Diakoni = kärlek

Det finns många ord för kärlek. Det finns också flera uttryckssätt. Ett av dem är diakoni.

"Älska din nästa!" säger Jesus.
Jag funderade lite, vem är din nästa?
För vem är du en nästa?

Om jag är ute och reser så är det jag som inte kan språket och de sociala reglerna. Jag utsätter mig frivilligt för att vara i en främmande miljö, och göra vad jag kan för att förstå den. Det är inte alltid lätt och jag kan hamna i en beroendeställning till någon som finns på plats och är van och kan bättre. Då hamnar jag i den situationen som den främmande personen skulle göra om den kom till mitt land, till min sociala miljö. Den kan vilja ha min hjälp. 

Ett exempel på detta visas i "Den barmhärtige samariten" som överraskar oss och får oss att tänka till. 
Jag vill försöka se och leva efter att jag kan vara i behov av precis samma hjälp som en som ber mig om hjälp, därför vill jag aldrig betrakta rollerna som "behövande" eller "den som har" som givna.
Eftersom det dessutom inte alltid är frivilligt som den andra, den som hör hemma där jag känner mig främmande, har hamnat i den situationen att den behöver min hjälp, försöker jag alltid att vara ödmjuk och om jag inte kan ge något materiellt så ger jag i alla fall ett leende och en varm tanke. Detta är för mig grundstenen i att älska. 

Diakonins utmaningar är många och svåra. Men lite förenklat skulle jag kunna sammanfatta dem i orden. Många behöver mig och dig, och Kristus kallar oss. "Jag har gett er ett exempel" säger Jesus (Joh. 13:15).
"Jag älskar dig oavsett" och alla människor älskas av Gud. Därför ska vi alltid älska varandra, oavsett vad vi presterar. Jesus betonar att vi ska älska "alltid" och inte "ibland"... Det kan vara svårt, därför tror jag att det är en stor utmaning för oss människor att vara Guds händer och fötter här på Jorden. Vi får älska varandra och oss själva just för vad vi är. Kärleken är inte beroende av ett villkor, till exempel vad vi gör eller hur vi gör det. Vi är alltid älskade och så ska det förbli. 

Byggandet av Guds rike här på jorden innebär inte att vi blir befriade från sjukdom, utsatthet och fattigdom. Martin Luther Kings välkända ord får mana oss till uthållighet och kamp för rättvisa: "Tragedin i världen är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad". I dagens samhälle behöver vi både mental och praktisk beredskap att dela varandras lidande. Det innefattar det materiella men även hur vi ser på varandra. Jag tror att en viktig del i att skapa solidaritet och överföra det i handling, är att just veta hur vi gör. Hur vi tar in starka känslor som sorg och nöd utan att gå sönder själva. Det är en stor utmaning att jämna ut orättvisor och dela resurser globalt, det kräver att vi är beredda att förändra oss själva. 
Personligen tror jag att dessa förändringar måste börja med vår egen inställning till det som är nära. Till oss själva. Vad kan jag ge? Vad kan jag ta emot? Tar jag något för givet? Tänk om förmågan att dela med sig förutsätts av tacksamheten över det vi har? 

Jesus älskar oss. Det finns en anledning för oss att älska varandra och oss själva: Jag tror, att det är människans sanna natur att älska och att det är kärleken som får oss att vilja dela med oss.

                                                                                                   Mona Daka