Foto: P-O Sjödin

"Alla bör gå i sorgegrupp"

Nyhet Publicerad

– Alla sörjande bör gå i en sorgegrupp för det ger så mycket. Det säger Siw Berglund, Skellefteå, som förlorade sin make Nils-Olof i fjol.

Siw träffade sin blivande make Nils-Olof 1961 och paret gifte sig 1966.

– Jag är från Varuträsk och han var från Boviken, men vi träffades mitt i stan.

2019 fick Nils-Olof en stroke och han blev ju naturligtvis märkt av den.

– Förra sommaren hoppades jag fortfarande på en förbättring, men så blev det inte och den 22 december 2021 gick han bort.

Samma sorg

Siw hade hört talas om det här med sorgegrupp i Svenska kyrkan via sin pappa.

– Han var med i en sådan när mamma gick bort och han var väldigt nöjd med det.

Hennes pappa tyckte att gruppsamtalen var en viktig sak för honom i sorgearbetet.

– Han uppskattade verkligen att få prata med en grupp som hade samma erfarenhet, samma sorg och samma saknad.

Sju sörjande

Foto: P-O Sjödin

Siw tog därför kontakt med Skellefteå landsförsamling och hon fick plats i en sorggrupp som startade i början av det här året.

– Vi var sju sörjande i gruppen och två duktiga samtalsledare.

Ledare för de sju träffarna var diakonen Ingrid Benjamaa och prästen Johan Holmgren.

– Sorgegruppen var fantastiskt bra. Vi kunde prata om sånt som vi enskilt gick och tänkte på varje dag, men där kunde jag liksom sätta ord på tankarna.

 

Lättare att bära

Siw upplevde att det var nyttigt att få träffa andra som hade samma sorg och saknad som henne.

– I gruppen kunde jag dela med mig av ord och känslor som hade med mitt liv att göra och allting behandlades med respekt.

Hon konstaterar att sorgen och saknaden blev lättare att bära när hon fick prata om sin situation.

– Det finns så många ord för vad man känner och tänker som kom fram bara i gruppen.

 

Fin stämning

Siw bär på en önskan att få ”sitta kvar” i sorgegruppen.

– Min sorg var väldigt nära och jag tror att de andra i gruppen kanske hade hunnit bearbeta sina känslor mer än jag.

Hon upplevde att det var en så fin stämning i gruppen och påtalar att det inte går att hitta en sådan här möjlighet någon annanstans.

– Jag ska kanske få gå med i en ny grupp och det är jag jättenöjd med, säger Siw Berglund.

 

Bildtext:
Siw Berglund konstaterar att sorgen och saknaden blev lättare att bära när hon fick prata om sin situation.