor om utrymmet. Det är invigt som ett kristet kapell, men används som ett multireligiöst bönerum.
– Vi lever inte isolerade från det som sker i världen. Här kan en buddhist komma in och göra yoga, en kristen tända ljus i ljusbäraren, och en muslim falla på knä i bön. Jag minns en dag när jag satt på kontoret och det knackade på dörren och en kristen kvinna bad mig komma ut till kapellet för att se en muslim be på knä mot Mekka, en jude med sin kippa och vackra tallit (bönesjal), be åt andra hållet, och ett ljus var tänt i ljusbäraren. När de båda var klara och reste sig upp, samlades vi i mitten av rummet och stod tysta och bara såg på varandra. Jag frågade om jag fick ta en bild på dem tre. Det fick jag. Jag minns att jag tänkte: ”här brinner det under mina fötter,” säger Unni.

Unni och Lars menar att det blir väldigt många intressanta samtal och djupa mänskliga möten. De talar ofta om olika uttryck för tro, och det sker ständigt möten i det djupt mänskliga.

Ett neutralt rum
I snart 40 år har Unni arbetat som präst varav åtta av dessa på Arlanda. Hon har tidigare bland annat arbetat som kyrkoherde i Gävle och som studentpräst i Uppsala. Lars har även han arbetat i 40 år som präst varav 2,5 år som flygplatspräst. Han arbetar också som fängelsepräst en dag i veckan. Lars har tidigare varit utlandsstationerad på Gran Canaria.
På Arlanda flygplats passerade förra året 26 miljoner människor och det finns 20 000 anställda som arbetar här. Utöver Unni och Lars så finns det ytterligare tre flygplatspräster i Sverige. En på Landvetter, i Göteborg, en på Malmö flygplats och en på Skavsta i Nyköping.

Vi vet ju aldrig vilka vi möter. Vi har stor närvaro på terminalerna, det kallas Minitry of presence. Det innebär att vi har hög närvaro i nuet när vi rör oss på de olika terminalerna.

Hur ser en vanlig arbetsvecka ut för två flygplatspräster?
– Vi är här mellan 8.00 och 16.30. Den ena dagen är inte den andra lik. Vi vet ju aldrig vilka vi möter. Vi har stor närvaro på terminalerna, det kallas ”Minitry of presence”. Det innebär att vi har hög närvaro i nuet när vi rör oss på de olika terminalerna, säger Unni.
– Man måste gå långsamt för att upptäcka. Kragarna som vi bär är väldigt viktiga. Ibland blir man haffad och de kan fråga: ”Är du präst?” ”Vad gör du här?” Det kan också handla om vanliga frågor om livet. Vi lyssnar mycket och låter människor berätta, säger Lars.

Alla som arbetar på Arlanda har en ”badge” en behörighetshandling som talar om vart man får vistas på flygplatsen. Det ger en vi-känsla och en upplevelse av att man är del av ett sammanhang, nämner Lars.

Ett arbete i rörelse
Utöver deras närvaro på terminalen viger de många brudpar i kapellet, på vip-service eller i tornet, men dop är inte speciellt vanligt på flygplatsen. De har inga begravningar eller konfirmander. Gudstjänster arrangerade de ett tag, men det var svårt med fasta tider, då det är sådan rörelse på flygplatsen. Kris och katastrof är dock något de arbetar med en hel del.
– Det kan till exempel handla om sådant som en jordbävning på Kos eller dödsfall ombord på ett plan. Vi ger dödsbesked till de anhöriga och tar också emot anhöriga här i kapellet. Eller så kan en flygvärdinna komma förbi med en passagerare i chock eller kris, som vi samtalar med. I samband med dödsfall på flygplatsen lägger vi fram en minnesbok i kapellet, så de som vill, kan komma och skriva sina namn. Vi håller föredrag om krisens olika faser och vi har många själavårdssamtal, berättar Unni.
– Ibland kan strukturer bli viktigare än innehållet i en kyrklig verksamhet, då är något fel. Vi har inte så mycket strukturer här, men en del har växt fram under vägens gång. Några exempel på sådana områden är själavård på terminalen eller i kapellets lokaler – då tystnadsplikt alltid gäller. Vigslar, kris- och katastrofarbete, och mottagande av besök utifrån, som till exempel församlingar från andra delar av landet. Dessa olika områden skapar vår struktur. Och Gud finns absolut utanför kyrkan. Han går att finna överallt, förklarar Lars.

Flygplatsprästerna är anställda av Märsta pastorat och de samarbetar med Swedavia, som är ett statligt ägt bolag som äger Arlanda och ytterligare nio svenska flygplatser. Flygplatspräster har funnits på Arlanda sedan slutet av 1980-talet.

Längtan efter frihet
Unni började att arbeta på Arlanda 2009 och har under dessa år sett hur världen har sekulariserats snabbt, samtidigt som hon fascineras och gläds åt den fromhet som hon ser hos många människor hon möter.
– Människor från hela världen talar om längtan efter frihet på ett annat sätt än tidigare. Frihet från krig, fattigdom och förtryck. I det sekulära talas det också om längtan efter frihet på olika sätt. Vi är inte enbart Homo Sapiens, vi är också Homo Religiosus och kanske håller vi på att befria oss från många olika negativa strukturer.

Unni visar upp kapellets besöksbok. Det är en tjock bok med olika kommentarer på en variation av språk:
”Thank God for this blessed place. May God reward you. We wish you prosperity in life. Peace be with you, Nikki & Reza.” Och “Hej, pray for Somalia. More than 200 people died because of a bomb blast. Peace!!!” “Vilken fin och vacker idé, både kristna och muslimer kan vara här och be tillsammans,” är några av de budskap som står i boken.

Närvaro på terminalen
Solen har gått ned och det är dags för Unni och Lars att göra sin ”Ministry of presence-runda.” Många blickar riktas mot dem när de går tillsammans över Sky Citys terminal. Ibland placerar de sig på olika ställen, och kan då få ögonkontakt med någon som ser ut att vilja tala.

Idag tar de initiativ och pratar med två tjejer som är på väg till Gotland för att studera. De går sen vidare och passerar en presentaffär där Nadeem arbetar. Han har redan besökt kapellet för bön två gånger under dagen. Unni och Lars går in och får en pratstund med honom. Han uttrycker sin tacksamhet över att kapellet och prästerna finns.
– Parallellt med det som sker i världen, är vi på Arlanda också del av en dialog – en religionsdialog. En dialog om tro, liv och allt mellan himmel och jord. Vi ser fram emot att fortsätta vårt arbete här, och drömmer om att det en dag ska finnas en kyrka här på Arlanda. Men nu och framöver kommer vi fortsätta att bygga inre, andliga rum och tempel, säger Unni.
Birgitta Stolt
Fotnot: Läs mer om Arlanda kapell på svenskakyrkan.se/arlanda-kapell

Ur Kyrkporten nr 3/2018
Läs hela tidningen här