Foto: Magnus Aronson IKON

Pilgrim

Efter reformationen förbjöds pilgrimsvandring i den Lutheranska folkkyrkan.

Kungamakten ansåg att folket skulle stanna hemma och arbeta i stället för att vara ute på ständig "vandring". Under medeltiden var cirka 40% av svenska folket ständigt ute på pilgrimsvandring, så det var förståeligt att den styrande makten önskade att svensken arbetade hemma istället för att "ränna omkring".

För första gången i modern tid, dvs år 1958, vandrade pilgrimer hela vägen från Selånger till Stikklestad och vidare till Trondheim och Nidarosdomen, där kvarlevorna av den norske kungen S:t Olof (även kallad Norges evige konung) bevaras.

Kyrkornas världsråd utnämnde år 2000 till "pilgrimens år". Pilgrimsleden S:t Olof började därmed upprustas och öppnades för världens pilgrimer. Varje år därefter har Selångers församling och Selångers hembygdsförening tillsammans med Tuna församling och hembygdsförening anordnat etappvandringar längs pilgrimsleden. Dessa vandringar har blivit mycket populära och många av vandrarna återkommer år efter år.

Pilgrimsleden har också blivit känd i Europa och år 2010 klassificerade EU flera av de svenska lederna som europeisk kulturväg. Bland dessa leder ingår bland annat Pilgrimsleden S:t Olof. Pilgrimslederna till Santiago de Compostela var de första som fick sådan status. Det skedde år 1987. Antalet pilgrimer har ökat från 2.000-3.000 per år till över 100.000 per år. S:t Olofslederna blir nu sammanknutna med vägarna till Santiago de Compostela och alla de stora europeiska pilgrimsvägarna.