Foto: Arne Hyckenberg

Sorg, saknad och minnen av ett liv som varit

Nyhet Publicerad

Vid en begravning möts familj, släkt och vänner för ett sista farväl. På Skogsö kyrkogård träffar Saltaren begravningsentreprenör Carina Söderquist-Meyer som har arbetat med begravningar i nästan 50 år.

Carina Söderquist-Meyer har arbetat med begravningar sedan sjuttiotalet. En hel del har förändrats sedan dess. Idag finns stora möjligheter att göra en begravning mer personlig. Den digitala tekniken har också gjort det möjligt att följa med utan att vara på plats. Det är något som aktualiserats speciellt med de begränsningar som rått under pandemin detta år.

Carina Söderquist-Meyer är en välkänd person i Saltsjöbaden Hon bor här och har ordnat många begravningar i Uppenbarelsekyrkan och på Skogsö. Trots sin långa tid i yrket var det högst motvilligt Carina började i branschen.
–Jag kom in i yrket på grund av min pappa, Thure Söderquist, som startade en begravningsbyrå på Mariatorget 1966. Min mamma arbetade också i företaget. Jag sade att jag aldrig skulle göra det. Men hur det var behövde de hjälp och jag gick med på att sköta det administrativa, men bara det. Jag skulle inte ta emot besök, vara med vid begravningar, eller visa avlidna. Sedan började jag ändå vara med vid begravningar och tyckte om att göra fint i kyrkan med blommor och annat. Vid något tillfälle kom det besök till kontoret när alla var upptagna. Då kunde jag inte låta dem vänta, utan började ta emot besök också. Till sist var det någon som absolut ville se en avliden och det skulle ske nu. Det gick också bra och var jättefint. Sedan dess har jag gjort allt utom att lägga avlidna i kistan. Det har vi annan personal för, säger Carina Söderquist-Meyer.

Vad har förändrats under den tid du arbetat med begravningar?
–När jag började 1973 var det inte som idag. När man kom in för att ordna en begravning bestämde man vilken kista man skulle ha och val av urna om det skulle vara kremering med gravplats. Sedan överlät man mycket till prästen och organisten. Idag frågar de oss mer om musik och blommor än man gjorde förr. Man gör det till något mer personligt om man väljer musik själv, så vi frågar dem om det och sedan pratar vi med organist om den musik de valt. Vi vill också att de talar med prästen så att han eller hon tycker att deras önskningar är ok samt när musiken ska spelas. Förr var det mer vanligt att ha en solist än det är idag. Jag tror det är en kostnadsfråga för många. Tar man in en extern solist blir det en extra kostnad.

 

Foto: Arne Hyckenberg

Vid en begravning är Carina på plats en och en halv till två timmar i förväg för att hinna göra i ordning blommor, ljusstakar och allt som behövs för att det ska vara så fint som möjligt. Kistan kommer senast en timme och en kvart före begravningen. Folk börjar komma en halvtimme innan och då ska allt vara klart.
–När begravningen är över tar vi hand om blommorna. Här på Skogsö lägger vi ut dem. På en del andra ställen måste de tas med eller slängas.

Efter begravningen är det mycket som måste göras på kontoret. Carina uppskattar att 75% av arbetet som krävs för att få till en begravning är administrativt.
–Det är mycket papper som ska skickas in. Man ska höra av sig till sjukhuset, Skatteverket, församlingen och man ska skriva en beställning till krematoriet.
Carina har även ett kontor i sin bostad i Saltsjöbaden, där hon efter tidsbeställning tar emot för samtal.
–Det började 1993 när Sven Bergsten var kyrkoherde i Saltsjöbaden. Jag kände honom sedan hans tid i Maria Magdalena församling. Sven föreslog att jag skulle ha ett litet besöksrum i vårt hus. Det har varit uppskattat, eftersom det är många som inte vill åka in till stan. Det blir många fler hembesök här i Saltsjöbaden också, vilket kan vara en trygghet framför allt för äldre, när man ska prata om de här svåra sakerna. Det är många som känner igen mig i Saltsjöbaden. Det är roligt och känns inte påträngande. Man blir en del i det lilla samhället.

Hur går ett samtal till?
–När man möter människor i sorg är det viktigt att försöka läsa av dem och förstå hur de vill att vi ska ta det och i vilken ordning. Det kan vara skönt för dem att få berätta för oss som inte har någon relation till familjen eller den avlidne. De berättar mycket, ibland om oenighet och det som är svårt. Vi lyssnar utan att lägga någon värdering i det som sägs och vi har tystnadsplikt. Alla människor är olika. Man blir aldrig fullärd och det tycker jag är fint.
–Vi går igenom alla punkter med det man måste bestämma inför en begravning. De behöver bland annat välja kista eller urna om det ska vara kremering. Urna används inte om det ska vara vara minneslund eller askgravplats. Man kan också välja att ha begravningsakt med urna. Vill de ha bårtäcke istället för blommor på kistan har vi bilder på hur de ser ut i de olika kyrkorna. Vi frågar också om de vill att den avlidne ska kläs i egna kläder, eller svepdräkt som det annars är. Man bestämmer också om man ska vila på eller under täcket. Vill man ha en samling efteråt? Vem ordnar musiken? Ska det vara gravplats, minneslund eller askgravplats? Om man vill ha en annons kan vi göra ett förslag, som vi mejlar fram och tillbaka tills de är nöjda. Det är många val och man behöver absolut inte svara på allt direkt, men vi går ändå igenom det. En del frågor får man ta med sig hem och bestämma senare. Vi har förstås en hel del kontakt med familjen fram till begravningen.

Coronapandemin har självklart påverkat Carinas arbete. Från början blev det inga begravningar alls. När det blev fullt på sjukhusen fick de ett avtal med Region Stockholm och fick flytta avlidna till bland annat bårhus som inte hade används på länge, men som öppnades igen.
–Efter det gick man ut med att man måste ta hand om de avlidna. Då blev det väldigt mycket mer för oss att göra. Många valde att bara ha en kremering så länge, för att ha en akt senare. Eftersom pandemin fortfarande pågår är det många som ännu inte haft begravningsakten. Det är trots det många som haft begravning, men ofta bara med de närmaste. I Skogsö kapell får man vara 15 personer och många har valt att bara vara familjen.
–Det svåraste under den här tiden har varit att vi varit tvungna att fråga om det varit någon med corona som avlidit. Om det varit så har vi inte träffat familjen på grund av smittorisken. Då har vi tagit det på Skype eller telefon istället. Det handlar om hänsyn till både dem och oss och jag tycker alla har haft förståelse när vi frågat.

Foto: Arne Hyckenberg

När inte ens de närmaste längre släpptes in till döende människor och sjukhusen stängt sina avskedsrum försvann alla möjligheter till ett avskedstagande. Det har gjort att begravningen nu blivit det enda tillfället för att ta avsked. Med restriktionerna under pandemin har det betytt att många begravningar nu ofta bara sker i kretsen av de allra närmaste.
–Det kanske inte är helt fel att det är så. Det blir mer personligt när bara de närmaste är med. Man behöver inte tänka på alla andra, vara värdinna, hälsa välkommen och så. Vill man ändå att folk ska komma annonserar vi att man får anmäla sig, både till begravningen och samlingen efteråt. När det är fullt får man säga att det inte finns plats.
–Vi har haft en del streamade begravningar och det har fungerat bra. Det är familjen som bestämmer om de vill att man ska streama. De som vill se får en kod de måste använda och ingen annan kan se det. Här ute är det inte ovanligt att det är 100 besökare eller mer på en begravning. Vid ett tillfälle var det 27 personer med på streamingen, samtidigt var det så många det får vara i kyrkan. När vi streamat är det många som uttryckt tacksamhet att de ändå kunnat vara med. Man hade inte vågat komma även om man fått.

Vilken är din relation till Skogsö och Uppenbarelsekyrkan?
–Första gången jag var i kyrkan var på sjuttiotalet. Det var en begravning av ett litet barn. Då tyckte jag den var förskräcklig, mörk och hemsk. Det berodde nog på att det var en jobbig situation att jag inte jobbat så länge då. Nu tycker jag jättemycket om kyrkan, men jag upplever den fortfarande mörk och jag använder mycket ljus på mina begravningar här.
–Skogsö är en av de finaste kyrko- gårdarna som finns. Det är så kuperat och det ligger gravplatser ute i naturen. Nästan alla som varit här tycker den är fantastisk. Min man, som ligger begravd här, har sjöutsikt, säger Carina Söderquist-Meyer.

Fotnot: Begravningsbyråer som är verksamma vid begravningar i Saltsjöbaden är Fonus, Ignis, Frid, Lavendla och Thure Söderquist.