Meny

Gålsjö församling och kapell

Gålsjö bruk känner vi främst till som herrgården mellan Sollefteå och Örnsköldsvik, stiftsgården, som blev kursgård och sedan asylboende. Men gården har en lång historia. Eldsjälen och hembygdsforskaren Ulla Thorsell Östlund har här sammanställt något om Gålsjö församling och kapells historia.

Gålsjö bruk känner vi främst till som herrgården mellan Sollefteå och Örnsköldsvik, stiftsgården, som blev kursgård och sedan asylboende. Men gården har en lång historia. Redan 1701, några år efter att Högfors bruk hade anlagts, ansökte häradshövdingen i Ångermanlands domsaga, Lars Stridsberg, hos Bergskollegium om att få utvidga bruket med en ny stångjärnshammare. Den skulle placeras vid Gålån. Bönderna i trakten protesterade mot den nya etableringen, men den beviljades så småningom. I ett brev, utfärdat från ett krigsläger i Polen, gav kung Karl XII år 1703 tillstånd till den nya anläggningen, som fick namnet Gålsjö.

Det var många svårigheter, bränder, jordskred, krig m.m. innan bruket kom i gång med full kraft.

På grund av lång väg till kyrkan, i anledning varav brukets folk vid ankomsten dit vore uttröttade, så att de ej med nog andakt kunde bevista gudstjänsten och deras arbete vid återkomsten icke heller med behörig munterhet kunde förrättas

revisionssekreterare Johan Nordenfalk, 1773

År 1773 anhöll revisionssekreterare Johan Nordenfalk hos Konsistoriet i Härnösand om att få anställa en predikant till bruket. Han angav följande skäl: ”På grund av lång väg till kyrkan, i anledning varav brukets folk vid ankomsten dit vore uttröttade, så att de ej med nog andakt kunde bevista gudstjänsten och deras arbete vid återkomsten icke heller med behörig munterhet kunde förrättas”. Han bad också om, att gudstjänsterna till en början skulle få hållas i ”karaktärsbyggnaden”. Predikantens lön skulle bestå av 8 tunnland spannmål och 400 daler kopparmynt samt husrum i en av brukets flygelbyggnader och, i framtiden, ”något markområde att bruka”. Konsistoriet gav sitt bifall och en präst kunde anställas.

Det verkar, som om kapellbygget redan var förberett, för 1774 var det i full gång och nästan avslutat, så att gudstjänsterna kunde hållas där.

För att finansiera kyrkbygget, tog man upp kollekt vid olika tillfällen. Ur Gålsjös kyrkoräkenskaper med början 1774, kan man läsa:

Ur Gålsjös kyrkoräkenskaper med början 1774

Det förflutna årets insamling med håfven, 109:12

Frivilliga gåvor

Julii 24 På barnsölet hos mästersven Jon Andersson Devall, 3:16

Aug. 21 Mästersv. Petter Jacobsson för återvunnen hälsa, 3:-

Oct. 1 På barnsöl hos manufactursmeden Hans Gimberg, 5:24

Nov 6 Dagakarlen Mats Olofsson då Gud nådelig bevarade honom för skada, enär han vid kyrkobyggnaden föll ifrån väggbandet till marken, gifvit till kyrkan, 6:-

1775

Januarii 22 Kohldrängen Jon Hierpe vid lycklig återkomst från Norige, 3:-

Januarii 28 Gifvit av en främmande, som första gången besåg kyrkan, 5:-

1777

Mademoisell Kiörning (biskopens dotter) då hon för första gången besåg kyrkan, 6:-

 

Bland utgiftsposterna hittar vi följande:

1774 Nov 11 Utgifvit till Peter Jönsson i Farestad för snickring i kyrkan, 33:8

1775 Januari 24. Till d:o för bänkdörrarne i den nya kyrkan , 42:-

D:o Herr inspektor Martinell för Peter Jönssons kosthållning under arbetet, 26:8

Förteckning över brukspredikanter i Gålsjö kapell från 1774 till 1864

Efter att kapellet hade byggts, var det angeläget, att få en egen präst. En egen bostad till brukpredikanten byggdes öster om ån. Predikanten hade skyldighet att undervisa barnen. Till skollokal användes någon lämplig ledig bostadslägenhet. En tid hölls skolan i en av herrgårdens flyglar.

Den första prästen hette Johan Lenaesius. Han tillträdde tjänsten 1774. Han härstammade från Lännäs där fadern var inspektor på Holms säteri.

Efter honom, år 1784, kom Olof Klockhoff, som var komminister i Helgum. Hans lön bestämdes till 33½ riksdaler banco jämte fri kost och husrum.

Näste präst var Aron Sollén, torparson från Staberg under Holms säteri. Han prästvigdes 1795 och kom till Gålsjö 1798.

Den fjärde i ordningen var Erik Sjöding, bondson från Skön. 1803, efter prästvigning, blev han nådårspredikant i Överlännäs och samma år brukspredikant.

Efter honom kom Simon Petrus Norman, fiskarson från Härnösand, som kom till Boteå 1811 och blev brukspredikant i Gålsjö samma år.

Anders Ahrlin, som kom från byn Arlom i Boteå blev brukspredikant i Gålsjö 1814. Han blev avskedad 1822 för oordentlighet.

1823 kom Johan Åkerberg till Gålsjö. Hans far var sadelmakare i Härnösand. Johan Åkerbergs son, Johan Ulrik, föddes i Gålsjö. Han blev kyrkoherde och prost i Sollefteå.

Nästa brukspredikant var Erik Nordenberg, född i Lit, Jämtland. Han blev sedan komminister i Boteå-Överlännäs och samtidigt den förste predikanten på Sånga nyanlagda läger, Sånga Mo.

Pehr Sundvall blev näste Brukspredikant. Han var son till komminister Olof Sundvall i Ådalsliden. Pehr innehade också bataljonspredikantsysslan på Sånga läger. Han hade mycket enkla levnadsvanor, gick barfota till lägerplatsen i Sånga för att förrätta gudstjänst. Först när han kom fram, tog han på sig skorna.

Sedan kom Pehr Elfström. Han var bondson från Långsele. Han avled som kyrkoherde i Selånger.

Den 11:e och siste brukspredikanten och även den egendomligaste var Lorens Theofron Falk, född i Piteå. Han verkade i Gålsjö till 1864. Falk fick i folkmun namnet ”Mannen med harpan”. Han fick namnet, för att han hade till vana att vandra ut i bygderna för att predika och sjunga. Ofta ackompanjerade han sig med ett instrument, som folket uppfattade som en harpa. Det kan ha varit en sorts gitarr. Han slutade sina dagar som vice pastor i Junsele år 1868.

Förfall, renovering och brand

Av kyrkans räkenskaper ser man, att kapellet kan betraktas som färdigbyggt först 1827, då tornet uppfördes under ledning av byggmästare Geting.

Under 1860-talet upphörde brukspredikantsysslan och även de regelbundna gudstjänsterna i kapellet, vilket fick till följd, att kapellet började förfalla. Järnhanteringen på Gålsjö lades ner år 1892, då den sista hammaren kom ur bruk. Manufaktursmidet pågick till år 1901. Under trävaruepoken fortsatte Björkå AB använda husen som bostäder åt anställda. År 1927 föranstaltade Björkå bolags ägare, även ägare till Gålsjö bruk, löjtnanten Per Hjalmar Hedberg och hans hustru Jontha, om en genomgripande renovering av kapellet.

Äldre svartvit och suddig bild av interiören i det numera nedbrunna Gålsjö kapell.
Bild: ki-4716-06/Bilddatabas Sollefteå/AME

Kapellets inre reparerades och nymålades. En ny altaruppsats, utförd i 1700-tals stil med altartavla visande Kristus på korset, målad av Yngve Lundström, sattes in. Ett vackert antependium i grönt anskaffades liksom en praktfull mässkrud och en vit altarduk av linne, med spets knypplad i Bologna av linne, vuxet och spunnet i Ångermanland.

Det förskönade kapellet invigdes på tredjedag jul 1927 av biskop Ernst Lönegren, hundra år efter att kapellet var helt färdigbyggt

Kapellet låg på en liten kulle invid bygdevägen. Det utgjordes av ett åttasidigt brädklätt långhus av trä, en absidformig utbyggnad åt öster, sakristian, och ett torn, som avslutades med ett träkors, åt väster. Kapellets längd var 23,5 m, tornets höjd c:a 18 m. Taken var belagda med kluven spån. I tornet hängde en klocka med inskription: ” Till Gålsjö bruksförsamling på Statssekreteraren och Riddaren af Kongl. Nordstjerne orden Wälborne Herr Johan Nordenfalks anmodan genom Inspektor Christ. Edström. Gjuten i Sundsvall år 1829 af Per Linderberg”

På andra sidan: ”Kommen låten oss tillbedja och nederfalla för Herranom den oss gjort hafwer. Ps.95, v.6.”

Gålsjö bruk var egen församling mellan 1775 och 1935, då den uppgick i Boteå församling.

Det gamla brukskapellet brann ner år 1971 av okänd anledning. Elektricitet fanns inte indragen i kapellet. På platsen står i dag ett högt träkors. Kyrkogården omgärdas av ett staket och ligger invid väg 335, som i dag skiljer av kyrkplatsen från den övriga bruksmiljön. Kyrkogården används fortfarande och förvaltas av Sollefteå-Boteå pastorat. Det händer, att gravsättningar sker där. Det nedbrunna kapellet ersattes 1991 med ett nytt kapell bestående av en åttkantsloge från Lo.

Bruket blev stiftsgård

År 1953 skänkte Björkå AB, som då var ägare, herrgården, flygeln, två härbren och tomtmark, till Härnösands stiftsråd. Herrgården och flygeln rustades upp för att användas som gästhem och stiftsgård. Vid slutet av 1960-talet skänkte bolaget med dess chef Per Olov Hedberg, hela området med samtliga byggnader till Härnösands stift och anläggningen användes som kurs- och lägergård. Hela Gålsjö bruk kulturminnesförklarades 1977. I början av 2000-talet såldes stiftsgården och blev en kurs-och konferensanläggning. Senast har den använts till asylboende.

Text: Ulla Thorsell Östlund

Källor:
Erik Modin: Minnesblad ur Holms säteris och dess bruks historia 
Från Ådalar och Fjäll 1952, Härnösands stifts julbok.
Sollefteå bilddatabas

Äldre bild av Gålsjö kapell.
Bild: ga 0208-02/Bilddatabas Sollefteå/AME