Foto: Cecilia Ramäng

Den kontroversielle kyrkoherden i Blackstad

Trots att han var präst i en mindre landsbygdsförsamling för snart 400 år sedan är han ganska känd. Philippus Bononius blev kyrkoherde i Locknevi och Blackstad pastorat den 1 maj 1635 och tjänstgjorde där nästan ända fram till sin död 1669.

Ur Andrum nummer 1 2021. Text: Eva Johansson

Att han fortfarande är ganska känd beror både på att han var en omstridd präst på sin tid och på hans ursprung på moderns sida. Hans far var kyrkoherden Bonde Holstensson i Furingstad öster om Norrköping. Fadern dog 1605, när Philippus var tolv år gammal. Samma år som Philippus föddes 1593 var hans far med på det stora kyrkomötet i Uppsala.

Philippus mor var Sigrid Laurin. Hennes far var den omtalade slottsfogden Lars Olofsson på Stegeborg vid Söderköping, gift med Helena Johansdotter. Lars Olofsson påstås av många komma från Skottland och släkten MacLaren där men senare forskning har visat att det inte stämmer. Lars Olofsson tog sig namnet Laurin och anses som stamfader för den stora släkten Laurin med många
kända personer.

Philippus fick studera och prästvigdes 1620. Samma år blev han hovpredikant hos Pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg, far till Karl X Gustav. Philippus morfar
slottsfogden var då död sedan länge. Johan Isak Håhl skriver i herdaminnet för Linköpings stift att Philippus var ”mycket munter och ställde till åtskilliga upptåg för att roa den mjältsjuke Pfalzgreven".

Philippus yngre bror Christoffer blev också präst, en än mer kontroversiell sådan. Två gånger avsattes han från sin prästtjänst efter att ha smädat biskopen, som han kallat skälm.

Efter tio år i grevens tjänst blev Philippus komminister hos sin morbror Laurentius Laurinus d ä som var kyrkoherde i Häradshammars och Jonsbergs pastorat. 1634 blev han själv kyrkoherde i Locknevi och Blackstad. Där gjorde han sig ovän med församlingsborna. Den 7 juni 1640 tog domkapitlets konsistorium upp ett klagomål från tre bönder i Blackstad. De klagade på att kyrkoherden inte hållit gudstjänst som han skulle både under påsken och pingsten utan att han i stället varit i Västervik och druckit.

Dessutom skulle han ha struntat i den bänkordning som församlingsborna i Blackstad sedan gammalt hade bestämt och i stället tvingat flera kvinnor att sitta där de inte skulle, genom att hota dem med käpp. Det var viktigt var i kyrkan var och en fick sitta. De förnämsta satt längst fram och längst ut mot mittgången.

Han skulle också ha utelämnat några drängar vid utskrivningen av soldater plus att han skrutit med att han kunde muta biskopen med ett par oxar för att blir prost. Kyrkoherden nekade till anklagelserna och något straff verkar inte ha utdelats. Prost blev han också så småningom men om några oxar var inblandade i
utnämningen vet vi inte.

Strax före 1620 gifte Philippus sig med köpmansdottern Margareta Edvardi (Edvardsdotter) från Söderköping. Med henne fick han minst fyra barn. Äldste sonen Edvard studerade men valde inte prästbanan utan blev kunglig tjänsteman. Först kanslist och diplomat, senare statssekreterare och kansliråd. För sina insatser och sin duglighet adlades han 1657 och tog namnet Ehrensteen.

Dottern Margareta gifte sig med befallningsmannen Lars Andersson på Ankarsrum och efter hans död med Petrus Laurentii Arenander som efterträdde sin svärfar som kyrkoherde i Locknevi och Blackstad 1668. Sonen Erik blev militär och gifte
sig med prästdottern Brita Reitz från Gladhammar men stupade i Polen 1656 innan de fått några barn. Philippus Bononius förekommer i  arvstvist i Tjust härads dombok 1658 där han utkrävde ett arv på 17 daler efter sin son Erik.

Dottern Helena gifte sig med ryttaren Johan Axelsson Bohm vid Smålands
regemente, född i Trästad i Blackstad. Han gjorde militär karriär och blev till slut ryttmästare innan han stupade i Landskrona 1677. Sönerna adlades Ehrenmarck. Samma år som Helena dog på Trästad 1671 skänkte de en dopfunt i röd kalksten till Blackstad kyrka med sina namn inristade. Den används fortfarande. Efter hustrun Margaretas död gifte Philippus om sig med Anna Eriksdotter och de fick troligen två gemensamma barn.

Philippus Bononius levde till 1669, då han dog i Locknevi. Han var kanske sjuklig på slutet av sin levnad eftersom mågen utsågs till kyrkoherde redan året innan. Det är Philippus morbror Laurentius Laurinus d ä som gett upphov till psalmen "I himmelen, i himmelen" som ännu är i bruk.

 

Dopfunten som Helena Philipsdotter och hennes make Johan Axelsson Bohm skänkte till Blackstad kyrka finns ännu kvar och används. Foto: Kalmar Läns Museum