.jpg?DoProcessing=&w=1680)
I skrivande stund avlöser presskonferenserna med statsministern i spetsen varandra. Det handlar naturligtvis om coronaviruset och vad det ställer till med oss.
Hade morfar levt idag hade han säkert använt sitt uttryck igen. För det är ju det som händer med oss: Det mesta vänds upp och ner. Vi har ingen aning om vad som sker från timme till timme, från dag till dag, egentligen. Något osynligt, i vissa stycken livshotande rör sig mitt ibland oss. Och visst är viruset ett elände, ett ont elände. Helt meningslöst.
Det enda vi kan göra är att försöka värja oss så gott det går och i övrigt förhålla oss till det. Men, vi behöver inte ge upp. Om viruset och annat ont faktiskt vänder upp och ner på tillvaron, finns det en som vänt ner och upp. Åt motsatt håll. Det handlar om Jesus.
Det är fastetid i kyrkans år och påsken närmar sig, det högtid som firar att Gud besegrar allt ont, också coronaviruset. Jesus lät sig synbarligen besegras av allt det onda när han lät sig korsfästas på långfredagen. Han måste in i ondskans innersta kod för att därifrån besegra den.
Tänk dig hur mörkrets furste – djävulen själv – trodde att han besegrat Gud själv. Guds egen son hade han dödat. Vilken triumf – trodde han. Och vilket nederlag det visade sig vara när Jesus uppstår igen på påskdagens morgon. Jesus vänder allt rätt igen. Ett utflöde av Guds kärlek och godhet.
Mitt i allt ont som sker är Gud ändå god. Ondskan kommer att få ge upp, coronavirus kommer att utraderas tillsammans med allt annat som dödar, förstör och bryter ner. Coronaviruset kommer också det att få ge sig inför sin besegrare.
Det nya livet som Jesus drog in i världen och som en gång helt ska ha ersatt det liv vi lever nu, behöver vi inte värja oss för, huka inför. Det är bara att ta emot. Han planterar ett nytt liv i den som tar emot. Och det finns en möjlighet att längtan efter ännu mer blir överhängande.