Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Samkönade äktenskap

Homosexuellas rätt att vigas i Svenska kyrkan klubbades igenom av Kyrkomötet hösten 2009, samma år som den könsneutrala äktenskapslagstiftningen infördes i Sverige. Men homosexuellas rättigheter har diskuterats i Svenska kyrkan sedan tidigt 50-tal.

Fram till 1944 vara homosexuella handlingar straffbara i Sverige och ända fram till 1979 ansågs homosexualitet vara en sjukdom. Svenska kyrkan har bearbetat och samtalat om homosexuellas rättigheter och samlevnadsfrågor under flera decennier. På 70-talet var kyrkan före sin tid i sin syn på homosexuella relationer.

Viktiga årtal och beslut i frågan om homosexuell samlevnad

1951 I ett biskopsbrev tar Svenska kyrkans biskopar avstånd från kriminalisering av homosexuella handlingar.

1972 Biskopsmötet tillsätter en utredning som resulterar i boken De homosexuella och kyrkan (1974). Författarna drar slutsatser som är radikala för sin tid. Bland annat skriver de att det ur ”psykologiska synpunkter är angeläget, att de homosexuella uppnår varaktiga och stabila förbindelser”. En konsekvens av utredningens överväganden är att ”inga hinder principiellt skulle föreligga för en homosexuell att inneha kyrkliga tjänster”. Utredningen nämner också möjligheten att överväga någon form av välsignelsehandling.

1988 På kyrkomötet väcks en motion om utarbetande av förslag till kyrklig välsignelseakt för homosexuella par. En utredning tillsätts och rapporten blir färdig 1994.

1994 Rapporten Kyrkan och homosexualiteten (Svenska kyrkans utredningar 1994:8) blir klar och offentlig. Samma år antar riksdagen lagen om registrerat partnerskap, som träder i kraft 1 januari 1995.

1995 Läronämnden, där samtliga biskopar ingår, konstaterar i sitt yttrande till kyrkomötet att Svenska kyrkan inte ska uttala att homosexuellt partnerskap är moraliskt orätt, utan att det ska bejakas. Biskopsmötet ger anvisningar för hur vi håller förbön för ett ingått partnerskap.

1997 På kyrkomötet väcks en motion om välsignelseakt för homosexuella i öppet kyrkorum.

1998 Svenska kyrkans teologiska kommitté får i uppdrag av centralstyrelsen och kyrkomötet att fortsätta bearbetningen av de principiella frågorna kring homosexuell samlevnad.

1999 Biskoparna omarbetar sina pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. Kyrkan tar nästa steg mot en kyrklig akt så att anhöriga kan närvara vid förbönen.

2002 Teologiska kommittén lägger fram samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan för kyrkomötet. Utgångspunkten är den tystnadens kultur som länge präglat de homosexuellas situation i samhälle och kyrka. I kyrkomötets beslut ingår att bjuda in till samtal på bred front i stift och församlingar för att öka kunskapen och för att främja homosexuellas inkludering.

2003 Projektet Normgivande mångfald pågår. Svenska kyrkans församlingsförbund arbetar tillsammans med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen, Ekumeniska gruppen för kristna hbtq-personer (EKHO) och fackliga organisationer mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

2004 Teologiska kommittén anordnar en tv-sänd hearing kring ”Kärlek, samlevnad och äktenskap”. Forskare och andra sakkunniga samt företrädare för samhällsinstitutioner och olika kyrkor och trostraditioner försöker precisera centrala frågeställningar och ge underlag till Svenska kyrkans ställningstaganden i samlevnadsfrågor.

2005 Kyrkomötet beslutar om en ordning, det vill säga en kyrklig akt för välsignelse över registrerat partnerskap. Kyrkomötet förtydligar sitt ställningstagande och tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering på grund av sexuell orientering:

  • Kyrkan skall aktivt motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering.
  • Svenska kyrkan bör inte sanktionera eller driva en organiserad verksamhet i syfte att ”bota” homosexuella från deras läggning.
  • Homosexuell orientering, eller ett liv i partnerskap, är inte ett motiv för att vägras vigning till kyrklig tjänst.

2009 Kyrkomötet beslutar att äktenskapet kan omfatta såväl par av olika kön som par av samma kön och om en vigselordning för både homo- och heterosexuella par.

2010 Kyrkomötet beslutar att uppmuntra stiften att anordna utbildning i HBT-frågor, det vill säga i frågor som rör homo- och bisexuella samt transpersoner.

2012 Försöksordningarna i förslaget till ny kyrkohandbok innehåller en enda vigsel.

2013 Kyrkostyrelsen får i uppdrag att uppmuntra alla stift att sträva efter att i möjligaste mån genomföra HBT-certifiering på arbetsplatser i Svenska kyrkan.

Vigselskyldighet

Svenska kyrkan har vigselskyldighet. Det betyder att den som tillhör Svenska kyrkan har rätt till vigsel i Svenska kyrkans ordning. Kyrkoherden har skyldighet att se till att en präst utför vigseln.

Vigselskyldigheten gäller även för borgerliga vigselförrättare. Däremot gäller den inte för enskilda vigselförrättare inom Svenska kyrkan.

Vigselrätt

En enskild präst har vigselrätt men inte vigselskyldighet. Det betyder att en vigselförrättare inom ett trossamfund inte är skyldig att ställa upp som vigselförrättare. Detta är reglerat i Äktenskapsbalken 4 kap, 3§ sista stycket.

Väjningsrätt

En präst kan avstå från att förrätta vigsel eller andra kyrkliga handlingar av olika skäl, t ex samvetsbetänkligheter. Denna så kallade väjningsrätt reglerades mellan 1975 och 2000 i en förordning om ”vigselförrättare i vissa fall” (1975:1047).

Kyrkomötet 2009 konstaterade att det går att hantera olika synsätt i vigselfrågorna utan vare sig absolut vigselplikt eller reglerade bestämmelser om väjningsrätt.