Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Södra Vings pastorat Besöksadress: Kyrkans Hus, Boråsvägen 5, 52374 HÖKERUM Postadress: S Vings pastorsexp, Boråsvägen 5, 52374 HÖKERUM Telefon:+46(321)531140 E-post till Södra Vings pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Kyrkoherdens blogg

Tradition och förnyelse

20190513

Nu i helgen har jag haft tre dop. Barndop är jätteroliga. Det handlar ju så mycket om glädje.

Varför döper vi och vad handlar dopet om?

I handboken för Svenska kyrkan som vi präster följer står det i dopritualet under bibelläsning:

Vi döper eftersom Jesus sa:
”Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
(Matteusevangeliet 28:18-20)

Oftast har barnet, som ska döpas, faddrar. De brukar få ett fadderbrev och där står det:

Du som nu har blivit fadder…
Ditt fadderbarns föräldrar

  • Har förtroende för dig

  • Har i dig gett sitt barn en vuxen vän för hela livet

  • Vill att du ska knäppa dina händer och be för deras barn

Ditt fadderbarns församling, har gett dig ett uppdrag: att tillsammans med föräldrar och församling påminna ditt fadderbarn om denna dag och om glädjen att få vara ett Guds barn

Jag älskar Astrid Lindgrens berättelser och vid dop berättar jag ibland om Emil och Alfred.

Emil har suttit i snickarboden hela dagen, full av bitterhet och trots har han förskansat sig därinne till långt fram på kvällen. Då han till slut tröttnat på att sitta där, kravlar han sig upp genom skorstenen och blir så sotig att Lina tror att han är en myling.
Men Alfred ser igenom allt det smutsiga och känner igen sin vän Emil.
Då ställde Alfred sig vid bodgaveln rakt nedanför Emil och bredde ut armarna: ”Hoppa Emil”, sa han. Och Emil hoppade. Mitt i famnen på Alfred. Och sedan gick de bägge ned till sjön och badade. Det behövde Emil. ”Jag har aldrig sett maken till unge” sa Lina och gick sprutande arg in och la sig i sin kökssoffa.
Men i Katthultssjön bland vita näckrosor simmade Emil och Alfred omkring i det svala vattnet, och på himlen satt julimånen röd som en lykta och lyste för dem. ”Du och jag, Alfred” sa Emil. ”Ja du och jag Emil”, sa Alfred, ”tror jag det!”
Tvärs över sjön gick en bred blank mångata, men inne kring stränderna stod mörkret svart.

 Jag älskar den här berättelsen. Med några få ord beskriver hon deras kärlek.

Dopet handlar om Guds kärlek till oss, som varar hela livet, ända in till evigheten. Gud är vår bästa kompis som vi kan tala med om allt i vår bön. Vi kan säga till Gud: ”Du och jag Gud.” Gud svarar: ”Du och jag, tror jag det”.

 Jag vill också lyfta fram en symbol  om dopet och det är dopljuset.

 I dopet tänds ett dopljus. Det är en påminnelse om Jesus som sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Johannesevangeliet) Ett levande ljus tänder inom oss känslor av värme, närhet och trygghet och det är just detta som Gud står för.

 Detta Guds ljus tänds inom barnet vid dopet och det brinner sedan där resten av livet. Man kan gömma det inom sig, strunta i det, glömma det, men aldrig släcka det. Den dag man behöver dess värme och trygghet finns det där.

(Källa tro och liv.)

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara

(sv psalm 248)

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

20190513

Vägen till livet

 Bön

 Gud det finns mycket som inte går att begripa, som är omöjligt att lösa.
Hos dig finns gott om plats
Och många rum.
Hör våra varför
möt vår längtan
Trösta med din närvaro
Tack för viljan att vara hos varandra och förmågan att ge sig hän.
Hjälp oss att vila i tilltro till att det finns en väg till livet
i minsta snödroppe i trastens dril och i kastanjens ståtliga vita ljus
Mitt i all skir grönska.

Livets väg

(Ps 16:11)
”Du visar mig vägen till liv,
hos dig finns glädjens fullhet,
ständig ljuvlighet i din högra hand.

När vi kör bil tittar vi regelbundet i backspegeln. Det är bra så länge vi inte bara tittar där. Att känna till sitt förflutna är bra och att man lär av sina misstag. Både de bra och dåliga erfarenheterna  formar oss. Men vi får inte fastna i det förflutna eller bara vara nostalgiska och fastna i facebooks nostalgi. Visst är det kul men bara till en viss grad. Vi måste se framåt för livets väg ligger framför oss. Våra liv ser olika ut. För någon blir den kort och krokig, för några andra långa raksträckor, för en tredje som en grusväg. Men en sak har vi gemensamt, att Jesus är med oss hela vägen, för han är ju vägen sanningen och livet.

 ”Vägen till korset” löd Palmsöndagens tema. Denna söndag knyter ihop perspektiven och visar att det i själva verket var vägen till livet.

 Kompass

Ingenting är viktigare än att hålla riktningen när man är på väg mot ett mål. Det hjälper inte att springa om man är på väg åt fel håll. Guds ord är vår kompass på vägen till livet

Sand eller grus

 Hur ser din livsväg ut just nu? Är det en slingrig grusväg? Motorväg? Vägen till livet ser olika ut i olika perioder. Få har skogsgröna ängar eller huvudled hela vägen.

För Israels folk gick en stor del av livet till och med genom ökensand. Men, precis som de, får vi uppleva att Gud går med, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att lysa för dem.

 Skepp

På vägen till livet behöver vi varandra, vi behöver församlingens gemenskap. Skeppet är av gammalt en symbol för kyrkan, som för oss över livets stormiga hav. Kristus styr skeppet, masten är korset och seglet är tron. Den heliga Andens vind för skeppet framåt

Korset är central i vår kristna tro. Korset handlar om vad Jesus har gjort för dig och för mig. Den står för förlåtelse, försoning.

Att förlåta  kan vara det svåraste i livet, men förlåtelse leder alltid framåt. Prestige får aldrig ta förlåtelsens plats.

Att kunna förlåta varandra, i äktenskapet, som vänner och på arbetsplatsen, när man är ovänner. Jesus säger: Fader förlåt dem de vet inte vad de gör.

Jesus visar också på att vi ska älska våra fiender t o m be för dem som förföljer oss. En andlig övning kan vara att i en veckas tid fundera över detta i livet. Tänka över ordet förlåtelse. Man behöver inte älska sina medmänniskor, men man ska visa dem respekt.

I våra kyrkor så finns det flera olika sorters kors

Många tror att korset är dödens symbol, men i kyrkans värld är den en påminnelse om livet.

Första korset är långfredagskorset, den bär en bild av den döde Jesus. Långfredagens budskap är att Gud låter sig drabbas av det onda och att Gud inte låter det onda gå vidare i hämnd och straff. För oss innebär det förlåtelse. Där är Gud vårt föredöme. Jesus säger att vi ska förlåta 77 gånger och det är en symbol för det eviga.

Det andra korset är påskdagskorset och det känns igen på att det är tomt. Ibland hängs det ett tygstycke på korset som en påminnelse om Jesu tomma liksvepning. Påskdagskorset säger oss att livet vann, att Jesus uppstod från de döda och gick före oss. ”Livet vann, dess namn är Jesus”, sjunger vi i en av våra psalmer.

Det tredje korset är segerkorset. Kristusbilden som finns på detta kors avbildar inte den döde Jesus utan en Jesus som står upprätt på korsets fotbräda, istället för att hänga fastspikad vid korsarmarna. Ofta är Jesus klädd som en kung och håller händerna välsignande över oss som står framför.

Korset är verkligen en symbol för livets väg.
”Det finns en väg till himmelen.”
(sv psalm 303”

 

 

20190416

Några tankar om påskveckan

 Palmsöndagen

 Vägen till korset

Jesus rider på en åsna in till Jerusalem och folket hurrar, ropar och sjunger ”Hosianna, välsignad vare han som kommer i Herrens namn”. Men vad tänker egentligen åsnan som bar världens frälsare på sin rygg?

Jag hittade en gammal dikt av Ylva Eggehorn som heter ”En åsnas funderingar”. Den är fantastisk.

 Det var en gång en åsna, jag säger inte vem
som stod och funderade vid dörren till sitt hem,

Då kom det två figurer och ledde henne bort.
Den ene ganska lång och smal den andre tjock och kort.

För någon ville rida på åsnans smala rygg,
han satte sig på henne och hon var glad och trygg.

Men när de kom till staden det blev ett fasligt liv
För folk sprang på vägarna med stora långa kliv

Och ropade och hurrade och sjöng och hade sej
Och åsnan började kråma sig och tänkte ”se på mej”

Dom lägger fina tyger och kvistar vid min fot
Och bugar sig och ber att jag äran ska ta emot

Det var väl det jag trodde och det jag väntar på
Att någon skulle upptäcka min glans till slut ändå

Jag antar att det är borgmästaren som ordnat allt det här
Jag får väl låta häpen över allt deras besvär

Så omtänksamt av honom som satte sig därbak
Att vilja ställa upp och göra PR för min sak

Det var en gång en åsna, jag säger inte vem
Som trött och lycklig återvände till sitt hem

Hon hörde några rop och skrik och sedan blev det tyst
Det var om nån förbrytare som Judas hade kysst

Men åsnan ställde sig och med huvudet på sne
För hon var trött. Det blir man när man gjort succé

 

Skärtorsdagen

Det nya förbundet

Påminner om den sista gemensamma måltiden för Jesus och hans lärjungar, den måltid som också blir instiftandet av nattvarden, det nya förbundets måltid.

Nattvarden handlar om Jesu offerdöd, förlåtelsens och tacksägelsens måltid, väntan på den himmelska glädjefesten, påminnelse om Jesu återkomst i härlighet, gemenskapens måltid oberoende av tid och rum.

 

Långfredagen

Korset

Rubriken är ”Korset”. På Palmsöndagen talade rubriken om vägen till korset. Nu tar den vägen slut och Jesus är framme vid försoningens kors.

Långfredagen påminner om Jesu död. Till det yttre är det en avrättning, till det inre ett försoningsverk. Jesus dör för människornas synder. Därför är Långfredagen en av den kristna kyrkans största dagar.

Det viktigaste är vad Jesus har gjort för dig och för mig.

 

Påsknatten

Genom död till liv

Agnus Dei (latin för ”Guds lamm”) är en benämning för Jesus, med anspelning på lammet som slaktades vid uttåget ur Egypten. Det återknyter också till Jesajas text om Herrens lidande tjänare, (Jes 53) där tjänaren liknas vid ett lamm som förs bort för att slaktas

 

Påskdagen

Kristus är uppstånden

Påsklilja

Ur vad som tycks vara döda lökar uppstår nytt liv i form av färgsprakande påskliljor. På så sätt blir det en symbol för påskens budskap. Att blomman dessutom har formen av en trumpet förstärker ytterligare bilden av att blomman förkunnar budskapet, ”Han är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden”.

 

Annandag påsk

Möte med den uppståndne

En vecka senare var lärjungarna samlade igen och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland em och sade: ”Frid åt er alla”! Därefter sade han till Tomas. Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte utan. Tro. (Johannesevangeliet 20:26-27)

Tänk på åsnans funderingar, ”se på mej”. De orden är så viktiga, se varandra.

 Margareta Melin skriver

Tom är graven i klippan
vet någon var Mästaren är?
Bindlarna ligger därinne kvar
men själv är han inte där.

Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever än!

Glada tackar vi Jesus:
Tack Herre att döden blir kort!
Vi ska få leva hos dig en gång,
du tar oss från döden bort.

Ny ska Gud göra mänskan
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himlar och jord ska förvandlas då
när Gud skapar allting nytt.

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20190314

I dag är Liselotte Andersson gästbloggare. Förtroendevald och kyrkvärd i Möne. Tack Liselotte för dina tankar.

Tankar om sockenkyrka.

Min sockenkyrka är numera Möne kyrka.  
Tidigare var det Friggeråkers kyrka. Där är jag konfirmerad och vigd. Bar vid bröllopet Friggeråkers brudkrona med stolthet. 
Min mamma var mycket aktiv som förtroendevald i Friggeråkers kyrka och har nu sin viloplats där. Den jag besöker så ofta jag kan. 
Dessa två, till utseendet mycket olika kyrkor, betyder mycket för mig.

Friggeråkers kyrka är byggd i kalksten lite mer fyrkantig, ritad av arkitekt Rolf Bergh. 
Kanske hade Riksdagsman Friggeråker, som var mannen bakom att det byggdes en kyrka där på 1950-talet, fått inspiration från Stockholm, men som byggmaterial användes delvis kalksten. På den tiden fanns det ett flertal kalkbrott runt om i trakten.  
Kyrkan saknar läktare och orgeln är längst ner i kyrkan.  
Altarskåpet från 1700 kommer från den gamla kyrkan, som revs 1871. Även då var det viktigt att ta till vara och återanvända.
Ser framför mig att Riksdagsman Friggeråker drev på det nya, medan bygdens män kanske höll emot lite.  
Marken till kyrkogården skänktes av Riksdagsman Friggeråker och hans familj  som har en särskild del av kyrkogården.

Möne kyrka, som också byggd på 1950-talet, efter att den då hundraåriga kyrkan brunnit på påsknatten, är mer traditionell. Ritad av arkitekt Ärland Noreen. Vitrappad och med ett mer avlångt skepp, som har läktare med orgel.  
I och för sig är tornet, placerat mot den södra långsidan, lite ovanligt.  
Det berättas också att tornet skulle varit högre men ”stämman tyckte det blev för dyrt” och istället blev det mer koppartak. Enligt sägen var en i ”stämman” min mans morfar. Inget man vill kännas vid idag. 
Det som, enligt mitt tycke, är speciellt med Möne kyrka, är altartavlan. Tavlan är gjord av konstnär Folke Andersson. Skuren i lindträ med den Gode Herden med herdestav och ett lamm i famnen, som vakar över de sina. Där finns livets berättelse från födseln till livets slut, ur ett landsbygdsperspektiv. 
När jag tittar på tavlan hittar jag allt mer saker, som segelbåten som pojken leker med, till alla blommor och djur. Tavlan skänker lugn i mig.

Med detta vill jag förmedla vad som är viktigt för mig med Sockenkyrkorna. Viss oro finns i mig när befolkningen på landsbygden minskar, intresset för kyrkan kanske också minskar. Man tar den så för given. Den har alltid funnits. Min förhoppning är att det så kommer att förbli.

 

20190225

 

I onsdags hade vi modevisning i församlingshemmet och inträdet plus en frivillig kollekt gick till Svenska kyrkans internationella arbete.
Jag tänkte skriva några gånger  om detta och vad det innebär.
Vad står Svenska kyrkans internationella arbete för?

Lite kort bakgrund

Svenska kyrkan fick en egen kyrkoordning i Sverige 1571 och den evangelisk-lutherska bekännelsen antogs vid Uppsala möte 1593. Uppsala möte gällde till 1686 års kyrkolag som i sin tur gällde till 1992. Hädanefter stadgas svenska kyrkans ”tro, bekännelse och lära”, genom kyrkans grundläggande dokument och kyrkoordning.

Lutherhjälpen 1947

Lutherhjälpen var en hjälporganisation inom Svenska kyrkan som bedrev utvecklingsarbete, utövade påverkan i internationella rättvisefrågor och utförde katastrofinsatser.

Svenska kyrkans internationella arbete 2008

År 2008 slogs Lutherhjälpen samman med Svenska kyrkans mission, vilka nu tillsammans bedriver verksamhet under namnet Svenska kyrkans internationella arbete, som är biståndsverksamheten inom Svenska kyrkan, där det bedrivs utvecklingsarbete, utövas påverkan i internationella rättvisefrågor och utförs katastrofinsatser genom partners. 

Vad är dess uppdrag?

 ”För livets skull och tillsammans i den världsvida kyrkan sänder Gud oss att i ord och handling, värna skapelsen och leva i tron, hoppet och kärleken.

 Vision

 ”Visionen är liv i Guds rike, en helad skapelse och mänsklighet i samhörighet, rättvisa, frihet och fred”.

 Fortsättning följer

 Önskar er Guds rika välsignelse

 

20190212

 

Psaltarpsalm

 Psaltaren 37:1-7

Reta inte upp dig på de onda, avundas inte den som gör orätt!
De torkar snabbt som gräset och vissnar bort som grönskan.
Förtrösta på Herren och gör det goda, så att du får bo i ditt land och leva trygg.
Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär.
Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla.
Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset, din rättvisa sak som middagssolen.
Var stilla inför Herren, vänta på honom.

Jag tycker att detta är en fantastisk text, full av förtröstan. Sista meningen är viktigast för mig. Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Att ha tålamod är verkligen en dygd. Var uthållig och stark, stå fasta i tron säger Paulus.

När man är ute och springer i skogen är det tur att elljusspåret lyser upp stigen på kvällen. Runt om är det becksvart och lite kusligt.
Jesus lyser ju också upp vår väg i livet, när vi är i det becksvarta så finns Jesus där.

När jag har griftetal, (alltså talet i begravningsgudstjänsten) använder jag ibland denna bild:

Joh 8:12
Sedan talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Det hände för några veckor sedan. Jag befann mig i ett hyreshus, efter att ha besökt en vän på översta våningen. I trappuppgången fanns ingen hiss och jag fick använda mig av trapporna för att komma ut på gatan. Det var mörkt både ute och inne och därför tryckte jag in ljusknappen i väggen. Mitt i trappan, mellan tredje och fjärde våningen, släcktes ljuset. Det blev nattsvart. I mörkret famlade jag efter ledstången för att ta mig ned till nästa knapp. När jag famlade mig fram genom mörkret greps jag av tanken att i sorgen heter ledstången Gud.
När allt ljus släcks för mig finns alltid ledstången där. Den leder mig ut i ljuset igen. Ja, den kan leda mig ända ner i det mörkaste källarvalv. Ledstången eller Gud har varit i mörkret före mig.

 Vilken tur att vi har Jesus.

 Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara…  Psalm 248

 Önskar er alla Guds rika välsignelse!

 

20190204

 

Kyndelsmässodagen

 Text Lukasevangeliet 2:22-40

 Bön

Gud, tack för Hanna och Symeon, som hade blick för dig.
Låt oss se din närvaro, i vår verklighet
utan att förstora eller förminska,
utan att försköna eller förfula.
Låt oss förnimma
hur ditt läkande ljus
sipprar in i våra liv
med allt vad det rymmer
av ljus och skugga.

Låt oss ta emot, gudabenådade ögonblick,
som jubel eller
som en nyans i det gråa.
Tack för att Jesus föddes
in i vår värld
för att vara  ljus för oss
och för att vårt inre ljus
ska lysa för oss och andra

Sjunga

Gud, sjung ditt lov i oss
med ord, i ton och tystnad.
Spela oss till samstämmighet.
Låt oss mötas
som de enskilda tonerna
förenas i samma ackord.
Tack för alla som ger ton åt evangeliet.
Tack för din närvaro
i sång och musik
Den lever i stunden
och ger efterklang i hjärtat,
som en tonande puls,
som en röst till våra andetag.
Amen

 Kyndel är ett gammalt ord för ljus eller bloss. I dagens evangelietext beskrivs Jesusbarnet som ”ett ljus med uppenbarelse”, och kyndelsmässodagen har fått samma namn från traditionen att fira ljusfest denna dag.
Kyndelsmässodagen avslutar kyrkoårets jultid och kallas därför ibland ”lilla julafton”

 Vi firar återigen att Jesus kommer till oss som ett ljus i mörkret. Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus
och att inget mörker finns i honom.

De här raderna ur Första Johannesbrevet sammanfattar allt. Tron, Gud, Jesus. Det är ord att återkomma till gång på gång.

”Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Och här i världen lyser det ljuset. Det finns i våra liv. Det lyser upp det dolda och fördolda. Det låter sanningen komma fram.”

 Kanske är bilden av Gud som ljus, särskilt stark och viktig för oss som bor uppe i norr. Ljuset som vi saknar under så lång tid av året. Som vi längtar efter. Som vi är beroende av.
Gud är ljus och lyser i världen.

 Lilja

 Liljan är Marias blomma, som med sin vita färg symboliserar renhet. Ödmjukt böjer den sig sitt huvud, liksom också Maria gjorde när ängeln gav henne uppdraget att föda Guds son. En legend berättar att den vita liljan visste med sig att vara den vackraste blomman av dem alla. Så när Jesus en dag kom in i Getsemane, där liljan växte, böjde knä och gråtande bad till Gud, böjde alla blommor sina huvuden i sorg med honom. Alla utom den vita liljan, som var för stolt. Dagen därpå förstod liljan att Jesus hade blivit korsfäst och skämdes så över att inte ha böjt sig inför Jesus. Alltsedan denna långfredag böjer liljan sitt huvud i ödmjukhet inför Gud.

 Önskar er Guds rika välsignelse

 

20190124

 

Tema

 Jesus skapar tro. Tredje söndagen efter trettondedagen.

Bön

Gud, det finns så mycket, vi måste lita på för att kunna leva, vår dagliga dag
utan att sjunka, genom jorden.
Att tro på dig tonsätter tillvaron, ger ett sätt att höra livet.
Gör oss lyhörda för varandras tro och tvivel tillit och rädsla.
Amen

 Två sorters blommor kan få illustrera en poäng för dagen. En anspråkslös krukväxt och en praktfull snittblomma. Blommorna ger helt olika intryck - snittblommans skönhet överglänser den enkla krukväxten. Men om bara några dagar kommer snittblomman att se helt annorlunda ut. Då kommer den att vara hängig och vissen. Krukväxten däremot kommer att se likadan ut.
Skillnaden är förstås att krukväxten har rötter, medan snittblomman förlorat sina.
Rötter är viktiga även när det gäller vår tro. ”Jesus skapar tro.” lyder dagens tema. Det skulle lika gärna kunna vara ”Jesus är trons rötter.”
”Stå fasta och var stadigt rotade i honom.” (Ef 3:17)

 ”Jesus från Nasaret går här fram” sjunger vi, med Anders Frostenssons ord, i psalmen 39. Om detta berättar denna söndags texter. Och för dem han möter blir det tydligt: ”Himmelriket är nära.”

 Temat för dagen är att Jesus skapar tro och det är förstås helt riktigt. Men vi är inte utan ansvar. Man kan likna tron vid en segelbåt. Det spelar ingen roll hur mycket det blåser, så länge jag inte kliver i båten. Men om jag sätter mig i båten och hissar seglen kan Gud fylla seglen med vind och då kan segelbåten ge sig iväg!

 Korset är den starkaste symbolen för tron. Det som skulle kunnat vara den yttersta symbolen för död och nederlag, är istället en symbol för uppståndelse och seger.

 I vår svenska flagga finns korsets tecken, som ett tecken på att det svenska folket under många århundraden bekänt sig till den kristna tron. Idag är det inte lika självklart längre. Men Jesus skapar tro här och nu. I det arbetet behövs vi var och en. Vi är Jesu händer och fötter.

 Önskar er Guds rika välsignelse

 

20190117

 

När Gud skapat människorna frågade han änglarna vad de tyckte om världen. Änglarna svarade att den var värdig Skaparen. Även människorna tyckte de var en underbar skapelse. Det enda som fattades var lovprisning, en lovprisning lik den som ständigt hörs i himlen. Därför skapade Gud musik, fågelkvitter, vindens sus och vattnets porlande. Hans lov sjungs alltid, och han lade melodin i människans hjärta. (judisk berättelse)

Citat

”en evighet av liv kan spira i ett enda ögonblick” (Johan Ludvig Runeberg)

 

Bön

Livets Gud
för oss till brunnar med levande vatten

och var för oss en källa som ger liv i överflöd.

 

Livets källa vad är det?

 

När jag jobbade i Jämtland så var det fantastiskt att åka till fjällen. Dricka riktigt källvatten. Se de storslagna fjällen, känna den friska luften.

Men att t ex dricka av de vattnet gör att jag blir törstig igen. Jesus erbjuder oss ett vatten där vi inte blir törstiga igen, han erbjuder oss det eviga livet.

Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus, står det i Ps 36:10. Gud är livets källa. Livets ursprung, men också den källa vi får hämta kraft från när livet är svårt.

Amen

 

Förslag på text Johannesevangeliet 4:5-26 Jesus möte med den samariska kvinnan

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20190107

 

Tema, trettondedag jul.

 

Bön

 

Gud, du använde stjärntydare från fjärran länder. De blev dina verktyg att visa oss Jesus som världens centrum. Använd oss Gud. Låt oss få vittna om Jesus som räddare till liv,
I alla situationer,
I alla kulturer
Och i alla lägen.
Din mission är större än alla andra. Du är livet, självt i alla liv.

Påminn oss Gud,
Om och om igen,
om Jesus som räddare
För alla folk,
För vårt folk
Också för mig.
Amen

 Läsa gärna Matteus evangeliet 2:1-12

 

Det är en märklig och samtidigt en mäktig upplevelse när jag går genom stan i juletid. I nästan varje fönster hänger en stjärna och visar oss vägen. Stjärnan visar vägen till barnet. Vilken är vår ledstjärna i livet? Vilken stjärna följer vi?

Jag tror att ett av dagens budskap handlar om att stanna upp. Stanna och se. Efter julen och nyårs alla måsten och krav. Få ihop livspusslet, bara det är ju inte lätt. Jag tänker på visan. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är… Stanna upp och se.

Matteus evangeliets berättelse är fantastisk om stjärntydarnas besök vid krubban. Dom kommer med guld som står för visdom och för Jesus kungen. Rökelse för offer, bön och för Jesus Guds son. Myrra för självbehärskning och för Jesus som är både dödlig och odödlig.

Men idag får vi stanna upp inför insikten att Jesus är hos oss idag. Jesus finns i vårt hjärta. Jesus som säger: Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Johannesevangeliet 8:12

 Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

20181218

 

Julblogg

 Bön

Gud, på julnatten blir du människa. På julnatten välsignar du allt mänskligt. Jesus är verkligen sann människa lika mycket som sann Gud.

Det är mörkt i julnatten, och vi längtar efter ljus. Du ger oss Jesus, det sanna ljuset, som lyser i våra liv. Ända in i mitt mörkaste rum, lyser du med Jesus, något starkare ljus finns inte.

Amen

 

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem och de greps av stor förfäran. Men ”ängeln sa till dem, var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.” Lukas 2:8-10

 

Traditioner är sköna på det sättet att man vet att planeringen redan  är gjord. De har lugnet i sig, vi vet vad som kommer att hända. Till skillnad från när vi får göra något vi aldrig gjort förut. Tänk nu om vi inte vill göra allt som traditionen bjuder? Måste vi ha dåligt samvete för det? Tänk om vi vill göra något nytt? Herdarna gör något annat. De bryter mönstret mitt i sin tradition, sitt vallande av fåren. De beslutar sig för att gå in till Betlehem, till Josef och Maria och det nyfödda Jesusbarnet. De har ingen aning om att de skapar en tradition i varje steg de tar. Våra traditioner är viktiga men det som ändå är det allra viktigaste, det är glädjen över att Jesusbarnet föds, att Gud blir människa så att vi kan känna igen Honom.

 

Att vara två, men ändå en.
Att bära två hjärtan i sin kropp. Att vara bärare av en stor hemlighet i sin kropp: en ny människa. Det är ett mysterium som aldrig riktigt låter sig förklaras. Där vid krubban får Maria och Josef möta den nyföddes blick. Nu får de se den de både anat och den Maria känt månad efter månad.

Det finns inget större mysterium. Det finns inget vardagligare. Inget enklare. Inget mer hissnande. Inget självklarare. Inget gudomligare. Inget mänskligare. Allt sammanflätas i denna händelse. Ett barn föds. Och vår omsorg, vanmakt, kärlek och oro väcks vid barnets bädd. Gud kommer till oss som ett barn. Källa Kyrkans dagbok 2004-2005

 

Önskar er alla en välsignad julhelg

 

20181127

 

Tema

 

Första söndagen i advent

 Ett nådens år

 Kvällen före första söndagen i advent får du tända ett ljus och fira kyrkans nyårsafton. Ett enda ljus, det verkar fattigt jämfört med ”rätta” nyårsaftons gnistrande och sprakande fyrverkerier.

Ett enda ljus, det syns knappt bland julens alla andra ljus.

Låt lågan lysa över det år som har gått. Vad blev det av alla förväntningar och planer, besvikelser och glädjeämnen?

Hur har du förändrats som människa, som kristen? Har Gud blivit större eller mindre för dig? Har det varit ett nådens år?

Låt lågan också lysa för det år som kommer. Lämna dina besvikelser, visioner och drömmar i Guds hand. Låt Gud omsluta dig på alla sidor. Tala om för Jesus både dina bekymmer och glädjeämnen. Be om ett nytt nådens år.

Jesus säger: Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Johannesev 8:12

Profeten Jesaja skriver: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Jes 9:2

Psalm 730

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän och må solen värma din kind

Och må regnet vattna själens jord och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand.

 

Nådens Gud,
du som kommer i din kyrka,
uppväck med din kraft i våra hjärtan,
så att vi med glädje kommer Kristus till mötes
och hälsa honom som vår konung.
Du som med Sonen och den heliga Anden lever och verkar från evighet till evighet

Amen

 

 

20181031

 

Alla helgons dag och alla själars dag närmar sig. En helg då vi tänder våra ljus för dem som har gått bort. En helg då vi också kan tänka på vår egen död. En helg då vi får tid att reflektera över vad som är verkligen viktigt i livet. Minnesljusen på kyrkogårdarna skapar en märklig stämning av eftertanke, tacksamhet och sorg när vi går längs gravstensraderna. Stumma sten budskap ger antydningar om liv som har gått.

Bakom de korta texterna kan man ana både glädje och sorg, både tacksamhet och smärta. Det är nyttigt att gå en stund på kyrkogården och meditera över livet, döden och vårt eviga liv.

Det största ljuset vi har som kristna är Jesus som är vårt evighetshopp, Jesus som har lovat att graven inte är slutstationen.

Atle Burman har skrivit följande tänkvärda ord

EN ALLHELGONAVISA.

Nu är det den tiden då dagen är kort
och nätterna mörka och långa,
men dom ljusen man tänt är av levande sort,
och särskilt idag är dom många.

Nu söker sej tankarna lite tafatt
en annan och underlig bana:
i förtvivlans och saknadens skymning och natt
ett ljus som ger tröst vill man ana

Det ljuset får namn i ens barnsliga tro
och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero
att ljusen på gravarna värmer.

Ja, värmer det gör dom oss själva nånstans,
men också dom bortgångna kära,
för den blick som var hennes, den tröst som var hans,
kan kännas så märkvärdigt nära.

Tack Gud för den särskilda värmande glöd
dom ljusen nu har  som vi tände,
för den säjer att kärlek besegrat all död,
tack vare den Son som Du sände.

 Önskar Er en välsignad helg

 

20181016

 

I söndags på tacksägelsedagen så firade vi en härlig familjegudstjänst i Varnums kyrka, nästan fullsatt så roligt det var. Barnen gick i procession och sjöng från hjärtat och dom är så härliga. Jesus säger låt barnen komma hit till mig och hindra dom inte. I predikan så avslutade jag med följande dikt från boken Tradition och liv

 Jag är fin
för du har skapat mig

Jag är dyrbar
för du älskar mig
skön är jag
i dina ögon
en ädelsten i din hand.

Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös och dum
i mitt hjärta
viskar du sanningen
att jag är mer värd än guld.

Jag är din ögonsten
din hemliga skatt
du är glad
att jag finns till
jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är

Önskar Er Guds rika välsignelse

 

20181002

 

Vad gör egentligen svenska kyrkans internationella arbete?

 Vi ger kollekter till Svenska kyrkans internationella arbete och de har olika kampanjer under året. I somras gick stödet bl a till ett flyktingläger i Kakuma i Norra Kenya. I detta läger bor Bella. Hon tvingades fly från sitt hemland för drygt åtta år sedan när rebellgrupper dödade hennes föräldrar. Bella älskar sport och har alltid varit mycket aktiv. Här i flyktinglägret har hon fortsatt idrotta och blivit ungdomsledare för flera flicklag.

Flickor som flytt från krig lever under ständig stress. Sexuella övergrepp används som ett krigsvapen av rebeller och militära grupper. Hemmiljön är inte heller en trygg plats. Våld och våldtäkt kan ske både inom familjer, av grannar och av gäng som driver runt i flyktinglägret.

 Bella är anställd för att stötta och motivera flickorna. En stor del av arbetet handlar om att motverka fördomar. Att flickor ska vistas utanför hemmet och delta i aktiviteter i samhället är mycket utmanande för vissa kulturer.

 Kvinnorollen är ofta begränsad till att sköta hemmet och fostra barnen. Bella hjälper till att övertyga föräldrarna om att låta sina döttrar delta i aktiviteter utanför hemmet. Hon kallas för ”Mamma sport” här i flyktinglägret. Genom Bellas engagemang får fler flickor ett aktivt liv och en bättre hälsa.

 Källa Svenska kyrkans internationella arbete.

 Önskar er Guds rika välsignelse.

 

20180917

 

Två munkar fann ett löfte i en gammal bok. På det ställe där de tusen vägarna i denna värld slutar möts himmel och jord och där finns paradisets port, stod det i boken. För den som knackar på med rena händer ska porten öppnas och han ska få gå över tröskeln in i Herrens gudomliga glans. De båda munkarna bad om lov att gå och söka efter den porten och så lämnade de klostret. De vandrade denna världens tusen vägar. De gick genom livets tusen frestelser och utstod färdens tusen mödor.

Under sin vandring blev de gamla och trötta, men längtan efter Guds närhet och glans höll sig ung i deras hjärtan. Slutligen stod de vid målet. Här var porten. Här var tröskeln. Här var ingången till Guds närhet och glans. De vågade dock inte knacka på genast. Först måste det visa sig om deras händer förblivit rena under det långa sökandet. Sju nätter var de i frestarens våld. Han visade dem uppfyllelsen av alla jordiska drömmar. Allt det som de avstått från för löftets skull. Men deras händer förblev rena, de slöt sig inte kring frestarens lockelser utan var öppna för Guds löfte.

Så kom bönhörelsens morgon. Tveksamma som barn vid julens dörr knackade de på. Som barn blundade de då dörren öppnades. Som barn tog de varann i hand och steg över tröskeln med slutna ögon.

Så slog de upp ögonen för att skåda Herrens gudomlig glans och de befann sig i sin gamla klostercell som de lämnat för så länge sedan. På bordet låg Bibeln uppslagen och klockorna ringde till morgonbön.

Källa Tradition och liv

 

En lärorik historia tycker jag.

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20180823

 

Trettonde söndagen efter trefaldighet

 

Idag är temat medmänniskan. Vi börjar med en bön.

 

Gud du har skapat oss människor, att leva i kärlek till varandra.
Vi hittar ofta genvägar bort från vårt stora uppdrag.
Det är ett enkelt uppdrag. Älska!
Men vi är duktiga på att ifrågasätta, inskränka, hitta på skäl som ger alibi.
Gud hjälp oss på nytt och på nytt
Att inse vad din vilja innebär.
Du vill verkligen att vi älskar varandra,
Att vi lever i omsorg om varandra
Endast så kan vi växa och bli hela människor.
Bli dina medarbetare

 I Ordspråksboken 17:17 står det

”En vän visar alltid kärlek,
en broder är till för att hjälpa i nöden.

 Ett ord att fundera över är barmhärtighet. Jesus vill att vi ska vara barmhärtiga så som Gud är barmhärtig. Jesus ger som exempel att Gud låter det regna över både onda och goda. Gud gör inte skillnad på folk utan visar barmhärtighet mot alla. Denna barmhärtighet inkluderar oss. Vi får både ta emot barmhärtighet från Gud och vår medmänniska och visa barmhärtighet mot människor vi möter.

En övning som vi kan göra är att omsätta ordet barmhärtighet i handling. Både genom att ta emot Guds och andra människors barmhärtighet och genom att visa barmhärtighet mot andra. Ta alla tillfällen i akt och skapa ännu fler.

På det amerikanska universitetssjukhuset praktiserade en kristen sjuksköterskeelev. På en av behandlingssalarna låg en flicka som hade fått en hjärnskada vid födseln. Ingen av personalen fick kontakt med henne. Hon bara låg där som ett kolli. Skämten om henne och hennes rum var grova och förnedrande. Sjuksköterskeeleven bestämde sig för att behandla Elaine som den sjuka flickan hette, som en människa skapad till Guds avbild.

På Thanksgiving day skulle sjuksköterskeeleven egentligen ha varit ledig, men hon fick rycka in istället för en kollega. Hon var irriterad när hon kom in på Elaines rum. Medan hon gjorde iordning henne sade hon: ”Vet du Elaine, jag skulle ha varit ledig idag, och jag var ledsen för att jag inte fick vara det. Men nu när jag är hos dig är jag glad.”

Så ringde telefonen och sjuksköterskeeleven svarade. När hon sedan tittade upp på Elaine såg hon stora tårar rulla nerför hennes kinder. Detta var det enda bevis på mänskliga känslor som personalen fick erfara. Efter den dagen förändrades hela personalens attityd mot Elaine. Denna söndag handlar om vad ett sant mänskligt liv innebär. Detta liv som vi kallar för kristet liv. Detta liv har inga lagar och förordningar utan dess bud är att möta människor på ett sant och äkta sätt. I detta möte blir vi varse våra medmänniskors behov, och det är om vår förmåga att uppfatta dessa behov och att svara mot dem som söndagen handlar.

När Jesus får frågan: ”Vem är min nästa?” svarar han inte på den. Istället utmanar han oss att vara en nästa, en medmänniska. Denna medmänsklighet handlar ytterst om att t o m älska våra fiender och att kunna förlåta dem.

Jesus säger i episteltexten denna söndag: ”Vi ska älska varandra.” Första Johannesbrevet 4:7-10

Amen

Önskar Er Guds rika välsignelse

 

20180813

 

Att resa är ett äventyr, både den yttre och den inre resan. Ingrid och jag tycker mycket om att resa. Små dagsutflykter med picknickkorgen. Köpa en god italiensk glass t ex vid Hästholmen.

Att göra små utflykter berikar våra liv också. Vi lär känna varandra lite mer och vi lär känna vår omgivning. Nya dörrar öppnas.

Att vandra den kristna vägen är också spännande. De tidigaste kristna kallades "de som tillhör vägen". Ju mer du reser desto mer lär du känna dig själv och då får du också en större kunskap om Gud. Ju större självkännedom ju större kunskap om Gud. Jesus är ju vägen och tack vare honom hittar vi sanningen och sanningen gör oss fria.

Hemma i trädgården har jag min lilla pilgrimsväg. Den går jag varje dag och ber fader vår. Det ligger några stenar som går genom vår plantering  med blommor, träd mm. Vårt eget lilla paradis . Vi har en liten bänk där vi tar vårt kaffe ibland.

Att göra pilgrimsresor har ju blivit populärt. Man behöver inte åka till Indien eller Spanien. Du kan ha som målsättning att vandra några kilometer och besöka en kyrka. Eller gå till en kyrkoruin. I Sjuhäradsbygden har vi många fina kyrkor och i vårt pastorat har vi också många fina kyrkor att besöka. Gör en pilgrimsresa och se vad som händer. Jag är vägen säger Jesus och det är en stor trygghet för mig som kristen att veta det.

Bön
Låt den yttre resan stödja den inre.

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20180529

 

Sista bloggen inför sommaren har temat kärlek.

 

Vilken känsla att vara förälskad. Allt känns annorlunda. Man är mer närvarande i sin kropp, stegen känns lättare och man känner sig vackrare, gladare och piggare än innan. Allt blir verkligare och färgstarkare eftersom kärleken driver på. Men förälskelsen påverkar våra beslut, det sägs att kärleken är blind, den liknar t o m en psykos, enligt vissa forskare. Förälskelsen sägs vara i cirka ett år. Konsekvensen blir kärlek eller uppbrott. Men ändå så är det fantastiskt att vara kär, eller hur?

Gud är ju kärlek, hur är han inblandad i detta?

Den gudomliga kärleken har ett uttryck, agape, som betyder att kärleken är utgivande. Gud ger kärlek till oss. Där har vi mycket att lära. Vi ska älska våra medmänniskor såsom oss själva. Om vi behåller våra gåvor som vi har fått så blir vi döda men om vi ger våra gåvor till våra medmänniskor så lever vi och växer, så vi kommer närmare Gud.

När vi ger får vi tusenfalt tillbaka. Det är en fantastisk livsregel.

Kärleken handlar så mycket om att ge. Visa vänlighet, tålamod, göra en oväntad gest, vad kan det vara i ditt förhållande?

Att visa kärlek till sin partner kan vara att fråga hur du mår, hur mår du verkligen? Säga: "Jag älskar dig" och "du är den viktigaste personen för mig". "Du är den bästa vännen i hela världen". Kärleken handlar om att gå "all in".

Gud älskar oss. Han älskar oss så mycket. När vi upptäcker att Gud finns så kan den känslan bli som en förälskelse den första tiden. Man lever som i en bubbla. Det är bara Gud och jag som finns, precis som med nyförälskade. Det kan vara ganska jobbigt med nyförälskade, för de släpper inte in någon annan i bubblan. De inkluderar ingen annan.

Guds kärlek till oss är aldrig exkluderande utan alltid inkluderande och dessutom evig. Guds kärlek sträcker sig alltid vidare. Den spränger gränser. Den vill inkludera för att vidga gemenskapen. Guds kärlek till oss får oss också att känna oss starka och vackra. Den TAR ALDRIG SLUT. Guds kärlek är evig och gränslös och kan rymma också annan kärlek. Både nyförälskad och gammal invand sådan.

 

Men nu består tro, hopp och kärlek och störst av dom är kärleken. 1 Korintierbrevet 13:13

 

Bön:

Gud hjälp mig att se din stora kärlek i de små kärlekar jag får uppleva på jorden.

Amen

 

Önskar er Guds rika välsignelse och en trevlig sommar

 

20180509

 

Jag måste få citera en berättelse som jag läste i en av kyrkans dagböcker, den har mycket att lära oss. Det är Stig Karels som berättar om en pilgrimsvandring.

____________________________________

Jag hör Einar Ekberg sjunga ”Jag är en pilgrim" och ni har säkert hört den underbara rösten, värmen och texten..

Pilgrim? Är jag också en pilgrim i världen? Visst är jag det, livet är ju en pilgrimsvandring!

År 2000 deltog jag i riksvandringen som anordnades av pilgrimscentrum i Vadstena. Jag var medvandrare på en sträcka genom Skara stift. Pelle präst var vandringsledare. En dag fick jag en tankespån att fundera över på dagens vandring. Tänk på en person som du inte tycker om och vad den personen kan ha för betydelse för dig? Min första tanke var att den personen kan väl inte ha någon positiv betydelse. Jag vandrade en timme i tystnad. På andra timmens vandring gav jag tankespånet en chans, försökte verkligen förstå. Att gå i tystnad kan göra underverk och så blev det för mig. Så småningom kom jag på vilken positiv betydelse en antagonist kan ha, för det är ju det de handlar om. Det var en befriande insikt. Den person som jag inte tyckte om och som jag retade mig på fick mig att göra bättre ifrån mig på jobbet. Jag ansträngde mig mycket mer för att göra ett bra jobb, så att den personen inte skulle komma åt mig, kunna sätta krokben för mig. Vi gjorde likadant och presterade jättebra resultat. Ingen ville vara sämre än den andra. I vårt jobb var detta bra och vi fick båda en god belöning.

Så gick det upp för mig att en medmänniska som jag alltid har haft svårt att fördra, betydde så mycket för mig, ja för oss båda. När jag senare mötte denna person berättade jag om vilken insikt jag fått och sa: "Jag inte tidigare förstått vilken betydelse du har spelat i mitt liv".

Vi blev sedan mycket goda vänner och jobbar lika bra som förr om inte bättre.

Numera har jag alltid detta i tankarna: Försök att alltid se vad din medmänniska har för positiv betydelse i ditt liv. Det kan vara svårt, men om man ger det en chans så växer man tack vare pilgrimsvandringen.

______________________________________

Önskar er alla Guds rika välsignelse

Lars

 

20180502

 

Att känna igen ljuset

I en gammal judisk berättelse frågade en rabbin en dag sina lärjungar hur de visste när natten var över och en ny dag har börjat gry.
Kan det vara, frågade en av dem, när jag ser ett djur på avstånd och kan se om det är ett får eller en hund?
Nej, svarade rabbinen.
Kan det vara, frågade en annan, när jag på avstånd ser ett träd och kan säga om det är ett fikonträd eller ett olivträd?
Nej, svarade rabbinen.
Vad är det då? frågade lärjungarna sin lärare.
Det är när du ser och möter en mans eller en kvinnas blick och du ser att han eller hon är din bror eller din syster. För om ni inte kan göra det, oberoende av vilken tid det är på dygnet, så är det fortfarande natt. ( judisk berättelse )

Våren vaknar

Ställ en bukett med olika vårblommor på köksbordet och använd dem som tacksamhetssymboler för det framåtskridande livet. Låt också varje blomma symbolisera något i livet som du behöver hjälp med. Att just blommor symboliserar dessa områden är påminnelser om att Gud vill andas in liv i det som är svårt.

Våren är fantastisk med vår vackra natur, med vitsipporna, med allt som blommar. Efter denna kalla vinter och vår trodde jag knappt att det var möjligt att våren skulle komma.
Våren är inte bara naturen utan framförallt att våren når våra hjärtan. Våren handlar om medmänsklighet. Den svenska våren som är året om. Tänk så många eldsjälar det finns som kämpar för vår medmänniska, som engagerar sig i kyrkan, i idrotten, i hembygdsföreningen, mm mm. Jag är klart imponerad av er. Alla frivilliga. Vilket fantastiskt jobb ni gör.

Våren handlar om livet, om ljuset som segrar, om att se vår medmänniska. Det handlar om att ställa den jobbiga frågan: hur mår du egentligen? Vad kan jag göra för dig? Det är verkligen  medmänsklighet. Där är Jesus vår förebild. Han ställde frågan. Vad kan jag göra för dig?
När vi ser vår medmänniska, då ser vi ljuset.

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20180423

 

Denna gång har jag bett Bengt Samuelsson att berätta om sitt liv. Tack Bengt. Spännande. Det är så lärorikt att få ta del av medmänniskors liv.

 

Några rader från en gammal man som fått uppleva en fantastisk levnadstid.

Föddes under krigsåren av lite äldre föräldrar. Hade en lugn och trygg barndom. Var bland de första som fick skolskjuts i Hökerum, gick mina första skolår i Missionskyrkan, nuvarande Equmeniakyrkan. Tredje klass gick jag i Bredaslätts skola dit vi fick cykla. 1951 var den nya centralskolan i Hökerum klar och då fick vi åka skolbil dit och dessutom fick vi skollunch.

Söndagsskolan var i Romsås Missionshus och vid de kyrkliga högtiderna var det Södra Vings kyrka som gällde. Skolan var på den tiden i 7 år. När det gick mot slutet var det till att börja med att se sig om efter arbete. Det var inga som helst bekymmer. Vi som bodde vid Tolkabro, Ekeslunda och Romsås hade en plats att söka oss till. ASP:s syfabrik. I stort sett alla ungdomar började sin arbetsbana där. Själv fick jag börja arbeta på eftermiddagarna efter skolans slut under terminen i 7:an. Det blev 3-4 timmar per dag med en lön på 1 kr i timmen. Det var värdefulla pengar att få.

Efter jobb under några år på ASP:s var det dags att tänka på annat jobb. Det blev först ett par år på folkhögskola och underofficersutbildning i det militära.

Därefter var planen klar. Jag skulle söka in som polis. Så blev det och den första sommaren, 20 år fyllda, var det i Ulricehamn jag fick patrullera, såväl till fots som i radiobil och på motorcykel. Därefter var det i sex olika distrikt i Älvsborgs län under kortare perioder och polisskola i Göteborg. Sedan blev det Borås, där jag gjorde de flesta av mina drygt 40 år vid polisen.

Efter äktenskap vid 25 års ålder och familjeutökning med 2 söner bodde vi i Borås några år. När min far dog och mor ville flytta till stan, tog vi över Ulvungstorp. Där växte sönerna upp och där var ofta en samlingspunkt för deras kompisar.

Själv blev jag bekant och vän med kyrkvaktmästaren Karl-Axel Svensson. Han var mycket engagerad i bygdens föreningsliv och han lyckades locka med mig i såväl kyrkan som hembygdsföreningen och politiken.

I politiken blev det kommunalfullmäktige i Ulricehamns kommun under några perioder, liksom skolstyrelsen. Under några år var jag i tjänst med  ”Pär i Humla” på överförmynderiet  och senare blev jag god man för några pensionärer och några på livets skuggsida. Det var många fina kontakter jag fick där.

I hembygdsföreningen blev det 42 år i styrelsen, varav 36 som kassör. I kyrkan blev det såväl fullmäktige som kyrkoråd och senaste församlingsråd. Som kyrkvärd har jag tjänstgjort i drygt 20 år, framför allt i Trogareds kapell.

Södra Vings IF har också haft en central roll i livet. Det blev några år med fotboll, men då arbetet var på annat håll och mycket skiftarbete så tog det slut. Senare, genom Henry och Bengt Asp som då var naven i föreningen, kom jag in i styrelsen och var ordförande under ett antal år. Senare när pojkarna växte upp, blev det ungdomstränare och lagledare och på senare tid ”lite av varje”.

När man nu får tid att se tillbaka på livets gång inser man att man har mycket att tacka för. Framför allt har hälsan varit god mot mig under större delen av livet. Att ha fått glädjen av en fin familj som aldrig  orsakat några större bekymmer. Ett arbetsliv man fått välja och uppleva hur lönen hela tiden stigit, om än i sakta mak.

En annan viktig del i livet är det sociala. Att få leva i samma område som man växt upp och att få ha en stor social kontakt i olika sammanhang kan inte övervärderas.

Därför vill jag avsluta med att säga TACK till alla som jag i olika  sammanhang kommit i kontakt med och fått dela glädje och sorg med.

 

Bengt Samuelsson
nöjd pensionär

 

20180410

 

Jag har hittat en så bra bön för barnen i diakonens lilla gröna och den bara måste jag ta upp i min blogg

 

En bön för barnen

 

Vi ber för barnen
som sätter kladdiga chokladfingrar överallt,
som gillar att bli kittlade,
som hoppar i vattenpölar
och förstör sina byxor,
som nallar kakor före maten,
som suddar så att det blir hål i matteboken,
som aldrig kan hitta sina skor.

 

Och vi ber för dem som
tittar på fotograferna bakom taggtråd,
som inte kan springa längs gatan i nya joggingskor,
Som aldrig har räknat potatisarna på tallriken,
som föddes på platser vi aldrig skulle besöka,
som aldrig får gå på cirkus,
som lever i en barnförbjuden värld.

 

Vi ber för barnen som ger oss kladdiga kyssar
och en näve full med maskrosor,
som sover med hunden i sängen
och begraver sina döda guldfiskar,
som nästan inte hinner kramas
och som glömmer matsäcken,
som täckt hela kroppen med plåster
och som sjunger falskt,
som klämmer ut hela tandkrämstuben
I handfatet

 

Och vi ber för alla dem
som aldrig får någon efterrätt,
som inte har någon snuttefilt att släpa efter sig,
som inte hittar något bröd att stjäla,
som inte har något rum
att städa,
vars foto inte står på något nattduksbord,
vars monster är verkliga.

Amen

 

 

Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

 

20180319

 

När Lars frågade om jag kunde tänka mig att skriva om min väg till diakon, men också hur jag skulle beskriva det diakonala arbetet, med allt vad det innebär, så skapar och föder det givetvis många tankar inom mig. Att i dag ha möjligheten att jobba som diakon ser jag som en stor förmån, men det innebär också ett stort ansvar med många utmaningar som oftast inte är alldeles enkla att hantera. Jag tror inte att det undgår någon längre att den psykiska och sociala ohälsan är något som vi möter och ser allt mer av bland såväl barn, ungdomar, vuxna som äldre i dag. I mitt jobb som diakon möter jag just hela spannet från de yngsta i vårt samhälle till de äldre. Det finns givetvis många anledningar till och teorier om varför allt fler inte mår bra i vårt samhälle, men där jag kan se en tydlig faktor i mitt jobb, vilket många vittnar om som jag möter, och det är ”tid”. Jag kan känna att ett av kyrkans stora uppdrag är just ”tiden”, tiden att lyssna, samtala och finnas där. När så mycket annat läggs ner på landsbygden och i de små samhällena, så känner jag att det är än viktigare att kyrkan får stå kvar som en naturlig mötesplats ditt alla är välkomna.

Vi kan se och läsa på många ställen i bibeln om hur Jesus stannade upp och tog sig ”tid” för den enskilda människan, som t.ex. Jesu möte med tullindrivaren Sackaios, den samariska kvinnan vid Sykars brunn eller varför inte berättelsen om den romerske officeren som bad Jesus om hjälp då en av hans tjänare var dödligt sjuk. Jesus såg den sjuke, utstötte och han gjorde heller ingen skillnad på om man var fattig eller rik och inte heller om man var romare eller samarier. Det är precis detta vi har fått i uppdrag som kyrka, att finnas där och ha tid för människor oavsett vilket socialt samanhang eller vilken världsdel de kommer ifrån, men också att ”tala tydligt om Jesus” vilket vår biskop Åke uppmanar oss i att göra. Det är väl just dessa tankar och värderingar, utifrån en biblisk grund och människosyn, som gjort att viljan/kallet att bli diakon har fått vara av en avgörande betydelse för mig.

Jag hade en kyrkoherde i Borås som länge försökte inspirera mig till att läsa till diakon, men där jag då tyckte att det var en lång väg med studier och en kraftigt belastad ekonomi under resan. I över 10 år bollade jag denna fråga om att läsa till diakon fram och tillbaka och där till slut en gammal skada, som jag ådrog mig vid en olycka 1989, då jag jobbade som dykare på Cypern, gjorde sig påmind. Läkarna bedömde ändå skadans karaktär så illa att de rådde mig att tänka över framtida yrkesval. Det som då givetvis gjorde sig påmint var just tankarna om att läsa till diakon och där dykolyckans skador inte var något hinder för att jobba som diakon. Efter några tuffa år av studier på högskolor, kyrkans grundkurs, praktiktider och givetvis den obligatoriska antagningen som alla präster och diakoner måste godkännas i, så stod jag helt overkligt där en försommardag högtidligt i en fullsatt domkyrka och fick avlägga mina vigningslöften som diakon inför biskopen och hela kyrkan.

Det diakonala uppdraget är något som blir allt tydligare i våra kyrkor och församlingar runt om och där detta ansvar långt ifrån enbart vilar på diakonernas axlar, utan där musiker, barn- och ungdomsledare, vaktmästare, ideella, präster och kyrkoherdar ”alla” jobbar diakonalt i just ”mötet” och att ha ”tid” för människor i livets alla faser och skeenden. Går vi vidare i denna tanke så är vi alla kallade att möta vår omgivning och omvärld, speciellt dem som är allra mest utsatta, drabbade och i behov av hjälp.

Michael Darius

 

 

20180126

 

En bön
Utvägar
Gud vi kämpar för livet.
Våra smällar och bakslag och dalar ser olika ut.
Alla letar vi efter öppningar
När livet är svårt.
När vi inte ser någon lösning,
Gör oss då lyhörda för dig.
Lär oss att söka utvägar när det är lugnt,
Så vi hittar dom i skarpt läge.
Gud, tack för att du tål att brottas med,
Att du tar oss till dig
Och vill kärlek som helar det som trasas sönder.
Hjälp oss att inte kasta bort nåden
Utan ta emot den
Som den tar gestalt.

Psalm 756
Bara i dig har min själ sin ro. Bara i dig min Gud.
Bara i dig har min själ sin ro. Bara i dig min Gud.
Från honom kommer mitt hopp.
Bara han är min klippa, min frälsning och min borg.
Jag skall inte vackla.

I många kyrkor finns skepp av olika slag avbildade. De är en symbol för kyrkan, som för de troende över tidens oroliga hav, fram till evighetens hamn. Det är en kamp, men Jesus står vid rodret. Masten är korset, seglet är tron. Vinden är den heliga anden och kompassen är Guds ord. Bönen är ankarkättingen som håller fast ankargrunden, Guds trofasthet.

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20180212

 

Mitt bonusbarn Lina fick uppdrag att skriva i min blogg. Hon bestämde sig för att berätta om hållbar utveckling. Hennes titel är nutritionist/avtalscontroller och det innebär att hon jobbar med att utveckla maten till patienterna på sjukhus i Skåne. Jag återkommer med mina tankar efter hennes avdelning.

Sverige har förbundit sig att uppnå FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling, som anges i Agenda 2030. De globala målen spänner över de miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekterna för att uppnå en samhällsutveckling som är hållbar.
Dessa är integrerade med varandra och existerar därför alltid tillsammans och kan aldrig separeras. Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hungern, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet mellan människor och minska ojämlikhet mellan länder, säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser, uppnå god hälsa, utbildningsmöjligheter och goda arbetsvillkor för alla, samt fredliga och inkluderande samhällen.

När jag, Lars, tänker på hållbar utveckling går mina tankar till djuren. De som är allra mest utsatta och försvarslösa. Jag gillar "Djurens rätt", som ger dem en röst och står på deras sida. I kyrkans dagbok finns det en artikel som inspirerar mig jättemycket. Tänk om vi kunde sätta oss in i hur djuren känner, när dom lider och den skräck de har inför döden på slakteriet. Empatin för alla djuren och inte bara våra husdjur borde vi utveckla. Då kan vi prata om hållbar utveckling.

Professorn och prästen Andrew Ursey har sagt att djur ställer ett alldeles särskilt moraliskt krav på oss eftersom de inte har någon egen röst utan är fullkomligt utlämnade åt människan. Att utsätta dem för lidande är ännu svårare att rättfärdiga då, menar han.

Vi måste sträva efter omsorg och kärlek till alla. Medkänsla är som en muskel som stärks ju mer den används. Något för världens ledare att använda.

I kyrkoåret befinner vi oss i fastan, som är en tid av eftertanke. Vad är viktigt i livet? Hållbar utveckling måste vara en prioriterad fråga. Utan den överlever inte jorden.

Gud skapade världen och såg att den var god och det blev morgon och det blev afton den första dagen.

 

20180208

 

Sista delen i Torbjörns fotbollsliv

 När det gick dåligt för mig brukade alltid belackarna visa sig, och det gäller nog för de flesta människor som är i rampljuset. Jag fick höra att jag var världens bästa pojklagsspelare, av dem som hade ett ont öga till mig. Det är bra att det finns människor som tycker olika. När det gäller dessa tyckanden om mig var det bara att knyta näven och träna hårdare för att visa belackarna.
Efter ett och ett halvt år i Blåvitt, med blandade resultat både för mig och laget, träder det in en ny tränare i klubben, Sven Göran Eriksson, Svennis, helt oerfaren men hela han ett energiknippe. Här kommer det en tränare som vill något med laget. Han fick i princip alla spelarna med sig direkt, och det var tur att inte styrelsen fick sin vilja igenom 4 månader senare, då de ville sparka honom. Orsaken var tråkig fotboll. En kommentar från läktaren: ”Skicka hem den där värmlänningen”.
Men vi spelare trodde på Svennis och han blev som tur var kvar i föreningen i 3 och ett halvt år, med en UEFA-titel som kronan på verket.
Efter denna fantastiska titel blev laget sönderköpt och jag hamnade i Tyskland. Svennis hamnade i Portugal. Det blev två år i Tyskland och det gick väl okej, men jag vet att jag bara spelade på 70% av min förmåga. Orsaken var att jag var köpt som målskytt och skulle inte skulle vara för långt nere i banan, då vi hade två spelförare på mittfältet. En av dem var kompis med mig och den andre avskydde mig. Det blev 23 mål i Bundesligan, men jag är säker på att om jag hade fått hela Blåvitts lag med mig till Tyskland, så hade jag vunnit skytteligan där.

Vi valde att åka hem till Göteborg igen, trots att jag hade anbud från Benfica och Verona. Det kändes fel att fortsätta i Europa då jag hade fyllt trettio.
De två sista åren i Blåvitt blev lyckosamma. Klubben hade en särställning inom svensk fotboll efter de europeiska framgångarna. Vi blev svenska mästare, vi kom till kvartsfinal och semifinal i Europacupen, som heter Champion League idag. Jag vann skytteligan två år i rad i Europacupen, vilket det inte är så många som har gjort. Messi och Ronaldo har gjort det.
Den 9 juli avslutade jag min karriär med en match i Umeå mot de bästa spelarna där. Jag tror att det blev 9 – 0. Den dagen började kl 07.30 med att jag fick en spann iskallt vatten över mig av en spelare som heter Roland Nilsson. Jag fyllde år den dagen. Ni kan se det på youtube. Den 10 juli satte jag och min fru Marie oss på planet från Umeå  för att åka till Göteborg för att börja driva en restaurang.

Jag avslutade min karriär 1986, då jag kände att jag var på topp, för jag ville inte höra människor säga att jag var bättre förr. Jag var tvungen att träna två extra pass i veckan för att känna att jag kunde hålla den nivå jag ville när jag spelade match. När jag slutade kände jag en befrielse i att inte mer behöva tänka på att vara pigg i benen till helgens match. Men det tog bara ett år så hade känslan att vilja prestera kommit tillbaka, men då var det försent att göra comeback.
Det blev en liten comeback två år senare, i min moderklubb Jonsered, men det är en annan historia…

 

Vill verkligen tacka Torbjörn för hans berättelse. Nästa blogg tänkte jag ha tillsammans med mitt bonusbarn Lina. Den kommer att handla om hållbar utveckling.

 

Önskar Er alla Guds rika välsignelse.

 

 

20180129

 

Nu kommer del 2 om Torbjörns fotbollsliv

Efterhand började fotboll bli riktigt roligt och kvällarna blev mörka innan vi slutade spela. När jag var nio år frågade min äldre bror Bosse om jag inte ville börja spela fotboll i en förening. Om jag ville kunde han skjutsa mig och några kompisar som gillade att spela till föreningen han var med i i Jonsered. Jag började i Jonsered vid nio års ålder och hade turen att få ledare som skapade trygghet, vilket gjorde att det var roligt att sätta sig på bussen eller cykla de 7 kilometerna från Partille till Jonsered. Jag fick en identitet där, för ledarna såg alla spelarna, även dem som inte var speciellt bra.

Ledarnas agerande har gjort att jag själv har tagit till mig deras ledarfilosofi. Alla ska känna att de är sedda, mer eller mindre.

 Även Jonsered gick sakta men säkert framåt i utvecklingen, vilket gjorde att jag som 15-åring fick vara med i A-truppen och träna. Som tur var fick Jonsered en ny tränare som hette Nils Berghamn när jag var 16. Han trodde väldigt mycket på mig vilket underlättar mycket som spelare.

Han fick oss att träna hårt och metodiskt, vilket gav resultat. Efter två år med andraplatser blommade laget ut och vi vann två serier i rad. Jag lyckades göra 63 mål och detta gav eko hos elitklubbarna i Sverige. Efter flera anbud skrev jag på för Blåvitt, som då låg i superettan.  De hade en ledare som var en riktig försäljare och han gav sig inte. Anders Bernmar var hans namn. Han hade ett smeknam som inte var så smickrande. ”Rövaren” kallades han. Det betydde att han sällan följde reglerna inom svensk fotboll, som en ledare skall göra. Kanske mest de oskrivna.

Två fantastiska år i blåvitt blev det, med ett avancemang till allsvenskan, innan jag flyttade till PSV Eindhoven 1977. PSV var känd som svenskklubben. Ett antal spelare från Sverige hade spelat där och gjorde fortfarande. Ralf Edström och Peter Dahlkvist blev mina lagkamarater i PSV.

 Tyvärr var jag inte mogen min uppgift. Det var en helt annan nivå på spelarna där och mängden träning gjorde att jag var konstant trött i mina ben. Jag var van att träna fyra pass i veckan och här blev det sju till åtta pass. Jag tror också att PSV trodde att de hade köpt en etablerad spelare, vilket jag inte var vid denna tidpunkt. Dessutom var lagandan i laget inte som Blåvitt. Här var det mycket positioneringar för att ha makten i gruppen. Ralf hade varit den största stjärnan, men han började bli gammal och nu kom bröderna Kerkhof, som ville utnyttja detta. De två tyckte att de var de största stjärnorna i laget, då bröderna var landslagspelare för Holland.

Det var en rivalitet mellan spelarna som jag var helt ovan vid. Det märktes på träningarna, då spelarna var på varandra när någon tappade bollen eller borde ha passat. Vissa spelare kom undan med allt, medan andra fick sig ett ont öga eller en kommentar. Jag stod ut i nio månader. Miljön är sådan i proffsfotbollen, och det är något man måste lära sig hantera. Jag kunde inte det då och då var det bättre att börja om karriären i Blåvitt.

 

Slut på del två

 

20180124

 

Denna gång blir det en ren fotbollsblogg. Det är legendaren Torbjörn Nilsson som berätar om sin uppväxt och vad fotbollen har gett honom.

Bloggen är uppdelad i tre delar och vi börjar med hans uppväxt. För mig är det jätteroligt att ha fått träffa honom och lära känna honom lite. Han är väldigt trevlig, men jag misstänker att han inte alltid var det på fotbollsplan…

 

Jag växte upp i Hallstahammar i slutet av 50-talet. Jag flyttade därifrån 1960 och det är två saker som jag minns väl från mina första sex år. Det första var när jag och några kompisar hade gjort en lådracer som vi sprang runt kvarteret med. Men vid ett speciellt ställe på denna runda luktade det förskräckligt illa. Alla undrade vad det var som luktade och varför just där. Vi fick inget svar, men när jag skulle gå in i vår lägenhet, för mamma ropade att det var läggdags, fick jag svaret. Det var från vår balkong det luktade, och även från vår lägenhet. Pappa och mamma hade öppnat en surströmmingsburk, vilket innehåll var en delikatess för dem. Jag kommer ihåg att jag sprang in i sovrummet och la mig under täcket för att slippa lukten.

Det andra minnet kom från ett bus jag och en kompis gjort på dagen. På kvällen ville jag lätta mitt hjärta för mamma. Jag sa – mamma idag var vi och knackade på kyrkporten och sedan stack vi iväg, säger jag lite skamset. Men mamma säger-men Torbjörn där bor ju Gud och han är snäll. Jag svarar-Gud ja, men det finns ju en som heter Jesus. Vilka tankar det rör sig i en sexårings huvud.

 Vi flyttade till Partille, för min pappa hade fått arbete där, på Grand hotell, i Göteborg. Vi bosatte oss i Partille och första månaden var jag livrädd för att gå ut på gården och leka med alla barnen som fanns där. Jag kan känna igen mig i Alfons Åberg när han har flyttat till ett nytt ställe och inte vågar gå ut till alla barnen som leker utanför. Jag var inget barn som var rädd eller blyg när jag bodde i Hallstahammar, men nu blev det helt andra förutsättningar. Jag blev rädd och blyg när jag hamnade i Partille.

 Som tur var bodde det en kille i min ålder i samma trapphus, som hette Lars. En dag råkade jag träffa honom i trapporten, och han frågade om jag ville vara med och spela fotboll på gräsmattan utanför. Jag hade aldrig spelat fotboll, trots att mina äldre bröder spelade fotboll i Hallstahammar. Lars sa att han ville vara ”Bebben” och jag kunde vara ”fölet.” Jag förstod ingenting, vem var ”fölet”? Historien klarnade efter hand, då jag började förstå sammanhang med både fotbollens regler och vilka som var kända fotbollsspelare i Sverige. På den tiden började inte barn spela i föreningar förrän mycket senare än i dag, vilket gjorde att det spelades mycket spontanfotboll. Då fick man verkligen tänka på  hur man spelade och vad man sade till varandra. Ett dumt ord till en motspelare kunde innebära att han gick hem. Detta gjorde att ens eget lag fick en spelare mindre. Förlora ville man ju inte, så då fick man försöka tänka efter vad man sa. Tyvärr lärde man sig vilka i motståndarlaget man kunde reta och så sprang de hem gråtande. Det är inget jag är stolt över idag. Håkan som en av dom hette träffar jag lite då och då på Jonsereds pizzeria. Han är inte sur på mig.

 

Fortsättning  följer i del två, då blir det mer om Torbjörns fotbollsäventyr

  Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

20180113

 

Jag är på äldreboendet i Hökerum och läser från boken ”Södra Ving då och nu”. Det är jätteroligt, dels att lära känna dem som är på äldreboendet dels samhällets historia.

I torsdags läste vi om skolan i Hökerum. Tänk vilken skillnad det är på skolans värld, då och nu och hur man levde. Vi läste bl a om tiden på 50- och 60-talen. Det är ju ändå inte så länge sedan.

Efter det passet skulle vi åka med våra konfirmander och hjälpledarna till Göteborg och se ”Phantom of the opera”. Vilken fantastisk föreställning. Sådan härlig sång och dramatik.

På vägen hem till Hökerum var det olycka på motorvägen. En bil som hade brunnit. Vi fick ta en annan väg hem. Vi kom till Hökerum kvart i tolv. Jag stannade kvar och sov på jobbet för vi skulle ha personalmöte på fredagsförmiddagen. Det mötet inledde vi med mässa och sen diskuterade vi bl a om "vad vill vi med vår verksamhet". Därefter var det dags att åka hem till Jönköping.

En av fördelarna med att vara kyrkoherde och präst är att det är ett omväxlande jobb. Hemma i Jönköping brukar jag ta ett träningspass i Axamo eller Hallby. Man måste ju röra på sig. Då brukar mina idéer komma. Avsluta dagen med familjen. Talang har ju börjat på fyran och den är rolig.
Önskar er Guds rika välsignelse

Skickat från min iPad

 

20180106

 

När jag är ute och går med vår lånehund Lilo i juletid så ser jag stjärnor i nästan varje fönster.
Då tänker jag på de vise männen som följde stjärnan och hittade Jesusbarnet.
Vilken är vår ledstjärna? Vilken stjärna följer vi?
Trettondedag jul är dagen då vi minns hur de tre vise männen kom fram till Jesus efter sitt långa sökande. De fann Gud, som var ett barn, fattigt och försvarslöst. Herrens härlighet visade sig i det lilla.
Som de tre vise männen kom med gåvor till Jesus kan också vi ge gåvor ur vårt liv. En gåva är ett uttryck för samhörighet och att man vill skapa glädje.
Jag lägger fram mina gåvor till Gud och Gud lägger fram sina gåvor till mig.
Vi förvaltar dem som en gemensam skatt till ömsesidig glädje. Vilka är dina gåvor till Gud och vilka är Guds gåvor till dig?
Bön från kyrkans dagbok:
Kristus, Du som är tillvarons kärna och stjärna: jag kommer varken med guld rökelse eller myrra, jag kommer med min skuld, min otillräcklighet och mina nederlag.
Ge mig mod att se
Att du ofta finns där jag minst anar. Led mig med ditt ljus
Så att jag inte går vilse.
Låt mig likt stjärntydarna nå fram till målet, till dig
Min Herre och min Gud
Önskar er Guds rika välsignelse.

 

20171226

 

För någon vecka sen var vi på museet. Temat var julstämning och de skulle bl.a. berätta om utställningen, "We have a dream". Jag har berättat om den innan men nu fick vi några starka historier till.
En ung man flydde från Afghanistan. Som så många andra tog han båt över Medelhavet. Men sen låg han i en låda under en lastbil.
En flicka kände sig mobbad, redan i första klass, och hon ville inte vara med de andra. Hon stack ut till skogen. Men i tredje klass upptäckte en lärare henne.
Det finns så många fruktansvärda historier. Jesus var ju också en flykting och hade en tuff start i livet. Julen har för mig många dubbla känslor. Mycket reklam handlar om svält medan vi har mat i överflöd. Inget nytt i och för sig.
Karl-Bertil Johnsson är min favorit på julen. Han som ger åt de fattiga. Jesus säger ju att det är saligare att ge än att ta. När vi ger, visst ger det en annan tillfredsställelse. Men hur ska man prioritera?
Gud blir människa för att vi ska känna igen honom. Det är ju julens innersta budskap. Gud föds i Jesus. Gud vet vad det innebär att vara människa. Han delar vår vardag, han delar både sorgen och glädjen.
Sen, på annandag jul, möter vi Stefanos, den förste martyren. Han dog för sin tro, han stenades. På julkrubban kan vi lägga några stenar som symbol för Stefanos. Det är lika viktigt för oss idag, att vi också vittnar om vår tro. Att vi kan be att vi får styrka och mod att berätta om vår tro.
Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

20171218

 

En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta ska fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar ska rätas, och steniga vägar jämnas. Och alla människor ska se Gud.

Vi har fått över tre decimeter snö i Jönköping. Vi är arga på kommunen som inte har plogat vår gata. Det gick knappt att varken köra in eller ut, men nu har plogbilen kommit och det går att köra igen, skönt!
Johannes döparen hade en liknande uppgift. Han var vägröjare för Messias. Han skulle bereda vägen för Messias. Han skulle berätta för folket hur de skulle leva. Han sa: "Den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."
Johannes kunde även skälla ut folk. Det skulle inte vi kunna göra idag, precis. Johannes var vägröjare. För att ta en modern bild var han plogbilen. Hur kan vi vara vägröjare idag? Hur kan vi visa vägen så att folk hittar till Jesus och tar emot honom i sitt hjärta? Vi hade den diskussionen i arbetslaget och ett förslag var att vi ska vara goda människor och det är ju en väg. Vi ska också vara ljuset som lyser i mörkret. Vi ska tala om Jesus i ord och handling.
"Du låter min lampa lysa, Herren min Gud, gör mitt mörker till ljus." Så står det i Psaltaren 18:29.
Här ska röjas, förberedas, göras plats, för livets kung. Här ska fixas och planeras rymd för evangelium. Tack Johannes, du går före, du är modig, inte feg. Berg och dalar ska du släta, bana väg för Jesu steg. Bana väg! Se till att göra plats! Städa upp! Det måste finnas rum.
Gud, tack för Johannes som gjorde plats för Jesus. Hjälp mig i advent att städa hemma och i mitt hjärta. Ge mig insikt om vad jag behöver röja för att göra plats för annat. Gör mig beredd att vara där du behöver mig.

Önskar er Guds rika välsignelse.

 

20171211

 

Andra söndagen i advent handlar om Guds rike och Jesu återkomst. Att vi som kristna ska vara vaksamma och uthålliga. Vi kommer ju en gång att få en fråga om vad vi har gjort med våra liv. Då är ju det allra viktigaste att vi är döpta. Dopet är ett slags pass och inträdesbiljett. Vi är medborgare i Guds rike med rättigheter och skyldigheter. Vi kommer alltid att vara ett Guds barn och vi ska försöka leva som Jesus gjorde, i alla fall ha det som en målsättning. Kunna förlåta, vända andra kinden till, stå upp för de svaga, vara ett ljus i världen, våga visa att vi är kristna. Tänk på Lucia som verkligen stod upp för sin tro på Jesus och sin övertygelse.

Att åka till ett hotell och bara få koppla av är skönt. Jag tänker på ett hotell som heter Hjärtat. Det är Guds favorithotell, och det hotellet finns hos var och en av oss. Gud har valt att bo där. Där bor Gud varje dag och natt och han både vakar över oss, ser oss och älskar oss. Har du öppnat ditt hjärta för Gud?

 Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

 

20171204

 

I söndags var det första advent. I texten för dagen berättas att Jesus rider in i Jerusalem, på en åsna. Åsnan är ju fridens och fredens symbol. Folket tror att han är kungen som ska befria dom från romarnas förtryck. Men han följer inte det messianska manuset. Folket blir besviket och vänder honom ryggen. 
Hur gör vi? Tar vi emot honom, eller vänder vi också honom ryggen? 
Sitter vi också fast i våra bilder eller kan vi tänka utanför boxen? 
Jag tror att Jesus vill lära oss att upptäcka det oväntade, det oförutsägbara. Våga gå utanför manuset. Inte alltid följa strömmen. Våga följa vad hjärtat säger. 
Advent handlar om att Jesus ska komma. Han ska rida in i våra hjärtan. Men sen då? Våga följa den helige anden, för den resan är otroligt spännande. Släpp bromsen! Vinden blåser vart den vill.
Adventstiden handlar också om att vi ska förbereda oss för julens mysterium. Gud blir människa i Jesus Kristus. Vi får inte glömma bort den andliga förberedelsen för vår själ, i adventets alla måsten. Glöm inte att stanna upp. Ta fram cd:n lyssna på alla härliga psalmer och sånger som hör advent och julen till.  
Ställ dörren på glänt, det är advent.

Önskar dig Guds rika välsignelse.

 

20171127

Domssöndagen är en glädjens dag. Det handlar om att Kristus skall komma tillbaka. 
Han som omsluter oss på alla sidor, håller oss i sin hand, går före oss, går bredvid oss, går bakom oss. Det är en sådan trygghet att ha en sådan frälsare. Han som är A och O. Den förste och den siste. 
Gud, denna dag vill jag bara ropa till dig. Godta mig, säg ja till mig, acceptera mig med din barmhärtighet, med din nåd. Tack för att du förlåter, för Jesu Kristi skull. 
Dagens psaltarpsalm lyder: En gång lade du jordens grund, och himlen är ett verk  av din hand. De skall förgås men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta. Men du är densamme, dina år har inget slut. Dina tjänares barn skall bo här och deras barn leva trygga hos dig.
Önskar er Guds rika välsignelse

 

20171120

I söndags var temat vaksamhet och väntan. Det är något vi har svårt för idag. Vi lever i en handlingskultur. Fullt ös, bestäm dig nu. Ja eller nej!
Men stopp ett tag! Varför kan vi aldrig vänta? Ta det lugnt. Låt problemet få ta tid, försök att se konsekvenserna. Jag vet, det är jättesvårt.
De gamla ökenfäderna sa: Ingen panik, stanna i cellen. Vaka och vänta ingen brandkårsutryckning.
Att stanna i cellen innebär inte att blunda för problemen. Tvärtom, problemen får tid och uppmärksamhet, och väntan ger mig chansen att se vad jag kan förändra och inte. Vaksamhet och väntan.
Nu väntar vi på att Kristus ska komma tillbaka och det pratar vi mer om nästa söndag, på domssöndagen. Nu väntar vi på det stora mötet med Gud. I vår väntan får vi lita på hans löften om omsorg i liv och död.
Uthållighet är ett ord som skulle kunna vara överskrift för denna söndag. Eken är en klassisk symbol för uthållighet, eftersom den växer sig stark trots väder och vind.
En gammal legend berättar att Djävulen klagade inför Gud över att han fått för lite av skapelsen. Därför krävde Djävulen att åtminstone få de barn som dog när eken stod utan blad. Gud gick med på detta och skapade sedan vintereken som behåller fjolårsbladen tills de nya kommer.
Idag får vi lära oss att vara uthålliga och ha tillit till den dag då Herren kommer.
Önskar er Guds rika välsignelse.

 

20171113

I lördags var det dags för dop och dop tycker jag är det roligaste jag gör som präst.
Vad handlar då dopet om?
Barnet får ju doppresenter från familjen, vännerna och släkten. Hela dopet är en gåva av Gud, en doppresent som består av fyra gåvor.
Dopet är inte en dyr inträdesbiljett utan en varm inbjudan: ”Kom och var med.”
Den andra gåvan är att barnet får del av den helige Anden. Anden är Guds osynliga närvaro i vårt hjärta. Gud är alltid nära oss.
Den tredje gåvan är löftet om förlåtelse. Jesu uppdrag på jorden var att bära allt ont som människor ställer till med. När han dog på korset dog våra felsteg med honom. Gud vill alltid förlåta.
Den fjärde gåvan handlar om livet efter detta. Dopet är tecknet på vårt hopp om det himmelska livet hos Gud.
Så har ju Jesus lovat att alltid vara med oss till tidens slut.


Önskar er Guds rika välsignelse

Gästbloggare Carolina Davidsson

20171107

Jag har bett min kollega Carolina att vara gästbloggare. Ett stort tack Carolina för dina varma tankar. 

Gästbloggare hos Lars Kempe...

 

 "Det är i Gud vi lever, rör oss och är till..." Det bibelordet lästes när jag blev mottagen som kyrkoherde för Redvägs församling för dryga två år sen. Och det bibelordet är nog på många sätt en sorts sammanfattning av min tro. Att få bära en tro på Gud som närvarande i livet, och att just därför bäras av tron, kunna få vila i den och lita på Guds omsorg och närvaro.

Jag heter Carolina, är 51 år och bor med min familj i Gullered, nära riksvägen. När jag gick på mellanstadiet började jag sjunga i barnkören i kyrkan där vi bodde då, och det var som att hitta hem. Jag älskade att sjunga och när vi sjöng på gudstjänster njöt jag. Fortfarande minns jag känslan på en adventsgudstjänst när jag bara blev varm och uppfylld av atmosfären - kanske jag idag skulle kalla det "Guds Ande". Min konfirmandtid på en stiftsgård under en hel sommarmånad hjälpte mig att få ett språk för min tro och verktyg att leva tron, och nånstans där kom nog önskan och tanken; tänk att få vara präst...

Efter gymnasiet flyttade jag till Uppsala där jag läste hela min prästutbildning. Under några år av studietiden jobbade jag parallellt som ungdomsledare i domkyrkoförsamlingen, och jag lärde mig massor under de åren - positivt om hur ett arbetslag kan bära varandra, men också negativt om hur många konstiga roller och mönster det kan finnas i en kyrka och församling.

I januari 1993 prästvigdes jag i Karlstads domkyrka - snart är det 25 år sedan - och mitt första prästjobb fick jag i Bengtsfors i Dalsland. Efter tre år ville jag "pröva vingarna" med större ansvar, och jag sökte komministertjänsten i Timmele och började på den tjänsten i januari 1996. Det är speciellt att ha ansvar i en enda kyrka med den återkommande rytmen av högtider, vardagar och  helger. Att få dela liv med en församling under många år gör också att det finns en självklarhet människor emellan. I några familjer har jag fått finnas med i allt som ett liv kan rymma av glädje och sorg. Det är stort och fyller mig med tacksamhet! Under de här åren gifte jag mig också och blev mamma. Ibland har det varit svårt att balansera tiden, kärleken och omsorgen hemma hos familjen med förväntan på kärlek, omsorg och tid i prästjobbet. Det kommer nog alltid att vara det svåraste för mig som präst - att låta allt ha sin tid och inte splittras och slitas sönder av förväntningar och "måsten".

Så blev en ny tjänst ledig - kyrkoherdetjänsten i Timmeles grannförsamling Redväg. Och jag som alltid tänkt att "nå´n kyrkoherde skulle jag då aldrig bli" kände en dragning och längtan i in det nya som jag egentligen inte visste vad det fullt ut innebar. Jag tror Guds Ande blåste mig till Redväg, och i den tilliten vill jag vila och vara, särskilt när utmaningar och svårigheter möter oss som församling. För det är en utmaning att vara kyrka i vår tid! Så mycket kommer att behöva bli annorlunda i våra strukturer och i rollen som kyrka. Men jag tänker att det egentligen "bara" är kostymen som behöver ändras - inuti är kyrkan samma. Biskop Åke spikade för en vecka sedan upp tre teser i Skara domkyrka på lutherskt manér. Teserna lyder: Lita till Fadern. Lyssna till Jesus. Leva med Anden. Vår tro i koncentrat! Så vill jag försöka ha det - som människa och som präst. Och det är "i Gud som vi lever, rör oss och är till..." (Apg 17:28)

 

 

 

 

20171030

 

Följande text hittade jag i en gammal Kyrkans Dagbok. Där brukar vara några korta tankar om söndagen och lite annorlunda information om traditionen och denna text handlar om Maria i trädgården.

Doftande örter.

Många doftande örter har fått jungfruns namn. En del av dem återfanns i kyrkbuketten som kvinnorna bar med sig till kyrkan under sommaren för att hålla sig  vakna, men kanske mest för att avvärja odörer, som uppstod under den varma årstiden, från andra kyrkobesökare och från de gravar som fanns under kyrkgolvet.

Myntan var en sådan växt. Den kallades Vår Frus mynta hos oss. Mynta kom från medelhavet och spreds över europa av romarna och sedan via klostren.

I en örtabok från 1500 talets slut talar man om hur myntans doft upplyfter människors sinnen och glädjer deras hjärtan.

Krusmyntan var mest vanlig i kyrkbuketten men även Luktsalvia eller Balsamblad ingick i den. Madonnans ört har den kallats i England.

Kyrkbuketten kom i bruk först till Marie himmelfärdsdagen den 15 augusti. Om Marias himmelsfärd berättas det flera legender, enligt en av dem öppnade aposteln Tomas hennes grav i tvivel över hennes himmelsfärd. Där fann han ingen kropp och ingen dålig lukt kom emot honom utan ett rum fylt av liljor och rosor och en vidunderlig doft.

Önskar er Guds rika välsignelse.

 

 

Mvh

 

Lars Kempe

 

20171023

"We have a dream" är en utställning som går på museet i Jönköping. Det är många svartvita bilder på kända och vanliga människor. De har något gemensamt. De har alla på olika sätt stått upp för sig själva och de gör en insats för att förändra världen. Där är bl a Dalai lama, Loreen, Sara Larsson, Patti Smith, plus flera vanliga människor, som har kämpat för sin sak på sina jobb. Teman på utställningen är medmänsklighet, att man går mot strömmen, m.m.

Det är viktigt med bra förebilder och jag inspireras av starka människor. Människor som verkligen följer sitt hjärta. Se bara på moder Teresa, eller missionärer som vågar ge sig ut i det okända. Men det kan också att vara att våga något nytt på jobbet. Testa en ny väg. Friskt vågat är ju hälften vunnet. På Alla Helgons dag handlar det om våra helgon, hur dom är våra förebilder och medvandrare. Jesus säger också att vi ska vara jordens salt och ljus.

Önskar er alla Guds rika välsignelse.

 

20171016

 

Vilken gudsbild finns i bibeln? Vilken gudsbild finns idag?

Hagar var slav hos Abraham och Sara. Sara kunde inte få barn. Sara godkände att Abraham gjorde Hagar med barn. När Hagar upptäckte att hon var med barn började hon förakta sin husmor och Sara blev arg. Abraham sa till Sara att hon fick göra vad hon ville med Hagar. Sara bestraffade henne och då flydde Hagar.

Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen. Han sa: Vart går du? Läs gärna utförligare i första Mosebok kap 16. Poängen här är att Hagar blir sedd av Gud. Och hon gav Herren som hade talat med henne ett namn: Du är den Gud som ser mig. Alltså Gud är seendets Gud.

En annan bild är när Gud kallar Mose vid den brinnande busken och Gud presenterar sig som "Jag är den som är". Gud är densamme alltid, är poängen här. Trots allt som händer i livet så är Gud densamme.

En av mina favorittexter är Psaltaren 23, som handlar om den gode herden. Den använder jag många gånger vid begravningar, för den är så trösterik. Framför allt en av verserna. "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig". För mig är det viktigaste här: Gud är alltid med oss, vad som än händer.

I en av texterna som vi läser vid dopet säger Jesus: jag är med er alla dagar till tidens slut. Matteus kap 28: 20

En sista text är när Jesus under påskveckan går ut till Getsemane och gråter blodstårar. Han vill ju inte lida och vem vill det. Han säger till sin fader: Ske din vilja. Han kallar Gud för sin pappa, Abba. Han använder föräldrabilden.

Den gudsbild som kommer fram här och präglar Bibeln tror jag kommer från människors erfarenhet av Gud. För mig personligen är Gud trygghet, kärlek och att han alltid är med mig. I dagens värld så är det jätteviktigt att människorna blir sedda, bekräftade och älskade. Det kommer fram i många reportage, människans behov av att bli sedd. Alla såpor handlar om att bli sedd. Jag tror att Hagars gudsbild passar på dagens värld. Gud är seendets Gud. Tänk om alla blev sedda, bekräftade och älskade. Då skulle det inte finnas några marginaliserade människor och våldet skulle minska.

Det är något vi måste kämpa för. Se vår medmänniska.

Önskar er alla Guds rika välsignelse.

 

20171009

 

Måste få berätta en fantastisk historia som jag läste häromdagen.

Lite förolämpad tittar prästen upp mot läktaren i kyrkan. Längst fram sitter en medelålders man och ser väldig sömnig ut. Prästen harklar sig högt innan han fortsätter sin predikan. Harklingarna från predikstolen gör ingen nytta. Mannen somnar. Långsamt som i trance faller han framåt och landar med huvudet på den stoppade kanten på läktarstaketet. Förargligt nog lossnar hans tupe och hamnar i knät på en ung konfirmand som sitter i bänken nedanför. Även hon sitter halvsovande denna predikan men blir snabbt klarvaken då hon får syn på kalufsen i knät. Mycket förvånad ser hon sig omkring och får syn på en skallig man framför sig. Aha, tänker konfirmanden, här har vi tupeägaren. Lycklig över sin upptäckt placerar hon försiktigt tupen på mannen framför, allt medan prästen avslutar sin predikan.

Det här är en bra historia och den lär oss någonting, men vad? Somna aldrig i kyrkan? Lämna tupen hemma?.

Konfirmanden fick en gåva som ingen annan fick den söndagen. Vi har också fått olika gåvor. Använder vi dem? Försöker vi utveckla dem? Var och en av oss är unik och vi ingår i ett eller flera sammanhang. Använd dina gåvor.

Tack till en kollega som skrev denna berättelse.

Önskar er alla Guds rika välsignelse!

 

20171002

 

Nu på söndag så är det Tacksägelsedagen.
Vi får fundera över året som har gått. Vad har hänt? Vilka saker vill jag tacka Gud för?
Själv vill jag tacka för vårt fantastiska barnbarn. Tänk vilken glädje han skänker. Han är ett mirakel. Sen är det så mycket oro i världen både lokalt och globalt. Gud kan du inte göra något åt det? Det är min största bön just nu. Låt det goda och förnuftet segra.
Lovsång handlar inte bara om sång utan om attityd, läser jag i en av mina predikoböcker. Det tycker jag är en fantastisk idé. Någon har sagt: "Lovsång levs alltid, men sjungs ibland". Det är att ge Gud äran för allt stort som smått. Allt vi har fått kommer från Gud och allt ska också ges tillbaka till Gud.

Önskar er alla Guds rika välsignelse.

 

20170925

 

Att vara kyrkoherde på landet innebär att man ska kunna det mesta, och det kan man ju inte. Jag läser just nu om pastor Viveka och hundraårsjubileet. Där finns en fantastisk definition om pastorn i en frikyrka, men den passar även in på en kyrkoherde.
Citat: "Då förväntas man räcka till för alla, t ex vara en inspiratör och förebild (typ Jesus och Desmund Tutu), visionär och strateg som kan få församlingen att växa (typ Bill Gates), ömsint och självuppoffrande (Jesus, Moder Teresa), djupsinnig (Jesus, Platon, Freud) gärna rolig (Babben Larsson), kunna intressera barn (Astrid Lindgren) och vara ett tekniskt geni (Steve Jobs) så att man kan få datorn att funka (men det förväntar sig ingen av mig. Min anm). Nej det är ingen lätt uppgift att vara kyrkoherde. Men en utmaning är det och jag kan inte tänka mig något bättre.


Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

20170918

Lars Winnerbäck skriver bra texter, tänkte få citera Se dig om

Se dig om
Det är här du bor
Där hänger jackan
Där står dina skor
Vilka öden förde skona hit
Nu är liten stor
Nu är himlen vit

Se dig om
Här är din beskärda del
Stor eller liten
Trasig eller hel
Blev du stärkt av allt eller sårad och öm
Vad blir rätt och vad blir fel
När släpper man en dröm

Se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
Eller öppen och röjd
Du kan sitta upp nu eller kasta dig av
På väg mot himlens höjd
Eller på väg mot din grav

Se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du sagt
Eller nåt du aldrig sa
Ska du rättas in i leden eller söka strid
Vad ska du ge vad ska du ta
Hur bidar du din tid

 Se dig om
Det är här du står
Det är en tidig morgon
Det var en dag igår
Det mörknar ute snart är natten här
Vad du än förutspår
Vem du än är

 

Ni får var och en tolka texten, den är fantastisk!

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20170914

 

Vi har haft präst och diakonmöte i Borås med bra föreläsningar. Jag blev speciellt fascinerad av en diakon från Nacka församling som berättade om att våga vara kyrka på ett nytt sätt. De har ett samrbete med stadsmissionen, katolska kyrkan och muslimska föreningen i Guds hus. Där är många aktiviteter och alla är välkomna.

Jag tycker att det är en kanonbra ide att samarbeta över gränserna och ta vara på det som är bra. Alla goda krafter i samhället behöver hjälpas åt idag, med tanke på hur samhället ser ut med många utslagana, med alla som kommer från andra länder, ensamkommande barn m fl. Jag funderar på hur Jesus skulle ha gjort? Om han var här idag i vår församling/pastorat, vilka skulle han ha gått till?

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

20170907

Det finns med många olika välsignelser, denna använde jag vid en vigsel en gång.

 

Må Gud välsigna er med hopp,
så att ni bevarar gryningen i er kärlek,
och rädsla så att ni aldrig släpper varandras händer i mörkret.
Må Gud välsigna er med samklang
så att ni får ha kvar romantiken i er sång
och disharmonin så att ni aldrig slutar stämma era instrument, er kärlek till varandra
Må Gud välsigna er med enhet, så att era rötter slingrar sig tätt samman.
Och avstånd så att ni aldrig slutar sträcka er mot varandra.

 Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

20170831

 

VAD BETYDER NÅD?

 

Nåd är generositet, överflöd. Jag kan inte förtjäna det utan bara ta emot. På hebreiska heter den chasad. Varje barn i Jerusalem vet vad det betyder. Inte bara en full godispåse utan en överfull, det ska rinna över kanten. Så är det också med Guds kärlek. Det är likadant med Guds nåd. Han älskar oss så mycket, vi förstår inte hur mycket han älskar oss. Det är tack vare Guds nåd och kärlek som jag andas och är till. Nåden är inget jag kan vara utan.

Tack för att du Gud finns och är trofast.

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

20170828

 

Jag tycker ju om Astrid Lingrens berättelser. En berättelse handlar om att "vi älskar honom precis som han är", den tycker jag är helt fantastisk.

Vid ett tillfälle har invånarna i Lönneberga tröttnat på Emil och hans hyss. De har samlat ihop pengar så att de kan skänka Emil en enkel biljett till Amerika. De tycker att det skulle bli lugnare då och det kan de ju ha rätt i.

Men Emils mamma blir så arg att hon kastar pengarna ifrån sig: ”Emil är en rar liten gosse”, säger hon, "och vi älskar honom precis som han är”, även om hon har gråtit en hel del över hans hyss. Men inget kan rubba hennes kärlek och tillit till honom. Hon tror att han en vacker dag ska bli något stort.

Så gör Gud även med oss, han älskar oss precis som vi är, men inte våra hyss. Inget kan rubba hans kärlek till oss. Det står i psalm 791

Du vet väl om att du är värdefull att du är älskad här och nu att du är älskad för din egen skull…

 

 Önskar er Guds rika välsignelse

 

20170821

 

Fåglarna är en bild av Guds omsorg. När vi överlämnar våra liv i Guds hand vill han att vi lägger bort våra bekymmer och oro. Bekymra er inte, säger han. Oro och ovisshet tar mycket kraft ifrån oss om det griper tag på insidan. Jesus vill att den kraften används till något positivt istället. (jag vet att det är svårt)
Örnen är en fågel som ofta förekommer i bibeln. Den vet var luftströmmen går. Den flaxar inte som kråkan gör. Den vilar på vinden. Gud ger den troende en ny atmosfär att leva i och av. Där lyfter hans vind, hans ande. Där få vi vila på vinden vissheten att vara buren av Gud.

Psaltaren 28:6-9

Lovad vare Herren, ty han har hört min bön. Herren är min styrka, min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar honom. Herren är sitt folks styrka, sin smordes tillflykt och räddning. Rädda ditt folk och välsigna din egendom. Var deras herde, bär dem för evigt.

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

20170814

För mig har det enkla följt mig under många år som kyrkoherde. Det får inte vara krångligt. Budskapet ska vara enkelt men beröra. I söndags hade jag följande historia i predikan som handlar om kvällsbönen. Den heter God natt med dig och tack för idag.

Det sades allmänt att den gamle prästen var en mycket from man. Inte så att han alltid talade om Gud. Han talade nog mer med Gud än om Gud. Men man blev alltid glad i hans sällskap. Och det där underliga religiösa kändes inte så konstigt när han var med, mera självklart, naturligt. En sommar var han med som nån sorts hustomte på ett ungdomsläger. Han hade sitt rum på nedre botten och när ett gäng en kväll såg honom falla på knä och be sin aftonbön, blev frestelsen för stor. De smög fram och smyglyssnade utanför det öppna fönstret. Inte riktigt snyggt, det kände de, men de måste bara få höra hur han bad! En så from man måste ha fantastiska böner! Händerna var knäppta. Han låg på knä på golvet och vilade armarna mot sängkanten. Och så bad han.

God natt med dig Gud, sa han vänligt, och tack för idag! Oss emellan är väl allt som vanligt. Amen. Sen reste han sig mödosamt och drog ner rullgardinen, förmodligen gick han och la sig och läste i sin bibel eller en deckare tills han somnade. Inte mycket till aftonbön! Tyckte de besvikna smyglyssnarna. Eller kanske ändå?

Den här historien tycker jag är fantastisk, varför ska man krångla till det när det kan vara så enkelt, eller be Gud som haver, det räcker. Är jag full av bekymmer, så berätta det för Gud. Är jag glad, så berätta det för Gud. Är jag trött och orkar inget säga, så är det ok.

God natt med dig Gud och tack för idag. Oss emellan är väl allt som vanligt. Man vill ju ändå säga god natt till sina närmaste.

  

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

20170808

 

Jag tränar några gånger i veckan och min målsättning är halvmaran nästa år. Här i Jönköping finns det många härliga träningsrundor. Just nu är Guds natur otroligt vacker.

Att vara kristen är också ett slags träningspass. Ett livslångt träningspass och målet är ju himlen. Vi ska likna Jesus. I det kristna språket så säger vi att den gamla människan ska dö och den nya uppstå. Jesus är min stora förebild. Hans sätt att möta människor, hans engagemang, hur tuff han var mot makten och stod på de svagas sida. Han ställde frågor till människorna som han mötte. Vad kan jag göra för dig, villl du bli frisk? Idag är det så viktigt att vi bryr oss och visar omsorg om vår medmänniska, för det är så många som inte blir bekräftade, många som inte blir sedda. Jag tänker på när vi t ex tar hissen på ett hotel. Tittar vi på varandra där, varför möter vi inte varandras blick? Senast vi var på hotell i Malmö så var det en som tittade några sekunder extra och vår blick möttes. Ett sånt möte glömmer inte jag.

Min träning varje dag som kristen är att försöka se mina medmänniskor våga ställa upp på den svages sida och att efterlikna Jesus.  Det är mitt andliga träningspass. Läs gärna hur Jesus möter Kvinnan vid Sykars brunn, mötet med Sackaios eller hur Gud möter Hagar i gamla testamentet.

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

 

20170801

 

GPS är en fantastisk uppfinning. Jag har precis lärt mig den. Det finns en app som heter Waze och där finns allt. Varning för kameror, vägarbeten poliser, suverän app. Jag och min fru är vana att köra fel, fördelen med det är att man ser så mycket mer. Nu har vi både appen och den vanliga kartboken.

Om vi nu skulle översätta GPS:en till det kristna livet så är Jesus vår andliga app. När vi följer honom så är vi på den säkra sidan. Han leder oss hem till himmelen och till Gud. Himmelen som är en plats utan sorg och tårar, full med kärlek och glädje.

Nu på söndag så handlar texterna om andlig klarsyn. Texterna lär oss vikten av att välja rätt väg. Vad och vem bygger vi vårt liv på? Är det huset som är byggt på lös sand eller huset som är byggt på redig bergsgrund. För mig som kristen är det viktigt att hålla mig närheten av bibelordet, nära Gud, Jesus och anden. Tack Gud att du är med mig, varje dag i mitt liv. Amen.

 

Önskar er Guds rika välsignelse

 

 

 

20170622

Vid midsommartiden är Guds skapelse i centrum och Guds omsorg är temat Gud har omsorg om allt även ogräset.
Ogräset är en intressant växt. Vi har en trädgårdsmästare i familjen Henrik Hanell han bor ihop med min frus dotter Lina. Jag frågade honom om ogräsets roll, och vad är ett ogräs?
Den vanligaste definitionen säger Henrik är "en växt som växer på en plats där den inte är önskvärd".
En del ogräs blommar tidigt på våren, för humlor o bin är dessa tidig blommade ogräs en viktig källa till nektar och pollen under en tid på året då det inte finns så.mycket annat för dom att
äta. Utan dessa tidiga ogräs skulle många humlor och bin dö och eftersom det är humlor och bin som pollinerar våra vanligaste fruktträd som äpple päron och plommon skulle vi få betydligt mindre mängder frukt utan de tidigblommande ogräsen.
Den kanske finaste och godaste honungen kommer från bin som hämtat pollen och nektar från maskrosor.
Många ogräs är livskraftiga flitiga och har lätt att snabbt växa upp. Därför gillar vi inte ogräs på platser där vi vill odla andra grödor. Men tänk om alla ytor som vi för tillfället inte odlar på skulle ligga nakna utan växtlighet och fritt exponerade för väder och vind?
Utan dessa växter som vi ofta kallar ogräs skulle jorden och mullen antingen torka upp och blåsa bort eller försvinna med regnet. Kvar skulle bli en steril stenöken. På utsatta platser är det just detta som händer. Men som tur är finns det ännu hos oss växter vars rötter bildar strukturer under marken och hjälper till att hålla jorden på plats. Vars täckande blad skänker skuggor och gör så att marken inte torkar upp. Dessutom bildas det mull när dessa växter vissnar ner och förmultnar. Denna mull är otrolig viktig. Den gör att jorden går att använda till odling. När som helst kan människan börja bruka en jord som är täckt av ogräs. Ogräset håller jorden levande åt oss. Utan ogräs dör jorden, den blir steril och det tar lång tid att återställa jorden, att göra den odlingsbar.
Guds skapelse tycker jag är fantastisk, allt skapat hör ihop både ogräs och vanliga växter. Vi är alla beroende av varandra. Vi har alla fått olika gåvor PS 61 Lågorna är många ljuset är ett ljuset Jesus Kristus, lågorna är många ljuset är ett vi är ett i honom
Varför är ogräset så livskraftigt?
Vissa ogräs t ex lupin har förmågan att samla upp den för växter viktigaste näringskällan kväve direkt från luften. De flesta växer hämtar ju näring från jorden, man har också funnit att de kvävesamlande ogräsen innehåller stora mängder näring som kan vara bra för andra växter. Plötsligt kallas dessa växter inte för ogräs längre utan för gröngödslingsväxter. Istället för att göda sin åker med konstgödning kan man odla gröngödslingsväxter som man slår av och myllar ner i marken. Förutom näring bidrar dessa växter (de tidiga ogräsen )med mull när de förmultnar
En del ogräs har kraftiga rötter. I en hård massiv och lerig jord, där inget annat växer kan dessa ogräsrötter skapa djupa kanaler under marken. Kanalerna gör att jorden blir porös jorden kan nu ta upp syre och vatten, vilket gör att andra växter kan leva där.
Guds natur är ett under. Midsommarhelgen är en helg av Guds barmhärtighet
Vill tacka Henrik för hans tankar
Och önskar er Guds rika välsignelse

 

20170614

 




Vi hade en fantastiskt musikgudstjänst i Fänneslunda Grovare kyrka med Elvis som tema. Jag törs inte säga hur många som kom men det var väldigt många. Jag hade som målsättning att kyrkan skulle bli fullsatt och det blev den verkligen. En kollekt på 9 000 som går till musikverksamheten i församlingen, inte illa. Jag har aldrig haft en andakt inför så många någon gång och det var också en härlig känsla att få säga ett Guds ord och ha en liten utläggning. En sån här kväll har jag gärna fler gånger. Jag beundrar människor som går sin egen väg. Jesus gjorde ju verkligen det med fadern som var med honom. Han följde verkligen vad hans hjärta sa. Han har ju gått före oss i det svåra som i glädjen, därför är det tryggt att följa honom för han vet vad det innebär att vara människa, han är ju både Gud och människa. Han säger : Jag är uppståndelsen och livet den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig dö. Joh 11:25-26)
En annan som också har gått sin egen väg är ju Zlatan. Från det fattiga Rosengård ut till världseliten. Hans bok tycker jag är så bra.
Sen beundrar jag också min fru Ingrid. Hon är en stark, envis, trygg och kärleksfull kvinna, (småländska) Hon är det bästa jag har. Var vi än är i världen och vad som än händer så är hon kolugn.
Själv har jag också gått min egen väg genom livet, har inte alltid varit en dans på rosor, men jag har haft kloka medvandrare på min livasväg som har hjälpt mig och så finns bönen som är en kanal till Gud och som ger mig kraft och mod.

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20170608

Jag vill interjua olika personer och jag funderade på vem som skulle nli den förste. Eftersom fotboll är mitt största intresse så kom jag att tänka på Anders Samuelsson. Så jag skickade mejl till honom med frågan om han ville bli mitt första”offer”, och han svarade ja direkt. Han fick några frågor av mig och detta är hans berättelse.
Jag växte upp vid sjön Tolken, ute vid Nice Inn, där jag sedermera också jobbade och även skaffade jobb åt min kommande fru, (kanske just med den baktanken…;) Fotboll var den naturliga sporten att börja med-”alla” kompisar spelade boll, och jag började i SVIF:s 10 års lag, sedan blev det -12 – 14 och 16 årslagen. Efter pojklagen blev det B- och C-laget. Min meritlista gällande A-laget blev bara en träningsmatch. Jag var verkligen inte speciellt duktig-att vara snabb, slå bra hörnor och kasta snabba inkast räcker inte så långt…jag var väldigt rädd om benen och satsade aldrig för fullt i närkampspelet. Trots att karriären inte lyfte till några höjder älskade jag ändå allt som det innebar att vara med i ett lag-våra träningsläger, resor och lagandan är något som jag aldrig kommer att glömma och som jag önskar att alla skulle få uppleva. Rent krasst har jag gjort mer nytta för SVIF vid sidan om planen än på densamma. (SVIF Södra Vings If egen kommentar)
Att det blev smycken för min del har mycket med att göra att jag hade fått extrajobb på Hedbergs Guld i Dalsjöfors, som den förste killen ”på golvet” att sälja smycken – det var jag och 75 tjejer som jobbade där då så trivselfaktorn var hög…Detta jobb ledde mig till ett jobb som resande försäljare till guldsmedsbutiker, vilket jag började med 90- och höll på med till 96, då var tiden inne att starta eget och sälja smycken i mitt eget företags regi-Moderna smycken Jag började med olika danska agenturer och sedan har det varit många olika märken, företag som jag jobbat för och det mest kända är Tomas Sabo som blev en fantastisk framgångssaga. Under denna tid 2003-2012 tjänade jag mycket pengar och visade mig också vara väldig kreativ, vad det gällde att göra åt dem på olika roliga projekt. Ett av dessa var att sponsra ett tennisteam med sex lovande tennistjejer, ordna tennisturneringar och rent allmänt försöka få in lite av fotbollens goda element i tennisen-vilket visade sig lättare sagt än gjort…vilket ledde till att jag 2011 bestämde mig för att sponsra min moderklubb i fotboll istället! Jag tog fram (och finansierade nya dräkter), lyckades driva igenom ett byte av klubbemblemet, började som speaker och rent allmänt intressera mig mer för föreningen. Jag anställde även en riktig guldklimp som spelade i laget då Johan Wessbo-så detta engagemang har gett mig mycket tillbaka. Jag känner oerhört mycket för killarna i laget, föreningen och för samhället.
Jag är gift med min ungdoms (och livs kärlek)-Anette, och vi har två fantastiska tjejer Molly 19 och Fannie 18 år. Att de blivit så fantastiska är mycket pga min fru har gjort ett otroligt jobb i att uppfostra dem-jag har mer varit den roliga pappan…
Min fru har alltid varit frisör, men en vision är att hon skall vara mer delaktig i Moderna Smycken (en process som redan börjat) och det är väl inte omöjligt att döttrarna kanske kommer bli mer delaktiga i företaget. När vi är ”färdiga” med smyckena kommer vi nog att knyta ihop säcken från gatukökstiden och kanske starta ett litet pensionat någonstans. Jag tror också att vi kommer att bosätta oss någonstans runt Tolken… det är hemma på något vis.
Jag tycker att det är superbra att vi har en präst som engagerar sig i idrotten och föreningslivet! Kyrkan får inte bli en isolerad del av samhället, som mest tilltalar de äldre på orten-en öppenhet, våga tänka nytt och inleda samarbete med t ex SVIF, tror jag är en bra väg att gå. Häng på de aktiviteter som ordnas, och ta mer plats i samhället. Ordna en konsert, ett motionslopp eller kanske en tipspromenad. Försök engagera fler yngre krafter-via skolan t ex.
Det finns mycket att göra-och jag tror att det är bäst att börja direkt!



Vänliga hälsningar

Anders Samuelsson

Jag vill tacka Anders för hans tankar och jag tänker regelbundet ha med personer i min blogg, alla har ju en historia att berätta, som det står i Jönköpings posten.

Önskar er Guds rika välsignelse

 

20170602

 

Jag har alltid varit engagerad i samhället. Uppe i Jämtland var det Lions, ordförande i samhällsföreningen mm. På det sättet blir jag delaktig i människors vardag. Det måste kyrkan vara idag. Det får mig att tänka på Albin i halvvägs till himmelen, (älskar det programmet). Han går och knackar dörr och presenterar sig. Visserligen stänger många dörren, men något napp får han. Det gäller att vara envis. Idag ska kyrkan vara i världen. Jag är med i en liten grupp som planerar för Södra Vings IF:s dag. Det är vår idrottsklubb. Både fotboll och innebandy. Det är jättekul att få vara med och planera. Då träffar jag också nya människor och det är spännande.

 

Önskar Er alla Guds rika välsignelse

 

 

Mvh

 

Lars Kempe

 

Kyrkoherde

Södra Vings pastorat

20170530

Söndag den elfte juni kl 18 har vi en Elvisgudstjänst i Fänneslunda-Grovare kyrka. Vi det är undertecknad som spelar gitarr och berättar om Elvis liv samt har en andakt.
Jimmy vår kantor och Arne som sjunger. Plus Tomas Klasson från Kinna med vänner. Vi hade en Elvisgudstjänst i Hällstad kyrka förra året som drog 210 personer, blir intressant och se hur många som kommer i år.

Elvis hade verkligen ett fascinerande liv, uppväxt i en religiös familj, mamman var ofta i kyrkan.

Varmt välkomna.

 

Önskar Er Guds rika välsignelse

 

20170528


Varför blev jag präst?

När jag var tolv år så tittade jag och mamma på ett program om astronomi och det var spännande. Jag tyckte att det var så fascinerande att inte veta om stjärnan existerade i nuet. Under tonårstiden funderade jag alltmer på att det måste finnas något annat än bara denna värld. Mina föräldrar hade inte svaren på mina frågor. Under några år höll jag på med österländsk meditation. Var med i några sällskap i Malmö. Vid tjugoårsåldern så mötte jag Jesus och det var helt fantastiskt. Det var en dröm, men för mig var det verklighet. Jag såg universum, mitt i allt detta så kom en kyrka fram. Portarna öppnades och jag drogs in i kyrkan och fram till altaret Där var Jesus. När jag sen vaknade på morgonen så hade livet förändrats. Jesus hade förvandlat mig. Efter något år så gick jag och läste ensam med en präst i Kirsebergs församling i Malmö. Efter några år så växte min prästkallelse fram och studierna började i Lund. Det var några spännande år och vi var ett gäng som läste tillsammans i Härnösands teologgrupp. Prästvigningen ägde rum i Härnösands domkyrka 1994.

Att ha fått en tro på Jesus, att han leder mig och alltid är med mig det är en sådan härlig känsla, en sådan trygghet, att veta att han har dött och uppstått för mig.

Önskar Er alla Guds rika välsignelse

20170521

Vi har haft en fantastisk konfirmandhelg. Redovisningsgudstjänst i Hällstad kyrka, fullsatt. Konfirmanderna hade temat starka kvinnor i Bibeln både från gamla och nya testamentet. 26 ungdomar med väldig fantasi skulle översätta texterna till idag. Dom var så duktiga. Det handlade om Sara, Hagar, Kvinnan vid Sykars brunn., kvinnorna vid graven m fl.. Det vi kan lära oss är att när vi är övertygade om något då ska vi också följa vad vårt hjärta säger. Jesus mötte ju kvinnan vid Sykars brunn och hon blev omvänd och var så frimodig att hon berättade för människorna i byn vad hennes möte med Jesus hade inneburit för henne, hon blev frälst. Det vi kan lära oss är att våga berätta om Jesus vad han har betytt. För  mig är han vägen till Gud, han är min frälsare. Idag söndag så hade vi högmässa med konfirmation. Det var mer en högtid. Nästan fullsatt i Södra Vings kyrka. Så mäktigt när konfirmanderna fick gå fram till altaret och tända sina dop ljus och Lars Erik sjöng Halleluja, det var stämmningsfullt. Få ge dom nattvard och sända ut dom i världen. Det har varit en helt fantastisk helg. Det är ett privilegium att vara präst att få möta så härliga ungdomar och deras familjer, vänner och släkt. Vi har ett unikt koncept när det gäller konfirmanderna. Ett så bra arbetslag och en genomtänkt strategi. Överhuvudtaget så har jag ett fantastiskt bra arbetslag. Tack till er alla att ni finns.

 

Önskar er alla Guds rika välsignelse

 

Er kyrkoherde Lars

 

20170517

Hej, Mitt namn är Lars Kempe

Och jag är kyrkoherde i Södra Vings Pastorat.

 

Denna blogg kommer att handla om

Hur det är att vara kyrkoherde i dagens samhälle, min tro, vad som driver mig

Och min vardag.

 

Låt mig börja från början.

Hur blir en taxichaufför från Malmö en kyrkoherde i Södra Vings pastorat i Västergötland?

Jag är uppväxt i en ”vanlig” familj, där vi på sin höjd kunde gå till julottan.

Under min tonårstid började jag funder på om det fanns en andlig verklighet.

Jag var övertygad om att det måste finnas något annat än bara detta. Vägen till min tro var krokig, men i tjugoårsåldern mötte jag Jesus, som helt vände upp och ner på mitt liv. Min prästkallelse växte fram och prästvigningen ägde rum den magiska sommaren 1994, då Sverige tog VM-brons i fotboll. Vilket gäng.

Efter 23 år, från Jämtland till Västergötland via Småland så hamnade jag här, i den fantastiska naturen runt Hökerum. Här är väldigt vackert och jag förstår varför Colin Nutley har valt denna plats till många av sina filmer,

Som ett stort plus i kanten finns ju Södra Vings IF. Mitt stora intresse i livet har alltid varit fotboll, där jag varit aktiv själv & domare i flera föreningar.

 

Min blogg kommer att handla om allt mellan himmel och jord.

Vad jag möter i min vardag, härliga gudstjänster, alla människor som jag träffar.

Jag tycker att det är viktigt med både tradition och förnyelse i kyrkans värld. Precis som ni ser på bilden,

Så det kan bli allt från en Elvisgudstjänst till en traditionell mässa.

Jag har ett fantastiskt liv som kyrkoherde och vill genom denna blogg få berätta om

Mitt liv, min tro, arbetet på Södra Vings pastorat & mycket mer

 

Jag önskar er Guds rika välsignelse

Kyrkoherde

Lars Kempe