Meny

Dan vårdar själar

Själavårdscentrum i Skellefteå känner av ett ökat behov av samtal i dessa orostider. – Många människor i våra församlingar mår dåligt på riktigt, berättar stiftsadjunkten för själavård Dan Richardsson.

Själavårdscentrum för Luleå stift har sina lokaler i ett av de röda husen på Stiftsgården i Skellefteå.

– Platsen blev stiftsgård 1964 och vi har funnits här sen ungefär milleniumskiftet.

Samtalsmottagningen är ytterst en del av stiftets främjande och omsorg för församlingslivet.

– Min och kollegan Anna-Stina Svedbergs uppdrag är att stötta och erbjuda samtal till anställda medarbetare i Svenska kyrkan och i EFS i Norr- och Västerbotten.

Själavårdscentrum erbjuder enskild själavård, arbetshandledning, retreater och utbildningar.

– Jag jobbar heltid och sitter ungefär 70 procent av tiden i enskilda samtal. Allt utifrån behov, önskemål och förutsättningar.

De två kollegorna erbjuder också samtalstider i Luleå, Piteå, Umeå och Lycksele för närvarande.

– Vi åker runt i stiftet, som utgör en tredjedel av Sveriges yta, och är tillgängliga så gott det går.

 

Hundra definitioner

Dan Richardsson ser sig själv som en själavårdare med litet s.

– Det är Kristus som är själavårdaren med stort S och i bestämd form.

Han berättar att det nog finns hundra definitioner av begreppet själavård.

– Många tänker nog främst på det direkta mötet mellan en präst eller en diakon och någon annan på en avsatt tid och plats. Det hör givetvis till själavårdens landskap och samtidigt har själavården historiskt sett alltid varit bredare än så i kyrkan.

Den enskilda själavården rör omsorgen om den enskilda människan. 

– Det kan handla om att få stöd att orka med sina arbetsuppgifter och finna kraft över till andra samt att tron ska hålla och palla för livet. Det handlar om livet och döden samt allt däremellan. 

Den allmänna eller generella själavården handlar om att församlingen ska leva och fungera.

– Församlingarna är kallade att vara en själavårdande miljö. I dessa får vi bära varandras bördor och öva oss i att älska varandra.

 

Stor flexibilitet

Behovet av samtal och enskild själavård bland församlingsbor och anställda medarbetare har ökat markant under coronapandemin.

Anna-Stina Svedberg, som är samordnare för samtalsjouren Jourhavande präst i Luleå stift, har rapporterat om nära 300 samtal per kväll, en ökning med 50 procent, i en tidningsintervju under försommaren.

Även Dan Richardsson upplever att antalet samtal, främst via telefonen i dagsläget, har ökat för hans del.

– Det är ingen dramatisk ökning och man behöver inte vänta särskilt länge i kö. Det sistnämnda beror främst på att inställda utbildningar och färre resdagar har frigjort tid till fler samtal.

Ett vanligt samtalsämne är en längtan efter att fysiskt få fira gudstjänst tillsammans igen.

– Jag har inget emot den snabba digitaliseringen, men vi är många som verkligen längtar efter att få sitta tillsammans på samma kyrkbänk igen. Kristen tro handlar om att Gud har blivit människa, och därför hör kropp och själ så tydligt samman. Vi tycks vara skapade för gemenskap.

Det råder, enligt honom, ingen tvekan om att pausade verksamheter, nya arenor och ekonomiska problem har påverkat medarbetarna på olika sätt.

– Men det finns också mycket gott, jag ser en stor flexibilitet och mycket mod och omsorg i församlingarna, så verksamheten tuffar ju på ändå.

 

Genuint nyfiken

Dan Richardsson, som blev vigd till präst 2002 och tidigare har tjänstgjort i bland annat Bureå församling, har arbetat som stiftsadjunkt för själavård i tre år.

– Jag trivs bäst i mindre sammanhang och är tryggare i den miljön.

Han upplever att hans kallelse och gåvor också kommer bäst till rätta inom själavården.

– Jag är nyfiken på andra människor. Det är så spännande att få samtala med och lyssna på en annan människas liv. Jag ser det som en gåva och något djupt meningsfullt att få ta emot ett sådant förtroende.

Dan vill också uppmuntra församlingsborna att ta församlingen i anspråk för själavård.

– Präster och diakoner har i sin grundutbildning och i sina vigningslöften att utöva själavård, så de är verkligen en resurs att vända sig till. Och självklart alla andra goda medarbetare som bidrar till själavårdande möten. Och som sagt, kallelsen till själavård i vid mening rör hela församlingen. Det handlar helt enkelt om att vara kyrka. 

Han avslutar med att konstatera att det i ett av de så kallade biskopsbreven inom Svenska kyrkan står att själavård är teologi i personlig kontext.

– Det låter ju knastertorrt, men det handlar om teologi i den bemärkelsen att Gud – som Fadern, Sonen och den Helige Ande – finns, verkar och vill oss väl. Gud har skapat varje människa till sin avbild, Gud älskar dig och inbjuder oss att dela gemenskap med varandra och Kristus. 

Foto: P-O Sjödin

Dan Richardsson, stiftsadjunkt för själavård på Själavårdscentrum i Skellefteå, vill uppmuntra församlingsborna att ta församlingen i anspråk för själavård.