Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Heléns hörna

Välkommen till mig!

2019-02-05

Februari kallas ibland för Vabruari på grund av förkylningstider. Jag tycker det är som om vintern kramar ur sin sista kyla och kämpar mot livet som vill spira.  Vi som bor i dessa trakter ser fram emot vårvintern. Ett tämligen okänt begrepp i södra Sverige. Det är något man måste uppleva för att förstå. Liksom våren i södra delen för oss här i norr, som inte finns här uppe.  Nåväl, när solen kommer i slutet av februari, början av mars och börjar värma mot den vita snön, då är det naturen, skidor, fika och uteliv som lockar med full kraft. Tänk att då få sitta mot en solvägg, känna solens värme och höra hur det droppar från taket!

Det är många gånger vi kan förundras över vad vår skapare låter oss uppleva i naturen. Liksom livet som vänder åter så är det med vårt andliga liv. Ibland är det vinterdvala, ibland är det vårtid och skiftningar liksom i naturen. Det som är och räcker för alla skiftningar är Guds nåd. Oavsett om jag är förkyld och febrig eller om jag gläder mig över vårvinterns värme, sol och fågelsång så är vi omslutna av Guds nåd. Alltid och överallt. Det har inte med vår sinnesstämning att göra det har med Guds kärlek till oss att göra. Så februari, du är inte bara kall och en influensamånad för du bereder vårvintern också och vi är många som gläder oss storligen! Svenska psalmen 493 kommer här:

”Nu stiger solen fram ur österns portar, förgyller bergens rand och sjö och skogar. Min själ, stå opp, var glad, i lovsång kläd dig som stiger fri och klar. Låt jorden ge ett svar på himlens glädje.

Likt sand som hopat sig och ej kan räknas, likt havens djup, som ej kan ses och mätas, är Herrens nåd för den som tror och vågar. Den mening ger och mål. Var morgon den min skål till brädden rågar.

Jag får i överflöd. Låt sorgen fara! Min kropp – som blomman spröd – vill Gud bevara. Hans kärlek är en stark och stilla åder i allt han gör och ger. Min själ vad vill du mer? Låt Gud få råda.”

2018-12-28

Nu är vi mitt i mellandagarna.

Mellan Jul och Nyår, mellantiden innan det nya året kommer.

I sportsammanhang skulle det vara pausen mellan några perioder kanske.

Affärerna försöker locka oss till konsumtion med mellandagsrea, även om den börjar tidigare, som om det skulle vara det viktiga.

När Lukas berättar om Jesu födelse är han mer specifik: ”Vid den tiden..”

Inte när som helst, inte i en mellantid utan vid en speciell tidpunkt. Det är ju så mycket som går tvärs emot vad vi tänker skulle vara passande. En ung flicka får bära Jesusbarnet och föda Guds son, bara en sån sak! Hon får vandra långt som höggravid och inget hotell finns, inget BB som tar emot henne, men det gör djuren i stallet. Så otänkbart i vår värld. Kungarna, de vise männen kommer sist, före dem kommer de enkla herdarna. Det var kungarna som gick fel först, inte herdarna. Märkligt att de som var så högt skolade inte förstod stjärnan bättre.

Så kan vi fundera över vad barnet egentligen innebär för oss. Våra mellandagar kan få vara en tanketid över detta under. Bönen och önskningen är väl för många av oss att fred och frid ska få råda. När det nya året 2019 kommer, må vår bön vara att Jesus går med oss in i de uppgifter som väntar. Vi inbjuds att vara med och bära kyrkans budskap om fred till vår omgivning.

SvPs 115:2-3

2. Så stilla och så oförmärkt blir oss Guds gåva räckt,

och himlen kom till jorden ner, när ingen annan väntat det.

Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.

3. Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus

och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud.

Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem.

O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel!

 

Jag önskar Dig och oss alla ett Gott och välsignat år, 2019.

Helén Lundberg

2018-11-08

På söndag den 11 /11 är det 100 år sedan det blev fred efter första världskriget.  Det kan vi fira, men firandet kommer av sig då vi vet att i första världskriget dog 70 miljoner människor. Och inte höll freden länge heller.

På dessa hundra år har det utbrutit många nya krig mellan folk och nationer. Så många människor som lider under krig och förtryck. Då är det svårt att fira en gammal fred.

Jag är glad att vår biskop uppmanar oss att, inte fira en gammal fred, men att be för freden. Om du vill kan du vara med och be bönen, den kommer att finnas med i många av våra kyrkor på söndag och den finns här:

Gud, idag på 100-årsdagen av freden efter första världskriget tänker vi på alla de som drabbades av krigets våld och fasor, på familjer, byar, städer och länder som splittrades och utplånades. 

Vi ber för alla de sår som fortfarande blöder och för den fred som vi vet både var, och fortfarande är, så bräcklig och svag. 

Vi ber för vår värld, för Europa och vårt land. Bevara oss från krig och terror. Befria oss från maktbegär och egoism. Hjälp oss att inte göra skillnad på människor och hindra oss från att bygga murar mellan människor, folk och nationer. 

I en tid som känns allt mer osäker och kall ber vi om mod till kloka vägval och beslut bland våra länders ledare och regenter. Ge uthållighet och kraft till alla som arbetar för fred, hållbarhet och rättvisa i vår värld.  

Du som bar hela världens skuld, du som älskar hela vår värld, gör oss villiga att kämpa för din skapelse och tjäna den mänsklighet du gjort till ett i Kristus Jesus. Om allt detta ber vi i Jesu namn. 

Amen 

 

För freden vill jag be och för dem som kämpar i krig och under förtryck. Gud, förbarma dig över oss!

Hälsar Helén Lundberg

2018-05-21

På lördag lägger vår biskop Hans ner staven, det vill säga att han går i pension och blir biskop emeritus. Vi kommer att finnas där, kyrkofullmäktiges ordförande och jag själv, för att tacka honom från pastoratet.

Vi har firat pingst. De fantastiska berättelserna om Babels torn, med bygget av staden och det höga tornet som aldrig blev klart. Och så berättelsen i Apostlagärningarna om alla folk som hörde sitt språk talas av apostlarna!

Jag var med om en rolig episod som gjorde att jag tänkte på pingstdagen i Jerusalem. En kyrkoherdekollega och jag var på besök i Armenien och apostoliska kyrkan där. En filmare som följde med och körde oss bjöd oss att följa med till Georgien och Tblisi. Han talade armeniska och ryska. Vi åkte fem stycken i hans jeep över Kaukasusbergen på serpentinvägar uppåt på en smal väg. Jag satt i mitten bak och min kollega satt fram bredvid chauffören. Plötsligt ser jag något en bit fram och min kollega i framsätet kommenterar detta på svenska till chauffören som svarar på armeniska och de fortsätter konversationen på var sitt språk. Jag sitter bak och konstaterar att de förstår varandra, fast de inte kan den andres språk!

Var det så på pingstdagen? Plötsligt förstod de varandra oavsett vilka språk de behärskade. Ibland är det möjligt att förstå en annan människa med ett annat språk, om viljan finns. Andra gånger är det som om vi människor inte vill förstå, inte vill prata med varandra och då kan till och med samma språk utgöra en barriär!

Om jag tänker på vårt pastorat så önskar jag av hela mitt hjärta att det kan få finnas en god vilja hos oss till förståelse och till samförstånd. Att tro det bästa om varandra och att vilja det bästa.

Jesus sa i pingstdagens evangelietext att han ger frid. Han ger inte det som världen ger. Jesus uppmanar oss som följer honom att inte vara rädda och att inte tappa modet!

Om någon funderar på vad gemenskap med Jesus ger så läs Galaterbrevet 5:22-23.

”Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.”

Helén Lundberg

2018-04-11

"Härliga vårvinter"

Nu sjunger fåglarna sin vårlåt och det droppar från taken. Solen värmer och det finns hopp om nytt liv efter en lång vinter.

När kvinnorna kom till graven efter Jesu död, hade de samtalat och funderat på hur de skulle kunna få hjälp att få bort stenen från graven. Då de kom dit så var stenen redan borta och dessutom var graven tom!  Ibland kan det vara stenar som stänger till i våra relationer med de närmaste eller med våra arbetskamrater. Det kan kännas som skoskav eller som att luften tappar sin fräschör. Någon undrar: ”Kan det finnas en väg framåt?” En annan tänker på hur stor stenen är och kanske omöjlig att flytta.

Jesus slog följe med några lärjungar och han stannade hos dem då de bad honom om det. När han bröt brödet kände de igen honom. I det välbekanta såg den honom.  Plötsligt kunde de andas lättare och glädjen kom tillbaka!

Ser vi varandra, ser vi Kristus. Ser vi Kristus, ser vi varandra. Hoppets nya sånger kan sjungas med glädje över ljusets och livets seger över mörker och död. Stenen är bortvältrad och vi kan tro på framtiden, precis som vi vet att löven snart nog kommer att grönska på de nu helt kala träden.

Så se dig omkring: Låt oss smittas av glädjen över ljuset och livet. Njut av vårvintern och säg något vänligt till dina närmaste och till dina arbetskamrater.

Psalm 155 i psalmboken:

”Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått. Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet.

Herren lever, hindren sprängda, hoppet får kraft igen. Kärleken segrar, fyller dagen och nattens sömn.

Herren lever, orden når oss: Se, jag gör allting nytt. Framtiden väntar, res dig, gläd dig som människa.

Herren lever mitt ibland oss, dödas och lider här, uppstår och ger oss gränslös kärlek. Halleluja.”

Kyrkoherde Helén

2018-02-23

”När livet inte blir vad vi har tänkt oss...”

 

”När livet inte blir vad vi har tänkt oss...” så skriver Ylva Eggehorn i psalmen 779.  Ja, idag 2018 är det många människor som kan stämma in i hennes psalmtext.

Jag tänker idag på alla de ensamkommande barn och ungdomarna idag. De har varit tvungna att fly, kanske efter att ha sett sina föräldrar dö, och efter en lång svår resa mot en längtande fristad någonstans. Några av dem alla kommer hit till oss i Sverige. Här får de vänta lång tid på svar på sin fråga: ”Är jag önskad? Vem är jag? Duger jag? Får jag vara här?” Dessa frågor ställer sig även många svenska ungdomar. Det hör liksom till tonårstiden. Det är förutsättningarna för dem som är annorlunda.

Här följer hela Ylva Eggehorns text:

  1. När livet inte blir vad vi har tänkt oss. Vad gör vi med vår bitterhet och skam? Om hoppets Gud får bära oss igenom, kan trots allt något nytt få växa fram. Vi kan springa fram till nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än allt makt och ondska vill.

  2. På blodig jord ska träden lövas åter utan försyn för våldets grymma grin. Men när tyrannerna sitt slut begråter står skogen kvar i höstens guld och vin. Vi kan springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill.

  3. Det finns ett hopp som aldrig ska gå över trots alla ärr av bitterhet och sorg, ett hopp som ej de mäktiga behöver men barnen hemma på sitt eget torg. De ska springa fram till nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Gud har skapat i dem är större än all makt och ondska vill.(Ylva Eggehorn 1980)

Denna psalmtext tål att läsas och sjungas flera gånger!

Önskar dig som orkat läsa ända hit en fin helg i fastetid då temat är ”den kämpande tron”.

Helén Lundberg

2018-02-05

Käre Gud!

Det är kallt ute idag. Men dagen är så vacker och ljuset kommer allt tidigare varje dag. Tack för ljuset och tack för livet.

En ny vecka med nya möjligheter och nya utmaningar är här. Vi som arbetar för det goda behöver din ledning. Vi behöver glädje, ork och kraft att göra vad du vill att vi ska göra.

”Gud, lär mig konsten att vänta, vänta med uppmärksam själ. Gud, lär mig att vänta helt viss om att du mig alltid vill väl.

Gud, lär mig konsten att vila, vila i tillit som bär. Gud, lär mig att vila helt viss om att du hjälper just här.

Gud, lär mig konsten att vara, vara i det som här sker. Gud, lär mig vara helt viss om att du mig älskar och ser.” (909 i Psalmer i 2000-talet)

I denna bön får vi gå in i denna veckas uppgifter. Och vi får vandra i Herrens välsignelse:

”Herren välsignar dig och bevarar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.”

Helén Lundberg

2018-01-24

"Skapandets kraft"

En gång mötte jag en kvinna, vi kan kalla henne Nellie, från Mellanöstern som kom hi för att söka skydd, tillsammans med sin make och två barn. Alla fyra mådde mycket dåligt. Nellie hade varit med om sådana hemskheter som är svårt att föreställa sig. I deras tillfälliga hem kunde jag skära ångest som låg tät och tung. När hon fick frågan om hon tyckte om att ha något att göra, svarade hon att hon gillar att virka. Men saknade garn och virknål. När Nellie fick garn och virknål hände något. Hon skapade konstverk till dukar. Det blev en läkande kraft. Varje gång hon virkade en maska höll livet samman, så uttryckte hon det. De fick uppehållstillstånd så småningom.

Min goda vän Maria, som skapar och målar pratade om just kraften i att skapa. Vi konstaterade att kanske våra mor- och farmödrar klarade av det svåra livet och ibland svåra relationer just genom att de skapade. Kanske det sparat platser inom sjukvården? Laga sockor, sy en duk, virka en väska.  Allt sådant gör något med oss.

När jag prästvigdes, så la biskopen en stola runt halsen. Stola är ett långt band som kan ha olika färger beroende på vilken tid på kyrkoåret är.

Präster och diakoner har stolor vid tjänst i kyrkans gudstjänster. Stolan symboliserar Kristi ok. Matteus 11:29-30

En sommar för länge sedan kom en god vän på besök från sin tjänst i Sydafrika. Han hade med sig en grön stola som kvinnor i Sydafrika sytt.

Det gav mig en idé om att kunna sy en alldeles egen stola. Sagt och gjort, det har blivit en blå/lila och nu ska jag göra klar en röd som jag sytt.

 I höst var det en präst som ville prova på att göra sin egen stola. Nu har jag bjudit in alla präster och diakoner till en första träff omkring detta ämne.

Jag återkommer med lite rapport om hur det går.

2017-12-18

”Jag är ett liv”

Barnen är vår Nutid. Bemöter vi dem med respekt och kärlek så bär de med sig det hela sitt liv. Boyet är en liten grabb som bor på gatan i Manilla. Gatubarn.

Svenska kyrkans julinsamling går till dessa barn. Att ge dem kläder, mat och ett hem att bo i, skolgång och mänsklig värme – det är vi med och bidrar till när vi ger ett bidrag till årets Julinsamling! Tänk om dessa barns drömmar om att få bli läkare, advokat, lärare och så vidare kan få gå i uppfyllelse! Vilken underbar värld det skulle bli!

Var med du också, ge ett bidrag till Julinsamlingen.

Barnen, vår nutid, vår framtid och vårt hopp!

 http://188.114.235.104/wp-content/uploads/2017/11/Julkampanj_2017-1.jpg

2017-11-28

Så händer det.

Plötsligt och av kraften i #metoo rörelsen är det möjligt att tala om det som tystats ner och det som varit omöjligt att tala om så länge. Förminskande av kvinnor, övergrepp och maktmissbruk som så många av oss kvinnor upplevt.

Alyssa Milanos, amerikansk skådespelare, som startade #metoo, kunde inte veta vilken effekt det skulle få utöver vår värld.

I olika taggar i sociala medier har kvinnor, unga och äldre, berättat att nu är det nog. Vi inom Svenska kyrkan har skrivit under #vardeljus och hela #metoo rörelsen har fått stora konsekvenser. Förövare har fått lämna sina positioner och kvinnor som drabbas kan få det stöd som de behöver.

Nu får #metoo-rörelsen med alla olika haschtaggar mycken plats i media. Men vad händer sedan? Hur arbetar vi vidare med dessa frågor, jämställdhet och respekt?

Vi, kvinnor och män måste fortsätta arbeta med dessa frågor i vardagslivet. Jag hoppas att denna rörelse ska göra att vi kan vara mer trygga med att sexuella trakasserier inte alls är acceptabelt på något vis över huvud taget och att vi är varandras jämlikar.

Ärkebiskop  Antje Jackelén säger att dessa berättelser måste få höras.

Hon är definitivt inte ensam om att känna vrede över strukturer som tillåter att sexuella kränkningar fortfarande sker.

Jag hoppas att denna rörelse ska göra att vi kan vara mer trygga med att sexuella trakasserier inte alls är acceptabelt på något vis över huvud taget och att vi är varandras jämlikar.

Vi vill ju att barn och unga ska se varandra med respekt, då behöver vi vuxna gå före.

Kyrkan är en plats där det ska finnas utrymme att få berätta sin historia och där det finns lyssnande människor och upprättelse att få.

Vi står inför den sista helgen på kyrkoåret. Nyårsafton brukar innebära att göra bokslut och tänka över året som gått. Löften inför det nya året ger en del, men låt oss starta det nya kyrkoåret med en bön om att Gud må förbarma sig över oss människor!

Här finns kontaktuppgift till de som är stödpersoner vad gäller sexuella övergrepp i Luleå stift:

Carina Johansson, 0920-10680 el carina.johansson@svenskakyrkan.se

Lars Segerstedt, 0920-10690 el lars.segerstedt@svenskakyrkan.se

Jourhavande präst: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast

2017-11-15

Nu har vi en nyvald biskop!

För första gången i Luleå stifts historia kommer en kvinna, Åsa Nyström, att vara biskop från juni 2018.

Vi behöver en biskop som kan vara frontfiguren i vårt stift, som representerar oss i de större sammanhangen och som ber med och för oss.

Jag gläder mig över att valet av Åsa är gjort och att hon är beredd att axla biskopsmanteln med allt vad det innebär.

Vi som har haft möjligheten att välja, vi har gjort vår del och nu är vårt gemensamma uppdrag att stötta, att be för, och att bistå vår biskop. Vår nuvarande biskop Hans liksom vår kommande biskop electa Åsa.

Kyrkans uppdrag är att vara ljus i världen och att visa på Kristus så att människor finner vägen till honom.  Låt oss vända oss till Gud i tacksamhet över de år vi har fått ha biskop Hans som herde och i glädje ta emot biskop electa Åsa!

Helén Lundberg

Kyrkoherde i Södra Lapplands pastorat

2017-11-03

Välkommen till min hörna!

Nu har jag landat i Södra Lapplands pastorat efter tre veckors tjänstledighet. Det känns fantastiskt bra och nu får vi hjälpas åt att skapa en samhörighet i pastoratet.

Söndag den 12 november klockan 11.00 vill jag bjuda in dig till en festdag i Stensele stora kyrka, med biskopens och församlingarnas mottagning av mig som ny kyrkoherde i pastoratet!

Jag hoppas att ni är många som vill komma med i glädjen över ett fungerande pastorat med ny kyrkoherde på plats.

Det går bussar från alla församlingar, se på hemsidan vilka tider som gäller. Pastoratet bjuder på lunch efter mottagningsmässan.

Välkommen till en glädjens dag!