Växa Nr 2 2021

Hela livet är fyllt av val

Vet du hur många ord som börjar på VAL? Jag gjorde en sökning och fick svaret 2 864 ord. Långt ifrån alla ord har något att göra med det vi kanske associerar till när någon säger ”val”…

Vad tänker du spontant på när du hör ordet val? Valmöjlighet? Valfrihet? Att göra ett val? Valångest? Vara valbar? Valkampanj? Valvaka?

Vi går mot ett kyrkoval i höst. Tidningen du håller i handen ger mycket information kring det – och jag hoppas att du använder din demokratiska rättighet och gör ett val!

Men val är så mycket mer än att rösta. Hela livet är fyllt av val. Valsituationer, som ibland är någorlunda lätta att hantera. Pizza eller pasta till middag? En eller två solstolar, det är ju liks rea? Men också val, som skapar vånda och svårigheter att veta vad som blir bra i slutändan – för en själv, för andra, för skapelsen. Tänk om…?!

Sen får vi också påminna oss om, att alla inte ens har en möjlighet att välja… Och det kanske vi glömmer bort i en stad som växer, som andas hopp och framtidstro. Alla kan inte välja den bostad man önskar. Alla kan inte välja det jobb man drömmer om. Alla kan inte välja de sammanhang eller den gemenskap man längtar efter. I detta finns kyrkan och församlingarna som ett ”val” där gemenskap finns – även om vi just nu inte vet hur det kommer att se ut i den fas av pandemin vi är i. Vi går in i en sommar där vi kanske, försiktigt, kan börja mötas igen i de olika sammanhang och sommaroaser som finns i våra församlingar.

Hur det än är, så får vi också vila i att VI inte väljer FÖRST… Gud väljer före – och den som blir vald är Du! Jesus säger: ”Jag kallar er vänner, … Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er…” (Joh 15:15-16)

En psalmvers får bli den bön som bär oss ut i sommaren och mot en höst där nya val väntar:
”Kom, vandra genom gatorna i staden, du goda Ande, sommarklar. Stryk ömt den nötta, gamla grå fasaden, berör det liv som än finns kvar, så tro kan gro och hopp kan bo, där våra dörrar öppnas för de andra.” (Psalm 813:1)

Så vill jag önska en Välsignad sommartid med goda val för Dig!

Annika Lundström
Församlingsherde
Svenska kyrkan Skellefteå

Växa Nr 1 2021

Livet behöver förväntan

Jag älskar ordet förväntan, för mig har ordet en riktning framåt, något att längta efter och att se fram emot, något gott som bryter in i livets alla måsten och vardagar. Som solsken en grå dag! När jag var barn hittade jag alltid olika tillfällen att känna förväntan, inför födelsedag, julafton, sommarlovet, en ny bok eller en resa till mormor och morfar. Förväntan fyller livet med inspiration och glädje, väcker vår längtan, lyfter vår blick och fyller på livsgnistan för alla människor – inte bara för barn. Jag tror att livet behöver förväntan! Förväntan har ingen åldersgräns, alla behöver vi något att längta efter! 

Kanske är ordet ännu viktigare i Coronatid när mycket känns både hopplöst och svårt. När så mycket gott skyms av ett virus som påverkat hela våra liv och som väcker missmod och ensamhet. Jag har full förståelse om du som läser detta tänker, vad har jag egentligen att se fram emot i dessa tider? Vad skulle vara min förväntan? Kanske behöver vi påminna varandra om att det finns saker mitt i vår verklighet som kan väcka både förväntan och glädje trots pandemi och totalförändrat liv. 

Jag har en förväntan på vaccinet – en förväntan om att det ska hjälpa. Att vaccinet ska skapa nya möjligheter till att få bryta vår isolering och ge möjligheter till att få röra oss fritt igen. Få mötas i gemenskap, få kramas och få vara tillsammans i frihet. 

Jag har en förväntan på ljusare dagar, på vårljuset. Att ljuset ska fylla på livsgnistan och att ljuset får väcka förväntan inom oss. Ljuset får föda en längtan inom oss inför våren och sommaren och att kunna mötas. 

Jag har en förväntan på livet, jag försöker vara öppen för alla små ögonblick, små guldkorn som faktiskt finns där även om solen är skymd och livet inte är detsamma.

Förväntan finns i tron, i något att hoppas på och känna tillit till. Att tro att det finns en närvarande Gud att sträcka sig mot och få uttrycka sin längtan, sin bön och sin förtvivlan till. Jag bär en förväntan och en tro på att Gud alltid är nära oavsett vad som möter oss i livet. Gud är hoppets Gud som vill ge oss kraft och omsluta oss med kärlek, som vill väcka förundran och glädje och fylla oss alla med mening och livsmod. 

Gud Välsigne Dig!

Ulrika Markgren

Växa Nr 4 2020

Utmanande gemenskap!

Pandemin har berövat oss alla något mycket centralt och viktigt i våra liv, nämligen gemenskap. Gemenskap får oss att må bra och utvecklar oss som människor. Gemenskap är livsviktigt! Redan i skapelsen uttrycker Gud att vi människor behöver varandra. Kyrkan vill ge gemenskap med varandra och med Gud.

Många av oss längtar efter släktkalas och fester, av att få kramas, att få beröra varandra och finnas i varandras närhet. Jag längtar efter middagar hemma med familjen och vänner, och efter att kunna spontan-besöka någon som man passerar. Jag tror att vi är många som längtar, längtar efter gemenskap och att allt ska vara som förr, innan pandemin.

I mötet i gemenskap blir vi både sedda, lyssnade till och bekräftade. Vi växer som människor i varandras närhet. Naturligtvis fungerar det också på distans genom ett telefonsamtal, digitalt eller med ett brev. Men det finns ingenting som slår det mellanmänskliga mötet ansikte mot ansikte.

Alltid när jag besökte min pappa hemma i Lycksele under hans sista levnadsår så kommenterade jag att han hade kokat så gott kaffe. Då sa min pappa ”kaffe smakar alltid bra när man får dela det med någon”. Det är ett citat som jag ofta tänker på när jag möter människor som uttrycker sin ensamhet, sin sorg, sin saknad över att inte ha någon att dela en måltid eller en kopp kaffe med. Det har slagit mig själv många gånger att om jag har en ledig dag ensam dricker jag inte kaffe, för det är godare att dela en kopp med en vän.

Just nu har vi en pandemi att ta på allvar både hemma, i samhället som i kyrkan. I kyrkan har vi en begränsad verksamhet igång med mötesplatser för alla. Vi firar gudstjänst, övar i våra körer, bjuder in till samtalsgrupper och har vårt barn- och ungdomsarbete igång. Vi tar alla direktiv på allvar och håller avstånd och samlas i mindre sammanhang för att värna om att pandemin inte ska spridas. Vi har också bemannat vår telefonlinje och har många präster och diakoner som finns till för samtal och stöd. Välkommen att höra av dig! Ring oss så får vi dela gemenskap en stund! Vi finns också digitalt med bl a helgmålsböner, musikinslag och andakter om du av olika skäl inte kan komma till oss.

Vi får i dessa tider hjälpas åt för att hålla kontakten med varandra och ge varandra stöd. Kanske ta ett digitalt fika eller middag med den som bor långt borta. 

Gud välsignar dig och är dig alltid nära!

Växa Nr 3 2020

Samtal själens friskvård

Detta nummer handlar om att vara människa och att vi måste ta hand om oss, både till kropp och själ!

Ibland tänker jag att vi alltför ofta har tappat bort att vi har både en kropp och en själ, att vi både har det fysiska behoven men också ett psyke som behöver sitt. 

Vi är många gånger bättre på att tanka bilen eller måla om huset än vi är på att vårda och ta hand om oss själva! Vi servar bilen regelbundet och kontrollbesiktigar den, men vilket utrymme ger du kroppens och själens behov? Jag tror att det är livsviktigt att ta hand om sig själv och alla de behov som kropp och själ behöver. Det finns mycket jag inte uppskattar i USA idag, men det finns en sak som jag vill lyfta fram, där jag tycker att amerikaner är en förebild: de har ett helt annat förhållande till att söka samtalsstöd. Både i filmer, böcker och i det amerikanska samhället i stort talar man öppet om att man går till sin ”shrink”, sin psykiatriker/samtalsterapeut. Där är det inget konstigt att gå till en läkare för de fysiska behoven eller att söka hjälp när man har ont i själen. 

Mycket har hänt i Sverige under min livstid, men det är fortfarande mer accepterat och öppet att bära ett gips än att ta en tablett för depression och ångest. Ont i själen eller ont i foten – varför är det skillnad på det?

Jag tror att Gud har skapat oss och ser till hela människan, både till kropp och själ. Som bryr sig på djupet och som delar allt i livet. Som gråter med oss när vi gråter, som delar skrattet med oss, och som alltid finns närvarande både i ensamhetens ångestmörker som i gemenskapens glädje. För Gud är inget mänskligt behov främmande, ingen känsla otillåten. Gud ser till hela människan. 

Vi lever fortfarande mitt i en tid av pandemi, en tid som på djupet påverkat oss alla. En tid av ensamhet, utanförskap, brist på social gemenskap och känslor av hopplöshet, rädsla och ångest. En tid av sjukdom, smärta, sorg och oro. Alla delar vi frågan: Ska det aldrig ta slut? Alla är påverkade på olika sätt. 

Här behöver vi alla varandra, vi måste våga dela de frågor, känslor och behov som vi på olika sätt känner. 

Jag tror att samtalet är livsviktigt och att det kan göra stor skillnad i livet. Vi måste våga dela med varandra det som gör ont i själen, för vi delar alla erfarenheter av att själen kan göra ont. Men samtal är också själens friskvård. Varenda människa vet att det är inte bara är det fysiska såret som gör ont, utan att det kan göra så mycket mer ont inombords i ångest, missmod, sorg och rädsla. 

Där är min uppmaning till oss alla våga dela liv och samtal tillsammans!

När vi inte kan ses kan vi alltid nå varandra med ett telefonsamtal.

* Ring oss i kyrkan, vi har tystnadsplikt och du får tala med oss om allt. Samtal kan rädda liv och göra stor skillnad!

* Kom och var med på våra samtalspromenader i gemenskap med andra.

* Ring en vän och dela livet tillsammans.

Gud bryr sig om hela människan och alla har vi både kropp och själ som behöver tid och omvårdnad.

Gud välsigne Dig!

Växa Nr 2 2020

Du är aldrig ensam!

I början av januari bestämde vi temat till detta nummer och tänkte att ensamhet skulle vara ett gott tema att ta upp för alla som just upplever ensamhet under sommaren.  

Sommaren är en tid då många uttrycker att man känner sig ensam. Ensam för att man inte har råd med utlandsresan, ensam för att man inte har någon att dela semester och ledighet med, ensam för att man inte har en sommarstuga eller en plats att tillbringa sin ledighet på. Ensam för att ingen kommer, ingen ringer, ingen frågar efter en eller ber en att följa med på en utflykt. 

Ensam för att alla andra verkar ha så mycket att göra under sin ledighet. Ensam för att sommaren är en tid med så många förväntningar och så många outtalade krav att fylla den med minnen, upplevelser, kunskap och nya bekantskaper. 

Ensamhet kan vara något bra och viktigt när man själv har valt det och vill det. Alla behöver vi stunder av tid för oss själva för att komma ifatt livet och alla frågor vi bär på eller för att ladda batterier och få utrymme för att inte göra någonting! Ensamhet som vi själva valt kan vara något fantastiskt och livgivande!

Men ensamhet kan vara något svårt och ångestladdat när man inte vill vara själv, när ensamheten känns påtvingad och man blivit utlämnad till den stora ofrivilliga ensamheten. När ensamheten gör att livet både känns meningslöst och tungt.

Aldrig hade jag ens anat eller förstått att temat skulle vara så aktuellt och profetiskt som det är just nu. Ensamheten tränger sig på oss alla och är en mycket svår verklighet för många just nu i tider av pandemi. 

Alla vill vi förhindra smittspridning, talet om social distans finns på allas läppar. Ofrivilligt måste många arbeta hemifrån. Många har korttidspermitterats, många har förlorat sina arbeten, några får ingen semester i sommar, ekonomin är hotad och isoleringen som vi alla kan känna i olika grader påverkar vår vardag och vårt liv. 

Även om vi ska ha en fysisk distans så får vi inte tappa bort varandra, för vi behöver varandra. Ingen av oss varken ska eller vill leva våra liv i ensamhet, vi har alla behov av vänskap, sociala kontakter, beröring, kramar. Det har blivit så smärtsamt tydligt för oss alla i tid av Corona. Ring, skriv ett brev, gå en promenad tillsammans med en vän eller ta ett fika ute i parken men håll avståndet! Ta vara på sommarens alla caféer utomhus som en enkel mötesplats för samtal och samvaro. 

Vi är i en tid som vi aldrig upplevt förut, en svår tid, men en tid då jag vill påminna oss alla att Gud delar allt i livet med oss och att vi aldrig är ensamma. Gud finns alltid med och delar alla livets olika avtryck och uttryck. I dopet fick vi ett löfte att Gud aldrig överger oss vad som än händer i livet. Gud finns mitt i allt och vill bära oss när vi inte orkar. Gud finns mitt i pandemi, mitt i oro och ensamhet, mitt i sjukdom och mörker, mitt i skrattet och glädjen. I livets mitt finns Gud – du är aldrig ensam! 

Andas ut din oro – Andas in Guds frid. Gud Välsigne dig och ditt liv.

Växa Nr 1 2020

Solidaritet och fastan

Kyrkans år är indelat i olika perioder med olika teman som vi belyser i våra gudstjänster. Nu går vi in i fastan, tiden fram till påsk. Fastans olika söndagar lyfter allt som ryms i livet: kärlek, ondska, smärta, kamp, orättvisor, befrielse, glädje och tvivel. Under fastans veckor speglas livets olika sidor och allt som är livets både och.

Fastan är en tid att våga stanna upp och våga möta allt som livet är, en tid att våga reflektera över hur jag lever mitt liv och vad det är som är viktigt i livet. Hur kan vi tillsammans dela med oss av allt vi har? Hur kan du och jag göra skillnad för andra?

Fasta är en tid av solidaritet, att inte bara fastna i mig och mitt, att inte bara tänka på sig själv. Fastan är en tid att avstå något för att ge tid för annat eller för andra. Förr var det vanligaste att avstå mat för att ge tid för bön och gemenskap. Men fastan kan också vara mycket mer;
* Ge tid för annat i livet som är viktigt, alla relationer.
* Ge pengar till de som inte har, och därför har vi en insamlingsperiod under fastan genom ACT ”Stå på modets sida”. Att få hjälpa den som behöver hjälp.
* Man kan avstå från t ex godis, kakor, tobak, eller alkohol för att kunna lägga de pengarna till den som behöver.
* Man kan avstå från sociala medier, TV, skärmtid för att ge tid för gemenskap med vänner öga mot öga och med Gud.

Vad kan du avstå ifrån för att ge något åt någon annan? Hur kan du och jag vara mer solidariska i våra sammanhang hemma, på jobbet, i samhället? Hur kan vi tillsammans vara en motkraft i ett samhälle som blir alltmer kyligt och där både utanförskap, ensamhet och fientlighet växer? Hur kan vi stå upp emot rasism, mobbing, utsatthet och förtal? Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi göra skillnad.

#envarmarestad där kyrkan lämnade stickade sockar och vantar i busskurer är ett exempel, vad kan du göra för en varmare stad? ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Matt.7:12 Gud välsigne dig i ditt liv!

/ Ulrika Markgren

Växa Nr 4 2019

Livets riktning är framåt!

I det här numret av Växa får vi titta bakåt i kyrkans historia i Skelleftebygden, men vi får också blicka framåt, känna nyfikenhet och hopp. För livets riktning är bara en och den är alltid framåt, ingen av oss kan leva livet bakåt, utan nu och framåt är alltid livets riktning. Framåt i förändring och utveckling men med erfarenheter och kunskap från det som varit i ett ständigt lärande.

För mig som präst är det många bibelord som betyder mycket, både för mitt eget liv och min tro, som för mitt arbete i kyrkan. Det ord jag ofta stavar på är hämtat från Predikarens tredje kapitel som 3 lyder: ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp”.

Allt har sin tid, jag tycker att det stämmer in på så mycket i livet och att det är ett uttryck som bara blir sannare och sannare för varje dag som jag lever. Ordet uttrycker en livsvisdom. Tid att skratta och tid att gråta, tid i ensamhet och tid i gemenskap, tid av lugn och tid av förändring. Livet lever vi alla i ett ständigt både och, både mörker och ljus, sorg och glädje.

Allting har sin tid i våra liv som i kyrkans arbete. Både spännande och svårt. Hur kan vi vara en kyrka i förändring som blir viktig för dig och mig i vår vardag? Där vi både bevarar det som ska vara kvar men också vågar pröva nytt? För i uttrycket ”Allt har sin tid” tänker jag att det finns det som ska fortsätta men också det som vi ska våga släppa taget om, det som inte är relevant att fortsätta med, som har haft sin tid.

Gudstjänsten är ett exempel på det som vi ska fortsätta med, den har burit kyrkan i alla tider, den är centrum i allt vårt arbete och den kommer att bära oss i framtiden. Att mötas med varandra och med Gud i gemenskap och bön, med tro och tvivel, med liv och tystnad.

Nya mötesplatser behövs där vi alla i olika åldrar kan mötas med allt som är livet, vardag och existens. Det vill vi hitta! Dina idéer behövs för det är tillsammans som vi är kyrka.

Men det krävs mod att våga förändras för i varje förändring måste man både välja till något och man måste också välja bort något. Den utmaningen är både spännande och svår, som den är livsviktig och utvecklande för att vi som kyrka ska vara viktig för människor idag.

Utmaningen är att vara kyrka för människor idag, men utan att glömma våra rötter. En kyrka som vill och vågar och där hela livet ryms och som vill visa på en Gud som delar livet med oss!

Gud Välsigne Dig och Din dag!

Ulrika Markgren

Växa Nr 3 2019

Tänk om jag vetat!

För rätt många år sedan mötte jag en kvinna som just fått anställning i Svenska kyrkan. ”Det finns så mycket bra som kyrkan bidrar med varje dag – tänk om jag vetat det!” utbrast hon. Jag minns inte riktigt exakt vad hon syftade på, men det var tydligt att hon upptäckt att hon hittills hade missat en hel del. Mötet med henne har gett detta nummer av Växa sitt tema.

Jag tror det är fler som inte vill missa det vår kyrka har. Därför vill vi bjuda på ett axplock bilder och berättelser från församlingarnas liv och verksamhet i detta nummer. Det är bra att veta vad vi alla medlemmar bidrar till i våra bygder och i världen.    

Tänk om jag själv vetat – att min tid i uppdraget som kyrkoherde avslutas nu, den 31 augusti 2019. Så snart var det inte tänkt från början. I oktober flyttar jag till Schweiz, och ett liv där ett antal år framåt. Det känns oerhört spännande, men också lite vemodigt. Det är så många av er som jag kommer att minnas med glädje och som jag gärna fortsatt dela tro och liv med. Den inspiration ni bidragit med kommer alltid att vara med mig. Tack!

Jag är tacksam att veta - att Ulrika tillträder som kyrkoherde 1 september. Jag önskar henne Guds rika välsignelse tillsammans med er alla. En välsignelse som gestaltas varje dag där vi möts som medmänniskor och kristna. Trons livgivande funktion i vårt Skellefteå går inte att värdera nog. Enklaste sättet att få del av mer är att söka sig till våra lokala kyrkliga sammanhang. Tillsammans med varandra och Gud gör vi skillnad, varje vecka. Guds mission av nåd och kärlek till världen får vi vara del av! 

/Janne

Tänk om jag vetat - att jag skulle bli Skelleftebo efter flera år i Stockholm eller att jag skulle bli kyrkoherde här efter ett år som församlingsherde i Kågedalen…

Ibland är det bra att veta - som att känna till att kyrkan finns för dig och att du alltid är välkommen, det finns så mycket att dela och att uppleva. I kyrkan vill vi dela liv tillsammans. Det är också bra att veta att Gud är en Gud för alla och alltid finns med i allt som är livet och vill att vi ser alla möjligheter som livet ger. Att kyrkan är alla vi människor tillsammans.

Ibland är det skönt att inte veta - utan bara få vara i nuet, att inte ha en enda aning om framtiden, inte oroa sig för det som kanske kommer. Att bara få ta ett steg i taget, ta vara på varje dag som en gåva, blott en dag, ett ögonblick i sänder. Få ta emot livet utan facit utan bara vara öppen.

Att bli kyrkoherde är ett spännande, utmanande och viktigt uppdrag som jag nu går in i med glädje, inspiration och förväntan men också med stor ödmjukhet och bön. Min bön och min önskan är att alla våra kyrkor i Skellefteå pastorat får vara platser där alla känner att man får rymmas och behövs. En kyrka som inte gör skillnad på människor, som rymmer allt i livet, där vi får vara kyrka tillsammans med varandra och med Gud.

Gud Välsigne Dig och Ditt liv!

/Ulrika

Mottagningsgudstjänst för Ulrika Markgren.

15/9 kl 11 i Landskyrkan.

Avtackningsgudstjänst för Jan Fredriksson. 

29/9 kl 16 i Landskyrkan.

Växa Nr 2 2019

Heliga rum till vår hjälp

I vår värld finns det många unika rum. Sällan tänker vi på det. Olika rum för t ex glädje, lärande, mat, lek, vila eller sorg. I detta nummer vill vi lyfta fram några. 

De av oss som har förmånen att bo i t ex flerrumsbostäder vet att skilja mellan kök, sovrum och toalett. Vi gör inte vad som helst i varje rum. Det är en självklarhet, oftast.

Tyvärr inte lika självklart med det mest unika rum som vi alla delar, vårt biologiska livsrum - Jorden. I detta rum av fantastiskt liv som Gud skapat beter vi människor oss vårdslöst i vår strävan efter lycka och framgång. 

I filmserien ”Our planet” möts vi av en storslagen berättelse om skapelsens ofattbara skönhet och dess enorma förmåga att självläka, om den får chansen. Men också smärtsamma fakta om det hot vi har just nu, om inget förändras. Inom 20 år kan detta få förödande konsekvenser som inte går att backa tillbaka ifrån. Se den!

Idag larmar allt fler om att det är just vår livsstil som utarmar vår planets unika biologiska rum. Ja, jag vet att alla inte håller med de 97 % av världens forskare som varnar för människans påverkan i klimatförändringarna. För mig som naturvetare och präst är det en självklarhet att lyssna på dem.  

Miljötekniken utvecklas snabbt, men det förändrar inte det faktum att vi som vill ha en förändring behöver svara an på Guds andes kallelse till omvändelse i varje biologisk miljö som hotas eller förstörs. 

Samtidigt är vi allt fler som söker efter tro och mening i andra källor än materialismen. Till oss vill jag hälsa – det finns särskilda unika rum till vår hjälp. Heliga rum till stöd för att livet ska orkas med, tron formas och att en önskad långvarig förändring ska bli verklighet, personligt, socialt och globalt. 

Det är kyrkorummen jag tänker på. Där vill Guds ande beröra oss på ett särskilt sätt och stegvis leda oss till ett gott liv på vår planet. Det kostar inget, men kräver mod. Med det menas att Gud ger oss allt vi behöver om vi vänder om och vågar erkänna att vi behöver hjälp till att leva i en hållbar tro. 

Kyrkorummens alla möjligheter välkomnar oss alla, vare sig vi betraktar oss som troende eller inte, medlemmar eller inte. Skapelsearbetet pågår. Gud verkar och tror på oss. Det finns hopp. Välkommen att bjuda med vänner och grannar till kyrkan nära dig!

Varma Pingsthälsningar!

 Citatet:

Jesaja 55:12

”I glädje skall ni tåga ut och ledas hem i trygghet,

När ni kommer brister berg och höjder ut i jubel, 

markens alla träd klappar händer”

Växa Nr 1 2019

Ny tid vill vi ha!

Är det inte så att vi många gånger hoppats på en ny tids början i vår värld?  Samtidigt kan jag undra vad som ryms i motsatsen. Finns det gammal tid som vi inte klarar att lämna?

I modern tid handlar hoppet om ny tid om olika fredsprojekt som t ex FN och EU. Vid alla klimatmöten, med hela världen på plats, har försök gjorts att förändra en gammal tids sätt att agera. Förintelsens minne trodde många skulle avgöra att all avhumanisering skulle en gång för alla slutförvaras i historiska arkiv. Ett annat exempel är kalla krigets slut, murens fall i Tyskland och nedrustning. Förvirrande är då den utveckling vi ser nu. Det gamla dyker upp som om ingen utveckling skett.

Nyligen såg jag en i serien av otaliga katastroffilmer som i inledningstexten citerade en filosof som menade att klimatkrisen inte beror av för mycket utsläpp utan på människans natur. Filmen skrämde, som den var tänkt att göra, men min behållning var citatet. Så sant. En ny människonatur, med tro och viljekraft, behöver vi.

Något behöver hända med oss människor för att ny tid ska bli möjlig. Varför har vi så svårt att skapa det goda som vi innerst inne längtar efter? Denna fråga är inte ny. På 300-talet uttrycker Augustinus samma bekymmer, ”sök det du söker men inte där du söker”. Tänk om vi söker utvägen på fel ställe?   

Bibeln erbjuder en beprövad plats att söka. Bibelns berättelser är fyllda av människans sökande på alla möjliga ställen, en del goda, andra destruktiva. Dessa berättelser öppnar upp för oss att finna svar. Ibland smärtsamt befriande. Därför är bibeln högaktuell i vår tid, när den läses och tolkas tillsammans. Bibliolog, som berättas om i tidningen, är ett välkommet gammalt sätt att göra det, som kan hjälpa oss finna det vi söker i vår tid. 

 En ny tid är, trots alla olyckskorpar vi hör, faktiskt möjlig. ACT:s nödhjälpsarbete, 12-stegsrörelsen, Röda korset, Röda halvmånen, Rädda barnen, varje kristen kyrkas längtan om inkludering och mångfald m m visar på det trotsiga hoppet om en ny tids möjlighet. Många vill vara med och offra av sitt för att gamla tankar och vanor ska brytas och en ny tid få chansen. Detta behöver mänskligheten mer av. I detta nummer får vi läsa om några exempel på vad som skänker hopp.

Detta nya år ber och önskar jag att vi ska finna källorna att förstå vår djupaste längtan, vårt beroende av varandra, av Gud och skapelsen. Hopp och framtidstro är möjlig.

Gott nytt år!

Visionen om vad våra församlingar erbjuder:

Människor möts i livet som det är

Och delar evangeliet i närvaro, öppenhet och hopp

Tills hela Guds skapelse är befriad

Växa Nr 4 2018

Erkänd svaghet mer
värt än ett OS-guld

Den olyckliga svenska OS-mästaren. Så rubricerade Sportspegeln ett inslag söndag 28 oktober. Jenny Rissveds, OS-guldmedaljör i mountainbike cross-country, berättade om hur livsgnistan slocknat totalt, trots idrottsframgång. Och hur hon fann livsmod när hon sökte hjälp och blev hörd. På bästa sändningstid sitter jag och beundrar en kvinna som vågar visa sin svaghet och känner hur jag gläds över förtroendet hon ger till oss tittare. 

Varje flykting jag lär känna. Varje människa som söker hjälp och stöd ger mig samma hopp för vår värld. Vi behöver varandra i vår sårbarhet. Varje gång stärks drömmen om en hållbar värld.  

Mod att vara kyrka handlar om samma sak. Hela vår kyrkas historia är fylld av liknande berättelser. Min egen resa bekräftar vilken styrka jag funnit när jag vågat dela min egen svaghet och vara sårbar. Modet växte och tron stärktes. Guds kraft kom till mig. Tyvärr har jag försökt andra sätt också. 

Markusevangeliet i vår bibel har två avslutningar. Den äldsta skriften slutar med ”De sa ingenting för de var rädda” (Mark 16:8). Ett par 100 år senare kommer ett tillägg som slutar helt annorlunda ” Men de gick ut och predikade…”(Mark 16:20). Vad hade hänt? Min bild är att den unga kyrkan funnit ett mod mitt i erkänd svaghet. Det var de som kom som de var, i sin utsatthet och utanförskap samt med sina rädslor och svagheter, som fick erfara Guds kraft.  

Mod att vara kyrka kan inte organiseras fram. Inte heller fixas med ny smart verksamhet eller viktiga utredningar. En levande kyrka handlar först och främst om hur vi möts, du och jag. Hur vi delar en gemenskap i sårbarhet och tillsammans söker nytt mod. 

I en modig kyrka är vi oförställda för varandra. Då först kan vi erfara att vi behöver Gud och varandra och att Andens gåvor kommer till vår hjälp. Detta stärker grunden till ett församlingsklimat där insidan blir viktigare än utsidan. Fasadkristendom utmanas. Vi riskerar annars att hamna i publikvänlighet och att statistik blir viktigare än den inre växten. Eller så urholkar vi evangeliet med krav på åsiktsgemenskap.  

En kyrka med mod i delande av livets krångligheter och smärtor och som står upp för människovärdet vill många med mig vara del av. Låt oss frimodigt dela med oss vad tron och kyrkans gemenskap betyder mitt i den sårbarhet som vi bär. Det är vi kallade till som kristna.

Bli inte förvånade om då tron plötsligt kan förflytta berg, att det lilla barnet i krubban räddar världen.

God Jul!

Citat

Men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er ...”    

(Luk 2:10)

”Ja, i svagheten blir kraften störst.”   

(2Kor 12:9)

Växa Nr 3 2018

Välsignat förtroende!

Efter denna rekordvarma sommar talar många jag möter om en mörk skugga bakom solglädjen. Det kan väl inte fortsätta så här? Värmerekorden skrämmer. I nyheternas intervjuer med politiker och klimatforskare talas om detta som den viktigaste frågan att ta tag i - nu.

Att leva i osäkerheten hör till livets förutsättningar. Det är inget ovanligt. Men tonen i samtal om klimatet väcker något mer. En känsla av att vara utlämnad åt en gryende ny hopplöshet, med en stark känsla att inte kunna påverka. När solen bränner mark och hud i norden smyger sig framtidsångest på. Hur ska det bli? 

Ett sätt som många med mig provat att bli fri den är att försöka förtränga. Försöka bygga upp ett tryggt liv, blunda, söka skugga och se till att ha det väl beställt själv. Nu är det inget man egentligen vill och därför kommer oron, ångesten. 

Men det finns hopp. Vi behöver inte förtränga eller avskärma oss. Det är till just oss som Gud vill tala till och ge mod och hopp. Bibelns ord har i alla tider kallat oss till att ta ansvar i det förtroende vi fått, på alla nivåer i samhälle, kyrka och världen. Klimatförändringarna vi upplever gör det nu extra tydligt för alla, fattig som rik. Rösterna som manar till omvändelse manar till mindre prat och mer handling.   

Guds nåd ger hopp att leva trots rädslor och osäkerhet. Guds nåd kan befria till handling. Nåden är nämligen samtidigt både förtroende och gemenskap. Varje människa är älskad av Gud och har förtroendet att vara med och älska det Gud älskar, efter förmåga. Förtroendet att vara människa handlar om att vara med och förverkliga Guds vilja i världen, att befria hela skapelsen. 

Med nåden, med sitt ständigt förnyade förtroende och ofattbara vilja till gemenskapen med oss oroade, vill Gud framälska oss till tro, hopp och kärlek. 

Hur vet jag nu det? Jo, människans värde och storhet är framröstad av Jesus. Alla människor, utan undantag. Visdomens kraft i Jesu ord håller att leva av. Med honom får vi alla ett ofattbart förtroende att vara med att ta emot och förmedla Guds kraft till att skingra mörker och medverka till förändring just där vi är. 

Nådens kraft finns att hämta i vår kristna gemenskap där vi delar våra liv och vår tro. Vi behöver stödet av varandra så att inte tron också blir en flykt utan en kraft till handling. Olycklig eller lyckosam, svag eller stark tro, spelar absolut ingen roll. Nådens gåvor uttrycks i varje gudstjänst. Dessa förmedlas av honom som är med oss och skänker tröst, mod och hopp. Låt oss påminna varandra och alla andra om det. 

Gud välsigne oss och vår framtid!

Citat:

Människor möts, i livet som det är.

Och delar evangeliet i närvaro, öppenhet och hopp,

öppenhet och hopp,

tills hela Guds skapelse är befriad.    

Skellefteå pastorats vision

Växa Nr 2 2018

Skellefteå har många eldsjälar

En eldsjäl är, enligt Wikipedia, en person som har en brinnande entusiasm för något. Eldsjälen engagerar sig ofta ideellt i en förening eller för en egen sak och anser att något är så pass viktigt att det är värt att lägga ner tid, pengar och kraft för att förbättra eller arbeta med. 

På Eldsjälsgalan sägs att alla är vinnare. Så sant. Det är meningsfullt att ge, men också nåd att få ta emot. En tro i handling för en bättre värld för någon annan förenar eldsjälar på galan. 

Bland oss i Skellefteå finns många eldsjälar. Det krävs ingen gala för att hitta dem. I det här numret av Växa uppmärksammas några. Ingen lik den andre. Att vara eldsjäl handlar om att på något sätt glömma sig själv och ge tid och engagemang för andra. Detta är den grundläggande byggstenen för en livskraftig demokrati, att många vill bidra till tro, hopp och kärlek på något sätt. Ett uttryck är alla eldsjälar som vill bidra till att välkomna våra nya vänner som flytt till vårt land och bor bland oss nu.

Vi firar Pingst varje år, den helige andes utgivande. Vi firar att Gud kommer nära och ger av sin kärleks eld till mänskligheten. På den första pingstdagen sågs elden och alla språk talades av lärjungarna. Ingen utanför. I kyrkan får vi hjälp att upptäcka Guds gåva oavsett hur våra liv ser ut eller vilket språk vi talar. En gåva vi får upptäcka genom att ta emot och ge vidare varje dag. Det är det bärande temat i bibelns budskap. När vi upptäcker oss gränslöst älskade av Livets Gud frigörs lågan som brinner i själen. En glädje menad att delas.

Det liv Gud vill leda oss till handlar om vad vi som människor kan få ge till varandra, till hela skapelsen. I denna världsrörelse är vi i Skellefteå en liten del, men ack så viktig för alla som lever och rör sig i vår kommun, och som stadigt blir fler! 

De eldsjälar jag möter i Skellefteå handlar om människor som möts i livet som det är och tillsammans delar Guds goda gåvor bland blöjbyten, sångövningar och politiska engagemang. Andra gånger delas elden som en helig vrede över rasismens framfart, klimatångest eller kvinnoförakt som avslöjas. Må Guds kraft ge mod till lovsång, försoning, omvändelse eller motstånd. 

För mig är gudstjänsterna i Skellefteås kyrkor unika tillfällen att växa i tro, hopp och kärlek. När det känns som att jag inte behövs, livet känns hopplöst eller svårt behöver jag en gemenskap där det finns plats att dela och ta emot. Alla är välkomna, ingen utanför. 

Jag önskar oss alla en glad sommar i pingstens tecken!

Citat

Av goda makter underbart bevarad.

Det främmande och nya väntar jag.

Guds nåd är ny var afton och var morgon.

Han väntar oss i varje nyväckt dag.

Låt varmt och stilla ljus i kvällen brinna.

Som du i mörkret tände världens ljus,

så för du här din mänsklighet tillsammans

och är på vägen moln och eld och Gud.

När du till stillhet allt omkring oss sjunker

du låter nya klanger växa fram.

Vi hör den sång som alla världar sjunger,

i hopp och tillit ropar de ditt namn.

Psalm 509 

(Text: Dietrich Bonhoeffer, 1944)

Växa Nr 1 2018

Medlemskap spelar roll

I mina dagliga möten i Skellefteå stärks bilden. På fikaraster, i omklädningsrum, i toaköer, i sammanträdesrum, på promenadrundan, i stadsmissionens nya lokaler, i kören, vid kyrkkaffet, i psalmsången, på festen, vid sagostunden med barnbarnet. Ingen vill ha en sämre värld. Varför då ta upp detta tema? 

Frågan är hur våra bilder av en bättre värld ser ut? Beroende på hur vi svarar får det olika konskevenser. Gemensamt i alla bilder är att det krävs förändring för att nå dit. Och att vi människor ofta förväntar oss att andra gör jobbet. Förtroendevalda och tjänstemän får ofta klä skott för att det inte blir som förväntat. Kritiken kan vara hård. Ibland befogad förstås, men en viktigare fråga är vad jag själv är beredd att göra. Vill jag förändra min livsstil, avstå något av mitt för andras bättre? Därför är temat oerhört angeläget och utmanande.

Många Skellefteåbor kan en särskild bibelvers utantill. Jag tänker på det som konfirmander ofta får lära sig utantill, nämligen Joh 3:16. Den som kallas ”lilla Bibeln”. Den beskrivs som Bibelns budskap fångat i en enda vers. Versen som följer efter kan vara värd att lära sig utantill också. ”Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom” (Joh 3:17). Den som läser om Jesus i Bibeln upptäcker snart att denna räddning handlar om kroppslig och själslig nöd. Där framgår att det är något annat än välfärd mätt i levnadsstandard som fyller mina djupaste behov. Har du tänkt på det? Vi gör val varje dag som gör en bättre värld möjlig - eller motsatsen. Varje liten handling har alltid betydelse. Är det lätt att glömma? – välkommen till gudstjänsten! Jag behöver gå dit och påminna mig själv och jag tror inte jag är ensam.                      

Jag tror nämligen att en bättre värld blir möjlig när vi, jag och du, bejakar vår andlighet och börjar söka efter det som är viktigast av allt, nämligen medmänsklighet. En medmänsklighet där hela planeten överlever och alla bekräftas som fullvärdiga människor, sedda och räknade med.  

Därför har vi öppna verksamheter för alla åldrar, alla dagar i veckan. Därför förändrar vi verksamhet regelbundet. Därför samarbetar några anställda och många ideella. Därför finns styrelser i församlingarna. Därför har vi lokaler och kyrkor. Därför finns kyrkogårdar. Därför är kyrkan respekterad i kris- och katastrofinsatser i hela världen. Din kyrka gör skillnad. Varje medlem bidrar. Det räcker med viljan att vara med. Då är en bättre värld möjlig för oss och våra barn. Varje insats gör skillnad!  

”Människor möts i livet som det är, och delar evangeliet i närvaro, öppenhet och hopp tills hela Guds skapelse är befriad”. Så önskar våra fem församlingar att våra medmänskliga möten ska upplevas i allt som händer i församlingen. Fasteperioden är den tid på året då vi erbjuds att stanna av och fundera på vad jag egentligen vill och längtar efter, vilken värld vill jag vara del av?

Varma påskhälsningar!

Citat

För livets skull ska sanningen bli synlig. För livets skull

skall längtans frön slå rot. För livets skull ska fredens 

väg bli tydlig för dem som vågar gå för livets skull.

(Psalm 788, vers 1)

Växa Nr 4 2017

Utsträckta till varandra – hopp för världen!

I detta nummer av Växa är temat ”Man trivs där man behövs”. Ett uttryck som tilltalar och provocerar. Kan det vara så enkelt att finna mening?

Advent är här igen. Budskapet handlar om Gud som älskar jorden och alla dess inbyggare och som sände sin son Jesus för att visa oss en annan väg, där alla behövs. Gud som välsignar oss i det vi är och inte utifrån det vi har. Det finns hopp.

Jag vet att oro har fått fäste hos många. Nationalism och utanförskap sprider sig i Europa. Någon sa att vi nu ser samma mekanismer som på 30-talet. Då banade det väg för Hitler och allt som följde sedan. Klimatfrågan är inte längre enbart en fråga. Vädrets förändringar påverkar alla. Mäns sexuella kränkningar av kvinnor är normaliserat. Egoismens frestelser kommer ingen undan. Den säger ”vad ger det mig?!” Det är tyvärr ingen blyg röst idag.

Det finns hopp. De goda krafterna är inte tysta. Missbrukande av makt utmanas. Manlighetsnormen ifrågasätts. Gräsrotsrörelser ropar efter fred och klimatansvar. Gud är inte passiv. Jesus föddes till att befria kärlekens oövervinnerliga kraft i och genom oss. Älska din nästa som dig själv uttrycker vägens riktning. Julen bär bud om det lilla ljusets makt i varje mörkt rum. Vår kyrkas uppdrag i världen är att sprida ljusets kraft från Gud. Vi kan göra skillnad.

Jesu namn betyder Gud med oss. Ingen utanför. Luther var en frihetsförkunnare vars budskap är lika aktuellt idag. Budskapet att tron på Jesus befriar från egoismens inkrökthet till en tro på kärlekens makt, där alla får vara med. Att sträcka ut sig till andra befriar också oss själva.

Fredspristagaren Desmond Tutu har sagt att lösningen på alla konflikter i världen är att vi förstår att alla på jorden är våra bröder och systrar, oavsett tro, etnicitet, religion, ideologi, sexualitet, kön, fattig eller rik. Ett bra ljus att börja med.

Det finns hopp. Barnet i julkrubban och våra barns framtid kallar oss till omvändelse varje morgon. Adventstidens fasteperiod är ett erbjudande om att stanna av och fråga sig, vad vill jag innerst inne? Var behövs jag? Där man behövs trivs man.

God Jul!

Citat

Du är den sång om livet som jag glömde,
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv: den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig.
Det mörknar och kanske ljusnar det på nytt igen
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
(Psalm 717, vers 3)

Nya teser för vår tid

Vid Reformationsgudstjänsten 31/10 spikades 7 nya teser på en kyrkport i Landskyrkan. Tanken är att teserna ska utmana kyrka och samhälle. Tes 3 passar extra bra att lyfta fram i detta nr av Växa:
”Diakoni är kyrkans kännetecken”
Vad betyder det? Diakoni handlar om att livet inte definieras utifrån vad jag kan få ut av tron, utan lika mycket om vad jag kan ge av mig och mitt till andra. Trons dubbla rörelser får aldrig glömmas. Där är människans och världens hopp förankrat. Hur får det genomsyra församlingens liv hos oss? Hur syns, predikas och firas evangeliet? Hur firar vi gudstjänst så att alla, och oavsett ålder, längtar efter att vara med?

Växa Nr 3 2017

Tro tillsammans

Sommaren är snart slut och vardagen dominerar. Igen. Dagarna byter av varandra och lite tycks förändrat. Globalt och lokalt pendlar livet mellan hopp och förtvivlan för många, som för mig. Utan tro blir livet svårare. Vem vill stiga upp ur sängen på morgonen om tron saknas. Tron på att det kan komma något gott av denna dag. Kanske.

Att tro rymmer en stor portion av gemenskapskänsla. Ofrivillig ensamhet är svår. Tillsammans med andra, i goda sammanhang, är det enklare finna nya möjligheter, mening och livsmod. Finna tro. Så vill kyrkans gemenskap fungera, som en kraftkälla för den vacklande, slitna och längtande. En kraftkälla från Gud till hela mänskligheten. Den ger mig hopp när mörkret tätnar.

Kyrkovalet 17 september väcker frågor om tro, tillsammans. I dagens Växa ställs frågor till de nomineringsgrupper som vill vara med. Läs, begrunda, välj och sök upp din vallokal. Vilka tror du bäst kan bidra till att förverkliga det vi i kyrkan vill åstadkomma tillsammans av tro i världen? Rösta så.

Tillsammans är ett ord för gränsöverskridande och visar att tron gäller hela livet och alla människor. I Apostlagärningarna 1:4 berättas det att Jesus är tillsammans med sina lärjungar och att han sänder dem ut i hela världen. Det är vardagslivets alla relationer, lokalt och globalt, som är centralt i den tro Jesus väcker varje morgon. 

Ofta önskar jag att alla skelleftebor skulle få samma förmån som jag, att veta om vad som sker i kyrkorna varje vecka. Trons livgivande funktion i vårt Skellefteå går inte värdera nog. Ambitionen är att få rymma mer än vi gjort tidigare. Därför förändras innehållet i Växa från detta nummer. Programblad för församlingarna tas bort, men tillhandahålls på annat sätt. Vi vill ge plats för människors berättelser från alla fem församlingarna istället. 

Enklaste sättet att få del av mer är att söka sig till kyrkan och prata med folk. Tillsammans med varandra och Gud gör vi skillnad, året runt. Det är Guds mission till världen vi delar, trons gåva!

Vad är mission?

”Mission är inte att värva medlemmar, utan att Guds kärlekslängtan att hela skapelsens befrielse ska bli varje 

människas erfarenhet. Genom dopet är alla lika välkomna att dela kyrkans missionsuppdrag. Mission är att i sin vardagliga gärning vara del av Guds tjänst för världen.” 

(citat från församlingsinstruktionen i Skellefteå)

Sinnesrobönen

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan och 

förstånd att inse skillnaden.”

VÄXA NR 2 2017

Det finns hopp för framtiden!

 7 april 2017 är ett nytt datum som svenska folket kommer att minnas under lång tid. Kanske tror någon att jag har det hemska terrordådet på Drottningsgatan i tankarna. Delvis rätt, men främst tänker jag på allt det goda som så många gav bevis på efteråt. Folk öppnade sina hem, skjutsade strandsatta, bjöd på fika eller mat osv. Starka bilder av medmänsklig omsorg. Tror inte bara jag känner stolthet och framtidshopp över så många ideella insatser mitt i det svåra. 

Tänk att få göra det man kan, bara för att man vill. Att älska och att älskas är hemligheten att vara människa. 

Kyrkans identitet bärs av medlemmarnas engagemang, vilja och längtan att svara an mot det som hjärtat manar en till. En Guds kallelse. Ibland som en gnagande känsla att något behöver göras, förändras. Eller en längtan av att få bidra till en medmänsklig värld för hela skapelsens skull. Rättvisa, solidaritet, hopp och tro. Hela nya testamentet är fyllt av berättelser av ideella som bars av en vision som tron skapade. Guds frälsning, en befriad värld. 

I dagens VÄXA får vi möta några av alla dessa ideella i vår kyrka. Vi är 44 000 medlemmar i församlingarna som samverkar i pastoratet. Alla vi ger fantastiska förutsättningar med engagerade anställda, uppvärmda kyrkor, 1000-tals ideella i kyrkans verksamheter, kulturarrangemang, körer, barn- och ungdomsledare, familjer, aktiva, yngre, äldre, bönhus, grönytor, dagtid som kvällstid, vardag som helgdag, gudstjänster att längta till. 

Verksamheten 2016 har nyligen sammanställts. Den visar på vilken glädje många har över att få bidra till en bättre värld i och genom vår kyrka. Tillsammans med varandra och Gud gör vi skillnad! 

Jag känner värme inombords över att varje vecka få se ideella i kyrka och samhälle som gör allt det goda möjligt, som händer i vår kyrka, i vår stad, i vår värld. Välkommen med, man trivs där man behövs!

Fransiskusbönen

Herre, gör mig till ett redskap för Din fred.

Hjälp mig att bringa kärlek, där hatet gror, 

tro där tvivlet råder, 

hopp där förtvivlan härskar.

Hjälp mig att skänka förlåtelse där oförrätt begåtts, 

att skapa endräkt, där oenighet söndrar.  

att sprida ljus, där mörkret ruvar, 

att bringa glädje, där sorgen bor.

Mästare, hjälp mig att söka

inte så mycket att bli tröstad som att trösta,

inte så mycket att bli förstådd som att förstå, 

inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som vi får ta emot, 

genom att förlåta som vi får förlåtelse, 

genom att mista vårt liv som vi vinner det. 

Det är genom döden som vi uppstår 

till det eviga livet.

Växa Nr 1 2017

Öppenhet för förnyelse

Förnyelse är ett knepigt ord. Synonymer är upprustning, renovering, upplivande, föryngring, renässans. Populärt menas något gammalt som ska kastas ut för att ge plats för något nytt. Nya kök är ett exempel. Klädstil och frisyr andra. Vad kan kyrkan förnya?

Donald Trump trummar på i en egofixerad förnyelse. Ut med det gamla, in med det nya som ska frälsa USA. Ingen har väl undgått att se ett gammalt mönster i hans politik. I augusti förra året svarade han att han är kristen men inte behövt be Gud förlåta någon gång, ” Om jag gör något fel försöker jag ordna det, jag tar inte in Gud i den bilden”. Kan vara behov av omvändelse i bruket av hans favoritbok, Bibeln. Renovering.

Började skriva denna ledare när Sverige firar förintelsens minnesdag, 27/1. Tankarna går till detta fasansfulla Europeiska minne. Den förnyelse vissa rörelser ropar efter i Europa är obehagligt lik mekanismerna i gamla krafter om att skydda den egna nationen på andras bekostnad. Upprustning.

Historia upprepar sig om vi inte lär av misstag. Att lära och dra andra slutsatser vore en förnyelse värd namnet. Kärnan är gammal i denna förnyelselängtan – allas lika värde, med fokus på möjlighet till överlevnad, trygghet och gemenskap. Upplivande.

Många skriver idag om förnyelserörelser i Svenska kyrkan. Levande församlingar är visionen. Församlingar som ger plats för människor att mötas i livet som det är och tillsammans dela förnyelsen som stavas; befrias till den jag är i mitt djupaste jag. Guds rike inom var och en av oss. Öppenhet för allas olikheter, ingen utanför. Det skänker stolthet när det fungerar så, Pride. Renässans (pånyttfödelse).

Något behöver förnyas och det handlar inte om kärnan, Evangeliet. Evangeliet är fylld av tidlös befriande kraft – en källa för nutidens människor att finna glädje, ork och mod. Evangeliet om Jesus Kristus utmanar allt förtryck. Allt. I Skellefteå finns öppenhet för förnyelse, som vi kan hjälpas åt att bejaka och arbeta strategiskt för. Rörelsens riktning finns i längtan att dela evangeliet i närvaro, öppenhet och hopp. Upplivande.

2017 ber och önskar jag att alla på olika sätt ska få chans att bidra till en upplivande rörelse bland oss alla, oavsett om vi ofta eller sällan går till kyrkan. Välkommen med!

Bön

Gud
Du som är vårt hopp.
Du som alltid verkar i ett ständigt nu.
Du som älskar oss mer än vi förstår.
Du som omfamnar oss som en mor med nåd, förlåtelse och kärlekens varma blick.
Du som följer oss varje dag – varje nytt år.

Gud
Ge oss nu - kraft att kämpa för godhet som förändrar världen.
Ge oss nu – tillit till att inte fly mörkret inom oss eller runt oss. Din kärlek är större.
Ge oss nu - fantasi att vara dina kreativa händer i världen.
Ge oss nu – befrielse till handling för livets skull, för hela skapelsens skull.

Amen (må det så ske)

Växa Nr 4 2016

Julfrid året om

Ta det lugnt och fortsätt som vanligt. Är det inte så vi hänvisas att leva då frågorna och rädslorna om vad som händer omkring oss blir för många eller för stora? Polis och myndigheter, EU och FN gör sitt bästa. Individuellt försöker vi behålla lugnet och fortsätter som vanligt. Eller?

Julens tid är för mig en outtröttlig påminnelse om att det finns något som är stabilt och skapar trygghet. Julefrid söker sin närvaro hos oss. Grannar, gator och butiker dukar upp med ljusslingor, julmusik och julklappstips. Glädjen att få slå in gåvor i julklappspapper rymmer förhoppningar. Ibland vill jag bojkotta kommersen som i förtid vill slå mynt av min längtan, men gillar det samtidigt. Jag behöver stödet. Vem orkar vara i mörkret? Vi planerar och stressar för att livet i advent ska fyllas av godhet, av frid. Varför ska det då vara så himla svårt?

Det kostar inga stora pengar att dela vänskap, omsorg eller måltid. Tänk om vi så enkelt finner det vi innerst inne söker. Julens frid som räcker året om.  Jag vill vara del av en medmänsklighet som stannar av ibland och söker svar tillsammans. Det vill Julens mötesplatser i kyrkan hjälpa oss med. 

Så ta det lugnt och fortsätt inte som vanligt. Vi inbjuds att söka svar som inte blundar i mörkret. Gud med oss, är Julens hälsning. Det fyller mig med mod och framtidstro. Det vill jag dela med alla – välkommen med!

Fridfull Jul! 

Citatet

”Människor möts, i livet som det är. Och delar evangeliet i närvaro, öppenhet och hopp, tills hela Guds skapelse är befriad.”

Kyrkans vision i Skellefteå

Växa Nr 3 2016:

Alltid vårt ljus

Mörker och ljus är teman som nog alla bär erfarenhet av. I ångest över tillvarons tillstånd eller i den samhörighetens medkänsla som förflyttar berg.

Mörkrets bilder är många. Bilder som skakar om. Moder jord har feber och ropar på vår insikt att tänka om, ändra livsstil. Ryggradslösa män förtrycker eller trakasserar. Unga vaknar på morgonen med oro över ännu en dag. Droger skänker stunden glädje men skördar gränslös smärta förr eller senare. Sjukdom drabbar plötsligt. Separation. Ofrivillig ensamhet. Missbruk av förtroende och makt. Krig, svält och terror. Mörkret tycks så oundvikligt och vanligt att det t o m förväntas. Bilderna har staplats på varandra också denna sommar, när sommarsolen samtidigt värmt oss så gott i Skellefteå. Vad händer vår värld? Vem orkar bry sig?

Någon har sagt att det vi mest av allt behöver är livsmod och hopp – trots allt. Det tror jag på. Det vill jag medverka till. Den största faran är att vi blundar, och riskerar förlora förmågan att se något ljus alls.

Vi behöver gemenskaper som inte flyr det svåra. Mänskliga ärliga möten och frigörande orädda sammanhang. Dessa finns nära och längre bort - Ungdomsgården, AA, kyrkan, festivalen, föreningen, grannskapet, vänförsamlingen, stadsmissionen, kommunen, asylboenden, Riksdagen, EU ...

Ljuset har alltid en lika överaskande förmåga att förändra. Ljuset kommer dock inte som en överraskning. Ljuset består av människor som vågar och vill. Du och jag när vi väljer att lyssna, se, beröras, be, öppna våra hem och gränser. Medmänskligt mod och offrande omsorg för oss alla är möjlig – om vi vill. Ljuset finner vi tillsammans. Det är alltid vårt, aldrig bara mitt.

Jag känner förväntan inför framtiden. Församlingsverksamheten bärs av trogna medlemmar och bedrivs med många ideella engagerade. Tillsammans med anställda görs, varje vecka, ett fantastiskt jobb för alla utsatta, fattiga, flyende, rädda, ensamma, sjuka, beroende, sörjande och hopplösa. Hoppets bilder är många och väcker framtidstro. Också bland oss. Micke och Lennart i detta nr av Växa är två exempel. Det finns många fler.

Må Gud hjälpa oss dela det personligt mörka med varandra. Då kan nådens ljus få utrymme att förvandla. Ingen ska behöva känna sig utanför. Det är Jesu bön för oss. Vårt mörker rymmer ljusa möjligheter, när det delas. Vårt ljus.
Tack Gud, för din närvaro bland oss!

Växa Nr 2 2016:

Auschwitz t/r –
en resa för livet 

Jag har varit där. 

Efter första besöket i förintelselägret Auschwitz under kalla novemberdagar 1995 tänkte jag att hit kommer jag aldrig mer att åka. Platsen kändes förbannad. Den känsla som grävde sig fast i magen gjorde ont. Jag frös inifrån. Konstant. 

Frostkänslan kom tillbaka under min andra resa som jag, mot förmodan, genomförde i maj månad 1998 då solen stod högt på den blå himlen, våryra fåglar kvittrade och kvicksilvret steg till +25 grader. Jag har aldrig någonsin svurit så mycket inombords som under den resan.

Det är få resor som så genomgripande berört mig och som jag trots allt återvänt till med olika grupper av människor ytterligare sex gånger. Att utsätta sig för detta minnesmärke av det största brottet i mänsklighetens historia erbjuder ojämförliga möjligheter att bearbeta djupa och viktiga överlevnadsfrågor. Därför är denna plats på jorden ett världsarv värt att besökas. 

När det gäller förintelsen så måste vi inse att vem som helst kunde vara den som stod för hantverket likaväl som den som blev utsatt för ”den slutliga lösningen”. Jag kan faktiskt vara den som likgiltigt ser på, men också den som offrar min personliga trygghet för andras skull. Insikten är omtumlande varje gång och gränslöst nödvändig.  

Lärdomen som borrar sig in i kroppen är att vi måste reagera i tid när fördomar, diskriminering och förtryck visar sitt djävulska leende. Risken är att om de goda krafterna tvekar så blir förödelsen så svår att stoppa.  Detta flin sprider sig på släktträffar, på fester eller i sociala medier.  

Den resa för livet som jag vill vara del av handlar om du och jag, tillsammans. Människor som oavsett utseende, sexualitet eller tro vågar bry sig, lägger sig i, vill älska sin nästa lika mycket som sig själv. Det är inte bekvämt. Det är den frihetens resa som Jesus inbjuder oss till, på nytt varje dag. I dag.  

Med tillönskan om en god livsresa för alla, i Skellefteå kommun, vill jag erbjuda mitt resesällskap som kyrkoherde och medmänniska. I våra Gudstjänster inbjuds alla till att dela kampen och tårarna, hoppet och framtidstron.  

Det behöver jag. 

Välkommen!