Att avstå är ett sätt att uttrycka kärlek.
Alltså är det något som ligger nära Guds hjärta.
Och det som ligger nära Guds hjärta ligger oftast nära våra hjärtan också. Vi är ju skapade till Faderns, Sonens och Andens avbild. Och visst blir du berörd om någon avstår något för din skull?
Att avstå något kan betyda så mycket. Dels kan det vi avstår ha väldigt olika karaktär men även orsakerna kan skifta. Ibland tvingas vi avstå pga omständigheterna. Det sker inte frivilligt. Det är egentligen inte att avstå – det är att hindras.

Avstå i fastan handlar om ett frivilligt beslut baserat på kärlek, tillit och gemenskap.
När ett barn kommer till världen avstår föräldrarna frivilligt en del av den frihet de hade innan.
När nöden hos en medmänniska eller medmänniskor kommer oss nära, avstår vi frivilligt kanske både tid och pengar eller andra materiella ägodelar.
Det ligger i vår natur att avstå till förmån för en annan.

Paulus skriver så bra: Fil 2:5-11
Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. [6] Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, [7] utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa, [8] gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. [9] Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, [10] för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, [11] och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Jesus är vår förebild i konsten att avstå och fasta på ett rätt sätt: av kärlek!
Inte av rädsla eller plikt – av kärlek.
I den här fastan får vi låta Jesus träna oss i den här konsten genom att be honom fylla oss med samma kärlek som fick honom att avstå allt – för dig och för mig.

Matt 9:14f. Jesus verkar förutsätta att fasta är en naturlig del av detta livet. Ett uttryck för nöd och längtan. Se även Matt 6:16.

Daniel 9:2-6. Daniel kombinerar fastan med förbön för sig själv och sitt folk som valt att inte lyssna till Gud. Se även Neh 1:4-9.

Apg 13:2. Här kombinera gudstjänst och fasta för ett specifikt böneämne, Paulus och Barnabas nästa handling.

2 Sam 12:22 Ibland går inte livet som vi vill, även om vi fastar. Fasta är inte ett sätt att ”smickra” Gud. Gud är, och kommer alltid att vara GUD.
Luk 18:12 Så tokigt och farligt det kan bli om jag söker beröm för mitt fastande…