Meny

Frost Per Perssons bekymmer

I födelseboken för Multrå församling noterades i maj 1879 följande "17 Maj föddes och 20 Maj döptes Erik Peter, oäkta. Moder Christina Persdotter från Roth by i Elfdalen, Kopparbergs län." Tack vare bevarade brev och hängivna hembygds- och släktforskare kan ni här läsa berättelsen bakom notisen.

I födelseboken för Multrå församling år 1879 finns en litet annorlunda födelsenotis; ”17 Maj föddes och 20 Maj döptes Erik Peter, oäkta. Moder Christina Persdotter från Roth by i Elfdalen, Kopparbergs län”.  Som faddrar till barnet återfinns bonden Hans Sjödin och hustru i Skedom, Frost Per Persson yngre i Elfdalen och barnmorskan Anna Wedin, Frost Anders Persson och hustru i Östäng, Finn Ol. Larsson o Carolina Vestling i Kyrkbyn. Dopförrättare var pastor Åkerberg och attest hade skickats till Pastorsämbetet i Elfdalen den 22/5 1879.

Christina Persdotter var dotter till Frost Per Persson och hans hustru Anna Olsdotter i Roth by, Älvdalen. Frost Per var bonde och handlanden. Det var svårt att livnära sig på jordbruket, så därför gick han, tillsammans med många andra dalmasar, till olika marknadsplatser och bjöd ut sina varor, ofta fraktade på en kälke eller i en lädersäck på ryggen. Frost Per gick till Gävle tillsammans med sin bror, därifrån åkte de båt till Härnösand. Frost Per vandrade sedan efter Ångermanälven ända upp till Vilhelmina medan brodern vandrade mot Umeå. Marknadsplatserna efter vägen var många. Frost Per var en flitig brevskrivare. Han skickade många brev hem till Älvdalen. Dessa brev finns fortfarande bevarade av hans barnbarnsbarn.

I början av 1879 gav Frost Per sig i väg på sin vandring. Denna gång hade han med sig dottern Christina (Kerstin).  Vad Frost Per inte visste, var att Christina var gravid. När de kom till Sollefteå, var det dags för henne att föda. Frost Per var en gudfruktig man, som inte riktigt kunde acceptera det som skett, men efter några dagar skrev han ett brev hem till hustru Anna och berättade, hur han kände det. Han skrev brevet i Nyland när Christina var i Skedom med den nyfödde sonen.

Text: Ulla Thorsell Östlund

Det är ingen sak medan barnen äro små och trampa sina föräldrars knän, det blir annat då de bli stora och trampa hjertat!

Frost Per Persson

Nyland den 25 Maj 1879

Mina kära hemvarande. Guds frid!

Frost Erik Larsson, som har sin farfarsfar Frost Pers skinnsäck och käpp. Frost Per bar sina varor i säcken. Bild: Ulla Thorsell Östlund

Innan detta brev kommer Er till handa hoppas jag att Ni fått bref och helsningar med Kitt Anna, så det numera ej bör vara något nytt ej heller för Eder om Kerstin och hennes Son, han heter Eric Petter och döptes den 20 dennes af Pastor Åkerberg i Sollefteå, som var dit i vårt Qvarter, der vi bodde, som faddrar blefve uppskrifne vårt qvarters folk Hans Sjödin och hustru Anna Erica i Skedom, och Barnmorskan Anna Wedin i Multrå, Frost Per Persson yngre i Rot, Frost Anders Persson och hustru i Öster Myckeläng, Finn Olof Larsson och Carolina Westling i Kyrkobyn. Jag har måst resa hit för några fordringar som jag hade här i trakten sedan i höst. Och har nu fått ut dem och tänker uppöfver i morgon hur Kerstin mår och höra efter om Kristina Palmén kan vara hos Kerstin längre eller inte. Jag ska försöka fara hem med sällskapet så fort jag tror det kan gå för sig. Ack! Så svårt detta varit för mig och alldra värst att jag varit blind öfver förhållandet. Och ej fick sända Kerstin hem med Sanddin. Jag hade nu föreställt mig huru trefligt och bra jag skulle få hafva det i Winter då jag hade mitt eget folk med mig och då vart det som alldra wärst. Det är ingen sak medan barnen äro små och trampa sina föräldrars knän, det blir annat då de bli stora och trampa hjertat! Jag skrifver detta blott för att jag wet att ni tänker på oss nu myckyt mer än förr. Och jag kan ingen utväg för saken utan be dig min kära Anna att du ej tager saken för strängt ty jag tror mig till någon del känna ditt umhör. Wi måste wara förnuftiga, men nog har jag många gånger trodt, att jag skulle wara starkare bära motgången än jag nu sedan detta hände känt mig. Min Gud lefver på hvilken vi få kasta alla wåra sorger och bekymme. Jag minns ej om jag någonsin gråtit sedan jag blef stor, men denna sak har pressat många tårar, ganska bittra, af mina ögon. Jag skall skrifva till Eder från Sollefteå och omtala huru vi lefver. I morgon klockan 12 reser jag upp till Skedom igen. Jag önskar eder alla nåd och frid af Gudi wåran fader som oss älskat så att han gifvit sin son i döden för oss för att frälsa oss till sitt himmelska rike, huru det ändå är så är Guds ord den säkraste trösten i lifvet och döden, jag vill hoppas med Guds hjelp att jag ädanefter skall slippa begagna äfven brännvin, ty hur man än brukar det är det ändå mer till skada än till nytta, Guds frid vare med oss alla önskar Eder Frost Per Persson.

Jag skall telegrafera hem och be eder fara mot oss till Mora. Skrif åt oss till Sollefteå och omtala hvad mjöl som vi nödvändigt skulle behöfva. Per nämnde i sitt bref att wi skulle köpa något mjöl men minde ej hvad sort det skulle wara.

Skrif till Sollefteå.                                                    Frost Per Persson

P.s. Jag har låtit laga Guldringen i Sollefteå men ville ej sända honom med Kitt Anna.