Julhälsning från kyrkoherden.

Tänk att hoppet får födas också i år!

Nyhet Publicerad

"Men hoppet föds i år igen, lindas omsorgsfullt och läggs i en krubba. Hoppet föds när det är som allra mörkast, i midvinternattens hårda köld. Mitt i hopplösheten", skriver kyrkoherde Malin Strindberg i denna julhälsning.

Förra året i adventstid trodde jag att det snart skulle vara över. Att vi åtminstone denna jul i nådens år 2021 skulle få träffas utan restriktioner och begränsningar. Jag hade fel. Någonstans under hösten började smittan ta fart igen och nu lever vi med restriktioner och vaccinationsbevis. Planerade resor har fått ställas in, och längtan efter att träffa nära och kära igen är svår. För andra julen i rad. Det går inte att säga annat än att det känns lite hopplöst, trots att vi just sjungit Bereden väg och ropat ut vårt hopp om en bättre värld som en gång ska bli verklighet.

Men hoppet föds i år igen, lindas omsorgsfullt och läggs i en krubba. Hoppet föds när det är som allra mörkast, i midvinternattens hårda köld. Mitt i hopplösheten. Hoppet föds i år igen, trots mörker och kyla. I hopplöshetens natt anar vi änglasången – kanske som på avstånd, men vi anar den. Och just för att vi anar änglasången vågar vi tända våra ljus och hänga upp våra stjärnor. För änglarna sjunger om att hoppet är här, även om inte ser det. Änglarna sjunger om ett hopp som är sänt från himlen till vår jord, ett hopp som vi behöver vara varsamma med, lika varsamma som med ett nyfött barn.

Därför är varje ljus vi tänder i advent en påminnelse till oss alla att vara varsamma med hoppet. Att inte ge upp, utan ge hoppet omsorg och näring. Det gör vi kanske bäst genom att lyssna noga efter änglasången, genom att hålla blicken fäst vid stjärnan som visar oss vägen och genom att släppa in ljuset i våra hjärtan.

Hoppet som föds i mörkret är sänt av Gud. Gud vill ge oss hopp om livet, hopp om att det folk som nu vandrar i mörkret ska få se ett stort ljus och hopp om att natten ska vika där ångest nu råder. Också i år föds hoppet i mörkaste midvintertid. Också i år får vi sjunga om barnet i krubban och stjärnans milda ljus. Tänk att hoppet får födas också i år!

malin Strindberg, kyrkoherde