Foto: Skara stift

Nu lär vi oss webben

EFTER EN STUND var det slut på sången och man återgick till att äta och dricka

Ljudet hade stigit till nya nivåer så biskopen och jarlen fick sätta sig närmare varandra för att fortsätta samtalet. Siegmar följde med utan att vilja verka allt för nyfiken. Det var verkade som att Ragnvald Jarl mulnat över att inte fått sin vilja igenom med biskopen.
- Jag förstår att du avfärdar min gåva, och det gläder mig inte. Men dina ord säger mig att du gör det på grund av din tro, och det kan jag inte säga emot. Och fastän du går emot mig hoppas jag att dina efterföljare kommer att ta sin tro lika allvarligt.
- Låt oss hoppas på Guds nåd, suckade Thurgot.
Jarlen började tala igen och nu var det hans tur att väga sina ord.
- Då vill jag dela några tankar med dig, sade han.
   Sedan började han en utläggning om framtiden för Skara. Staden var redan en viktig mötesplats för handel och hantverk. Men nu verkade den ha nått en gräns.
    – Ska en stad fungera måste vi kunna lagra mat. På vintern går det bra. Men på sommaren blir både fisk och kött förstörda. Ingen mår bra av dålig mat, sade jarlen.
   Sedan kom han till det som verkade ha varit hans huvudsak. Bästa sättet att bevara maten var att salta den. Hittills hade man köpt salt i små mängder, men det behövdes mycket mer. Han hade hört att man bröt salt i Sachsen.
   - Vi behöver pålitliga leveranser till staden. Då kan vi föda långt flera än idag. Jag tror du förstår hur viktigt detta är för mig och för Skara.