Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Besöksadress: Sysslomansgatan 4, Uppsala Telefon: 018-16 96 00 E-post till Svenska kyrkan

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Samkönade äktenskap

Homosexuellas rätt att vigas i Svenska kyrkan klubbades igenom av Kyrkomötet hösten 2009, samma år som den könsneutrala äktenskaplagstiftningen infördes i Sverige. Men homosexuellas rättigheter har diskuterats i Svenska kyrkan sedan tidigt 50-tal.


Fram till 1944 vara homosexuella handlingar straffbara i Sverige och ända fram till 1979 ansågs homosexualitet vara en sjukdom. Svenska kyrkan har bearbetat och samtalat om homosexuellas rättigheter och samlevnadsfrågor under flera decennier. På 70-talet var kyrkan före sin tid i sin syn på homosexuella relationer.

Nedan följer några viktiga årtal och beslut i fråga om homosexuell samlevnad.

1951
I ett biskopsbrev tog Svenska kyrkans biskopar avstånd från kriminalisering av homosexuella handlingar.
 
1972
Tillsatte biskopsmötet en utredning som resulterar i boken De homosexuella och kyrkan (1974). I boken drogs slutsatser som var radikala för sin tid. Bland annat hävdades att det ur ”psykologiska synpunkter är angeläget, att de homosexuella uppnår varaktiga och stabila förbindelser”. En konsekvens av utredningens överväganden var vidare att ”inga hinder principiellt skulle föreligga för en homosexuell att inneha kyrkliga tjänster”. Det sades dessutom att någon form av välsignelsehandling skulle kunna övervägas.
 
1988
På kyrkomötet väcktes en motion om utarbetande av förslag till kyrklig välsignelseakt för homosexuella par. En utredning tillsätts och rapporten blir färdig 1994.
 
1994
Rapporten Kyrkan och homosexualiteten (Svenska kyrkans utredningar 1994:8) offentliggörs. Samma år antog riksdagen lagen om registrerat partnerskap, som trädde i kraft 1 januari 1995.
 
1995
Läronämnden, där samtliga biskopar ingick, konstaterade i sitt yttrande till kyrkomötet att Svenska kyrkan inte ska uttala att homosexuellt partnerskap är moraliskt orätt, utan att det ska bejakas. 
Biskopsmötet gav anvisningar hur man håller en förbön för ett ingått partnerskap.

1997

I kyrkomötet väcktes en motion om välsignelseakt för homosexuella i öppet kyrkorum.

1998

Svenska kyrkans teologiska kommitté får i uppdrag av centralstyrelsen och kyrkomötet att fortsätta bearbetningen av de principiella frågorna kring homosexuell samlevnad.

1999

Biskoparna omarbetade sina pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. Kyrkan tog nästa steg mot en kyrklig akt, så att anhöriga kunde närvara vid förbönen.

2002

Teologiska kommitténs samtalsdokument Homosexuella i kyrkan lades fram för kyrkomötet. Utgångspunkten tas i den tystnadens kultur som länge präglat de homosexuellas situation i samhälle och kyrka. I kyrkomötets beslut ingick att inbjuda till samtal på bred front i stift och församlingar för att öka kunskapen och för att främja homosexuellas inkludering.

2003

Projektet Normgivande mångfald pågick, där Svenska kyrkans församlingsförbund arbetat tillsammans med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen, Ekumeniska gruppen för kristna hbtq-personer (EKHO) och fackliga organisationer mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

2004

Teologiska kommittén anordnade en tv-sänd hearing kring ”Kärlek, samlevnad och äktenskap”. Forskare och andra sakkunniga samt företrädare för samhällsinstitutioner och olika kyrkor och trostraditioner sökte precisera centrala frågeställningar och ge underlag till Svenska kyrkans ställningstaganden i samlevnadsfrågor.

2005

Kyrkomötet beslutade om en ordning, det vill säga en kyrklig akt för välsignelse över registrerat partnerskap. Kyrkomötet förtydligar sitt ställningstagande och tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering på grund av sexuell orientering:
• Kyrkan skall aktivt motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering.
• Svenska kyrkan bör inte sanktionera eller driva en organiserad verksamhet i syfte att ”bota”
   homosexuella från deras läggning.
• Homosexuell orientering, eller ett liv i partnerskap, är inte ett motiv för att vägras vigning till kyrklig tjänst.

2009

Kyrkomötet beslutade om att äktenskapet kan omfatta såväl par av olika kön som par av samma kön och om en vigselordning för både homo- och heterosexuella par.
 
2010
Kyrkomötet beslutade att uppmuntra stiften att anordna utbildning i HBT-frågor, det vill säga i frågor som rör homo- och bisexuella samt transpersoner.

2012

Försöksordningarna i förslaget till ny kyrkohandbok innehåller en enda vigsel.

2013

Kyrkostyrelsen får i uppdrag att uppmuntra alla stift att sträva efter att i möjligaste mån genomföra HBT-certifiering på arbetsplatser i Svenska kyrkan.
 

Om vigselskyldighet

Svenska kyrkan har vigselskyldighet. Det betyder att den som tillhör Svenska kyrkan har rätt till vigsel i Svenska kyrkans ordning. Kyrkoherden har skyldighet att se till att en präst utför vigseln.

Vigselskyldigheten gäller även för borgerliga vigselförrättare. Däremot gäller den inte för enskilda vigselförrättare inom Svenska kyrkan.

Om vigselrätt

En enskild präst har vigselrätt men inte vigselskyldighet. Det betyder att en vigselförrättare inom ett trossamfund inte är skyldig att ställa upp som vigselförrättare. Detta är reglerat i Äktenskapsbalken 4 kap, 3§ sista stycket.

Om "väjningsrätt"

En präst kan avstå från att förrätta vigsel eller andra kyrkliga handlingar av olika skäl, t ex samvetsbetänkligheter.  

Denna så kallade ”väjningsrätt” reglerades mellan 1975 och 2000 i en förordning om ”vigselförrättare i vissa fall” (1975:1047).

Kyrkomötet 2009 konstaterade att det går att hantera olika synsätt i vigselfrågorna utan vare sig absolut vigselplikt eller reglerade bestämmelser om väjningsrätt.